DEBATT. För några dagar sedan, besökte jag ett par vänner. Det är alltid trevligt att, under okonstlade former, prata och lyssna på tankar och idéer. Orden flödade och jag trivdes. Det var inte bara samhällsfrågor som avhandlades, men oavsiktligt, kom vi alltid åter till ett tema – Sverige nu, Regeringen och oppositionen.
Text: Lasse Wikman
Vårt land är i kris. Vi befinner oss på ett mycket sluttande plan. Många av samhällets funktioner befinner sig i fritt fall. Sjukvården, äldrevården, omsorgen, skolan, polisen och hela rättsväsendet. Myndigheter som: Läkemedelsverket, Livsmedelsverket, Socialstyrelsen, Jordbruksverket Strålskyddsmyndigheten, Kemikalieinspektionen, är alla snart nära ett sammanbrott och nu allra senast Transportstyrelsen.
Som i ett mantra upprepar finansminister Magdalena Andersson att Sveriges ekonomi är mycket bra, trots att vi är det mest skuldsatta landet i världen.
Försvarsminister Peter Hultqvist vill ingjuta ett aggressivt tänkande gentemot Ryssland hos alla Sveriges medborgare, trots att Ryssland inget negativt gjort, men man omhuldar USA, som begår mord, våldtäkter, lemlästningar, startar krig på krig och bevisligen har varit huvudman för terrorgrupperna al-Qaida, ISIS/IS etc.
Hur kan det komma sig att Sverige, som varit ett självtänkande (?) land, ett erkänt humanistiskt land, ett land där människor ser ärlighet, hjälpsamhet, medmänsklighet, vidsynthet, godhet och tillmötesgående, som något naturligt och oglamoröst, men ändå stabilt och tillitsfullt, rasar så fullständigt och snabbt ner i avgrunden och får vettskrämda kommentarer, högst förvånade uttalanden från världens alla hörn?
Svaret finner vi i politikernas lekstuga.
För några decennier sedan, var idogt arbete en dygd. Man jobbade för en bättre framtid, för att ge kommande generationer en god start i livet och de äldre en utmärkt vård, omsorg och en trygghet som alla kunde falla tillbaka på.
Nu är alla dessa livs-vis-erfarenheter kastade på sophögen. Hjulen snurrar snabbare och snabbare och girigheten vill ha än mer. Att sko sig, är inte längre ett skällsord. Alla förser sig och anser sig värda allt de kan komma över. Inte minst gäller det inom all politiska områden. Tyvärr får man säga, för här har vederbörande att göra med skattemedel, allas våra insamlade pengar, som ska fördelas rättvist och göra så mycket nytta som möjligt.
Man tar för sig av kakan och eftersom tjänstemannaansvaret är borttaget, försvarar man sig med krumbukter på alla sätt, när man blir ifrågasatt. Ingen av dessa tjänstemän blir egentligen drabbad.
Senast i dagarna tillsatte Gävle en helt ny tjänst, en vice kommundirektör. Den som fick denna upphöjda tjänst, var redan anställd av kommunen. Personen i fråga fick en nätt lönehöjning på 40,000 kr/månad. Herregud, säger jag! Facket klagade lamt och kommunstyrelsens ordförande behövde knappt förklara sig.
När vi sedan ser på Sverige i stort, så är det ett ryggdunkande och medhårs strykande på alla fronter. Allt för att ”jag” och alla andra ska kunna grabba åt sig så mycket som möjligt. Svenska folket har man lagt åt sidan. Våra politiker är oseriösa, osnutna och ej torr bakom öronen. De behandlar sina respektive fackområden, som något ovidkommande. Viktigast av allt, är tydligen att få framträda i radio/tv och lägga ut den text om de prioriteringar som måste göras, men som de aldrig kommer att genomföra.
Hur kan det komma sig, att vi hamnat i detta prekära läge som vi nu befinner oss?
Ja, man kan säga, att vi får skylla oss själva. Alliansregeringen blev regering när svenska folket röstade för att få personliga favörer. Några hundralappar ytterligare i lönekuvertet per månad avgjorde. Sedan var allt frid och fröjd tyckte man. Att Alliansen spelade under täcket genom bl a att genomföra Sveriges i särklass sämsta affär genom tiderna, Nuon, blev inte den förnedring man tänkt sig. Sedan var det så fiffigt, att tjänstemannaansvaret var borttaget, så Maud Olofsson vägrade att ställa upp på KU-förhör.
Alliansen såg till att införliva EU i vår grundlag samt gjorde första omröstningen till Värdlandsavtalet i smyg. Sedan kom ytterligare en katastrof. Stefan Löfven, som fortsatte att nedmontera hela vårt land och påstod att han och hans regering skulle genomföra reformer som skulle gagna pensionärer, sjuka, skola etc.
Under presskonferensen (27/7) återkom Stefan Löfven till samma ihåliga löften. Lögner som inte betyder något annat, än att pensionärerna ska maka åt sig i sina bostäder, ska sluta att kräva högre pensioner, för Stefan Löfven går globalisternas väg och då ska vi bereda väg för invandrare en masse.
Stefan Löfven hade ett gyllene tillfälle att göra helt om.
Han hade kunnat säga:
- Nu ska Sverige bli svenskt igen.
- Vi förstatligar vår Riksbank och
- begär av familjen Rothschilds att de lämnar Sverige per omgående.
- Vi meddelar USA att vi inte längre är deras stödtrupper.
- Vi vill vara helt neutrala och därför ställer vi in den omdiskuterade militära övningen Aurora 17. Alla amerikanska och utländska vapen etc ska ut ur Sverige inom en månad. [Läs mer om Aurora 17 på Försvarsmaktens hemsida]
- AWAC-spionplan, som går dygnet runt mellan Nordnorge och Polen får ingen rättighet att fortsätta flyga över vårt luftrum.
- Sverige kommer aldrig att införa 5G. Det är för farligt för människor, djur och natur.
- Sjukvården ska erbjuda alternativ vård som vilken receptbelagd vårdform som helst.
- Alla religiösa skolor ska stängas.
- Sverige ska bli oerhört restriktiva när det gäller export av vapen.
- Sverige kommer att söka samarbete med Ryssland snarast möjligt och President Putin kommer att bjudas in för överläggningar.
Allt detta hade Stefan Löfven kunnat säga och då hade han blivit kejsare av Sverige. Nu väljer han att gå USA:s och globalisternas väg i allt. Därmed fortsätter han att spela hovnarrens roll.
Text: Lasse Wikman