DEBATT – SVENSK VAPENEXPORT. Skärpt regelverk för vapenexport som diskuteras i riksdagen denna vinter är ett spel för galleriet, utan egentlig betydelse. Nu mer än någonsin behövs en opinionskampanj för att vinna medborgarnas ”hearts and minds” , för att kräva en folkomröstning i frågan, kanske mha hashtaggen #vapenstopp!
Text: Lars Amber | Del 2
Detta är den första i en serie av tre artiklar av journalisten och författaren Lars Amber som vill väcka liv i debatten om kontroversiell vapenexport. På riktigt.
Text: Lars Amber (Larsamber.com) är journalist och författare, just nu högaktuell med den politiska thrillern: ”Som skakar Sverige i dess grundvalar” | Bild: Lars Amber – Pressfoto
Vapenexport är ingen valfråga. Får man tro tidigare opinonsundersökningar är dock en majoritet svenska väljare emot vapenhandel. Kanske av korrekthet och dåligt samvete. Men den berör absolut inte emotionellt, som hashtagen #MeToo definitivt visat att sexuella trakasserier gör. Den bryter tyvärr inte genom ljudvallen, den tvingar inte politiker att agera. Delvis därför att den svenska vapenproduktionen framställs officiellt som ett nödvändigt ont, utifrån komplexa, till ytan sakliga argument om sysselsättning, alliansfrihet och säkerhet.
Vapenexport berör framför allt inte allmänheten därför att dess fruktansvärda konsekvenser inte syns framför vår dörr. Vi eller våra barn riskerar inte att dödas på gatan av ligamedlemmar som köpt armégevär eller granater av korrumperad militär personal, som i Brasilien. Vi tillhör inte minoriteter som systematiskt utsätts för våld och förföljelse av väpnade styrkor, som i södra Thailand. Vi har inga statstjänstemän eller politiker som tar emot mutor i reda pengar, som i Ungern. Tre länder med skilda politiska profiler men som alla importerar svenskt försvarsmateriel.
Läs mer: ”More Killed in Brazil Than Syria, Police Killing Rising: Report”– TeleSUR
Det tog sex långsamma år (2011-2017) för en svensk regering att hörsamma riksdagens vilja om ett nytt, strängare regelverk för vapenexport. Ironin är att propositionen som nu ska diskuteras av våra riksdagsledamöter, i ett närmast likgiltigt opinionsklimat, inte är mycket striktare än den nu gällande lagen.
Allt tyder på att det även framledes kommer att vara möjligt att exportera svenska vapen till nationer som, latent eller akut, är inblandade i väpnade konflikter. Där mänskliga rättigheter inte respektereras. Och som regel där statskorruptionen grasserar.
Det aktuella lagförslaget – om det inte ändras fundamentalt – är ett spel för galleriet. ”Det är inte annat än att beklaga att regeringen Stefan Löfven inte klarar av att leva upp till löftet om att införa nya regler som skulle göra det omöjligt att exportera krigsmateriel till diktaturer”, kommenterade Diakonia, en betydande kristen biståndsorganisation, under senhösten.
2011 ville fem partier ha förbud till export av krigsmateriel till diktaturer: Vänsterpartiet, MP, S, Liberalerna och Kristdemokraterna. Det står fortfarande inskrivet i respektive partiprogram. Idag är realiteten annars den att enbart en minoritet individuella riksdagsledamöter aktivt ivrar för ett sådant förbud. Ännu färre yrkar på ett upphävande av statens aktiva och finansiella stöd till vapenindustrin.
Och även om svensk vapenexport till frihetsberövande regimer genom ett mirakel hade förbjudits skulle det inte ha räckt.
I en ledare för ett år sedan, publicerad efter Riksrevisionens uppmärksammade granskning av Inspektionen för strategiska produkter (ISP), konstaterade Blekinge Läns Tidning (BLT, ob. liberal) att den senare myndigheten inte gör någon egen analys kring korruptionsrisker, därför att ”ISP anser att det inte finns korruption hos svenska företag”!
Detta trots att substantiella bestickningar verkar ha förekommit i samtliga JAS Gripen-affärer, nu senast i Brasilien med väckt åtal där och många bitar fortfarande under utredning.
Läs mer om Inspektionen för strategiska produkter i NewsVoice
Detta trots den beryktade Saudiaffären som avslöjades 2012 av två Ekoreportrar och som särskilt belyste den ihärdiga vänskapskorruptionen bland svenska ämbetspersoner och politiker samt Marcus Wallenbergs påtryckningar på högsta nivå.
40 procent av global handelskorruption
Så något är ruttet i kungadömet Sverige. Vi måste vakna , ta upp debatten from scratch och sedan skapa ett handlingsprogram! En medborgarrörelse är nödd och tvungen. Enligt brittiska polisuppgifter utbetalade Saabs dåvarande samarbetspartner BAE Systems sammanlagt över en miljard kronor i mutor för att säkra exporten av 28 Jas Gripen till Sydafrika 1999 (det blev 26 levererade, varav merparten står och rostar). 2012 uppskattades mutor betalda av internationella vapenhandlare till ca 950 miljoner kronor årligen. De har säkerligen inte minskat på årsbasis.
Linda Åkerström, ansvarig för nedrustningsfrågor på föreningen Svenska Freds citerar i sin nyttiga och utmärkt sammanfattande bok: ”Den svenska vapenexporten” (2016) akademiska uppskattningar om att den internationella vapenhandeln ensam är ansvarig för fyrtio procent av all korruption i globala transaktioner.
Författtaren Olle Sahlström har ett fackligt förflutet som ombud i LO-borgen under många år och är idag engagerad inom en kristen ram: han var en av initiativtagarna till det s.k. Katarinauppropet 2016 vars mål är att Svenska kyrkan ska gå i bräschen mot vapenexport och för ett nytt hanterande av konflikter.
Med sin specifika bakgrund talar Sahlström om den ”maktens järntriangel” som enligt honom bär upp vapenhandeln i Sverige: socialdemokrati, fackföreningsrörelse (Metall) och näringsliv (Wallenbergsfären), en maktkultur som ytterst leder till ”en avgrund av korruption, hemliga transaktioner, beslut bakom lyckta dörrar och cynisk kommers”.
I början av 80-talet stod Sverige för 0,3 procent av världens samlade vapenexport. 2015 hade andelen nått 1,5 procent! Detta i ett på senare år osäkrare internationellt klimat där nedrustningsvilja fått vika för upprustningsiver, ett veritabelt paradis för vapenhandlare.
Ny dynamik mot vapenexport
Men utifrån ett Europaperspektiv menar EU-parlamentarikern Bodil Valero (MP) att den alltmer aktuella terrorfrågan har skapat en ny dynamik bland allmänheten mot vapenexport:
”Allt fler börjar inse att vapen inte är som vilken vara som helst och att konsekvenserna kan bli dödliga om de hamnar i fel händer”, hävdade hon nyligen i GP.
Det gäller alltså att vinna folkopinionens ”hearts and minds”, i en bred kampanj med just sådana, mer emotionella argument. Varför inte under hashtaggen #vapenstopp!, för en folkomröstning i frågan? Ska svenska staten fortsätta subventionera vapenindustrin eller inte? Välj själv!
Det första steget vore nog att bemöta det officiella Sveriges försök att rationalisera vapenfrågan:
”Vi måste bevara jobben”. Detta är favoriten i Stefan Löfvens ”försvarstal”. I själva verket handlar den svenska försvarsindustrin om ca tretton tusen anställda på ett fåtal platser i landet, eller mindre än en halv procent av alla yrkesverksamma. Förslag: Satsa merparten av de miljarder som idag går till stöd för vapenindustrin på ett stärkande av mindre företag som utvecklar system för s.k. artificiell intelligens (AI), en garanterad tillväxtväxtsektor.
”Sverige ska fortsätta vara alliansfritt”. Hallå där, det kalla kriget tog slut för över 25 år sedan! I realiteten är Sverige redan mindre neutralt än exempelvis Schweiz. Det nära partnerskapet med Nato är ett väletablerat faktum sedan 90-talet, sanktionerat av både socialdemokrater och moderater.
”Vi måste värna om ett starkt försvar i en osäker värld”. Visst, men enbart i Europa finns det (tyvärr) en uppsjö försvarsmaterielproducenter. Att sätta likhetstecken mellan en god nationell försvarskapacitet och tillverkning av egna vapen tillhör förra seklets doktrin.
Individer och organisationer som idag motsätter sig vapenexport utgör en brokig samling: här finns sådana som anser sig vara progressiva i samhällsfrågor, och andra som resolut står för konservativa värden. Kristna, andra religiösa och icke troende. Män som kvinnor. Ungdom som pensionärer. Fredsaktivister, lärare, biståndsaktiva och opolitiska tekniknördar. Det gäller med andra ord att samlas runt en otvetydig, konkret plattform med få men utstakade mål. Samt att uppbåda gehör utanför den traditionella debattvärlden: bland artister, idrottare, potentiella sponsorer, olika ungdomsgrupper som sällan engagerar sig politiskt eller fortfarande går i skolan.
Vi ska belysa det absoluta vansinnet med att behålla det statliga stödet till vapenexport i en andra debattartikel. Den kommer specifikt ta upp vad som skedde i Brasilien i samband med Sveriges största exportorder någonsin, påskriven i oktober 2014: 36 stridsplan i en helt ny generation JAS Gripen med svenska garantier och svensk statlig finansiering, avancerad tekniköverföring och en mindre lokal montering, samt ett kompensationsprogram med s.k. motköp som i bokfört värde motsvarar hela 170 procent av själva beställningen.
Slutligen, i en tredje artikel, ämnar vi även ta upp de dunkla historiska kulisserna. Svensk vapenexport sköt fart under 80-talet, när Bofors började sälja ohämmat ute i världen, med draghjälp, som senare uppdagats, av rikliga mutor samt vapensmuggling. Den svenska regeringen under denna period, och i synnerhet Olof Palme själv, engagerade sig aktivt för att främja vapenexport.
Än i dag är både experter och det svenska folket uppdelade i två jämbördiga läger: de som tror att Palmemordet 1986 var ett utslag av slumpen, utfört av en ensam, hatfyld galning; och de som har blivit övertygade om att statsministerns våldsamma död var resultatet av en komplott, utifrån objektiva men krassa skäl.
Vi tillhör den andra kategorin och har dessutom funnit klara indicier på att Olof Palmes starka engagemang i vapenexporten – men med stigande dubier på grund av den misstänkta korruptionen – utgjorde motiv för hans fysiska likvidering.
Vi är alla medbrottslingar!
Text: Lars Amber | Del 2
Lars Amber (Larsamber.com) är journalist och författare, just nu högaktuell med den politiska thrillern: ”Som skakar Sverige i dess grundvalar” (Ebes förlag), vars huvudintrig är uppbyggd kring skum svensk vapenhandel.
