BABYLON – KAPITEL 3. NewsVoice publicerar kapitel 3 ur Mike Blixts bok Babylon, exklusivt för NewsVoice. Han tar i detta kapitel upp landet lagom, hyperindividualism och levnadsstandard.
Text: Mike Blixt
Emellanåt kallas Sverige för ”landet lagom” men i jämförelse med övriga världen är våra värderingar extrema. Lyssna på det ordet igen: extrema . Sedan 1980-talet har människors värderingar runt om i världen undersökts i den stora intervjuundersökningen World values survey och i denna mätning är Sverige världens mest individualistiska land.
Många i Sverige anser, tror och tycker att detta är någonting bra. Men vad händer med en nation där alla invånare bygger sina liv utifrån jaget om vi ser det i ett längre perspektiv? När en människa ständigt ser till sig själv och sitt eget bästa, är det inte ett förhållningssätt som kan överleva över tid. Vi lever på en jord med sju miljarder människor och just nu globaliseras allt vilket innebär att individen har tagit sina första steg mot sin död.
Jämför man med andra delar av världen kan vi se att vi i Sverige har en kultur där vi till stor del isolerar oss. Många känner inte sina grannar och vi lämnar bort både barn och gamla och låter andra ta ansvaret för dem. Att vara hemma för vård av barn eller att vara föräldraledig, är någonting många helst slipper. Alltså, att vara hemma med sina egna barn.
I de största delarna av världen tar man hand om de gamla och sina barn. Men i den ekonomiska samhällsstruktur som vi i västvärlden valt att bygga upp, ges inte medborgarna en chans att göra detta vilket uteslutande handlar om ekonomi. Man har inte råd att vara borta från jobbet för att ta hand om sina barn och det är inte ens en fråga om vi ska ta hand om de gamla. Och detta är alltså normen.
Många av våra innovationer handlar om att slippa möta andra människor fysiskt. Rent teoretiskt kan man idag leva ett liv utan att gå utanför dörren. Bokstavligt talat. Är det en bra eller dålig utveckling?
Den frågan har naturligtvis flera svar och det är omöjligt att svara “ja” eller “nej” på den. Men den är värd att tänka på. Människor dör och kan ligga döda i sina hem under långa perioder utan att någon saknar dem. Allt i livet kommer med ett pris och priset vi i Sverige måste betala för att positionera oss som världens mest individualistiska land, är ensamhet.
Vi har sett början på slutet av individualiseringen vilket är absolut nödvändigt för en
nations och världs överlevnad. Att istället lära oss att tänka “vi” istället för den
lokalpatriotism vi ser idag. Att det faktiskt är så att en regnskog i centralamerika har stor
betydelse för invånarna i Småland. Men så länge vi fortsätter att bygga vårt
västerländska samhälle på individualism gynnar det inte mänsklighetens överlevnad.
Författaren Zygmunt Bauman skriver följande i sin bok Retrotopia:
”I slutet av självständigheten finns inte lycka, utan tomhet, meningslöshet och ofattbar leda.”
Tänk om han har rätt. Om vi tänker på det en stund. Är det inte exakt där stora delar av Sveriges befolkning befinner sig? I slutet på individualismen. Nu när vi är det mest individualistiska samhället på jorden, vad händer nu när stora delar av befolkningen har jobbat klart på sitt självförverkligande. Vad finns kvar? Och hur lycklig är vi nu?
Historiskt har vi västerlänningar väldigt tydligt visat att vi anser att vi vet bäst. Oavsett ämne. Vi har koloniserat och förstört och “utbildat” resten av världen och tvingat på dem våra perspektiv, religioner och “kunskaper” . Något vi fortfarande gör. Men som det ser ut idag, har resten av världen minst lika mycket att lära oss västerlänningar än vad vi har att lära dem.
Att utgå ifrån att vi alltid vet bäst, kommer inte att leda till att vi lär oss nya mer hållbara perspektiv. Olika delar av världen kan lära oss att applicera fungerande långsiktiga modeller som på sikt gör våra samhällen bättre. Från jordbruk till sjukvård och allt däremellan, helt utan yttre påverkan från företag. Detta kommer naturligtvis aldrig att hända eftersom de ekonomiska intressen som faktiskt styr vår värld inte alls är beredda att ge upp den rådande ordningen.
Om hela världen strävar efter att få den levnadsstandard vi har i Sverige, vilket majoriteten av världen faktisk gör, kommer mänskligheten att gå under. Resurserna räcker inte och när de tar slut kommer det att skapa ofantligt många konflikter världen över. Landsmän kommer att vända sig emot varandra i jakten på resurser.
Så nu sitter vi västerlänningar här och spolar ner vår avföring med rent dricksvatten samtidigt som vi köper samma vatten på flaska och hoppas att resten av världen inte kommer ikapp. Alla Indier får helt enkelt inte skaffa tvättmaskin eftersom det skulle betyda att vi måste göra drastiska förändringar i vårt sätt att leva, vilket från vårt perspektiv skulle vara att ge upp en stor mängd privilegier. Något som få av oss skulle kunna tänka sig.
Text: Mike Blixt
Kapitel 1 | 2 | 3 | Kapitel 4: ”Maktlösa marionetter”
Babylon som är skriven av författaren och entreprenören Mike Blixt är en något misantropisk bok och omvärldsanalys av en sinnessjuk värld. Boken släpps som ljudbok och fysisk bok under vintern. NewsVoice publicerar exklusivt alla 50 kapitel från boken som en serie debattartiklar.
Relaterat
- Bokens hemsida: www.babylonbok.se
- Författarens hemsida: www.mikeblixt.net
Marcus Gullberg 13 Nov, 2017 at 23:29
@Per: ”Nu lämnade du ämnet. Varför frågar du mig plötsligt om dessa saker(homosexuella och religionsfrihet) här? Jag blir lite nyfiken på dina motiv”.
@Marcus
Jag är inte ens nyfiken på pers motiv. Det framstår för alla som kan läsa som samma gamla trötta kulturmarxistiska paradfrågor ämnat åt meningslösa hårklyverier: Både religion- och erotikfrågor är tämligen av privat natur, och ämnena lämpar sig bättre för en kontaktannons.
vuxenbäbisar ha ha ha…
Jag tog en skogspromenad i höstmörkret (glömde mobilen) här om kvällen. Hade tagit några öl. Snubblade och föll olyckligt. Stukade knät illa – mitt i en mörk skog. Gick vilse. Hankade mig fram på ett friskt ben – över två mil. Kom hem. Kunde inte röra benet. Det skulle inte ”vuxenbäbisar, safespace för curlade, bortskämda medelklassungar” fixa utan att lägga sig ner och skrika och kanske dö efter 30 minuter i kylan … Fyller strax 54 år!
Håller med dig!
Jag skulle inte använda ordet individualist. Det är ett positivt ord i grunden så mer rätt torde vara egoist för det är vad det handlar om. Räcker bara att åka i stadstrafiken i Stockholm eller Göteborg en eftermiddag så ser man tydligt exempel på det, enda skillnaden från beteendet hos förskolebarn är attributen. Annars helt rätt, Sverige är i framkant i denna utvecklingen. Tragiskt nog.
Sverige…
Jag minns en intervju med Peter Stormare i någon av kvällstidningarna för ca: 15-18 år sedan, eller rättare sagt; rubriken!
-”Man kan bli sjuk av att bo i Sverige!”
Den satte sig som en smäck i pannan på mig, samt gav mig en välbehövlig tröst då jag verkligen behövde det.
Det finns nog ingen plats där den sociala osäkerheten är så stor. Märkesprylar, statusprylar, statusmarkörer, trender, lattepimplande wannabees på hipster-caféer, filterförskönade lyckade liv på Instagram, trendiga maträtter på de ’rätta’ restaurangerna….
Tv-program som: ung&bortskämd, lyxfällan, tidsfällan(hette det inte, men har glömt namnet på programmet) mm, talar sitt tydliga språk. Välfärdsapati, egoism, låg smärttröskel, vuxenbäbisar, safespace för curlade, bortskämda medelklassungar…
Denna tid är nu inne på sista refrängen och det kommer att bli ett hårt uppvaknande för både de bortskämda och trygghetsnarkomaner. Det är under tuffa, jobbiga omständigheter man ser vad folk går för, det är då man kan skilja på riktiga skogshuggare från Täby-talibaner(hipsters med skogshuggar-look).
Det stora uppvaknandet har börjat…
♡ Frid ☆
Marcus Gullberg 14 Nov, 2017 at 21:57
Det ser jag verkligen fram emot, Marcus. Tack.
@Per: ok, tack nu minns jag. Det var ganska omfattande och svåra frågor så jag kunde inte komma på hur jag skulle kunna svara på ett kortfattat sätt. Sen glömde jag bort det. Ursäkta mig! Jag skall se om jag kommer på nåt bra att svara endera dagen.
Marcus Gullberg 13 Nov, 2017 at 23:29
Jag är medveten om att jag lämnade ämnet i och med mina frågor till dig om homosexualitet och religionsfrihet. Mitt motiv var att jag har gjort dig de frågorna tidigare utan att få svar. När du nu fanns i den här artikeltråden, så chansade jag på att göra ett nytt försök (Se första kommentaren under https://newsvoice.se/2016/11/15/neo-marxism-inflytande-maste-avvecklas/#comments).
Jag håller med dig i nästan allt du skriver och nyckelorden är ”låt var och en välja själva”.
Förmodligen det enda jag kan invända mot är förenklingen ”Se på dagens 80/90-åringar, jag tycker de verkar väldigt snälla och nöjda över sina liv i genomsnitt måste jag säga.” Att de är snälla idag betyder inte att de var lika snälla som unga, när de levde under den press som det innebär att försörja en familj, uppfostra barn och dra jämt med sin äkta hälft, arbetskamrater och grannar.
Erik, jag är bulgariska, men snart hälften av mitt liv har jag spenderat i Sverige.
Per och Marcus,
jag måste säga att den här kommentarstråden är en av de mest intressanta på länge. Det som Marcus säger är mycket klokt – alla som har upptäkt sanningen om att psykopater styr världen – united we stand.
Angående relationen man-kvinna:
Att fostra barn och ta hand om dem skall vara lika värt ekonomiskt som att skruva i bilar, vända papper eller bygga hus. Kärnfamiljen eller äktenskapens juridik fördelade detta väldigt rättvist då den arbetandes inkomst var familjens inkomst (då menar jag den som får ersättning). Idag har vi sambolagen och folk avtalar bort det, kvinnor tar ändå mera ansvar för barnen (det är så naturligt) och det blir att män tjänar på kärnfamiljens förfall ekonomiskt. Om de (männen) säger ifrån sig den rättsliga ansvaret för sina barn är ersättningen de måste betala löjligt lågt enligt mig. Utan att vara allt för ekonomifixerat är den så kallade våldet mot kvinnor både en normaliseringsfråga och uppfostringsproblem.
En vän till mig jobbade på ett forskningsprojekt angående just våld i hemmet i Tyskland. Det hade med utbildningsfråga kom de fram till – jaaa, det gällde bara det fysiska våldet. Männen som slog sina kvinnor var statistiskt från de lägre samhällsklasserna. I de högre samhällsklasserna var våldet psykiskt. Alltså de manliga psykopaterna med status har intelligens men samvetsbristen är samma som hos den primitive barbaren i en afghanistansk by (för det är det folk brukar syfta på hur primitiva alla andra kulturer är). Alltså den välforstade svenske affärsmannen kan terrorisera sin fru psykiskt och rent utav njuta av att förnedra henne. Jag känner själv så många som har varit med om det så det finns inget som kan bevisa motsatsen. Dessa trakasserier syns inte på utsidan, syns inte i statistiken och går ej att bevisa förutom med inspelning av röst, i en rättsprocess.
Nu är det så att varje människa har en djurisk sida och en kultiverat sådan. Dessa skall vara i balans. Många människor har spårat i obalans, många kulturer har gjort det. Utan nu att alla flippar ur så är vårt djuriska relation man-kvinna förknippat med rätt mycket våld och ansvarslöshet i många fall, därför har bland annat människan försökt via religion att rätta till den moraliska delen. Det är i vilket fall som att män använder en viss dos av våld i det intima spelet och det är så pass vanligt i naturen så det är inget att få panik över, som feministerna gör. En del av den naturliga manliga rollen som även är norm hos djuren är att beskydda och försvara. Feministerna tycker att det är hemskt. Men gruppvådtäkter skall vi inte prata om. Den senaste perversionen förekommer inte ens hos djuren. Eftersom darwinisterna brukar så gärna referera till apor för att normalisera det abnorma, så kan jag ta fram massor med exempel att vi har gått långt över apornas moraliska förfall med tanke på vad kulturmarxisterna vill normalisera.
Jag vill bara påpeka att i de så kallade primitiva kulturen som mycket av högern retar sig över så är gruppvåldtäkt ingen norm. Gruppvåldtäkter normaliseras i krigssituationer där armen är demoraliserat och i dagens fall har gruppvåldtäkt normaliseras av porrindustrin. Alltså porr-i-fickan plus kulturkrock plus avsaknad av fungerande rättsväsende. Jag ser oftast på stan en eller två unga tonårsflickor som hänger i sällskapet av 5-6 tuffa killar, oftast äldre. Det syndromet fanns även när jag växte upp så jag vet inte om man kan enbart skylla det på invandringen.
@Stella, var växte du upp någonstans?
@Per: Nu lämnade du ämnet. Varför frågar du mig plötsligt om dessa saker(homosexuella och religionsfrihet) här? Jag blir lite nyfiken på dina motiv. Jag tror inte att man kan styra över folks privata angelägenheter utan folk måste själva få göra sina egna val, allt annat vore helt orealistiskt i dagens samhälle. Jag tror inte på att religioner i dagens form kan överleva en längre tid pga korrumperade överstepräster/bankirer/politiker etc. Frivillig kultivering(självförbättring) utan formaliteter tillhör framtiden tror jag. Däremot tror jag att en gemensam, tämligen oföränderlig moralgrund(förr de tio budorden i Sverige) för härskarna och folket är extremt viktig för att kunna behålla ett självständigt land. Härskarna borde ha högre moralkrav på sig istället för tvärtom. Stöld är stöld och lögn är lögn, det är oföränderligt.
Jo men visst vill härskarna få bort meningsmotståndarna och därför måste vi samarbeta.
@Stella. Vad jag menade var att den destruktive mannen som förtryckte kvinnor pre 1968 existerade men han var inte den allom dominerande normen som dagens kulturmarxister vill ha det till. Svenska män var inte heller bestialiska gruppvåldtäktsmän som vår statsminister hävdade Jag hävdar att många ”primitiva” människor förr(och än idag) var lite snällare, visare och lyckligare än många av dagens materialistiska människor trots lite mindre prylar och lite mer kärnfamilj, moralfokus, ”religion”, sociala relationer och fysiskt arbete. Se på dagens 80/90-åringar, jag tycker de verkar väldigt snälla och nöjda över sina liv i genomsnitt måste jag säga. Hur kan det vara så att 40-talister i Sverige är genomsnittligt friskare än 90-talister? Våra unga har ju fått ”allt”: moderna mediciner, vacciner i överflöd, modern mat, datorer, telefoner, massor av fritid, valfrihet, materialism, fri uppfostran, idrott, tolerans, moderna familjer, utbildning etc etc.
Idag är 50% av Sveriges män överviktiga, 20% av barnen och drygt 30% av kvinnorna – trots(eller tack vare?…) vår enormt höga utbildningsnivå… Varför är svenska staten helt rabiata och totalförbjuder all home schooling trots bevisligen fina studieresultat och harmoniska ungar? Nästan 60% av alla 15-åriga svenska flickor(30% av pojkarna) har nu psykiska besvär i skolan varje vecka. Det är en katastrof utan motstycke i svensk historia och hur många känner till den och dess kulturmarxistiska orsaker?… Varför agerar ingen kraftfullt i maktposition?….
https://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/Samre-psykisk-halsa-bland-unga-i-Sverige-an-i-ovriga-Norden/
En annan kulturmarxistisk paradgren är att nedvärdera allt vad gäller barnuppfostran och läraryrke och beteckna det som skitjobb. Jag skulle vilja påstå att dessa jobb tillhör de viktigaste och om främst kvinnor hade den uppgiften förr så var väl det snarare ett mått på deras enorma betydelse för att bygga upp samhället eftersom barnen är framtiden. Varför talar ingen om allt det positiva som dessa kvinnorna gjorde för barnen istället för att se deras insats som ett negativt, meningslöst lidande? Finns det inte två sidor av saken? Jag vet många som är v-t stolta över hur de uppfostrade sina barn så att barnen sen kunde skapa sig bra liv.
Därmed inte sagt att kvinnor inte har andra talanger som de vill/kan utveckla och som ofta blockerades förr. Men jag ser det som en kulturmarxistisk fälla att nedvärdera allt med familj, hemmafruar, barnuppfostran, utbildning och att sedan inpränta i alla kvinnor att du måste göra karriär och skjuta upp familjebildande annars är du en loser. Låt var och en välja själva. Dagis kostar 10 000 kr per barn per månad idag. Låt folk få samma pengar och stanna hemma om de vill. Då kan ju många fler komma i jobb också när det finns fler som stannar hemma med barnen.
Men kulturmarxismen vill gjuta alla(förutom den yttersta eliten) i en enda slavform där man t.o.m. delar ekonomin inom familjen – allt för att söndra och härska. Förhoppningsvis kan vi börja se igenom dessa falska illusioner nu och skapa mer enighet. De säljer in halvsanningar och de är allra svårast att genomskåda eftersom de bara visar upp den positiva sidan utan några djupare resonemang.
”United we stand, divided we fall” – Aesop(?)
Stella Tormanoff 13 Nov, 2017 at 21:18
Marcus Gullberg 13 Nov, 2017 at 20:29
Även jag har fått berättat för mig att det inte var någon dans på rosor när kärnfamiljen var legio i Sverige. Kvinnan fungerade som nån form av slav och kunde av ekonomiska skäl sällan göra sig fri från sin man, hur gärna hon än ville. Det var ofta ett fängelse för henne. Mannen skulle göra karriär och kvinnan skulle vara hemma och uppfostra barnen och sköta markservicen.
Tyvärr har pendels nu slagit över åt andra hållet, barnen får i allmänhet inte tillnärmelsevis den närhet och uppmärksamhet från föräldrarna som de behöver. Mamman och pappan tror att de kan sköta uppfostran och beskydd av sina telningar med vänsterhanden, medan de lägger större delen av sin tid och engagemang på förvärvsarbetet och att göra karriär.
Föräldrarna hinner inte sätta sig in i för barnen viktiga frågor som vacciner, mobilstrålning, bra kost med mera.
Å andra sidan är fädernas kontakt med barnen oftast betydligt bättre idag än förr i tiden.
Vi behöver skapa ett samhälle där båda föräldrarna har lika mycket makt, men samtidigt ekonomisk möjlighet att själva uppfostra och ta hand om sina barn fram till att skolan börjar. Jag tror inte att dagis är särskilt bra, större trygghet hos barnen uppnås nog om de får vara hemma och istället för att ingå i en stor barngrupp dagen lång leka med andra barn hemma på gatan eller under föräldrars överinseende.
Apropå det, så behöver ju skolan reformeras också… De´ e´ mycke´nu.
Marcus Gullberg 13 Nov, 2017 at 20:29
Vi här på NewsVoice ligger väl , precis som Lincoln gjorde, illa till. De första som likvideras vid ett befarat kommande odemokratiskt maktövertagande blir sannolikt bland annat NewsVoice-läsarna – de som har en tendens att försöka söka sig fram till att genomskåda systemet. Detta så att resten av mänskligheten i den eventuella kommande diktaturen kan fortsätta att leva i okunskap för all framtid.
Marcus, hur ser du på homosexuella, tycker du att vi skall låta dem utöva sin sexuella läggning ifred eller skall de tvingas att leva i celibat?
Skall man enligt dig få utöva den religion som känns bäst för en själv?
Marcus,
Jag vet att kulturmarxismen har gjort en enorm skada men en bild säger inte allt. Samhället har alltid visat ett ansikte utåt som ser polerat ut men insidan har varit ruttet på många hål. Annars skulle feminismen aldrig få fäste. Nu råkar jag vara kvinna och ha en enorm bekantskapskrets av kvinnor som har offrat allt för familjen – kvinnor upp till 90 års åldern av olika kulturer. Det finnsen seriös verklighets grund i det kvinnliga upproret och den är mycket störreoch äldre än kulturmarxismen. Kulturmaxismen har bara utnyttjat den för att vidare underminera relationen man-kvinna i samhället. Kvinnors gudgivna talanger är långt större än att föda och fostra barn eller sköta hushållsarbetet.
@Stella: Du skrev ”Att kvinnor pga ekonomiska omständigheter som det var väldigt ofta förr i tiden fick stå livet ut med en destruktiv relation har jag svårt att försvara eller…?”…
Vem skrev vår historia? Just det, de marxistiska(alias bankir)-härskarna skrev den och deras historieskrivning går ut på att svartmåla precis allt som tillhör pre 1968-samhället. Tror jag på att det är sant? Nej.
Se på bilder av svenska familjer från pre 1968 och jämför med dagens svenskar…. En bild säger mer än tusen ord. Se på en fattig ”primitiv” familj med många barn i Asien/Afrika idag och jämför ansiktsuttrycken med de moderna västerlänningarnas ansiktsuttryck. Man behöver inte gå längre än så för att se sanningen. Kulturmarxismen har gjort enorm skada bl.a. genom skapandet av sin falska verklighet, tex falsk historia, falsk världsbild, falsk demokrati etc. På det sättet blir folket förvirrat och tänker att ”konstigt att vi tar dessa beslut men eftersom vi har demokrati får jag väl gilla läget…”. Den extrema minoriteten styr över den enorma majoriteten med sin enorma monopol-MSM-maskin, dialektik och demokrati-illusionen. Hade folk vetat 10% av vad som pågår…… Alltså återstår det för alla som vet nåt att informera folket. Precis som Lincoln sa på sin tid. Alla problem löses om folket får veta sanningen. Han blev ju också mördad.
Mike, tack för ditt svar! Det är absolut inte självklart för mig att det som händer i regnskogen påverkar Småland och vad skulle jag göra åt det är frågan?
Erik, jag är väl bekant med kulturmaxismens metoder att demoralisera samhället:
https://m.youtube.com/watch?v=6VUniibtAlU
Dock har var och en ett eget val att kommunicera med sitt hjärta. Empati och förtånd är det som skiljer människan från djuren som handlar instinktivt. Under min ovservationstid på upprorsforum och sociala media har jag observerat hur den nya högern anklagar för sina trasiga relationer med sina närmaste den globala eliten. Jag är välmedveten att man kan inte ”älska” någon till klokhet och förstånd, men vad det gäller de privata relationerna är egodominansen en ytterst eget val och kan knappt diskuteras somen juridisk eller rättsfråga.
Angående rädslan att röra sig fritt på stan som kvinna: nej, jag är inte rädd. Dock är jag uppvuxen i ett samhälle med hög kriminalitet, så jag vet vad jag bör undvika och hur jag skall försvara mig. I Sverige målas dock en idealiserat bild som gör att folks brist på omdömme och erfarenhet, samt förmåga för självförsvar är begränsat till en farlig nivå. Förtroendet för att stat och rättsväsende är också naivt höga. Rädsla i en situation av överfall kan knappt vara till hjälp då rädslans biokemiska adrenalin kan blockera handlingskraften och förmågan.
Jag har flera gånger uppmanat min manliga bekanta att följa hem eller möta sina döttrar, systrar, mödrar, vänninnor och fruar som säkerhet. Det var självklart när jag växte upp att ondska (våldtätsmän) finns och kvinnor bör skyddas. Jag kan bara instämma med att det är tråkigt att samhället är sådant. Dock är inte massövervakning och polisstat lösningen, tycker jag… eller?
Ställa: ”Att ha lika värde och rätt över sitt liv” är väl olika saker? Värde är väl något man mäter: Värdet på fonderna, riktvärden, medelvärde osv. Rätten över ens liv, är en rättsfråga: dvs frågan om lagar. Rättigheter är en juridisk term som hänger samma med skyldigheter. Om du en viss grupp har rättigheter, i kraft av sin grupps särart, har en annan grupp den omvända skyldigheten att tillfredsställa den andra gruppens rättigheter. Det kan alltså aldrig finnas rättighet, utan att någon annan har omvänt samma skyldighet.
Om du Stella har rätt att röra dig i storstadsvimlet en fredagskväll utan att bli antastad enbart på grund av att du är kvinna, har någon annan skyldighet att ombesörja att din rättighet efterlevs.
När jag skriver om jämlikhet och jämställdhet är det i en kulturmarxistisk kontext. Det betyder inte här att saker och ting skall vara rättvist, utan är en krigsstrategi som ämnar att splittra och traumatisera ett samhälle, ett land eller nation. Syftet är att försvaga dess inneboende försvar mot främmande makter, så att det bli lättare att erövra ett samhälle, ett land eller nation. Det görs genom att ändra på människors hjärnor dvs det vi kallar för ideologi, till skillnad från livsåskådning som vars syfte är att öka förståelsen hur det är att vara människa i världen.
Hej alla.
MYCKET intressanta perspektiv och infallsvinklar som ger mig nya tankebanor. Vilket jag uppskattar. Jag skulle vilja kommentera alla men då blir jag sittandes hela natten.
Kanske är det så som du säger Stella. Att vi bara bryr oss ”sina närmaste, familjen och vännerna”, vilket skulle förklara en hel del.
Hur en oro för regnskogen skulle öka kärleken för medmänniskor, har jag svårt att svara på. Men jag läser min egen text och kan inte riktigt förstå frågeställningen. Jag ser det som två skilda saker. Jag skriver; ”Att det faktiskt är så att en regnskog i centralamerika har stor betydelse för invånarna i Småland.” Vilket jag anser att den har. Men det beror på hur man ser på det – som vanligt.
Bra skrivet/summerat av Stella: ”ett samhälle där gemenskapen i de moraliska värderingarna är totalt förvirrat samt självkännedomen är frånvarande.”
Jag gav min syn som jag har här och nu.
Men (mina) perspektiv och åsikter ändras kontinuerligt vartefter man lär sig nya saker. Era perspektiv och åsikter gav mig något nytt. Jag ser det som ett gigant pussel och varje nytt perspektiv/insikt är ännu en pusselbit. Att cementera en åsikt tror jag inte på.
Apropå lycka. En länk till ”World Happiness Report” (där Sverige ligger 10:a):
http://worldhappiness.report/wp-content/uploads/sites/2/2017/03/HR17.pdf
Marcus och Erik,
Kan det vara så att de flesta människorna inte vill vara ensamma? Men i ett samhälle där gemenskapen i de moraliska värderingarna är totalt förvirrat samt självkännedomen är frånvarande, vet de flesta varken sig vad de vill eller söker. Det finns även många som är ofrivilligt ensamma just pga medvetenhet om vad man vill.
Angående jämställdheten så har allt sina bra och dåliga sidor. Att ha lika värde och rätt över sitt liv är väl inget dåligt i den kvinliga och manliga relationen som skall utgå ifrån balans och inte tävling eller kamp. Att kvinnor pga ekonomiska omständigheter som det var väldigt ofta förr i tiden fick stå livet ut med en destruktiv relation har jag svårt att försvara eller…?
Självständigheten, är ett gissel samtidigt som ordet är som solen: det lockar och värmer. Det är först när du ingen annan människa behöver, som du är självständig. En tillvaro som måste vara fylld av fasans ensamhet. Att behöva, har blivit att vara svag och eländig. Varför, skulle jag vilja ens vara gift med min fru, om jag inte behövde henne? Varför?
Än värre är det med jämlikhet och jämställdhet. Bästa sätt att få till en ständigt pågående konflikt mellan människor och samtidig hindra all samarbete, är att hela tiden jämföra sig med varandra genom att ställa frågan om vi är jämställda i varje enskilt moment. Då vi alla har olika förutsättningar samt ligger på olika nivåer vad gäller mänskliga förmågor, kommer alltid några vara överlägsna andra i givna situationer. Än värre blir det om vi dessutom delar in människor i fiktiva grupper, och säger att alla i en viss grupp är lika, men ojämlika mot annan fiktiv grupp. Sista spiken i kistan är om man dessutom lyckas intala att en viss fiktiv grupp som varande offer; så till den grad att dem identifierar sig som just offer. Ett ojämlikt offer är dubbel falsk. Ty ett offer är väl aldrig jämlikt, för då vore det ju inget offer. Vad som än görs för den fiktiva gruppen offer, blir gruppen aldrig nöjd. Inte vill gruppen offer förlora sitt tolkningsföreträde – som varande just offer – för då blir gruppen offer jämlik andra fiktiva grupper och offergruppen kan då inte längre kräva uppoffringar av andra i kraft av just offergrupp.
Intressant fakta-parentes: 48%(för ett par år sen, siffran stiger) av alla svenskar lever ensamma idag, överlägset världsrekord, i storstäderna är det ännu högre siffror. På tal om familjens eliminering i Sverige.
Alla dessa ensamma människor, mår de bra av ensamheten eller intalar de sig att de mår bra? Eftersom svenskarna anses vara ett av världens lyckligaste folk trots sina rekordsiffror i ensamhet och skilsmässor undrar jag hur man gör undersökningarna och hur ärliga svaren är. Om MSM säger att vi är lyckliga så borde det vara sant, eller hur är det egentligen?… En bekant sa till mig på tal om att danskarna sade sig vara lyckligast i världen i undersökningar att de kanske är de mest oärliga i världen…
Det genomlyser en kollektiv skuldbeläggning i hela denna verk. Denna kollektiva skuldbeläggning kommer från Romklubben finansierat av Rockefeller att var och en på planeten skall gå runt med dåligt samvete om det som händer andra sidan jordklotet. Nej, tack! Lokalpatriotism är grunden till decentraliserat makt och demokrati. Människan är skapt så att man skall bry sig om sina närmaste, familjen och vännerna – de vi har personlig kontakt med, de som formar vår verklighet. Dessutom är meningen med livet att genom dessa vardagliga möten lära oss älska medmänniskan. Detta kräver skälvständigt tänkande, fria individuella val och lidande som skall ta människan genom livets äventyr till balans och klar syn.
Tänk att de flesta svenskar (här inkluderar jag mig själv även om jag har annan etnisk bakgrund) sorterar sopor, lever medvetet miljövänligt, bryr sig om sina nära ock kära, tar hand om våra sjuka och gamla, väljer tid med barnen och familjen istället för penningsjakt. Jag ser det i min vardag och det är ingen konstant balans. Jag tycker att författaren bör titta omkring sig och kanske byta umgänge för verkligheten är inte så illa.
När jag vet att FNs mål via Romklubben bland annat är att folk skall gå runt och må dåligt med rädslor, skuldkänslor och dåligt samvete, för att ge upp sin fria vilja till de globala experterna som skall rädda planeten från människan, så kan inte jag låta bli att vara kritisk mot Mike Blixts anklagande och välrdssyn. Det är så dessutom att den som har odlat fram en oproportionerligt stort ego som inte är underordnat själen och hjärtat (div kärleken för medmänniskan) kommer att sitta en dag med sin misantropiska syn, ensamhet och tomhet. Det kanske är ödets grymma rättvisa?
Hur en oro om regnskugen i min vardag skulle kunna öka kärleken för medmänniskan kan jag inte begripa. Mike får väldigt gärna förklara för mig.
Precis Mike, folk i stor allmänhet har blivit egoistiska i västvärlden men frågan är varför ? Har du tänkt på det. Jag tror orsaken är bekvämligheten som vi lever i som folk vill inte ge upp istället sickar gåvopengar till VärldensBarn m.m. för att känna sig tillfredställda att de hjälper också till att minska missären i världen men de är inte villiga att minska deras egna bekvämlighet med en millimeter. Kolla in bara levnadsstandarden i våra hem .Folk byter inte bara kläder för det är inte årets mode men de byter TV, bil ,möbler m.m bara för att de är gamla m.m. Folk frågar sig inte nu för tiden BEHÖVER JAG VERKLIGEN DEN HÄR NYA GREJEN ? nej, de bara köper och konsumerar hela tiden för att fylla ut deras tomhet från inombords. Och varför är de tomma inombords ? Jag tror p.g.a. folk har satts sig som Gudar, de behöver ingen Gud, ingen annan de har allt och de klarar sig själva, tror de, men så fort allt detta försvinner de vaknar de ensamma, rädda och deprimerade. De har inget annat längre, bara sig själva som är en tom skal utan något själig innehåll. Som jag skrev igår, det måste hända något drastiskt för att de ska vakna och bli medvetna.
En annan paradox blir aldrig så uppenbar, om man lyssnar till vuxna människor när dem anser sig som mest tillfredsställda. När jag lyssnar till grannarna i båtklubben (landstället) eller snappar upp vad patrasket på lokala syltan babblar om som de går upp för mig att bägge gruppers stävan är att: helst liggandes ner, varmt omstoppade av en omhuldande kärlek, få sörpla ur diflaskan (eller haschpipan) om än fylld med öl, vin eller sprit. Vuxna människors strävan är alltså att regrediera ner till bebisnivåer – fast då är dem ju inte vuxna längre.
Micke håller med dig: ”självständigheten” och den än mer vilseledande ”självförverkligandet” är bägge produkter dels av Maslows behovstrappa samt dels kulturmarxism. Maslows behovstrappa har testats och har visats sig ha svag evidens. Hans fem steg kan vara fler eller färre eller helt annorlunda. Oberoende av på vem man testar stegen på, måste försökspersonerna vara sällsynt psykiskt friska för att tesen skall anses gällande för en större population.
Den sociologiska människan och hennes värld måste ses som olika saker på olika strukturella nivåer. Vi är alla mer individuella än vad vi vill tillstå, samtidigt som vi alla är mer lika varandra än vad vi vill erkänna. Men ”meningen” blir fulltecknad först när vi till fullo släpper in någon annan människa i vårt alla innersta. Att totalt släppa in en annan människa, är för många den totala skräcken – fruktan att helt upplösas som individ. Jämför populärkulturens skräckseminarium att bli besatt av en ”entitet”. Skräcken ligger i samma faktum att du upplöses som individ. Likväl, hittar du den människan och vågar göra just detta, blir tillfredsställelsen å andra sidan total. Det är först när du tappar alla föreställningar om vem du tror du är, som du först har möjlighet i att fyllas upp av någon annan, och då är du naturligtvis samtidigt så långt bort från ensamhet du kan komma.
Summa: ”Jaget” är en illusion.
Hej Conny.
Nog råder det en stor ängslighet, precis som du säger. Olika ”läger” som alla sprutar ut sina budskap skapar förvirring och ängslighet, tror jag. Man vet till slut inte vad som är sant eller vart man står i alla dessa olika frågor som vi dagligen ska ta ställning i. Det är helt enkelt bättre att låta bli att tycka något, för att undvika att bli påhoppad av det ”lägers” tår man precis råkade trampa på.
Väldigt sant och tänkvärt, det du skriver, Mike!
Samtidigt som vi år så individualistiska så är vi i Sverige så fruktansvärt nervösa för att blotta oss för andra, dvs säga vad vi tycker och anser om företeelser i samhället och i världen i stort. I en tid av utökad oro inkluderande arbete, bostad,ekonomi, könsroller/transgender och den multikulturella samvarons elaka nackdelar med en gravt ökande andel grova brott och våldtäkter samtidigt som politiker, makthavare, kändisar osv hela tiden försöker ignorera denna verklighet och arbetar för att hindra människor från att säga vad de tycker genom inskränkningar i yttrandefriheten, i denna tid börjar människor lägga munkavle på sig själva för att inte drabbas av maktens PK-polis och förlora arbete osv.
All denna individualism, där vi sålt av vårt medberoende och solidaritet med våra medmänniskor för materiell vinning har drabbat oss oerhört hårt.