”Det finns en intressant talesätt; “demokrati skulle bannlysas om den någonsin förändrade något.” I väst tar vi demokratin för givet. Vi är alla övertygade om att kapitalism ger oss demokrati, vilket den inte gör. Det du idag uppfattar som demokrati finns egentligen inte. Demokratin är död och allt är ett enda stort skådespel.” Det skriver Mike Blixt i kapitel 5 där han även förklarar sin syn på mediernas död och vad som kommer därefter.
Låt oss titta på hur politisk “makt” fungerar i praktiken i vårt samhälle idag. Det offentliga rummet ägs av olika typer av medier och här skapas opinion och lagstiftning. Det var därför det historiskt har varit så viktigt att äga en mediekoncern om man ville ha den faktiska makten. Man köpte eller skapade alltså ett mediebolag istället för att skapa ett politiskt parti.
Den som kontrollerar kanalerna för kommunikation, äger möjligheten att skapa sanningar, vilket kan leda till samhällspåverkan. Allt som sker inom politiken sker på medias villkor och politikerna rättar sig efter deras villkor för att slippa få stryk av mäktiga journalister. Du ser exempel på det varje vecka. Politiker som “pudlar” efter ett mediedrev som startas av den intresseorganisation som motsätter sig den politiska agendan som presenterats, vilket leder till att den slås ner. Och detta upprepas gång på gång på gång.
Utöver detta, är det bara ett mycket begränsat antal politiska åsikter som faktiskt är tillåtna i Sverige. Man får alltså tycka vad man vill, så länge man håller sig inom ett osynligt ramverk. Vilhelm Moberg gav sin syn på detta redan 1965 i en artikel som publicerades i Dagens Nyheter:
”I en demokratur råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedia domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps. Dock skall tilläggas att det i definitionen för demokratur finns med det faktum att majoriteten av människorna i detta samhällstillstånd själva inte uppfattar att de lever i en demokratur.”
Den sista raden är väldigt intressant; “majoriteten uppfattar inte att de inte lever i en
demokratur.” Valdeltagandet sjunker och har gjort sedan 60-talet och medierna påstår
ständigt att anledningen är politikerförakt, som egentligen inte finns. Åtminstone inte i
den utsträckning som vissa medier vill påvisa.
Demokratins kris handlar snarare om att människor nu faktiskt förstår att politiker inte har någon riktig makt. Politikernas roll är att vara ett ansikte eller ett “varumärke” för en viss politisk agenda där ett mycket begränsat antal valfrågor presenteras där få av dem skulle skapa någon egentlig förändring i vårt samhälle.
Men av någon anledning tror vi att dessa detaljfrågor verkligen har en stor betydelse för samhället och vi lägger oceaner av tid på att försöka övertyga andra om att just vår politiska ståndpunkt i en specifik pytteliten fråga är den rätta.
Inte är det heller någon egentlig skillnad på de politiska partiernas agendor. De har tagit samma frågor sedan tidernas begynnelse och satt dem i olika ordning. Men vi är övertygade om att alla dessa politiska ideologier skiljer sig dramatiskt åt, vilket de säkert gjorde en gång i tiden. Men knappast idag. Med andra ord; det spelar ingen roll vilket . parti som “leder” landet idag.
Om demokratin och den politiska arenan historiskt styrts av ett antal mediehus är detta en av de största förändringarna digitaliseringen för med sig. Det sker nu ett skifte. Tack vare internet, flyttas nu makten ut till individen.
Nu kan en enskild medborgare skaffa sig större inflytande över sina medborgare än vad en stor kvällstidning kan. Opinionsbildning har aldrig varit mer tillgängligt och snabbare. Du behöver inte längre äga en mediekoncern för att du ska påverka dina medmänniskor. Du behöver bara ett Facebook-konto, Youtube-kanal eller en blogg och något att säga. Det behöver inte ens vara något vettigt. Det räcker om du sätter dig i en bil och skriker ut ditt missnöje en stund och lägger ut det på Facebook. Eller så ger du dig själv rollen som “journalist” och ger oss din syn på världen.
I ett desperat försök att hålla fast vid de gamla maktstrukturerna, försöker mediehusen locka över dessa nya civila oberoende opinionsbildare med en förhoppning om att driva trafik till sina annonser. De sista mediehusen som finns kvar idag lägger enorma resurser på att försöka få till en betalningsmodell för sina “nyheter” och hävdar bestämt att “en objektiv mediebevakning är grundpelaren i ett demokratiskt samhälle. Vi tror att många är beredda att betala för det.” .
Det är långt ifrån alla som håller med. Uppenbarligen är det få som är det, eftersom “nyheterna” numera endast kostar några kronor. Och antalet som är beredda att betala kommer att sjunka för varje år. Mediehusen säger naturligtvis så för att försöka rättfärdiga och försvara sin egen existens och den tidigare rådande maktstrukturen genom att, som vanligt, försöka skapa en sanning som inte är sann.
Men nu fastnar inte denna “sanningen” längre. Och om vi ska vara ärliga. När hade vi senast en objektiv mediebevakning? Har vi någonsin haft det? Om vi imorgon skulle plocka bort alla mediehus, skulle alltså vårt samhälle kollapsa, om vi får tro mediehusen själva. Att den så kallade demokratin skulle upphöra är naturligtvis bara ännu ett sätt att försöka hålla fast vid den gamla ordningen.
Mediehusen säger att utan oberoende granskning kan både politiker och företag göra som de vill, vilket företagen redan gör. Hur ett mediehus som lever på företagsannonser kan vara oberoende, är dock högst oklart.
Vi har nu gått in i en övergångsperiod. En period där människor ska vänja sig vid mediehusens död och där all information flyttas ut på internet till sajter som exempelvis Wikipedia och WikiLeaks. På gott och ont, som alltid. Alla som idag skriker “faktagranskning” kommer snart att tystna eftersom det redan idag är helt omöjligt att avgöra om informationen är riktig eller skapad av någon med en egen agenda.
Antalet människor som bryr sig om sanningen ser ut att minska över tid. Det man hittar överst på Google och Wikipedia är redan den socialt accepterade sanningen. Något som fakulteten kommer att fortsätta fördöma eftersom det hotar deras existens.
Även de nya oberoende nätmedierna kommer att dö
Parallellt med att mediehusen dör, kommer vi under övergångsperioden se olika oberoende nyhetsplattformar växa fram. Dessa har en ambition och vision om att kunna leverera riktig, grävande och politisk obunden journalistik som granskar och kritiserar. Att ta den oberoende roll som “gammelmedia” borde ha.
Många har förgäves försökt skapat dessa tidigare och inte heller denna gång kommer det att hålla i längden. Allt faller, återigen, på att de drivs av icke avlönade eldsjälar och förlitar sig på människors donationer eftersom de inte kan tillåta att företag får annonsera på plattformen, vilket leder till att de förr eller senare läggs ner.
När journalistiken och media dör, kommer dessa mediehus istället ägna sig åt
underhållning och skvaller om våra framavlade B-kändisar, parallellt som de ska försöka
driva intäkter via annonser som ingen vill se och som alla försöker bli av med.
Naturligtvis kommer de bestämt att hävda att vi medborgare vill ha skvaller och underhållning och att det är därför de producerar det. Den egentliga anledningen är att de inte har råd att skapa riktiga nyheter, eftersom ingen längre vill betala för dem, vilket de låtsas tolka som att vi istället vill ha skrikiga Youtubers istället.
De riktiga nyheterna flyttas istället över till organisationer likt WikiLeaks som bara är en av de första stora plattformen av sitt slag. Vi kommer att se en uppsjö olika organisationer som nischar sig i olika segment växa fram med tiden som alla finansieras via crowdfunding i någon form. På dessa plattformar handlar det, i motsats till mediehusen, om att låta bli att redigera eller editera i det material de släpper, eftersom många inte längre vill att en journalist ska göra sin egen tolkning och därefter skriva en story.
Människor vill nu bilda sina egna uppfattningar eftersom de inte litar på journalister. Därför kommer råmaterial att vara de riktiga nyheterna. Framtidens journalisters uppgift kommer att vara att paketera all denna information som allmänheten förser oss med via visselblåsarplattformar likt WikiLeaks, så att vi kan förstå den, men utan att ändra något i den. Det handlar mer om att presentera redan befintlig information.
Den “grävande journalistiken” har alltså redan flyttat ut på den enskilda individen. Och till allmänhetens moral. I och med att detta sker, förändras maktstrukturen fundamentalt och den gamla maktstrukturen kommer nu med näbbar och klor att försöka försvara den gamla ordningen och sina privilegier genom moraliserande nostalgi. Detta maktskiftet kommer att på mycket kort tid spela ut gigantiska organisationer och företag som inte alls var förberedda på förändringen.
Demokrati har varit det bäst lämpade samhällssystemet, men bara om vi ser till att vi lever i kapitalism. När vi nu går in i ett nytt paradigm och lämnar kapitalism för informationalism, leder detta till att ett nytt samhällssystem växer fram där ingen har makten över spelreglerna, utan definieras av den tekniska utvecklingen. De som på allvar förstår detta, har en ljus framtid framför sig. Om inte, är ser den desto mörkare ut.
Text: Mike Blixt
Kapitel 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | Kapitel 6: ”Demokratins frälsning”
Babylon som är skriven av författaren och entreprenören Mike Blixt är en något misantropisk bok och omvärldsanalys av en sinnessjuk värld. Boken släpps som ljudbok och fysisk bok under vintern. NewsVoice publicerar exklusivt alla 50 kapitel från boken som en serie debattartiklar.
Relaterat
- Bokens hemsida: www.babylonbok.se
- Författarens hemsida: www.mikeblixt.net
