Bortförd av Socialtjänsten – Våldsbenägen och sexmissbrukande pappa fick vårdnaden

Karin berättar om hur hon förlorade vårdnaden om sitt barn, efter att hon hade polisanmält pappan för övergrepp.  Trots att mamman är helt ostraffad och inte är anklagad för något väljer socialtjänsten att tro på en dokumenterat våldsam och sexmissbrukande pappa.

Inte ens när enstaka myndighetspersoner stödjer Karin (fingerat namn), inte ens när barnet vägrar att bo hos pappan och trots att Göteborgs största sexfestfixare arrangerar sexparty i pappans lägenhet reagerar Socialen på ett rimligt sätt. Tingsrätten väljer till och med att hemligstämpla graverande bevismaterial, något som gagnar fadern.

NewsVoice har fått se hemligstämplat material, pappans privata sexmail och har pratat med mamman som idag inte sett sin dotter på 6 år bortsett från två korta, av socialen övervakade, tillfällen i maj 2012 och i mars 2013. Pappan som erkänt sig inför vänner vara sexmissbrukare fick inte bara ta hand om barnet, mamman, mormor och morfar får inte ens träffa dottern och Skatteverket gav pappan skyddad identitet.

Fallet är extraordinärt och det är oförklarligt att Socialen inte följer Socialtjänstlagens tydliga skrivning om barns behov av skydd, då moder gör allt hon kan för att hjälpa dottern som obevakat tvingas till en våldsam och sexmissbrukande pappa. Från avstånd tycks polis, domstol och socialtjänst agera samordnat för att skydda mannen och tvivelaktiga personer runt denne.

Socialsekreterare Anneli Lindberg numera Anneli Andersson är den person som arbetat mest intensivt för att lösa problemen till mammans nackdel och pappans fördel uppger, mamman.

Karin börjar sin berättelse om hur hon gifte sig med pappan Johan (fingerat namn) i början på 00-talet. Förhållandet var normalt, men i samband med graviditeten började mannen misshandla henne. Våldet eskalerade snabbt och Karin polisanmälde händelserna.

”Eftersom jag inte ville att Sofia [fingerat namn] skulle växa upp i ett hem där det förkom våld, lyckades jag genomdriva en separation då Sofia var ett halvår gammal.”

Pappan var till en början ointresserad av sin dotter, men vid tre års ålder började han visa intresse för henne. Det uppmuntrade mamman som tyckte att dottern behövde etablera en relation med sin far, men efter träffarna med pappan observerade Karin att flickan sexualiserades och mådde mycket dåligt. Mamman kontaktade därför Socialen för att få råd. I utredningen, daterad 2007, skriver handläggaren på Socialen att det var olämpligt att pappan tittade på porrfilm när han hade dottern närvarande, men de vidtar inga åtgärder.

”Även dagis uppmärksammade att Sofia mådde dåligt efter att hon varit hos Johan, hon var helt slutkörd och somnade över maten. En förskolelärare pratade med mig och hon misstänkte sexuellt gränsöverskridande hos pappan”.

Samtidigt ville inte rektorn på förskolan anmäla vad personalen misstänkte, vilket hon motiverade med att dottern redan var föremål för en utredning hos Socialen. Rektorn syftade på samma utredning som startades upp efter att Karins kontakt. Detta strider mot lagen, som säger att förskola och skola ska anmäla vid minsta misstanke om att barn far illa (SoL Kap 14, § 1).

Socialen hade meddelat att Karin hade ansvaret för dotterns hälsa, och de föreslog också att hon skulle vända sig till Tingsrätten. Vid ett tillfälle då Karin vägrade lämna ut Sofia, blev Johan hotfull.

”Johan var mycket aggressiv och kom hem till mig och skrek i trappuppgången, bankade på dörren och hotade att mörda mig, vilket även en väninna hörde och har vittnat om i ett vittnesintyg.”

Karin såg ingen annan råd än att vända sig till Tingsrätten, då Socialen vägrade hjälpa hennes dotter.

Polisen: grov väldtäkt

Efter en muntlig förhandling fick pappan rätt att träffa sin dotter under bevakning i formen av hans egna föräldrar. Dottern kunde trots övervakningen berätta om grov misshandel från pappans sida, misshandel som bevittnats av farföräldrarna, säger Karin.

Mamman fortsätter med att berätta att hon spelade in dotterns vittnesmål. Polisen utredde i flera veckor, men lade sedan ner utredningen. Vid nästa muntliga förhandling beslutades att dottern skulle vistas obevakat hos pappan. Beslutet grundades på en utredning signerad Anneli Lindberg (senare Andersson) som också uppger:

”Om ’Karin’ kvarstår i sitt beslut att inte medverka till självständigt umgänge mellan ’Sofia’ och ’Johan’ bör tingsrätten överväga att överflytta både vårdnaden och boendet till ’Johan’”.

Karin vågade inte annat än att lämna ut barnet, hon berättar om hur semestertiden, då förskolan var stängd, var allra värst. Sofia [fingerat namn] var mycket utagerande varje gång hon kom från Johan. Så småningom kunde Sofia, trots att hon bara var 4,5 år, visa och på ett barns sätt berätta vad pappan gjorde med henne. Nu valde polisen att rubricera övergreppet som grov våldtäkt, uppger mamman.

Mamman tog sitt barn till akuten för att ge vård och för att dokumentera övergreppet. Men när personalen kontaktade Krim blev beslutet att dottern inte skulle undersökas.

Händelseutvecklingen eskalerade. Pappan tog sig några dagar senare in i Karins låsta parkeringsgarage. När hon och Sofia kom dit, gjorde han ett misslyckat försök att ta med sig dottern. Karin misshandlades. Polis larmades, men polisutredningen lades ned igen, trots att det fanns både övervakningskameror och vittnen i garaget, säger mamman. Socialjouren konstaterade att övergreppet skett:

”NN från Citypolisen ringer och meddelar att en kvinna blivit utsatt för misshandel…Kvinnan har en dotter som bevittnat misshandeln”.

Tre dagar efter misshandeln i garaget kommer pappan och hämtar dottern från dagis, trots att det inte är hans umgängesdag. En månad senare går vårdnad och boende över till pappan interimistiskt i ett tingsrättsbeslut, utan att parterna ens får ses i rätten!

Barnet dissocierade

Efter flytten till pappan får Karin bara träffa dottern fyra timmar varannan vecka, övervakad av en umgängesstödjare. Karin beskriver hur dotterns tillvaro rasade. Läkare sjukskriver 2008 dottern pga oro och ångest. Hon tas in för behandling hos BUP (Barn och Ungdomspsykiatrin). Karin får våren 2009 ta del av la?karens utredning som visar att dottern dissocierar och pratar med olika röster och hon är även allt mer sexualiserad.

En barnpsykolog om träffat dottern beskriver i maj 2009 med sina egna ord hur hon upplever kontakten med barnet:

”Vid det allra första besöket blev jag orolig för att hon [dottern] var gränspsykotisk alt dissocierade då hon tedde sig mycket ångestdriven och gestaltade en bisarr historia med – en sådan vacker mamma – och – alla dessa döda barn…”

”Vid samma besök pratade hon vid två tillfällen om att hon är tre personer resp att hon har tre röster. När jag frågade henne hur hennes olika röster låter härmade hon en djup vuxenröst, en vanlig barnröst och en mycket pipig och barnslig röst.”

Barnpsykologen fortsätter med att beskriva detaljer kring hur barnet är sexualiserat för att få sin vilja fram. Trots att det är uppenbart att Sofia far mycket illa hos pappan, gör barnpsykologen inga ansatser för att etablera en kontakt med mamma. Istället väljer hon att vittna till pappans fördel i rätten, utan att ens ha träffat mamman.

Göteborgs största sexfestfixare arrangerar bögfest hos pappan

Pappan skryter för vänner om hans närvaro på sexkontaktsajten Bodycontact. Det är nu som Göteborgs största sexfestfixare arrangerar minst en fest – förmodligen flera – i pappans lägenhet. Sexfestfixaren bjuder särskilt in poliser, av någon anledning, i sin marknadsföring.

NewsVoice har fått se en reklamtext som Tingsrätten i Göteborg hemligstämplat. Där står det att heterosexuella män bjuds in att delta i experimentella homosexuella gruppaktiviteter. På pappans profilsida på en sexsajt står det att han söker kvinnor för snabb sex och att dessa får tåla att han har en fyraåring i hemmet. I mailen framgår även ett homosexuellt experimenterande i ”böglabyrinten”.

Utdrag från två sexmails från pappan daterade 30 dec 2008 (rekvirerat från Tingsrätten):

”…har gått in på Wandas på 2a långgatan på över våningen där finns det massa bås med gloryholes och andra mörka rum där är det bara till och ta fram den så kommer det alltid någon och suger he he.”

”Jo det smyger runt en del, blandat från unga pojkar till fula gubbar men i gloryholes behöver man ju inte se vad som finns på andra sidan.”

Utdrag från ett sexmail från pappan daterat 10 jan 2009 (rekvirerat från Tingsrätten):

”Har bara råkat göka på en kille bakifrån genom gloryhole nån gång [,] tjejrövar har dock fått jobbat. Sugit lite och kan väl göra det mer [,] speciellt om den är doppad i fitta he he.”

Det är denna man som Socialen anser ska ha vårdnaden om barnet.

För bort sin dotter till hemlig ort för att skydda henne

Karin beslutar sig i december 2010 för att i nödvärn föra bort sin dotter från pappan efter att hon sett hur barnet skadas allt mer av sin samvaro med pappan. Karin beskriver med egna ord:

”Hon är hemskt vanvårdad, tappar tänder, även långt bak i munnen, håret är tovigt och hon vägrar låta mig kamma det, det går inte att sitta bredvid henne i soffan, eftersom hon sparkas. Den enda nära kontakt hon klarar är att man klappar henne på kinden”.

Enligt protokoll från polisen i Västra Götaland gjordes två besök i december 2010 med piket till mammans bostad, några veckor efter att de hade gett sig av. Anledningen till det kan vara att Karin hade vapenlicens. De bröt sig vid ett tillfälle in och då beslagtogs diverse inkomna brev och ett minneskort till en Nokia-telefon. Polisen medgav även att de avlyssnade telefonerna hos Karins mamma och pappa samt och hennes väninnas. Det framgick av brev från polisen.

Karin håller sig undan polisen, socialtjänsten och pappan på hemlig ort i Sverige under ett är. Under det året rättar det mesta till sig med moderskärlek, goda rutiner och gränssättning. Dottern får träffa mormor och morfar och samvaron karaktäriseras av kärlek och glädje, berättar Karin.

Dottern börjar i skolan hösten 2011 och hon är då som ett vanligt barn och hon ligger redan långt fram i läsning och räkning. Pedagoger på skolan vittnar om flickans framgångar.

Mamman fängslas

I slutet av 2011 har polisen fått reda på var mamman och hennes dotter befinner sig. Polisen griper Karin i december 2011. Hon häktas. Redan på nyåret 2012 döms Karin till 8 månaders fängelse, ett straff som hon i sin helhet sedan avtjänade.

I samband med rättegången genomgick mamman en rättspsykiatrisk undersökning som visade att hon var helt frisk både vid gärningstillfället och vid tiden för undersökningen. Den rättspsykiatriska avdelningen skriver att

• Karins allmänintellektuella nivå? ligger mycket över normalzonen och att
• det inte finns någon personlighets- eller neuropsykologisk dysfunktion.

Dessa uppgifter finns i ett vittnesintyg från 2015 undertecknat av en präst i svenska kyrkan och en legitimerad barnmorska. Intyget gör gällande att mamman bör få tillbaka sin dotter.

Detta står i kontrast till pappans beskrivning av mamman som en person som lider av vanföreställningar och psykisk ohälsa. Det var hans utlåtande som i hög grad färgade Socialens uppfattningar om Karin.

Karin säger att hon är särskilt upprörd över hur vissa handläggare inom Socialtjänsten hela tiden valt att tillmötesgå pappans önskemål och samtidigt svartmålat henne som mamma, trots dotterns önskan att komma bort från pappan till mamman, trots expertvittnen som anser att mamman bör få vårdnaden och trots undersökningar som friskriver mamman från någon som helst psykisk ohälsa.

Karin fortsätter att kämpa rättsligt för att få träffa sin dotter när hon avtjänat sitt straff. I utredning 2015-11-04, står att läsa att pappan undanhåller dottern från skolan och att det görs upprepade försök från rektorshåll att tillse att skolplikten följs, vilket inte hörsammas.

Från utredningen:

”I utredningen har det framkommit att  ’Sofia’ hittills inte gått till skolan och att hon till viss del ’vänt på dygnet’. ”…

”Utredarna ser en risk för att ’Sofia’ inte får det vuxenstöd av sn pappa för att ha en fungerande skolgång och vänskapsrelationer”.

Socialens utredare påstår vidare att dottern inte vill träffa mamman. Hur lämpligt är det att fråga ett barn, som i åratal varit helt hänvisad till en dokumenterat våldsam pappa, en sådan fråga? Vem tror på att ett barn vill leva år efter år med skyddad identitet hos en våldsman? Vem är det som Socialen skyddar?

NewsVoice har fått ta del av dokument i ärendet och har för avsikt att följa upp med ytterligare artikel.

Text: Torbjörn Sassersson