Utdrag ur filmen: Det fria ordet – Fallet Lasse Wilhelmsson

MEDIADEBATT. Lasse Wilhelmsson är ett fenomen. Från att ha haft 200 forskare, kulturarbetare och journalister bakom sig i en debattartikel i DN har han av samma elit kollektivt några år senare placerats i en frysbox. Vilken förbjudna handling gjorde han? Dokumentärfilmaren Mats G. undersöker hur det står till med svensk yttrandefrihet.

Text och videoklipp: Mats G.

”Pick the target, freeze it, personalize it, and polarize it” – Saul D. Alinsky

År 2012 tog jag kontakt med Aftonbladets kulturchef Åsa Lindeborg för en intervju om yttrandefrihet och politik. Samma år hade jag även fått en intervjutid med vänsterikonen Noam Chomsky i USA vilket jag hade tänkt skulle ingå i samma projekt. Istället skulle det komma att slumpa sig att jag 2013 började filma en av de personer Åsa Lindeborg och den s.k. antirasistiska tidskriften Expo attackerat allra hårdast och samtidigt nekat honom rätten till försvar – Lasse Wilhelmsson.

Lasse Wilhelmsson är en person med ett långt och händelsefyllt liv bakom sig. Han har skrivit mängder av artiklar genom åren där flera blivit publicerade i etablerad media. Han var med om att bygga upp Vietnamrörelsen i Sverige och ingick under några år i riksstyrelsen för ”De förenade FNL-grupperna” (DFFG). Han var länge engagerad i fackliga frågor. Under 2000-talet har han också varit aktiv i Judar för Israelisk/Palestinsk Fred (JIPF), Folket i Bild kulturfront (FIB(k) och med solidaritetsarbete för Irak och Palestina. Efter hand har han blivit alltmer kritisk mot sionismen, vilket har föranlett mediala nedsmutsningskampanjer. Sedan flera år tillbaka han blivit ökänd som riksantisemit, men han har aldrig fått gå i svaromål eller blivit bemött i sak.

Förnekandet av rätten till försvar i samband med grova anklagelser anser jag sätter idén om demokratin ur spel, som ju ska bygga på kommunikation.

Sedan dess har vi setts några gånger per år, varit till Palestina och Jordanien tillsammans eller suttit och diskuterat världsläget på hans landställe. Syftet har hela tiden varit att se människan bakom de mediala dreven och epiteten då dessa avhumaniserar en person.

Lasse Wilhelmsson attackerades av AFA-journalist från Researchgruppen

I samband med en al Quds demonstration för Palestina 2009 blev Lasse Wilhelmsson angripen av flera personer.

”Jag anlände till Sergels torg på ”fel” sida, det vill säga ovanför den stora breda trappan mot Åhléns, men hann inte gå runt till andra sidan varifrån talen skulle hållas förrän en handfull yngre personer från ISM (International Solidarity Movement) och möjligen AFA fick syn på mig. De vet ju vem jag är och hur jag ser ut. Den störste och mest aggressive av dem okvädade mig, knuffades våldsamt och brottade ner mig på gatan. Övriga hjälptes åt att trampa sönder de plakat som jag hade med”.

I sin bok ”Är världen upp och ner” ville han inte namnge personen som överföll honom med rädsla över få hembesök eller bli attackerad av AFA eller Revolutionära Fronten, men i hans nya bok ”Ett porträtt med många historier” ger han ledtrådar till vem det var – Martin Fredriksson.

Martin Fredriksson har ett våldsamt förflutet inom AFA och är dömd för våldsbrott. Under 2007 var han anställd som researcher på journalisten Robert Aschbergs program Insider. Idag sitter han och Aschberg i research-tjänsten Piscatus AB:s styrelse med vad jag föreställer mig måste vara ett av Europas största privata arkiv för offentliga handlingar. Piscatus har nu slagits ihop med Nyhetsbyrån Siren till Acta Publica.

Läs mer: Guldspadenjournalisten Martin Fredriksson var Säpoagent – Hur många andra köpta journalister finns i Sverige?

Robert Aschberg har likt en majoritet av journalister ur hans årgång en bakgrund inom kommunistiska rörelser. Hans farfar Olof Aschberg var en förgrundsperson inom den Bolsjevikiska revolutionen 1917 och har kallats Lenins bankir och vapenhandlare. Samtidigt hjälpte han till att tvätta rent guld stulet från Ryssland.

Tillsammans med Mathias Wåg bildade Martin Fredriksson 2009 Researchgruppen. Mattias Wågh kallar sig militant kommunist och var med och grundade AFA 1993. 2013 mottog Researchgruppen” guldspaden” tillsammans med Expressen – ”För en banbrytande och innovativ research som innebar ett genombrott och gav ny kunskap om det anonyma näthatet”. I juryn satt nuvarande VD:n för SVT Hanna Stjärne.

Lasses polisanmälan för överfallet som kan kategoriseras som hatbrott, eftersom det var med politiskt motiv, ledde inte ens till förundersökning, förmodligen p.g.a. att Martin Fredriksson under den här tiden var avlönad Säporapportör. Något han gick ut med offentligt 2016 alltså samtidigt som han drev en hackerverksamhet inom Researchgruppen.

I år nominerades Martin Fredriksson till det stora journalistpriset instiftat av Bonnier 1966.

Ola Sandstig har granskat Researchgruppen:

”Trots att Researchgruppens kopplingar till den autonoma vänstern är kända har både Expressen och Aftonbladet behandlat dem som vilka frilansare om helst. De har inte bara använts som källor – det brukar betraktas som oproblematiskt att använda vilka källor som helst så länge materialet är sant och relevant – utan det har handlat om långtgående avlönade samarbeten. ” – Ola Sandestig

Sandestig hävdar att han i samband med artikeln om Researchgruppen blivit hotad. Martin Fredriksson anmälde Ola Sandstig till den Yrkesetiska nämnden, men friades.

Läs mer:

• Dagens Media: Ola Sandstig om granskningen av Researchgruppen: ”Jag har blivit hotad”
• Dagens Media: Granskare som inte tål en granskning
• Cornucopia: Researchgruppen hänger ut oskyldiga, läcker e-postadresser – Aftonbladet bryter mot källskydd?

Janne Josefsson på SVT har sagt vid många tillfällen att större delen av medieeliten ser mellan fingrarna på det politiska våld som utförs av den extrema vänstern då ”de står på samma sida” och genom att media är vänster menar han, så kategoriseras det som avviker från deras politiska uppfattningar som högerpopulism eller högerextremt.

Lasse Wilhelmsson på första bänk under kårockupationen 1968

I en filmsekvens från kårhusockupationen 1968 när kameran sveper över studenterna där de flesta av dem är kommunister av olika slag ser jag Lasse Wilhelmsson sitta längst fram. Olof Palme står vid podiet och pratar. Han berättar i sin nya bok att anledningen till ockupationen av kårhuset var en protest mot Olof Palmes universitetsreform UKAS/PUKAS.

”Det vi protesterade emot var ju att den akademiska friheten skulle ersättas med en styrning enligt näringslivets/kapitalets behov, till förfång för det oberoende vetenskapliga sanningssökandet och inte att studenterna inte skulle bli ”nyttiga”. Det det handlade om var ju för vem vi skulle bli nyttiga. För kapitalet, eller för folket?”

Olof Palme ville alltså att universitetsutbildningen skulle knytas tätare till näringslivet, men det intressanta är att det samma gällde journalistiken. Palme gav uppdraget att bilda en ny journalistutbildning till en ung ultraliberal som hette Lars Furhoff och där medieforskaren Bengt Nerman till en början var med och utformade utbildningen. Bengt ville söka nya vägar för journalistiken och förändra massmedierna inifrån.

”Den metod vi valde var att låta praktik och teori samverka så att eleverna alltid såg vad de gjorde: så att de såg sig själva i massmedierna i deras roll i demokratin. Själv uppfattade jag journalistikens förnyelse som en fråga om medvetenhet: eleverna skulle ta makten över sig själva. ” – Bengt Nerman, Den offentliga lögnen

Istället blev det tvärtom. Inriktningen mot att journalisten skulle underordnas marknaden intensifierades. Journalisten ikläddes en roll –  ”så här gör man när man är journalist”. Över den rollen spändes ett liberalt ideologiskt paraply som såg ut att granska praxis, men som lämnade den oberörd.

För att ge sken av att den etablerade journalistiken är fri, obunden och objektiv, trots ägarkoncentrationen på marknaden skapades den massmediala ideologin. Den tog form runt 1973 tillsammans med formuleringen av det journalistiska uppdraget.

Men detta uppdrag finns inte nedskrivet någonstans och är inte demokratiskt förankrat, enligt medieforskare som sökt efter det, utan tros ha smugit sin in via en pressutredning av Lars Furhoff. En slags kupp alltså.

Det journalistiska uppdraget innebär att granska makten och spegla verkligheten, men man ska inte granska den ekonomiska makten (alltså inte den reella ekonomiska makten som är dold utan den synliga).

Massmedierna ska vara en autonom kraft som ska balansera andra krafter i samhället.  Journalisten ska enligt ideologin hålla sig utanför den samhälleliga verkligheten och se till att samhället följer sina regler. Till detta krävs att nyhetsjournalisten är ”ren” – dvs att rapporteringen och granskningen inte färgas av journalistens eller redaktionens egna värderingar eller preferenser.

Det finns enligt ”de etiska reglerna” (spelregler för press, radio och Tv) ett korrekt sätt att beskriva verkligheten. Granskningen av de som har någon slags makt i samhället av andra som har makt i samhället men som säger sig stå fria och obundna kan tyckas vara lite märkligt.

Bengt Nerman frågar sig, kan man ”granska makten” utan att själv ha eller få – makt?.

Expos styrelseordförande skrev under en debattartikel i DN skriven av Lasse Wilhelmsson

Den 17 april 2004 publicerade Lasse Wilhelmsson ett upprop på DN debatt: ”Kända svenskar kräver: Israel måste riva muren och häva ockupationen”. Upproret undertecknades av 200 forskare, kulturarbetare och journalister. Bland de som skrev under på att Israel är en rasistisk apartheidstat med lagar som särskiljer judar från icke-judar var Expos styrelseordförande Charles Westin. Lasse frågar Charles i ett öppet brev 2012 om han fortfarande står bakom den underskriften. Charles svarar att det var en privatsak och inte i egenskap av ordförande för Expo.

Lasse Wilhelmsson kommenterar:

”Du får ursäkta, men jag har svårt att förstå att undertecknandet av ett upprop i vilket Israel framställs som en apartheidstat inte skulle ha med Expo att göra, eftersom Expo aldrig angriper dem som försvarar denna, men väl dem som kritiserar densamma – trots sin ”antirasistiska” och ”demokratiska” värdegrund. Här är dessutom stiftelsens egen ordförande en av undertecknarna.” –

Lasse Wilhelmsson kunde alltså för tretton år sen publicera artiklar i självaste DN med en stor del av kultureliten bakom sig. Vad är det som har hänt sedan dess? Och visst är det märkligt att de kan anklaga personer för att vara antisemiter när samtidigt dess ordförande skrivit under ett uppror om det som andra anklagas för?

Expo har en unik position i Sverige. Deras granskningar citeras och sprids i all etablerad media och vad jag förstår utan faktagranskning och bakgrundskoll. Det som är så viktigt för journalistiken.

Expo Bildades 1995 då Sverige genomgick en stor förändring efter den finansiella kraschen i början av årtiondet. En i alla avseenden planerad krasch för att genomföra systemskifte. Jag ska gå in på detta mer detaljerat i filmen.  En av valutaspekulanterna var Georg Soros som med Wallenberg i ryggen genom ”Quatum Fond” fick den svenska kronan på fall. En av dem som gick bäst ur krisen var Robert Weil med Proventus. Expo har fått stöd av både Proventus och Soros.

Mona Sahlin som under en tid var styrelseledamot på Expo var en ivrig anhängarna av nyliberalismen på 90-talet. Hon skriver uppskattande ord i den svenska upplagan av framtidsforskarna Alvin och Heidi Tofflers bok ”Tredje vågens samhällsbygge” som kom ut 1997.

Bokens essens innebär att nationalstaterna måste försvagas och att de mindre utvecklade regionerna i världen måste tillåta ekonomiska och kulturella intrång [exploatering] i den nationella självständigheten.

”Industrisamhällets massor har upplösts i ett virrvarr av ständigt skiftande minoriteter, vilket gör det svårt att mobilisera ett flertal. Alltså ska minoritetsmakten ta över”, skriver de i boken.

”Sverige av idag är ett mångetniskt, mångkulturellt och mångsexuellt land”, skriver mona Sahlin och Marie Granlund på DN debatt, 1997

Mona Sahlin deltog för övrigt 1996 på Bilderbergmötet.

1995 skriver en annan framträdande socialdemokrat Ingvar Carlsson en rapport tillsammans med Shridath Ramhal (politiker) Commission on Global Governance med förslag till reformer av FN-systemet för tvåtusen företagsledare och politiker vid World Economic Forum i Davos. I linje med Georg Soros visioner lyfts det fram att de icke statliga organisationerna, medborgarrörelserna, multinationella företagen, den globala kapitalmarknaden och massmedierna måste ta större plats inom ramen för framväxten av ett globalt civilt samhälle.

Ingvar Carlsson menar att den misslyckade avregleringen och dess effekter blev en avgörande orsak till att socialdemokraterna tvingades byta ekonomisk strategi. Men som jag skrev tror jag att detta systemskifte mycket väl kan ha varit planlagt tidigare och helt i linje med den ideologiska form som utarbetats eller intensifierats sedan andra världskrigets slut där socialdemokratin tycks har haft en stor roll i Sverige. Den  som brukar kallas nya världsordningen.

Sanningsrörelsen och Expo

I en serie program som Kalla Fakta på TV 4 gjorde 2009 granskar man ”Sanningsrörelsen”. Men det är svårt att missa att huvudpoängen med granskningen var ett försök till att knyta samman denna rörelse som består av vitt skilda personer och grupper till antisemitism.  Varför vill man det?

Video: Torbjörn Sassersson analyserar Kalla Fakta om ”Sanningsrörelsen” Del 1

I redaktionen fanns Kajsa Lindohff som var knutet till Expo. Hon var Facebook-vän till Martin Fredriksson. I redaktionen fanns också Johan Åsard som jag inte vet om han är släkt med Erik Åsard, som förekommer i programmen som ”expert” på konspirationsteorier. Erik kopplar också gärna ihop konspirationsteorier med antisemitism, och förnekar att några konspirationer om WTC 911, Palmemordet, Estonia, etc ska ha ägt rum.

Lasse Wilhelmsson beskrivs i programmet av Torbjörn Elensky som förgrundsfigur inom sanningsrörelsen och ”förintelseförnekarrörelsen” i Sverige. Vilket inte stämmer. Intervjuaren för Kalla Fakta frågar Torbjörn Elensky varför han tror att ”att en person som Wilhelmsson drar sig till Sanningsrörelsen?”  Det handlar om minsta gemensamma nämnare svarar Elensky: ”…och att i det här fallet ge judarna skulden ytterst. Det är rena nazilikande idéer”.

”Det finns många likheter med en religion i de här sammanhangen. Sanningsrörelsen liknar på många sätt en religiös sekt”, säger David Aaronvich som är journalist på The Times i programmet

I en kort sekvens i programmet intervjuas bokförläggaren Hesham Bahari som driver Al hamra förlag. Hesham gav ut en kritiserad bok av Israel Shamir ”Blommor i Galileelen” som beskrivits som antisemitisk. Efter programmet och kopplingar till antisemitism börjar Hesham nekas kulturstöd av Statens kulturråd för utgivning av nya böcker. Små förlag förlitar sig ofta på dessa stöd. Alhambra gav ut ett antal böcker om 9/11. Dåvarande ordförande för Kulturrådet var Kerstin Brunnberg. Samtidigt som ordförande för Kulturrådet hade hon styrelsepost inom Expo. Samtidigt som hon hade styrelsepost på Expo beviljade hon dem ett kulturstöd på 400,000 kr!

Det som lyser igenom är något obehagligt. Det tycks vara en maktstruktur där personer använder sin makt till att sätta gränser för vad som ska komma fram och vad som ska döljas, där man använder förtryckarmedel.

Martin Fredriksson blev nominerad för Bonniers stora journalistpris 2017 för att ha utvecklat ett system som använder sig av AI – artificial intelligens som går ut på att sortera ut fakta från falska nyheter och samtidigt skriva egna artiklar – Robotea.

”Robotea analyserar, sorterar – och nyhetsvärderar. Allt genom artificiell intelligens. Utöver att skapa texter har vi nu lärt en robot att faktiskt sköta en del av nyhetsvärderingen.” 

Läs mer: Sirens nya robot bevakar från ax till limpa (Medievärlden)

Denna utveckling att skapa automatiserade nyheter och kriget mot ”falska nyheter står ”Googels  – Digital News Initiative” för. Acta Publica har fått finansiellt stöd av dem.

Du sköna nya värld…

Se även: Utdrag ur filmen: Det fria ordet – Fallet Markus Andersson

Text och videoklipp: Mats G.