De vetenskapliga beläggen är i dag så starka att strålning från trådlös teknik (radiofrekvent strålning) bör klassas i högsta gruppen, cancerogen för människan, enligt IARC:s klassningssystem. Ny forskning stärker de vetenskapliga beläggen så att mobilstrålning bör klassas i samma kategori som dioxin, tobak, asbest.
Det anser Dr Anthony Miller, professor emeritus vid Dalla Lana School of Public Health vid University of Toronto. Dr Millers ansluter sig därmed till den svenske cancerläkaren Lennart Hardells bedömning.
Grupp 1 Cancerogen för människan
”Bevisen som visar att strålning från trådlös teknik är cancerframkallande har ökat och kan inte längre ignoreras”, sade Dr Miller vid en presentation den 31 juli i USA. Miller anser att de samlade bevisen uppfyller kraven för att skärpa klassningen, till Grupp 1, cancerframkallande för människan.
Dr Miller har lång bakgrund inom cancerforskning och cancerprevention. Han var tidigare rådgivare till WHO:s cancerforskningsinstitut IARC och han deltog liksom Lennart Hardell bland de 30 inbjudna internationella experterna i IARC:s senaste utvärdering av cancerriskerna med strålningen, år 2011. Då bedömdes mobilstrålning i den tredje gruppen, ”möjligen cancerframkallande”, Grupp 2B. Men sedan dess har de vetenskapliga beläggen för att mobilstrålning orsakar cancer alltså stärkts så mycket att klassningen bör skärpas till Grupp 1.
Dr Miller hänvisade bland annat till en ny analys av den internationella Interphone-studien, en fransk undersökning som visade ökad risk för hjärntumör efter mobilanvändning, flera nya undersökningar från Dr Lennart Hardells forskningsgrupp samt resultaten från den största djurstudie som någonsin gjorts på området, NTP-studien som kostade 200 miljoner kronor och vars resultat visade att mobilstrålning orsakar cancer i djurförsök.
En hel generation barn och ungdomar exponerade i skolan
”Detta betyder att en hel generation svenska barn i förskolor och skolor dagligen exponeras för cancerogen strålning i stor omfattning. Regeringen och ansvariga myndigheter måste omgående ompröva sin förda politik. Man har promotat den trådlösa tekniken samtidigt som man blundat för de växande beläggen för och varningarna från forskare om att den är skadlig.
Strålningen orsakar inte bara cancer utan också psykisk ohälsa och försämrad inlärning.
Den trådlösa tekniken måste bort från skolor och förskolor i första hand, men även från universitet och högskolor samt sjuk- och äldrevården”, säger Mona Nilsson, ordförande för Strålskyddsstiftelsen.
Bevisen: Mobilstrålning orsakar cancer
Faktablad (pdf)
2017: Ökad risk för hjärntumör. Undersökning från Kanada visar förhöjd risk för hjärntumör av mobilanvändning. För de som använt mobilen över sammanlagt 558 timmar var risken fördubblad. Mormoli et al. 2017
2017: Ökad risk för hjärntumör. Analys av samlad tillgänglig forskning visar att mobilanvändning ökar risken för hjärntumör. Prasad et al. 2017
2017: Ökad risk för hjärntumör. Analys av samlad tillgänglig forskning visar att mobilanvändning ökar risken för hjärntumör. Bortkiewicz et al. 2017
2017: Kriterier för cancersamband uppfyllda. Resultat från tillgänglig vetenskaplig forskning klarlägger samband mobilanvändning och cancer samt uppfyller de kriterier som krävs för att samband ska anses fastlagt. Slutsats: Radiofrekvent strålning bör betraktas som cancerogen för människa. Carlberg et Hardell 2017
2016: Cancer i djurförsök. Största djurstudien någonsin om mobilstrålningens cancereffekter visar förhöjd förekomst av hjärntumör bland exponerade djur. Resultaten bekräftar därmed de resultat som visar att mobilstrålning orsakar hjärntumör bland mobiltelefonanvändare. NTP 2016.
2015: Cancermekanism. Analys visar att 93 av 100 undersökningar visar att mobilstrålning/radiofrekvent strålning orsakar oxidativ stress i celler. De är enligt forskarna ”övertygande bevisat”. Oxidativ stress är en erkänd mekanism bakom cancer och många andra sjukdomar. Yakymenko et al. 2015
2015: Cancer i djurförsök. 3G-strålning främjar cancer i djurförsök vid nivåer långt under gällande gränsvärden/referensvärden från Strålsäkerhetsmyndigheten och ICNIRP. Bekräftar tidigare forskning. Lerchl et al. 2015
2014: Cancermekanism. Skador på cellers DNA efter exponering för radiofrekvent strålning har rapporterats i 74 av totalt 114 studier (65%). BioInitative Working Group
2014: Ökad risk för hjärntumör. Fyra gånger ökad risk för hjärntumör för de som använt mobilen i 30 minuter om dagen under längre tid. Ju mer mobilen använts ju högre var risken som började öka redan efter sammanlagt cirka 900 timmar. Coureau et al. 2014.
2013: Ökad risk för hjärntumör. Undersökningar från Örebro Universitetssjukhus visar upprepat att de som använt mobilen mest löper förhöjda risker för hjärntumörer. Risken är störst för de som började använda mobilen under tonåren (400-700% ökning). Örebroforskargruppen är den hittills enda som undersökt långtidsanvändning mer än 25 år. Resultaten visar att ju mer och ju längre tid som mobilen använts, ju mer ökar risken. Användning av mobiltelefon eller trådlösa telefon i sammanlagt mer än 2376 timmar medför liknande ökade risker (mellan 2,5 – 7,7 gånger förhöjd risk), men risken börjar öka redan vid en sammanlagd användning på cirka 1000 timmar. I en analys visas att användning av 3G-telefoner ökar risken för hjärntumör ju mer timmar och ju fler år som mobilen använts. Hardell et al. 2013.
2010, 2011: Ökad risk hjärntumör. Internationell WHO-studie (Interphone) visar ökad risk för gliom. Undersökningen inleddes 1999 och baseras på intervjuer med hjärntumörfall fram till 2004 från 13 länder. Användning av mobilen i sammanlagt 1640 timmar eller mer, motsvarande 30 minuter om dagen i tio år eller lite drygt en timma om dagen i fyra år, ökade risken med 40%-380%. Risken var också förhöjd vid en analys av tumörer i det mest exponerade området i huvudet (temporal lobe) och vid den sida som mobilen använts. Undersökningen har ändå underskattat riskerna. Bland annat har trådlösa telefonanvändare betraktats som oexponerade trots att de exponeras för liknande strålning som mobiltelefonanvändare. Dessutom uteslöt undersökningen personer över 59 år som drabbats av hjärntumör trots att den gruppen innehåller många tidiga storanvändare. Interphone 2010; Cardis et al. 2011
2012: Försämrad överlevnad bland hjärntumörpatienter som fortsätter använda mobilen. Undersökning från Örebro Universitetssjukhus visar även att de som fått hjärntumör har försämrade överlevnadsmöjligheter om de fortsätter att använda mobiltelefon eller trådlös telefon efter diagnosen. Hardell et al. 2012
2011: Ökad risk för hjärntumör, barn och ungdomar. Ökad risk (+115%) för hjärntumör för de barn/ungdomar som haft mobilabonnemang längst tid. Undersökningen underskattar genomgående risken då endast de tre första årens användning av trådlös telefon har undersökts och denna exponering inte adderats till mobiltelefonanvändningen. Aydin et al. 2011
2011: Risk för hörselnervstumör. Internationell WHO-studie Interphone från 13 länder visar 180% ökad risk för hörselnervstumör för de med längst latenstid och störst användning. Interphone 2011
2013: Ökad risk för hörselnervstumör. Risken är mer än fördubblad redan för den som använt en mobiltelefon i totalt mer än 512 timmar. Det motsvarar en användning av i genomsnitt knappt 10 minuter om dagen varje dag under tio år. För de som började använda mobilen eller den trådlösa telefonen för mer än 20 år sedan ökar risken för tumör på örats hörselnerv med över 300%. Hardell et al. 2013
2013: Ökad risk för hörselnervstumör. Ökad risk (+ 46%) för de som använt mobilen mest i denna undersökning som innebär användning i mer än 680 timmar, samt 67% ökad risk för de som använt trådlös telefon i mer än 900 timmar. Pettersson et al. 2014
2011: Risk för hörselnervstumör. Användning av mobiltelefon mer än 20 minuter om dagen ökar risken. Sato et al. 2011
2011: Risk för cancer på öronspottkörteln. Ökad risk för cancer på öronspottkörteln för de som använt mobilen mest. Duan et al. 2011
Dr. Anthony B. Miller är läkare och epidemiolog. Han är professor emeritus vid Dalla Lana School of Public Health vid University of Toronto. Han har varit rådgivare till Världshälsoorganisationen (WHO) och var senior epidemiolog för Internationella cancerforskningsinstitutet (IARC). Han har varit direktör för epidemiologienheten vid Kanadas National Cancer Institute, ordförande för avdelningen för förebyggande medicin och biostatistik vid University of Toronto, chef för avdelningen för cancerepidemiologi vid tyska Cancer Research Center och konsult till avdelningen för cancerprevention vid det amerikanska nationella cancerinstitutet. Han har bedrivit forskning om elektromagnetiska fält och cancer och har tjänstgjort på många kommittéer som bedömer cancerframkallande egenskaper av olika exponeringar.
