”Min identitet och mitt självförtroende förstördes av ECT-behandlingar”

NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. Stöd vårt arbete genom att donera, sponsra (tex granskningar, utlandsreportage) eller annonsera.
publicerad 17 augusti 2017
- NewsVoice redaktion

VITTNESMÅL. Jag har genomgått många ECT-behandlingar, 44 stycken. Hade absolut inte gått med på ECT om jag vetat vad jag vet idag. Jag hade hellre blivit djupt deprimerad än att riskera minnesstörningar.

Det var psykiatrikern som bestämde att jag skulle få ECT och jag blev lovad att inte gå in i en djupare depression igen och behandlingarna skulle fungera mot just detta.

Jag mådde väldigt dåligt vid denna tidpunkt och hade inte en chans att förstå och ta till mig information om olika behandlingar – jag hade inte en chans att välja bort ECT, vilket jag hade gjort om jag hade vetat vad jag vet idag.

Fick ingen vettig information om ECT-behandlingar

Psykiatrin skötte informationen uselt innan ECT-behandlingarna – fick bara veta att man kunde glömma tiden runt elbehandlingarna – fick ingen information om risken med skador efter ECT.


Det värsta med att ha fått ECT-behandlingar är att det är svårt med identiteten, att inte minnas barndomen och ungdomen.


Obehagligt att inte minnas, man känner sig inte hel som människa. Svårt träffa gamla bekanta när man inte minns. Det värsta kanske är att ha blivit utsatt för detta under tvångsvård, förstod inte vad detta innebar. Har inget förtroende för psykiatrin längre, vill helst inte ha kontakt med psykiatrin alls, åtminstone inte med psykiatriker som accepterar ECT. Tror tyvärr att de flesta gör det.

Fick problem med långtidsminnet, alltså händelser som skett hela livet fram till elbehandlingarna. Arbetar inte. Har problem med vänner och bekanta som jag känt sedan barndomen/ungdomen. Vi kan inte prata om gamla minnen. Mitt självförtroende har skadats av att inte minnas.

Händelser är svårt att minnas tex resor och sociala aktiviteter, långtidsminnet. Minns inte händelser från hela livet före ca 18,5 års ålder då jag genomgick elbehandlingarna. Detta gäller även alla de år jag inte varit deprimerad, så jag borde minnas åtminstone viktiga händelser. När jag pratat med vänner och bekanta och familjemedlemmar är det tydligt att jag inte minns.

Jag har inte velat ta upp mina skador från ECT med psykiatrin då jag läst att de ofta förklarar minnesbortfall med att man mått dåligt, att det är därför man inte minns. ECT-behandlingarna måste stoppas så att inte fler personer råkar illa ut.

Text: Anonym, kvinna

Relaterat

Donera till NewsVoice

Du kan stötta Newsvoice via MediaLinq