DEBATT. På Sveriges exportlista får vi nu lägga till sekretessbelagda myndighetsregister, efter IS krigare och en falsk Sverigebild. Många artiklar har redan publicerats om detta haveri med transportstyrelsens outscorcing av sin IT verksamhet.
Text: Harriet Larsson, Harrietsblogg.se
Förmodligen gnuggar Putin händerna av förtjusning, när även en serbisk yrkesofficier fått tillgång till sekretessbelagda uppgifter, om till exempel körkortsinnehavare och militärfordon.
Serbien är mycket nära allierad med Ryssland. Gemensamma militärövningar sker regelbundet under benämningen ”Slaviskt broderskap.” Om detta skrev redaktören för Ledarsidorns.se, Johan Westerholm i en artikel ”Slaviskt broderskap” den 22 juli.
Ett slaviskt broderskap råder tyvärr också inom rörelsen, även när oegentligheter sker, vilket det numera ofta gör. Strategin från ansvariga ministrar är ofta tvärtemot vad kunniga inom området förkunnar, lägg genast alla korten på bordet!
Infrastrukturminister Anna Johansson uppvisar en oroande minnesförlust, om vad transports styrelse sagt eller inte sagt, så jag är djupt oroad för att amnesin kan ha en patologisk förklaring. Kanske ansåg statsministern att hennes sjabbel, som styrelseordförande för Göteborgs Bostadsbolag under 2013 mer var en merit? Hon attesterade då snabbt felaktiga fakturor från bolagets VD.
Året efter, 2014, utnämnde Stefan Löfven denna Göteborgspolitiker, dotter till sossepampen Göran Johansson, till infrastrukturminister. För politikens tunga ämbeten tycks gå i arv, precis som inom kultureliten. Statsministern tiger som muren i vanlig ordning, när det hettar till.
Tove Livendal, SvD, slog huvudet på spiken, när hon twittrade om att Missing People borde ut och leta, men kanske det skulle vara svårt, att få ihop en skallgångskedja?
Den stora frågan är nu, om och i så fall när statsministern blev informerad av sin inrikesminister? Om information skett borde han få avgå med sina ministrar. Röster från alliansen börjar nu få mer volym, frågan är om de är tillräckligt höga för att ge effekt?
Har man sovit i sin riksdagsbänk med undantag av några interpellationer, så är det svårt att plötsligt få tillräckligt gensvar.
Transports generaldirektör Maria Ågren fick till och med löneförhöjning efter att hennes sjabbel föranlett en ”tyst” utredning i fjol innan hon fick sparken.
Orsaken till att snarast sjösätta transportstyrelsens nya IT-system genom utförsäljning sägs vara stress och ekonomi, så hon i hastigheten ”glömde” kontakta verkets jurist.
Frågan är vilka order som kom från Rosenbad? Men jag tror att den verkliga anledningen var kostnadsjakt, för att bidra till alla gigantiska fakturor, från den misslyckade integrationspolitiken. Politikernas humanitära hybris för alla världens ”flyktingar,” även de utan asylskäl får inte naggas i kanten, när FN:s och EU:s höga tjänstemän ger dem uppskattande dunkar i ryggen, innan de börjar skälla på obstinata länder i öst.
När rätt partibok ersätter kompetens, då är det lätt köra i diket. Statsministerns utnämningar till höga poster är mycket tveksamma ur kompetenshänseende.
”Olyckan” till rikspolischef förskräcker, efter misslyckande på försäkringskassan fick Dan Eliasson nytt chefsförtroende för polisen. Partisekreterarskapet ger visst kompetens inom alla samhällets områden. Vi andra får studera och sedan praktisera inom våra gebit under många år innan vi kan säga att vi klarar av det, som numera är favoritrepliken från Rosenbad.
Grundorsaken till dikeskörningar är brist på kunskap och erfarenhet inom området. Med karriärsugna ja-sägare runt benen är det lätt att bli självgod, överlägsen och tro att jag står över lag och rätt. Kvinnligt kön är heller inte fel i en feministisk regering. Kvotering ger mig mer oro, än förverkligande av sann jämställdhet.
Det som värderas högst i maktens boning är inte klokskap med självständigt tänkande, utan verbal förmåga och stor lojalitet med ideologin, även om partiet avlägsnat sig från väljarna. Politiskt valda representerar snart mer sig själva än medborgarna.
När affärer avslöjas blir det först tyst, sedan följer bortförklaringar och även lögner. Någon enstaka gång, blir det sparken. Ett glas vin för mycket bedöms hårt, att försvarets chefer nu tvinnar sitt hår, är inte så viktigt. Får jag en gång till höra standardfrasen att vi tar till oss av kritiken, då återstår bara den ondes ordförråd.
Text: Harriet Larsson
