I en diktatur stryper man informationen till medborgare med censur och dess ledare väljer själva ut vilka “sanningar” som folket ska matas med. I en demokrati gör man precis tvärtom. Man dränker eventuella “felaktiga” åsikter och forskning som går emot den egna agendan med information som paketeras som forskning.
Först kommer en “rapport” eller artikel som varnar för något. Sedan kommer minst tre som påvisar dess motsats. Dessa tre skapas snabbt av de ekonomiska intressena som ligger bakom det objekt som först blev attackerad. Man presenterar en ny “forskningsrapport” och majoriteten av folket sväljer allt. Därefter skapas det artiklar om rapporterna.
Kvar står då vi medborgare och ska på något vis förhålla oss till all denna information som kastats på problemet, vilket inte går och då har de ekonomiska intressena vunnit eftersom syftet var att skapa total förvirring, men många av oss chansar och väljer det som passar bäst in i vår världsbild för stunden och via sociala medier kan vi då enkelt kopiera länkarna till dessa “forskningsrapporter” och tydligt visa vår omvärld hur precis just vi tycker och tror.
Företagen vet att våra egon är uppblåsta och att vi gärna vill visa vår omgivning vad vi tycker i vårt arbete med att bygga illusionen av oss själva.
Många har en tro och förhoppning om att demokratins frälsning skulle komma i och med internet och med dess intåg i våra liv, skulle vi med lätthet kunna införa direktdemokrati i någon form. Där medborgarna via sina smartphones skulle kunnarösta på aktuella frågor dagligen om så önskas. Men vad skulle det få för konsekvenserom beslut i alla de mycket komplexa politiska frågorna flyttas ut på oss individer? Det skulle kräva att varje enskild medborgare skulle behöva sätta sig in i stora mängder dokument varje vecka för att utifrån dessa skapa oss en uppfattning och därefter forma vår ståndpunkt i den aktuella frågan.
Alltså vi medborgare där majoriteten av oss idag inte ens orkar läsa mer än rubriken och ingressen i artiklar i media. Eftersom vi idag lever i ett hyperindividualistiskt samhälle, skulle inte medborgarna rösta utifrån samhällets välbefinnande sett över lång tid. Många skulle se till vad just detta beslut skulle ge dem själva som individ här och nu. Utöver det har vi människor ett flockbeteende.
Vi skulle rösta som de flesta andra gör, och sluta att sätta oss in i frågorna, vilket kommer att leda till att den politiska ståndpunkt som äger det offentliga rummet kommer att vinna. Precis som det är idag med andra ord. Den genomsnittlige medborgaren vill heller inte vara med och påverka i den utsträckning som direktdemokrati innebär.
I en perfekt värld skulle direktdemokrati vara det optimala. Alla är med och påverkar samhällets utveckling. Men det är inget mer än en utopi. Självklart kommer vi att få se framtida folkomröstningar som sker direkt i våra smartphones men det kommer endast att vara enstaka, stora frågor som exempelvis frågan kring medlemskap i EU och liknande. Internet är alltså inte det demokratiska “superverktyget” som många tror och hoppas på.
Det är inte ens ett demokratiskt verktyg mer än att det är lättare än någonsin att bilda opinion och dränka sanningar med lögner, vilket betyder att det är mer förvirrat än någonsin i de allra flesta politiska frågorna. Det kan då snarare betraktas som negativt för demokratin och rimligtvis bidrar det till dess död.
Text: Mike Blixt
Kapitel 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | Kapitel 7: ”Åsiktsförtryck”
Babylon som är skriven av författaren och entreprenören Mike Blixt är en något misantropisk bok och omvärldsanalys av en sinnessjuk värld. Boken släpps som ljudbok och fysisk bok under vintern. NewsVoice publicerar exklusivt alla 50 kapitel från boken som en serie debattartiklar.
Relaterat
- Bokens hemsida: www.babylonbok.se
- Författarens hemsida: www.mikeblixt.net
