Lars Amber avslöjar detaljer om korruptionsskandalen med JAS Gripen till Brasilien, nu under åtal, som aldrig tidigare publicerats. Det sker exklusivt i NewsVoice. Allt tyder på att statsmakten och Investor hade ingående kännedom om turerna.
För att säkra en beställning 2014 av trettiosex JAS Gripen i en helt ny generation stridsplan visade sig Saab berett att gå mycket långt i fråga om ljuskygga allianser, illa beryktade mellanhänder och svag affärsetik. Förmodligen gick man för långt. Ett brasilianskt åtal för mutor går upp i domstol senare i år, kanske det första av flera. Den Investor-ägda försvarskoncernen backades hela tiden upp av den svenska Staten som därför är höggradigt delaktig.
Text: Lars Amber, #vapenstopp! | Del 1
Som en av de tio största investerarna i Brasilien har Sverige historiskt en privilegierad ställning i dess näringsliv. Knappast på någon annan plats i världen är svenska multinationella bolag så väletablerade, med 70,000 sysselsatta i de lokala dotterbolagen samt en total årsomsättning en bra bit över 100 miljarder kronor.
Redan kort efter första världskriget hade affärsmannen Tor Janér grundat handelshuset med samma namn i Rio de Janeiro. Han var en sorts svensk tai-pan och sonen Anders Janér stärkte ytterligare den kommersiella närvaron. Som mest skulle handelshuset ha tusen anställda och gradvis gjorde sig familjen Janér ett grundmurat rykte inom svensk vapenexport, med nära band till Bofors.
Vid sitt statsbesök på tidiga 80-talet klev den unge kungen ganska aningslöst ur flygplanet iklädd bländvit amiralsuniform för att bli hälsad av general Figueiredo, militärregimens president iförd stora, skrämmande solglasögon. ”Business as usual!” Ett par år senare var även den svenske arméchefen på protokolärt besök under karnevalsveckan. Alla visste att han var där som utsänd av den svenska försvarsindustrin. Han passade naturligtvis på att från familjen Janérs privata loge följa Rios berömda karnevalståg med lättklädda sambaflickor som skälmskt dansade i den tropiska natten.
Steg 1 – oktober 2008: Saabs starka position inom det brasilianska försvaret
Bengt Janér i den tredje generationen fortsatte i de utstakade spåren. Han jobbade för och med Bofors, Ericsson och Saab. Startade följdriktigt ett tjänsteföretag (tillsammans med fadern Anders), Quadricon, enbart inriktat på att kränga försvarsmateriel, den mest lukrativa branschen.
Det brasilianska flygvapnet hade sedan länge krävt att förnya sina flottiljer. De senaste nyförvärven bestod av franska Mirage III levererade 1970. Det drog ut på tiden, men 2008 fick flygvapnet äntligen president Lula De Silvas välsignelse att offentliggöra en upphandling, där en ny generation JAS Gripen (ännu ej tillverkad) stod i konkurrens med fransmännens Rafale och amerikanarnas F-18 Super Hornet.
Sex år tidigare hade det brasilianska flygvapnet redan korat den existerande Jas 39 Gripen till bästa alternativ, och när han gick i pension 2007 hade flygvapenchefen Luiz Carlos da Silva Bueno beslutat att fortsätta verka för svenskarna i kulisserna. Saab utnämnde den rutinerade Bengt Janér till sin kampanjchef via Quadricon. Allt verkade bäddat för ytterligare en internationell framgång för svensk försvarsindustri.
Steg 2 – september 2009: Saab lurad på konfekten av Sarkozy
Den som försökte lura svenskarna och deras lokala allierade på konfekten var Nicolas Sarkozy, Frankrikes lille, ettrige statschef. Han var konservativ medan Brasiliens president Lula, med politisk debut som stridbar fackledare, var vänster, men båda var gatusmarta, med försmak för realpolitik, och blev som ler och långhalm vid ett franskt statsbesök i september 2009.
Sarko, som han kallades familjärt, lovade att Frankrike skulle stödja de brasilianska pretentionerna på en permanent plats i FN:s säkerhetsråd. Det var den prestigehungrande Lulas våta dröm, men förslaget hade svag förankring i världspolitiken. Brasilien var inget mer än ett stort råvaruland med då god konjunktur, en jätte på lerfötter i mitten av en halvkontinent utan strategisk betydelse, men Lula de Silva blev så begeistrad av Sarkos energiska stöd att han under statsbesökets sista dag spontant proklamerade att Brasiliens val av stridsplan föll på franska Rafale (och en rad annat franskt försvarsmateriel beställdes).
På Saabs huvudkontor i Bromma briserade meddelandet som en bomb. Dåvarande VD:n Åke Svensson höll på att få ett slaganfall. Det här var för vidrigt! Det handlade inte bara om att bli blåst på en jätteorder. Försvarsgruppens hela affärsutveckling byggde på att den nya generationen av JAS Gripen kunde förverkligas. Det svenska flygvapnet hade lovat beställa ett sextiotal enheter. Minst tjugo till måste hamna i orderböckerna om projektet skulle genomföras, och det internationella försäljningsklimatet var stentufft.
Steg 3 – december 2009: f.d. Scaniamannen Marcondes anlitas som lobbyist
Fast Saab hämtade sig snabbt. Bengt Janér hade starka ingångar i den brasilianska försvarsmakten. Nu gällde det att sätta till alla klutar! Den svenske marknadsföraren av försvarsmateriel fick fria händer att försöka utöva inflytande på den militära maktapparaten i huvudstaden Brasilia. Saab å sin sida uppbådade också alla egna kontakter. Framför allt gjorde man som i Sydafrika: man anlitade facket.
Fyra personer blev utslagsgivande för att Saab skulle kunna göra comeback i sin lobbying runt nya JAS Gripen. Tidigare flygvapenchefen da Silva Bueno var den förste. Han började bearbeta sina ex-kollegor för att bjuda aktivt motstånd till valet av franska Rafale. Han indikerade även en bekant som var affärsadvokat i São Bernardo do Campo, en industriell förstad till megapolen São Paulo. Grejen var den att Edson Asarias, advokaten, också var god vän med den omstridde, men mäktige borgmästaren Luiz Marinho. Denne hade i sin tur varit brasilianska LO:s ordförande och stod Lula mycket nära. São Bernardo, större än Stockholm, är säte för brasilianska Metall, som en gång i tiden leddes av Lula. Säcken började knytas ihop.
Till dessa tre personer sällade sig ytterligare en nyckelfigur, också med anknytning till São Bernardo: en professionell bilindustrilobbyist vid namn Mauro Marcondes Machado. Denna gång var det den lokale Scaniachefen Sven Antonsson som tipsade. Marcondes hade nämligen ett förflutet som kommunikationsdirektör hos brasilianska Scania med säte i São Bernardo och han kände Lula sedan tiden denne hade varit fackföreningsledare i staden. Marcondes anlitades av Quadricon i december 2009 (retroaktivt augusti) för att även han försöka förmå Lula att ändra inställning till stridsplansbeställningen.
Steg 4 – mars 2010: omstridde borgmästaren begär storinvesteringar
I mars 2010 reste borgmästare Marinho tillsammans med advokat Asarias till Linköping på Saabs inbjudan. Brasilien äger sin egen flygindustri runt Embraer, världens fjärde civilflygskonstruktör och som också har en militär division. Embraer har sitt säte och produktion i helt andra städer, och skulle senare av rent tekniska skäl bli Saabs samarbetspartner när det svensk-brasilianska kontraktet blev realitet och delar av tillverkningen förlades i landet.
Ändå lyckades radarparet Marinho-Asarias under sin svenska resa långt innan hastigt övertyga Saab om att välja São Bernardo som navet till den eventuella brasilianska industridelen vid kontrakt. Det var egentligen inte svårt. De åtog sig nämligen att se till att Lula valde nya JAS Gripen som bara fanns på pappret. I gengäld bedyrade den svenska försvarsgruppen att runt 1,7 miljarder kronor skulle investeras under en femårsperiod i staden.
Ett teknologicenter som i praktiken sköttes av Marinho invigdes redan året därpå. Advokat Asarias anlitades som marknadskonsult av Saab med regelbundna utbetalningar, samtidigt som han behöll ett kontor i stadshuset! En av Asarias industriklienter, som redan hade en liten fot inom brasiliansk säkerhets- och försvarsindustri (och känd av både Marinho och da Silva Bueno) valdes till Saabs lokala partner för uppförande av en vingfabrik i São Bernardo.
Ett första memorandum indikerade att Linköping skulle stå för hela investeringen, men att den lokala partnern skulle få aktiemajoritet med 60%. Man kan fritt spekulera om vad som gömde sig bakom ett så pass oortodoxt, improviserat och förmånligt partnerskap.
Marinho, helt okänd i Sverige, beviljades även en privat audiens hos kungen på slottet. Ett par veckor senare skulle kungaparet göra sitt andra statsbesök i Brasilien, i spetsen för en stor industridelegation där Saab representerades av sin huvudägare Investor.
Alla dessa initiativ gav utslag. I början av 2010 indikerade en teknisk kommission hos det brasilianska flygvapnet att projektet nya JAS Gripen nu var deras favorit. Lula själv ville inte längre yttra sig, vilket ur svenskt perspektiv sågs som en framgång. Dock var hans försvarsminister Nelson Jobim helt i händerna på fransmännen.
I själva verket valde den folkkäre, men självupptagne presidenten att förhala alla kontroversiella spörsmål som inte var absolut nödvändiga. Det var ett utmärkande drag hos honom att till varje pris undvika obekväma strukturbeslut som kunde rubba hans obestridda popularitet. Ett år senare tog efterträdaren Dilma Rousseff över statsrodret utan att stridsplansordern avgjorts. Nelson Jobim satt kvar tills vidare kvar. Det skulle snabbt visa sig att Saab var ute på hal is igen.
Steg 5 – april 2010: Stefan Löfven sällar sig till lobbyingklubben
Saabs svenska fackföreningsband hade parallellt visat sig oumbärliga. Inbjudan till Luiz Marinho att besöka Linköping hade förstärkts genom kontakter ombesörjda av IF Metall, som gav sitt fulla stöd till flygplanslobbyingen ”för jobbens skull”.
Innan han blev brasiliansk LO-chef och borgmästare hade Marinho också basat för den egna landsorganisationens metallförbund. Systerorganisationernas fackliga utbyten och uppbyggda vänskap över Atlanten gick dessutom tillbaka ända till 70-talet. I april 2010 satt slutligen Stefan Löfven, IF Metalls dåvarande förbundsordförande och nästan jämnårig med Marinho, på en estrad i São Bernardo vid sidan av borgmästaren och de fackliga brasilianska kollegorna. Där undertecknade de en gemensam deklaration som uppmanade den brasilianska regeringen att köpa det projekterade svenska stridsplanet.
Men Lula da Silva, som vid det laget faktiskt hade förlorat tålamodet med Sarkozys allt vagare storpolitiska löften, hade andra planer. När han lämnade över till den personligt utvalda partikamraten Dilma Rousseff den första januari 2011 förändrades Lulas roll radikalt. Han hade varit Rousseffs politiska mentor. Nu satsade han på att bli en mycket aktiv lobbyist. Efter trettio år i partipolitiken var den före detta fackföreningsledaren redan en välbärgad man. Ändå skulle hans förmögenhet fyrdubblas inom loppet av ett par år, enligt en uppskattning.
Ex-presidenten ställde sig framför allt till entreprenadjätten Odebrechts förfogande, främsta företagsutpekad i Petrobrasaffären, landets gigantiska korruptionskandal som blev känd under 2014 och ännu inte är helt uppklarad. Men han hann också med att hjälpa Saab om vi ska tro den brasilianska åklagarmyndigheten som har åtalat Lula, sonen Luis Claudio samt lobbyisten Mario Marcondes Machado med fru för korruption och penginngtvätt specifikt i samband med Gripenbeställningen (Lula har annars idag ett halvt dussin åtal för korruption hängande över sig).
Sanningen är att den svenska påverkandeprocessen genom Lula, nu privatperson, inte blev så enkel som den ytligt hade sett ut vid årskiftet 2010-2011. Rousseff ville visa att hon hade en egen vilja. Som militant student och gerillamedlem hade hon tillfångatagits och torterats av militären, därför var hennes intresse för ”krigsleksaker” ganska begränsat. Högkonjunkturen var slut, budgeten ansträngd och sociala frågor ansågs viktigare. Dessutom hade Barack Obama charmat Dilma Rousseff vid ett möte och Boeings Super Hornet seglat upp som politisk favorit. Beslutsprocessen förhalades igen.
Steg 6 – december 2013: Löfven möter Lula och Rousseff innan orderbeslut
Men Saabs lobbyister antydde att de var flitiga i det tysta. Marcondes kontrakt förnyades i augusti 2012, denna gång direkt med försvarskoncernen. Bengt Janér blev i stället anställd av Saab. Troligtvis för att framöver slippa risken att bli utpekad som en lokal mellanhand med skumma utbetalningar.
Marcondes kontakter med Lula följdes ingående av självaste Marcus Wallenberg, enligt ett vittne citerat av det federala åklagarämbetet i Brasilia. Den 28 oktober 2013 skrev lobbyisten till Lula och informerade om att Stefan Löfven, då partiordförande med vind i seglen inför 2014 års riksdagsval, önskade prata med expresidenten för att diskutera de svenska stridsplanen.
En telefonkonversation bokades mellan de två till den 29 november 2013. Marcondes anteckningar indikerar att det handlade om hur Lulas inflytande skulle kunna komma Saab till gagn. Både Bengt Janér och Andrew Wilkinson, en annan Saabchef på plats, briefades bevisligen om den nya kontakten. Den 9 december2013 mejlade Socialdemokraternas dåvarande internationelle sekreterare Martin Sandgren till Lulas sekretariat för att ordna ett möte mellan Stefan Löfven, den förre presidenten samt Dilma Rousseff i Sydafrika. Alla tre befann sig där i samband med Nelson Mandelas bortgång. Mötet skulle ha ägt rum samma dag som begravningen, den 15 december.
Nio dagar senare kungjorde Rousseff den brasilianska regeringens val av det svenska stridsplanet. Det verkar klart att hon till slut ratade amerikanarna efter det att visselblåsaren Edward Snowden avslöjade att hennes mobiltelefon avlyssnades av NSA. Men presidenten kunde ha valt att skjuta upp beslutet, som var helt oväntat.
Läs mer i The Guardian: Dilma Rouseff reagerar på avslöjanden från Snowden i sep 2013
Inget i det ovan beskrivna lobbyingförloppet är olagligt. Men av det totalt arton miljoner kronor som Saab enligt kontrakt förband sig att betala till Marcondes (för mycket litet praktiskt arbete) hamnade sju slutligen hos Lulas son Luis Claudio, med datum som stämmer väl in med att den brasilianska regeringens beslut att välja JAS Gripen . Sonen, en obskyr affärsman, fick betalt av Marcondes i flera omgångar mellan Dilma Rousseffs avsiktsförklaring och perioden efter kontraktet när svensk finansiering diskuterades. Han hade ingen som helst giltlig anledning att arvoderas av lobbyisten (tvärtom gjorde han Luis Claudio patetiska försök att snickra ihop en fejkad marknadsstudierapport i efterhand). Så Bengt Janérs förmodade farhågor besannades och hans eget företag Quadricons sorti från betalningskedjan var väl avvägd.
En del bedömare har påpekat att det trots allt rör sig om små mutpengar i förhållande till en exportorder som i slutänden registrerades för nära fyrtio miljarder kronor. Men allt indikerar att summorna som nämns i det federala åtalet ändå bara är toppen på isberget. Det är vad som hittills har gått att bevisa, enligt åklagarna.
Marcondes upprätthöll regelbunden kontakt med borgmästaren Luiz Marinho. I São Bernardo fick ju advokaten Edson Asarias också betalt för icke detaljerade tjänster direkt av Saab, vilket är under fortsatt utredning. Som vi har sett ovan var det stora summor som Saab skulle investera i förstaden (i två skilda projekt), under omständigheter som aldrig klargjordes och sedan mörkades.
Tesen är att borgmästaren samt även militären skodde sig eller skulle sko sig på den delen. När undertecknad och brasilianska kollegor började gräva i det upplägget blev Saab extremt oroat. Sedan dess har Luiz Marinho, ökänd för att medverka i ljuskygga affärer sedan tjugo år, lämnat borgmästarskapet, men står åtalad i ett annat korruptionsmål. Saabs tilltänkte industripartner i São Bernardo har under tiden mycket lägligt avlidit (men uppenbarligen av naturliga orsaker). Det lokala vingfabriksprojektet står nu, så att säga, direkt under Saabs vingar i betydligt krympt format (och Saab ståtar också i det nya firmanamnet som tidigare var helt brasilianskt). En operation för att sopa igen korruptionsspår i São Bernardo misstänks starkt.
Steg 7 – oktober 2014: Affärskontraktet påskrivet i skymundan
Vad som beskrivits som Sveriges största exportder var ännu inte i hamn. Brasilien hade valår och Dilma Rousseff hade visat sig vara en missräkning för allt fler brasilianare. Ekonomin hade näst intill nolltillväxt och ekonomer varnade för en djup recession, till störta delen självförvållad genom en statsinterventionistisk modell med byråkrati och kraftigt stigande och okontrollerat budgetunderskott. Den gigantiska korruptionskandalen inom statsstyrda Petrobras började bli omskriven i pressen.
Det var mycket ovisst om Rousseff skulle kunna bli omvald. Flygplansordern verkade ha blivit bortglömd. I det läget låg militär, lobbyister och Saab själv på som hökar i kulisserna för att affärskontraktet skulle skrivas under oavsett konjunktur eller valutgång.
Fyra dagar innan presidentvalets andra omgång korsade Saabs VD Håkan Buschke Atlanten i största hemlighet. Från Rio fortsatte han genast till huvudstaden Brasilia. Fredagen den 24 oktober satt Saabs VD omgiven av flygofficerare på teknisk nivå i en underjordisk sal tillhörande ett av flygvapnets annex. Den diskreta salen kallades rätt och slätt för ”bunkern”.
Förvarsministern närvarade inte, inte heller flygvapenchefen. Stämningen var ansträngd, inga medier visste vad som var på gång. Det är kutym i demokratier att avtal som väsentligt engagerar en stats finanser inte träffas under veckorna innan ett eventuellt regeringsbyte.
Det handlade egentligen om två kontrakt: själva beställningen av stridsplanen med utrustning ackompanjerades av en tjock, konfidentiell lunta under den engelska benämningen Offset Agreements (motköp), till ett bokfört värde av nära 69 miljarder kronor. Dessa tilläggsavtal representerade en rad åtaganden för Saab i Brasilien: tekniköverföring, tjänster, investeringar (som i São Bernardo) och regelrätta varuköp av det mest varierande slag.
Det utgör komplementet vid alla internationella kontrakt med försvarsmateriel. Det går till på så vis att den beställande myndigheten (flygvapnet här) själv presenterar en lista med (icke publika) önskemål, vart och ett försett med en värdemultipel: ju mer eftertraktat objekt desto högre multipel. Ett perfekt system för att leverera förtäckta mutor till militären!
Motköpen i detta fall hade bedömts uppnå 130 procent av själva köpeskillingen, de uppgick slutligen till hela 175%. I framtiden kan också Brasilien själv tillverka nya Gripen-modeller, då dess ingenjörer kommer att bli lika insatta i dagens teknologi som Saabs egna.
Saabaktien är noterad på den amerikanska Nasdaqbörsen. När det brasilianska avtalet skevs under fredagen den 24 oktober 2014 var Nasdaq fortfarande handelsöppen. Det ingår dock i börsens bestämmelser att affärskontrakt (i synnerhet stora dito), omedelbart ska offentligöras för att förhindra insideraffärer. Den brasilianska affären kungjordes först på morgonen den 27 oktober, efter valutgången.
Dilma Rousseff blev omvald (hennes valkkampanj verkade förfoga över en outtömlig kassa). Men hon tvingades att avgå tjugo månader efter tillträdet, anklagad för budgetfiffel, sedan senaten röstat för att ställa henne inför riksrätt.
Steg 8 – juli 2015: Noll risk för privata Saab
Stefan Löfven hade som bekant tillträtt som statsminster efter riksdagsvalet hösten 2014. Det föll på hans nybildade regerings lott att samordna diskussion om finansiering och förorda statliga garantier för Saabs brasilianska beställning. De blev mycket förmånliga.
Statliga AB Svensk Export (SEK) lånade ut 41,9 miljarder kronor till den brasilianska staten och likaledes statliga Exportkreditnämnden (EKN) garanterade med 50,6 miljarder kronor även amorteringar och räntor under hela låneperioden. En affär som med andra ord representerade noll risk för privata Saab, på skattebetalarnas potentiella bekostnad.
Dessutom lyckades Brasilien pruta ned överenskomna 2,54 procent i räntor till 2,19 procent. Landet som under 2015 hade ett enormt budgetunderskott (motsvarande tio procent av BNP) och släpade på en drastiskt stigande statsskuld fick då betala upp till femton procent i ränta vid upplåning på den internationella kapitalmarknaden.
Sammantaget är det bara att konstatera att Saabs brasilianska Gripenaffär består av en burlesk härva misstänkta oegentligheter, icke förklarade omständigheter och rena favörer på allra högsta nivå. Vad kan följderna bli för den svenska försvarskoncernen? Om Nasdaq beslutar undersöka fördröjandet av affärsuppgörelsen och finner fel /brott kan det bli mycket dryga böter.
Den granskande svenska informationssajten Blank Spot Poject (Nils Resare m.fl.) har också tidigare uppgivit att brasilianska federala åklagare överväger att direkt åtala Saab för mutor i en andra juridisk fas (alltså inte bara mellanhänder). Fallet följs dessutom på nära håll av den svenska Riksenheten mot korruption, fast svensk lagstiftning idag tyvärr är helt otilläcklig för att effektivt bevisa de flesta ekobrott.
Mycket kan bero på hur den anklagade lobbyisten Mauro Marcondes Machado förhåller sig. Han fyller 81 år i april och riskerar att skaka galler under sina sista år i livet. Han är redan dömd till drygt 11 års fängsligt förvar i första instans i ett annat stort korruptionsmål . Bekräftas den domen i andra instans undslipper han inte en fängelsecell.
Detsamma gäller hans fru och kompanjon Cristina och i år väntar den spektakulära JAS Gripen-rättegången… men i Brasilien kan, precis som i USA och i Italien, åklagarämbetet föreslå nästan total straffbefrielse i korruptionsmål om en dömd/anklagad går med på att bli kronvittne och avslöjar allt om förfaranden samt medbrottslingar.
Det kan visa sig vara ett alternativ för Marcondes med fru. Då blir det inte nådigt för Saab och dess medarbetare i Brasilien. Då kanske det också går att komma åt den före detta borgmästaren i São Bernardo, som hittills har visat sig vara duktig på att sopa igen alla direkta spår.
Text: Lars Amber, #vapenstopp! | Del 1
Lars Amber (larsamber.com) är journalist och författare, just nu högaktuell med den politiska thrillern ”Som skakar Sverige i dess grundvalar” (Ebes förlag), vars huvudintrig är uppbyggd kring skum svensk vapenhandel i Brasilien.
