Christer Nilsson (1941-) är historiker och författare (6 böcker), ledarskribent och recensent av facklitteratur. Han har skrivit för Läkartidningen, Axess, Ale - Historisk tidskrift, Finsk tidskrift, Expressen, Sydsvenskan, Helsingborgs Dagblad, Östgötacorren, Borås tidning och 
DEBATT. Ingen har framgångsreceptet för hur den svenska skolan skulle kunna bli den goda skolan: bra för elever, bra för lärare, bra för hela vårt samhälle, bra i en global jämförelse, men en titt i backspegeln ger oss upplysningar om vilka avgörande misstag som gjorts och som lett fram till dagens minst sagt problematiska situation i skolan. Min analys bygger på att jag under fyrtio år varit lärare på mellan-och högstadiet, på gymnasiet och Komvux, jag var även utbildad SV2-lärare och var under flera år kommunens (Oxelösund) sfi-ansvarige.
Text: Christer Nilsson, historiker, författare
Jag vill peka ut fyra orsaker till svensk skolas tillkortakommanden i en internationell jämförelse:
1. Den bristande likvärdigheten
Kommunaliseringen 1991, där omröstningen i riksdagen slutade med 162 röster för och 157 emot. Kommunerna har sedan visat att de inte klarat av att upprätthålla en likvärdig kvalitet i skolan. ”Fladdriga” läroplaner och konstiga byten av betygssystem. En friskolereform som skenat och nu med en skolmarknad som behärskas av fem aktörer vars yttersta mål har varit vinstmaximering; vilket har lett till lågstatus- respektive högstatusskolor. En viktig faktor i de dåliga PISA-resultaten.
2. Flykten från kunskapen
Man tappade tidigt fokus på kunskapsmålen som skolans huvuduppgift. Eleven och gruppen i centrum i stället för kunskapen. Läraren degraderad till handledare när arbetssättet var elevens eget sökande efter kunskaper tillsammans med det förkättrade grupparbetet där de svagare skulle drivas framåt av de högpresterande. En flumskola framtänkt inom den politiska vänsterns skoletablissemang.
De svaga skolledarna, då pedagogiskt kunniga började bytas ut mot ”räknenissar” och administratörer.
Utarmningen av lärarnas kompetens. Dåliga ämneskunskaper. Obehöriga lärare i massor. Avsaknad av adekvat lärarlegitimation vilket ledde till en allmän degradering av läraryrkets status och löneutveckling. Lärarens orimliga administrativa arbetsbelastning som stjäl tid och energi från undervisningen. Dagens lättsinniga inställning att eleven ska släppas fri på webben för att självständigt ”söka kunskap”. En återvändsgränd och en riktig lose-lose situation. En viktig faktor i de dåliga PISA-resultaten.
3. Oro och stök i klassrummet
Avsaknad av normal arbetsro. Otillräckliga åtgärder/maktmedel för att upprätta ett bra klassrumsklimat. Fasta regler saknas som leder till direkta sanktioner om de bryts. Självfallet inga mobiler i skolan. Avsaknaden av den tydliga, naturliga ledaren och undervisaren med gedigna ämneskunskaper. Det finns olämpliga lärare som aldrig skulle ha fått vistas i ett klassrum. En viktig faktor i de dåliga PISA-resultaten.
4. Den stora invandringen
Har ställt orimliga krav på lärarens huvuduppgift att nå kunskapsmålen. Var tionde elev har i dag utländsk bakgrund och har den mest skiftande skolgång med sig från hemlandet. Bristande integrering, kulturkrockar, avsaknad av kvalitativa förberedelseklasser, marginaliserade barn som lämnar skolan med ofullständiga betyg. Detta är även den en viktig faktor i de dåliga PISA-resultaten.
Text: Christer Nilsson, historiker, författare
