Torbjörn Sassersson är grundare av NewsVoice som startade 2011. Torbjörn har arbetat inom media sedan 1995. Han har en fil kand (1992) inom miljövård från Stockholms Universitet. Stöd hans arbete genom en 
Karin berättar om hur hon förlorade vårdnaden om sitt barn, efter att hon hade polisanmält pappan för övergrepp. Trots att mamman är helt ostraffad och inte är anklagad för något väljer socialtjänsten att tro på en dokumenterat våldsam och sexmissbrukande pappa.
Inte ens när enstaka myndighetspersoner stödjer Karin (fingerat namn), inte ens när barnet vägrar att bo hos pappan och trots att Göteborgs största sexfestfixare arrangerar sexparty i pappans lägenhet reagerar Socialen på ett rimligt sätt. Tingsrätten väljer till och med att hemligstämpla graverande bevismaterial, något som gagnar fadern.
NewsVoice har fått se hemligstämplat material, pappans privata sexmail och har pratat med mamman som idag inte sett sin dotter på 6 år bortsett från två korta, av socialen övervakade, tillfällen i maj 2012 och i mars 2013. Pappan som erkänt sig inför vänner vara sexmissbrukare fick inte bara ta hand om barnet, mamman, mormor och morfar får inte ens träffa dottern och Skatteverket gav pappan skyddad identitet.
Fallet är extraordinärt och det är oförklarligt att Socialen inte följer Socialtjänstlagens tydliga skrivning om barns behov av skydd, då moder gör allt hon kan för att hjälpa dottern som obevakat tvingas till en våldsam och sexmissbrukande pappa. Från avstånd tycks polis, domstol och socialtjänst agera samordnat för att skydda mannen och tvivelaktiga personer runt denne.
Socialsekreterare Anneli Lindberg numera Anneli Andersson är den person som arbetat mest intensivt för att lösa problemen till mammans nackdel och pappans fördel uppger, mamman.
Karin börjar sin berättelse om hur hon gifte sig med pappan Johan (fingerat namn) i början på 00-talet. Förhållandet var normalt, men i samband med graviditeten började mannen misshandla henne. Våldet eskalerade snabbt och Karin polisanmälde händelserna.
”Eftersom jag inte ville att Sofia [fingerat namn] skulle växa upp i ett hem där det förkom våld, lyckades jag genomdriva en separation då Sofia var ett halvår gammal.”
Pappan var till en början ointresserad av sin dotter, men vid tre års ålder började han visa intresse för henne. Det uppmuntrade mamman som tyckte att dottern behövde etablera en relation med sin far, men efter träffarna med pappan observerade Karin att flickan sexualiserades och mådde mycket dåligt. Mamman kontaktade därför Socialen för att få råd. I utredningen, daterad 2007, skriver handläggaren på Socialen att det var olämpligt att pappan tittade på porrfilm när han hade dottern närvarande, men de vidtar inga åtgärder.
”Även dagis uppmärksammade att Sofia mådde dåligt efter att hon varit hos Johan, hon var helt slutkörd och somnade över maten. En förskolelärare pratade med mig och hon misstänkte sexuellt gränsöverskridande hos pappan”.
Samtidigt ville inte rektorn på förskolan anmäla vad personalen misstänkte, vilket hon motiverade med att dottern redan var föremål för en utredning hos Socialen. Rektorn syftade på samma utredning som startades upp efter att Karins kontakt. Detta strider mot lagen, som säger att förskola och skola ska anmäla vid minsta misstanke om att barn far illa (SoL Kap 14, § 1).
Socialen hade meddelat att Karin hade ansvaret för dotterns hälsa, och de föreslog också att hon skulle vända sig till Tingsrätten. Vid ett tillfälle då Karin vägrade lämna ut Sofia, blev Johan hotfull.
”Johan var mycket aggressiv och kom hem till mig och skrek i trappuppgången, bankade på dörren och hotade att mörda mig, vilket även en väninna hörde och har vittnat om i ett vittnesintyg.”
Karin såg ingen annan råd än att vända sig till Tingsrätten, då Socialen vägrade hjälpa hennes dotter.
Polisen: grov väldtäkt
Efter en muntlig förhandling fick pappan rätt att träffa sin dotter under bevakning i formen av hans egna föräldrar. Dottern kunde trots övervakningen berätta om grov misshandel från pappans sida, misshandel som bevittnats av farföräldrarna, säger Karin.
Mamman fortsätter med att berätta att hon spelade in dotterns vittnesmål. Polisen utredde i flera veckor, men lade sedan ner utredningen. Vid nästa muntliga förhandling beslutades att dottern skulle vistas obevakat hos pappan. Beslutet grundades på en utredning signerad Anneli Lindberg (senare Andersson) som också uppger:
”Om ’Karin’ kvarstår i sitt beslut att inte medverka till självständigt umgänge mellan ’Sofia’ och ’Johan’ bör tingsrätten överväga att överflytta både vårdnaden och boendet till ’Johan’”.
Karin vågade inte annat än att lämna ut barnet, hon berättar om hur semestertiden, då förskolan var stängd, var allra värst. Sofia [fingerat namn] var mycket utagerande varje gång hon kom från Johan. Så småningom kunde Sofia, trots att hon bara var 4,5 år, visa och på ett barns sätt berätta vad pappan gjorde med henne. Nu valde polisen att rubricera övergreppet som grov våldtäkt, uppger mamman.
Mamman tog sitt barn till akuten för att ge vård och för att dokumentera övergreppet. Men när personalen kontaktade Krim blev beslutet att dottern inte skulle undersökas.
Händelseutvecklingen eskalerade. Pappan tog sig några dagar senare in i Karins låsta parkeringsgarage. När hon och Sofia kom dit, gjorde han ett misslyckat försök att ta med sig dottern. Karin misshandlades. Polis larmades, men polisutredningen lades ned igen, trots att det fanns både övervakningskameror och vittnen i garaget, säger mamman. Socialjouren konstaterade att övergreppet skett:
”NN från Citypolisen ringer och meddelar att en kvinna blivit utsatt för misshandel…Kvinnan har en dotter som bevittnat misshandeln”.
Tre dagar efter misshandeln i garaget kommer pappan och hämtar dottern från dagis, trots att det inte är hans umgängesdag. En månad senare går vårdnad och boende över till pappan interimistiskt i ett tingsrättsbeslut, utan att parterna ens får ses i rätten!
Barnet dissocierade
Efter flytten till pappan får Karin bara träffa dottern fyra timmar varannan vecka, övervakad av en umgängesstödjare. Karin beskriver hur dotterns tillvaro rasade. Läkare sjukskriver 2008 dottern pga oro och ångest. Hon tas in för behandling hos BUP (Barn och Ungdomspsykiatrin). Karin får våren 2009 ta del av la?karens utredning som visar att dottern dissocierar och pratar med olika röster och hon är även allt mer sexualiserad.
En barnpsykolog om träffat dottern beskriver i maj 2009 med sina egna ord hur hon upplever kontakten med barnet:
”Vid det allra första besöket blev jag orolig för att hon [dottern] var gränspsykotisk alt dissocierade då hon tedde sig mycket ångestdriven och gestaltade en bisarr historia med – en sådan vacker mamma – och – alla dessa döda barn…”
”Vid samma besök pratade hon vid två tillfällen om att hon är tre personer resp att hon har tre röster. När jag frågade henne hur hennes olika röster låter härmade hon en djup vuxenröst, en vanlig barnröst och en mycket pipig och barnslig röst.”
Barnpsykologen fortsätter med att beskriva detaljer kring hur barnet är sexualiserat för att få sin vilja fram. Trots att det är uppenbart att Sofia far mycket illa hos pappan, gör barnpsykologen inga ansatser för att etablera en kontakt med mamma. Istället väljer hon att vittna till pappans fördel i rätten, utan att ens ha träffat mamman.
Göteborgs största sexfestfixare arrangerar bögfest hos pappan
Pappan skryter för vänner om hans närvaro på sexkontaktsajten Bodycontact. Det är nu som Göteborgs största sexfestfixare arrangerar minst en fest – förmodligen flera – i pappans lägenhet. Sexfestfixaren bjuder särskilt in poliser, av någon anledning, i sin marknadsföring.
NewsVoice har fått se en reklamtext som Tingsrätten i Göteborg hemligstämplat. Där står det att heterosexuella män bjuds in att delta i experimentella homosexuella gruppaktiviteter. På pappans profilsida på en sexsajt står det att han söker kvinnor för snabb sex och att dessa får tåla att han har en fyraåring i hemmet. I mailen framgår även ett homosexuellt experimenterande i ”böglabyrinten”.
Utdrag från två sexmails från pappan daterade 30 dec 2008 (rekvirerat från Tingsrätten):
”…har gått in på Wandas på 2a långgatan på över våningen där finns det massa bås med gloryholes och andra mörka rum där är det bara till och ta fram den så kommer det alltid någon och suger he he.”
”Jo det smyger runt en del, blandat från unga pojkar till fula gubbar men i gloryholes behöver man ju inte se vad som finns på andra sidan.”
Utdrag från ett sexmail från pappan daterat 10 jan 2009 (rekvirerat från Tingsrätten):
”Har bara råkat göka på en kille bakifrån genom gloryhole nån gång [,] tjejrövar har dock fått jobbat. Sugit lite och kan väl göra det mer [,] speciellt om den är doppad i fitta he he.”
Det är denna man som Socialen anser ska ha vårdnaden om barnet.
För bort sin dotter till hemlig ort för att skydda henne
Karin beslutar sig i december 2010 för att i nödvärn föra bort sin dotter från pappan efter att hon sett hur barnet skadas allt mer av sin samvaro med pappan. Karin beskriver med egna ord:
”Hon är hemskt vanvårdad, tappar tänder, även långt bak i munnen, håret är tovigt och hon vägrar låta mig kamma det, det går inte att sitta bredvid henne i soffan, eftersom hon sparkas. Den enda nära kontakt hon klarar är att man klappar henne på kinden”.
Enligt protokoll från polisen i Västra Götaland gjordes två besök i december 2010 med piket till mammans bostad, några veckor efter att de hade gett sig av. Anledningen till det kan vara att Karin hade vapenlicens. De bröt sig vid ett tillfälle in och då beslagtogs diverse inkomna brev och ett minneskort till en Nokia-telefon. Polisen medgav även att de avlyssnade telefonerna hos Karins mamma och pappa samt och hennes väninnas. Det framgick av brev från polisen.
Karin håller sig undan polisen, socialtjänsten och pappan på hemlig ort i Sverige under ett är. Under det året rättar det mesta till sig med moderskärlek, goda rutiner och gränssättning. Dottern får träffa mormor och morfar och samvaron karaktäriseras av kärlek och glädje, berättar Karin.
Dottern börjar i skolan hösten 2011 och hon är då som ett vanligt barn och hon ligger redan långt fram i läsning och räkning. Pedagoger på skolan vittnar om flickans framgångar.
Mamman fängslas
I slutet av 2011 har polisen fått reda på var mamman och hennes dotter befinner sig. Polisen griper Karin i december 2011. Hon häktas. Redan på nyåret 2012 döms Karin till 8 månaders fängelse, ett straff som hon i sin helhet sedan avtjänade.
I samband med rättegången genomgick mamman en rättspsykiatrisk undersökning som visade att hon var helt frisk både vid gärningstillfället och vid tiden för undersökningen. Den rättspsykiatriska avdelningen skriver att
- Karins allmänintellektuella nivå? ligger mycket över normalzonen och att
- det inte finns någon personlighets- eller neuropsykologisk dysfunktion.
Dessa uppgifter finns i ett vittnesintyg från 2015 undertecknat av en präst i svenska kyrkan och en legitimerad barnmorska. Intyget gör gällande att mamman bör få tillbaka sin dotter.
Detta står i kontrast till pappans beskrivning av mamman som en person som lider av vanföreställningar och psykisk ohälsa. Det var hans utlåtande som i hög grad färgade Socialens uppfattningar om Karin.
Karin säger att hon är särskilt upprörd över hur vissa handläggare inom Socialtjänsten hela tiden valt att tillmötesgå pappans önskemål och samtidigt svartmålat henne som mamma, trots dotterns önskan att komma bort från pappan till mamman, trots expertvittnen som anser att mamman bör få vårdnaden och trots undersökningar som friskriver mamman från någon som helst psykisk ohälsa.
Karin fortsätter att kämpa rättsligt för att få träffa sin dotter när hon avtjänat sitt straff. I utredning 2015-11-04, står att läsa att pappan undanhåller dottern från skolan och att det görs upprepade försök från rektorshåll att tillse att skolplikten följs, vilket inte hörsammas.
Från utredningen:
”I utredningen har det framkommit att ’Sofia’ hittills inte gått till skolan och att hon till viss del ’vänt på dygnet’. ”…
”Utredarna ser en risk för att ’Sofia’ inte får det vuxenstöd av sn pappa för att ha en fungerande skolgång och vänskapsrelationer”.
Socialens utredare påstår vidare att dottern inte vill träffa mamman. Hur lämpligt är det att fråga ett barn, som i åratal varit helt hänvisad till en dokumenterat våldsam pappa, en sådan fråga? Vem tror på att ett barn vill leva år efter år med skyddad identitet hos en våldsman? Vem är det som Socialen skyddar?
NewsVoice har fått ta del av dokument i ärendet och har för avsikt att följa upp med ytterligare artikel.
Text: Torbjörn Sassersson
Krister: ”Det är otroligt att denna Gunilla Madegård får sprida sina ideer”.
Så du menar att de som inte tycker som du inte ska få sprida sina idéer?
Det är otroligt att denna Gunilla Madegård får sprida sina ideer som i dagens Ring P1 där hon uppenbart bara ser mammor som vårdare av barn och kollektivt stänger ute alla pappor. Det är total galenskap och det finns många såna i den feministiska mamma-rörelsen. Pappan får sällan höras utan det är mammans version som gäller. PUNKT!
För vidare info om matriarkaten som de enda fungerande välfärdssystemen: se http://mmstudies.com
Det skulle vara Intressant att få veta vad ni menar skulle kunna utgöra en ”feministiskt byggd syn” i detta ärende, Torbjörn Sassersson och Arn. Så var så goda att definiera det tack!
Dessutom finner jag det synnerligen obefogat att påstå att ”Det matrial som är mot pappan är inte direkt starkt, känns mycket mer som påståenden” när hans sexuella beteenden så oblygt visas upp inför offentligheten och dessutom enligt barnpsykologisk expertis omvittnats har satt sina djupa spår i dotterns beteende och psykiska hälsa och därtill att han inte ens bryr sig om att se till att hon fullföljer sina skoplikt.
Vad kan vara starkare material än så för att pappor inte ska kunna tilltvinga sig hela vårdnaden om mödrars barn? Hela pappalagen har ju urartat till rena rama patriarkatet återkomst, vilket i sig vittnar om att män inte ska ha makt i dessa avseenden.
Tillbaka till matriarkaten således! De är de enda fungerande välfärdssystem hitintills som kunnat se till barnens säkerhet och hälsa. Män ska hållas kort, det vet de kvinnor som styrt dessa matriarkat sen urminnes tider bara alltför väl. Min egen sambo är uppvuxen i ett sådant system i Västafrika och skulle inte för allt smör i Småland ha velat byta ut sin oerhört lyckliga och trygga barndom gentemot våra dysfunktionella kärnfamiljer och härskande, söndrande och perverterade fäder med alldeles för mycket makt att förstöra och bryta ner mammor och barns psykiska och fysiska hälsa.
Meddelande.: Den ”per” som kommenterat under denna artikel är inte samme ”per” som tidigare kommenterat på NV. Det står var och en fritt att använda vilket namn eller alias som man vill förutsatt att man följer kommentarsreglerna och inte försöker utge sig för att vara någon annan.
Arn jag instämmer i din kritik. Eftersom jag hittills endast haft kontakt med mamman blir artikelns perspektiv vinklat, men inte heller den socialhandläggare som hade delansvar för att det blev som de blev vill inte besvara mina frågor. Tanken är att följa upp artikeln och på så sätt väga upp detta första partiska perspektiv.
Efter som det här är ett vanligt scenario där en förälder tas bort genom anklgelser, vilket finns som grund här. Så blir det omöjligt att sätta sig in i detta, det finns två sidor. Intelligens betyder ju inte att en person egenmäktigt kan påverka andra djupt. Det matrial som är mot pappan är inte direkt starkt, känns mycket mer som påståenden, hur han är i verkligheten är omöjligt att veta. Hade jag tagit och skyddat mitt barn vid sidan om systemet så här, tvivlar jag på att jag som pappa inte fått än längre straff och mycket svårt att få umgänge, historiken är inte ovanlig uppbyggd från utifrån ett syfte som Skinner igenom. Bland en hel del fall där en förälder anklgas.
En tydlig del som är fel, är när socialtjänsten tar en partisk ställning till en part. Sexuella anklgelser är allvarligt, det görs ofta av en orsak, att få bort en förälder. Här är sådana missförhållanden att enligt lag har socialnämnden skyldighet att anmäla tillsätta en utredning och finner de missförhållanden skall den utredningen gå till IVO, något som är tydligt i socialtjänstlagen med struntade i.
Det sjuka är här hur likt ärendet är ur feministisk syn byggd. Det bör finnas en kontakt med pappan med för att skriva en ok artikel av detta slag
Vad det handlar om här snarare ”Henning”, är att Socialtjänsten har gjort fel och nu med alla medel försöker dölja det. Jag känner till fallet och det är rent förfärligt. Morföräldrarna är gamla – ska flickan få några minnesbilder av dem? Hur kan man behandla gamla personer så att de inte får träffa sitt barnbarn? Vad kostar detta samhället? Frågorna är många. En barndom går inte i repris.
Förmodligen är fadern satanist och får därför hjälp av socialen, polisen och domstolar. Sverige har blivit fruktansvärt rutten.
Tyvärr är jag inte förvånad. Har själv till dels råkat illa ut från Socialen, men också varit utsatt för upprepade övergrepp (INTE familjen). vet även andra där socialen INTE lyssnat på mamman alls. Men det gör mig ändå fruktansvärt upprörd. Stackars flicka! Vid detta laget lär hon vara emotionellt skadad för livet! Tro mig! Hoppas innerligt hon får komma till sim mamma snart och få vettigt stöd, kärlek och uppmuntran till ett bättre liv.
Jag hittade detta om Annelie Andersson – kan det vara samma person?
En vårdare knivhöggs till döds och en Annelie Andersson säger:
”Vi fann inga brister där. Vi har faktiskt inte funnit några brister alls i verksamheten”. Trots att personalen larmade att det kommer att hända något allvarligt.
http://www.expressen.se/gt/larmet-det-kommer-handa-nagot-allvarligt/
I så fall är hon ju skyldig till ett dödsfall också – hur sjutton kan sånt här få fortgå?
Det som är likt Dominic-fallet är ju att Socialtjänsten vägrar backa, även om de inser att de har gjort ett misstag. För att dölja misstaget separerar de barnet med föräldrarna, och det måste ju pågå, annars kan ju folk se ”att kejsaren är naken”. Själva döljer de sina misstag bakom sekretessen.
Men det är mycket skillnader. Här valde Socialtjänsten att placera barnet hos en våldsbenägen och sexmissbrukande pappa – tänk vilken plåga för barnet! Inget verkar ha fungerat för flickan sedan soc satte klorna i henne. Inte konstigt att fallen blir fler på socialen i Göteborg, och att de behöver anställa socialsekreterare. Det göder systemet på det mest avskyvärda sätt. Det hade förmodligen inte heller behövts några barnpsykologer om barnet hade fått stanna hos mamman.
Så här fungerar socialtjänsten maktmissbruk det sitter unga socialsekrerterare oftast utan erfarenhet de har inga egna barn. De är styrda av sina läroböcker har inga empatiska förmågor de ser varken barnen eller föräldrarna.Var finns barnkonventionen som de ska arbeta efter.Rensa rent på socialtjänsten det här är inte vad vi önskar våra barn .
Fallet Dominic påminner om detta fall. Dominic är fortfarande bortrövad av Socialtjänsten.
Världen Idag (26 nov 2012): Fallet Dominic uppe i hovrätten
”Christer Johansson, pappa till tvångsomhändertagne Dominic, klarade inte av att höra på när en överläkare i Svea hovrätt försvarade splittringen av hans familj och tonade ner betydelsen av separationen för pojken.”
”– Det var helt fysiskt omöjligt för mig att lyssna på alla dessa lögner, sa Christer Johansson dagen efter fredagens förhör med överläkare Henrik Pelling, verksam vid barn- och ungdomspyskiatrin i Uppsala och Visby.
Socialnämnden på Gotland vill frånta Christer och Annie Johansson den juridiska vårdnaden av deras son, som sommaren 2009 tvångsomhändertogs när familjen var på väg att lämna Sverige och bosätta sig i Indien.”
http://www.varldenidag.se/nyheter/fallet-dominic-uppe-i-hovratten/cbblkz!WNEj512sTz6ftsTSDKb1Fw/
Senaste nytt finns här: https://www.facebook.com/groups/returndomenic/
Vilken sorglig historia! Stackars flicka, många förlorade år när hon nu tvingas leva under skyddad identitet och inte får fungera som andra jämnåriga barn, i sitt dagliga liv! Undra på att hon inte ens orkat gå till skolan!
Vad jag förstår av artikeln har modern avtjänat ett långt fängelsestraff – men här fortsätter hon ju att straffas, år ut och år in, genom att inte få träffa sin dotter! Får det gå till så?
Varför eg. skyddad identitet? Är det faderns idéer eller? Det finns ju inte ens ngn risk för ett förnyat bortförande av ett så pass vuxet barn!
Och till sist, kan man neka en mormor och morfar att få träffa sitt barnbarn?
Fullständigt obegriplig historia. Socialen i Göteborg borde bli föremål för djupgående granskning.
Jag känner till detta fall. Pappan har ingen uppsatt position, men det är uppenbart att han ingår i nätverk.
Exakt. Man bör granska pappan och vilka kopplingar han har in i maktapparaten. Det låter helt osannolikt och kan endast rimligen förklaras av pappans ställning.
På 40 och 50-talet hörde jag flera historier om socialen. Alla hade samma slutsats, ”akta dig för dem de vet inte vad de gör, har inga kunskaper och fattar ingenting”. Jag tackar min Gud att jag aldrig haft med dem att göra.
Denna historia liknar det som Ulf Westerblad skriver om i böckerna ”I skuggan av det svenska folkhemmet” och ”Barndomens långa skuggor”. LÄS DEM!
Trodde i min enfald att det blivit bättre men nu vet jag att det inte är så.
Jag känner mig mer och mer lurad av ett samhälle i fritt fall där politiker, tjänstemän, domstolar och förvaltningar ljuger och förtiger och styrs av makt och pengar.
Makteliten förstör vårt gamla goda Sverige inom alla områden.
Vilken position har fadern i ”vårt samhälle” – är det första som jag kom att tänka på sedan jag läst berättelsen!
Sosialen borde anmälas för maktmissbruk!