Torbjörn Sassersson är grundare av NewsVoice som startade 2011. Torbjörn har arbetat inom media sedan 1995. Han har en fil kand (1992) inom miljövård från Stockholms Universitet. Stöd hans arbete genom en 
Medier varnar varje år för övergreppen inom svensk psykiatrisk tvångsvård. Mycket lite verkar göras för att stoppa försök att stoppa sexuella övergrepp av de som fastnat i tvångsvården. NewsVoice tar upp några fall.
Text och sammanställning: Torbjörn Sassersson
SVT skriver 2012 att överläkarnas makt mot den enskilde är i det närmaste absolut. Det framkommer även att de ombud som ska förra den inspärrades talan kan vara värdelösa. Carin Aissa tvångsvårdades under 1990-talet på Danderyds Sjukhus. Hon fick nog av misslyckade advokatinsatser och valde att föra sin egen talan. Först då kom hon ut.
”Jag har upplevt mycket traumatiskt och jobbigt som aldrig bearbetats, som spännbälte, tvångsinjiceringar och övergrepp av olika slag”, säger Carin Aissa.
Trots övergrepp blev hon bättre, men när hon hävdade att hon därför ville komma ut var det ingen som lyssnade på henne. Hennes juridiska ombud sade inte många ord för att få till en utskrivning.
Agenda gick igenom de senaste 200 domarna som handlade om patienter kunde släppas ut eller riskerade att fortsätta vara instängda. Blott en enda gång fick chefsöverläkaren inte igenom sin vilja. Situationen gäller i hela landet, enligt artikeln: ”Svårt att motsätta sig tvångsvård”, på SVT.se.
Dagens Medicin (DM) skriver 2013 i en artikel om en läkare vid en vårdcentral som förordade psykiatrisk tvångsvård för en kvinna som var frisk efter påstötningar från hennes make. Han hade kontaktat en vårdcentral. Kvinnan följde med enbart för att visa att hon egentligen var frisk och mådde bra, men ju mer hon hävdade att hon var frisk, desto mer tolkades det som att hon var akut sjuk och läkaren skrev ut en remiss för psykiatrisk tvångsvård, skriver DM som hänvisade till en artikel i Blekinge Läns Tidning.
När kvinnan kom in till sjukhuset fick hon veta att hon skulle läggas in tillsammans med parets spädbarn och att elchocksbehandling kunde bli aktuell. En överläkare konstaterade snabbt att kvinnan var frisk och hon skrevs ut. Hon anmälde händelsen och det konstaterades att det var fel på ”bemötandet”.
Sveriges Radios kanal Kaliber undersökte 2016 tvångsvården och fann att unga tjejer inom psykiatrin blir utsatta för sexuella övergrepp av andra patienter och enligt tidigare anställda som Kaliber pratat med tas inte övergreppen på allvar av personalen. När Kaliber pressade personalen med frågor medgavs att det brustit i säkerheten.
Dennis Aberos kommenterar i sin debattartikel ”Det som inte får hända, händer ändå” om vad Kaliber funnit i sin undersökning. Aberos skriver:
”Jag vårdades på Karsuddens sjukhus mellan 2005 och 2015 och känner till flera övergrepp: våldtäktsförsök, tafsande och äldre män som genom hot tvingar unga tjejer att umgås med dem eller vara ihop med dem.”
Han fortsätter med att påstå att personalen gör mycket lite för att stoppa det som sker och om en utsatt flicka klagar får förvaren lätt reda på det.
”Kvinnor i tvångsvård har dessutom ofta varit utsatta tidigare i livet. De har blivit svikna av föräldrar, familjehem, skolor och kuratorer. Nya övergrepp spär på deras misstro. Tjejer som har självskadebeteende kanske t.o.m. använder övergreppen för att tillfoga sig skada. Man får inte heller glömma bort att rent allmänt i samhället är sexuella övergrepp det brott som har lägst anmälningsfrekvens.”
Den 11 maj skriver Aftonbladet om våldtäktsoffret Emma som tvångsvårdades på en psykiatrisk klinik av en misstänkt sexualförbrytare trots att mannen parallellt åtalades för liknande övegrepp mot 18 andra flickor och kvinnor. Emma polisanmälde honom för sexövergrepp på den låsta avdelningen, men polis, åklagare eller sjukhuset agerade inte.
Emmas mamma var döende i cancer, en sjukdom som även hennes pappa dött i. Kort tidigare hade Emma blivit utsatt för en våldtäkt. Hon hamnade därför i en djup depression och hon sökte sig själv till akut psykiatrisk hjälp 2015. En läkare beslutade att Emma skulle läggas in på S:t Görans sjukhus i Stockholm, skriver Aftonbladet.
När Emma vårdades på kliniken pågick parallellt en polisutredning mot en vårdaren för 18 fall av sexuella övergrepp. Mannen hade försökt sälja alkohol mot betalning i form av sexuella tjänster. Trots brottsmisstankarna kunde han fortsätta att jobba som vårdare på akutklinken.
Emma berättar att mannen varit våldsam och försökt tvinga henne till sex. Han hade stängt in henne, tryckt ned och hotat henne om hon inte gick med på oralsex.
Aftonbladet som gick på djupet med fallet skriver att åklagaren som drev det omfattande åtalet mot mannen aldrig fick kännedom om Emmas anmälan. Kliniken gjorde aldrig någon anmälan till Inspektionen för vård och omsorg.
”Jag tror att ignoransen berodde på att jag utsattes för övergrepp inne på en psykiatrisk klinik”, säger Emma.
Text och sammanställning: Torbjörn Sassersson
Bra inlägg Torbjörn C. Tyvärr har jag också erfarenheter av övergrepp från psykvården inom min familj, inte på samma sätt, men ändå. Jag vill poängtera att jag anser att mycket i psykvården är bra, med allra oftast mycket bra personal, men jag anser ändå att det är en verksamhet som lever ett eget liv utan tillräcklig insyn och därför ofta genererar många offer (som redan har problem) pga systemet. Och just detta innebär att det som borde vara en hjälp (psykvården) ibland i stället resulterar i ett övergrepp på en person som redan har problem. Och att där för denne person att få ett adekvat stöd i sin sak är med dagens system nästan omöjligt, särskilt för en person med redan från början har psykiska problem. Det är därför man kan kalla det för ETT SAMHÄLLETS ÖVERGREPP:
Dock har jag själv ingen patentlösning på hur denna problematik ska lösas, men jag skulle gärna medverka i en eventuell diskussion i syfte att hitta en lösning.
Jag anser att Stieg Larsson’s Millennium-Trilogi är både ett mästerverk och en karbon-kopia av verkligheten.
Han visste inuitivt att han hade en riktigt ”bomb” i byrålådan innan den gavs ut.
Filmatiseringen blev otroligt bra, och den har gått varm i DVD-spelaren många gånger. Varje gång man ser den dyker nya insikter upp.
Jag hade en gång en syster som var väldigt intelligent och insiktsfull. Vad jag fick reda på försent var att hon blivit utsatt för både sexuella trakasserier och övergrepp.
Hon flyttade till Stockholm ett år före mig(1986)och jobbade i klädbutik.
Vi träffades tyvärr inte så ofta eftersom jag var mitt uppe i min kock-karriär och hon jobbade mycket också.
Dock märkte jag att hon gradvis blev mer och mer distanserad och frånvarande.
De gånger vi hann träffas kunde jag märka en gradvis degradering av hennes person och personlighet.
Det gick så långt att hon hamnade på Huddinge Psyk/Sluten avd. Nu började polletterna trilla ner ’en masse’, och jag fick en tydligare bild av situationen.
Filmen ’Gökboet’ fick en helt ny relevans för mig, och jag insåg att även denna film är en dokumentär.
Personalen vid den här tidpunkten(ca: -97, -98)befann sig i ett allmänt stadie av apati och de ansvariga var endast liknande varianter av Nurse Ratchett.
Vi talar inte om vård, vi talar om förvaring!
De sexuella trakasserierna hade bl a utförts av hennes chef och övergreppen av ’personer av annan värdegrund’ kommandes från främmande land.
Jag varnade henne om Skärholmen, men hon var en tuff tjej(hjälper dock föga om man är fler mot en…)
Sverige vill måla upp en fin fasad, Landet Lagom, ”alla ska med!”(vilken bullshit!), när det snarare är så att man febrilt målar ny målarfärg på ruttna plank.
Det ser bra ut på avstånd, men går du närmare och petar på planket så går fingrarna igenom…
R.I.P. Annica 1998, min älskade syster ♡
Jag har tänkt på detta med det borttagna tjänstemannaansvaret. Hur i hela friden skulle detta kunna göra tjänstemän rättsligt immuna mot enskilda processer? Ja, sådana processer kan förbjudas i ett visst system. Men om det begås övergrepp mot människor då är det, oavsett vad knapptryckarkompanierna har skrivit ihop som instruktionstexter till landets rättssystem i form av författningstexter kallade lag m.m., ändå fråga om verkliga övergrepp som är begångna. Där sådana övergrepp ej är erkända som brott, brottslighet eller annat skadeståndsberättigande övergrepp, eller där sådana processer är förbjudna, där måste saken istället lyftas dit brottet eller annat skadeståndsberättigande övergrepp kan ses eller där sådan process kan genomföras gentemot de människor som orsakat övergreppen.
Det finns en rättsprincip att om det inte är möjligt att få rättvisa eller ens en sak prövad i ett rättssystem, då ska det gå att lyfta saken till en högre rätt utanför detta system. Man kunde ju här tänka att detta skulle vara någon internationell människorättsdomstol. Men med en nation som rutinmässigt kapar huvudet av otrogna såsom ledare för förenta nationernas människorättsverksamhet inses att att det inte är genom överstatliga organ såsom genom förenta nationerna som rätt kan förväntas.
Knapptryckarkompanierna har hittat på att ingen domstol enligt dem får bildas för att behandla redan begångna brott. Nåväl, dags att ånyo kalla till ting då, som gjordes förr. Vill inte de som i dag kallar sig tingsrätter bistå får annan lokal användas.
Lite inspiration:
”Annelise Rice, a hockey player at UND and graduate of Minnetonka High School, filed a lawsuit on March 17, 2017, in Minnesota federal court seeking damages for deprivation of civil rights by tortuous intervention in a mother-child relationship and deprivation of rights under color of the law (Civil Action No. 17-cv-796 ADM/HB).” ( 19 YEAR-OLD SUES FOR DEPRIVATION OF CIVIL RIGHTS, https://redherringalert.wordpress.com/2017/04/28/19-year-old-sues-for-deprivation-of-civil-rights/ ) En till länk om Annelise Rice: http://opentopossibility.blogspot.com/2017/05/annelises-civil-rights-lawsuit-for.html
Begreppet ”under color of the law” betyder: Under SKEN AV laglighet. Tänk noga igenom den juridiska innebörden i/av detta. De myndighetsövergrepp som sker, de sker UNDER SKEN AV laglighet. Men det som inte verkligen är lagligt, där skyddar inget borttaget tjänstemannansvar. Möjligen att de statligt kapade tingsrätterna vägrar upplåta lokaler till äkta ting, men äkta urtida ting kan då istället ånyo kallas i en park eller någon annanstans.
Magasinet Filter (11 maj 2017) om boken ”Gick obemärkt förbi!”
”I Ingrid Hedströms roman Gick obemärkt förbi får vi möta några av de barn som blev intagna på sinnesslöanstalter från 30-talet och framåt, en tid präglad av rashygieniskt tänkande. Dessa barn skulle gömmas undan och helst också glömmas bort. Allt i romanen bygger på grundlig research av autentiskt material.”
http://magasinetfilter.se/erbjudande/vinn-boken-gick-obemarkt-forbi/
Läkare och ansvariga som inte skyddar sina patienter kan anses begå övergrepp och sedan har vi kategorin av övergrepp som utförs av personalen. Skriv gärna om du känner till den formen.