KEMIKALIEKRIGET. Alltfler skräms av de kemiska vapen det skramlas med just nu i världspolitiken. Samtidigt pågår ett globalt kemikaliekrig mitt i vår egen vardag. Med strateger från båda sidor som antingen varnar eller förnekar. Vad som behövs är ett rejält kunskapslyft i frågan. Så att vi vanliga dödliga kan sålla bland lobbyister och okunniga opinionsbildare.
Text: Ulla Gabay, UllaGabay.com
Vi är idag utsatta för kemikalieattacker 24/7. I form av miljögifter som förorenar jord, vatten och luft, samt kemikaliekomponenter i det mesta vi omger oss med i vardagen. Uppgifterna varierar men uppemot 100 000 syntetiska kemikalier beräknas vara registrerade, varav många inte ens är säkerhetstestade.
Oroade konsumenter och forskare
Konsumenterna oroas allt mer för hälsoeffekterna av denna kemikalieexplosion i vår tid. Det är därför glädjande att både debatt och forskning runt de negativa hälsoeffekterna av kemikalierna tagit fart i den vetenskapliga världen, framför allt med tanke på barnens utsatthet. Inte minst hormonstörande effekter på det endokrina systemet och kemikaliernas betydelse för mikrofloran i magen oroar forskarna.
Elis Carlström, forskningschef på Swerea satte för ett knappt år sedan fingret på en motsträvig kemikalieindustri och efterlyste ett engagemang från regeringen. Han fick snabbt mothugg av representanter för den svenska industrin som skyllde problemet på import från Asien och hävdade att de redan fasar ut giftiga kemikalier.
Åsidosatt försiktighetsprincip
Vetenskapen är otroligt viktig för att driva utvecklingen framåt. Dock är spelplanen idag förändrad genom ökade forskningsanslag från marknadskrafterna. Inte heller är vetenskapen i sin form statisk. Men trots att forskarnas konsensus över tid förändras, tar det decennier för nya vetenskapliga rön att få fäste. Med tanke på alla kemikalier vi utsätts för dagligen håller inte den takten. Lika lite som att titta på dem en och en. Kemikalie-cocktail’en har numera även under forskarluppen visat sig ha betydelse.
De forskare som vågar ifrågasätta den vetenskapliga konsensus som råder har lika svårt att hitta finansiering till sina studier och metaanalyser som att få dem publicerade i de ”vedertagna” vetenskapliga tidskrifterna. Vilket inte betyder att deras oro kan avfärdas hur som helst. Deras arbete är värt mer respekt än att med svart/vita debattglasögon hänföras till några trendiga slasktrattar typ ”alternativa fakta” eller ”fake news” som Trumpadministrationen satt på populistspåret.
Kemikalier får av etiska skäl inte testas direkt på människor. Ofta försvaras de sedan med att det inte går att jämföra effekterna vid djurförsök, med de som kan tänkas uppstå på människan. Och de myndigheter som ska godkänna industrins registreringar och samtidigt skydda medborgarna slirar rejält genom att inte välja att förebygga med hjälp av Försiktighetsprinicipen.
Obildad opinionsbildning
Alltfler av kemikaliejättarna tvingas nu till uppgörelser och skadestånd för allvarlig hälsopåverkan av deras miljögifter. Trots det, eller kanske just därför, har kemikaliedebatten på sociala medier hamnat i träsket av svart eller vitt, utan nyanser och grundläggande kunskap i själva ämnet.
Lobbyisten Weidmo Uvell
Den borgerliga opinionsbildaren Rebecca Weidmo Uvell med egen PA-byrå (Public Affairs) kallade nyligen Naturskyddsföreningen för ”miljörörelsens mäktigaste lobbyister”. I raljanta ordalag är hon ute efter miljörörelsens ”cyniska utnyttjande av människors kunskapsluckor i naturvetenskap”.
Det hade varit bra om hon först uppdaterat sina egna luckor från kemilektionerna i 9:an 1991. Så hon förstått att det finns en avgörande skillnad på naturligt förekommande kemiska ämnen och de kommersiella kemikalier i miljön som Naturvårdsverket och många andra pålästa kämpar mot.
Weidmo Udells tes om kemikalierna är att ”vi inte har något problem med gifter i någons vardag, varken dagisbarns eller vår egen”:
- Trots att hon har egna barn ondgör hon sig över projektet ”Giftfri Förskola”: Project TENDR har gjort en metaanalys om barnens kemikalieutsatthet.
- Weidmo Uvell häcklar rapporten ”Rädda mannen” om kemikalier som hotar deras fertilitet: Här är en färsk dom mot DuPont som gäller testikelcancer.
- Hon oroas inte över hormonstörande kemikalier, EDC:s (Endocrine Disruptive Chemicals): Det gör däremot FN och WHO.
- PCB (polyklorerade bifenyler) sopar Weidmo Uvell under mattan med att de är förbjudna sedan länge, som om effekterna försvann för det: I USA dömdes i maj 2016 Monsanto m fl att betala skadestånd på 46,5 millioner dollar för användandet av PCB mellan 1935–1977, som bedömts leda till lymfcancer på människor senare i livet.
- Weidmo Uvell påstår att det inte finns någon risk alls med den samlade ”cocktaileffekten”; ”Under gränsvärdena, som dessutom är bra tilltagna, finns ingen risk för människor alls. Varför skulle man sätta ett gränsvärde annars? För att jävlas?”: Forskare bland annat på KI anser dock att cocktailen gör kemikalierna ännu giftigare.
- Kemikalier i damm avfärdar hon med en studie från 2008: Här är en färsk från i år som länkar dem till sköldkörtelcancer.
Text: Ulla Gabay, UllaGabay.com
