Dr Erik Enby: Att rädda patienters liv kommer före vetenskapliga bevis

Dr Erik Enby som specialiserat sig på att forska och behandla kroniska sjukdomar, som beror på mikrobiologiska infektioner i blod och annan vävnad, förklarar varför alla metoder som fungerar måste få användas på patienter som utifrån sin vårdfrihet väljer det. Forskning, observationer och beprövad erfarenhet visar att liv kan räddas och att  sjukdomar kan botas. Evidensbehovet måste därför komma i steg två annars bromsas både vårdgivandet och den medicinska utvecklingen, menar Enby. Att rädda patienters liv måste ha första prioritet. 

Detta är en replik till en aktuell debatt mellan Dan Larhammar och Börje Peratt i VLT. Även Michael Zazzio deltar i debatten med en replik i NewsVoice.

Text: Dr Erik Enby

I min mottagningsverksamhet har jag sedan 39 år mikroskoperat kroppsvätskor och vävnader från patienter med kronisk sjuklighet. Jag har därvid kunnat konstatera att när sådan är för handen förekommer det olika former av mikrobiologisk växt i kapillärt taget blod och att liknande mikrobiologiskt material också kan mikroskoperas fram i olika former av cancersubstans. Det kan här röra sig om en upptäckt – eller kanske en återupptäckt – ty inget om detta finns beskrivet i den  medicinska litteraturen.

Här börjar nu nästa fas i forskningsarbetet. När jag såg all denna för mig okända mikrobiologi trodde jag att den kunde vara orsaken till att en ”frisk” individ plötsligt presenterade tecken på ohälsa. Även om det var stort nog att jag under åratal har dokumenterat dessa till utseendet olika mikrobiologiska växtprocesser (se Enby.se) hade jag därmed ändå inte bevisat att de orsakade sjuklighet.

All denna okända mikrobiologi som jag har letat fram i kapillärblod taget från kroniskt sjuka och i olika former av cancersubstans måste ha växt fram. Det innebär att den sjukes kropp med sina olika miljöer måste utgöra jordmån för dessa växtprocesser.

Då växt alltid förändrar den jordmån i vilken den pågår kan detta betyda att den kroniskt sjukes vävnader långsamt förändras av de olika mikroflororna och  organismen signalerar med diverse symptom.

Detta sätt att resonera gjorde mig mer och mer övertygad om att hittills ännu icke beskrivna former av mikrobiologisk växt i kroniskt sjuka organismer kan vara orsak till uppkomsten av olika sjukdomsbilder – symptomkombinationer – som vi förser med sjukdomsnamn.

Mikroorganismer kan även vara ursprunget till vissa psykiska sjukdomar och utvecklingsstörning

Ett sätt att visa att det sannolikt är så innebär att försöka minska ner mängden av det mikrobiologiska materialet i den sjukes kropp. Om det i samband därmed inträffar förbättringar kan man förmoda att de olika mikrobiologiska växtformerna i de kroniskt sjukas kapillärblod och vävnader verkligen orsakar olika former av besvärande kronicitet.

Värt att notera är att det vid olika sjukdomstillstånd som hamnar inom psykiatrin också förekommer okända mikrofloror i den sjukes kapillärblod. Det skulle ju kunna vara så att dessa floror stör olika delar av hjärnan.

Det är inte konstigare med det än att en del floror irriterar urinvägarna eller andra delar av organismen och därigenom till exempel kan orsaka olika hudsymptom som ibland rubriceras som psoriasis och som bara irriterar olika områden av hudkostymen och detta  ibland tillsammans med värk i olika leder.

Min mikroskopering av kapillärblod från nyfödda utvecklingsstörda och barn med så kallad ADHD och Downs  syndrom samt äldre med olika former av demens visar också att detta vid sådana tillstånd kan vara totalt nersölat med till utseende olika former av mikrobiologisk växt som kan misstänkas orsaka dessa symptombilder.

För knappt 40 år sedan noterade jag att individer som konsumerade anmärkningsvärt höga doser av psykofarmaka – så kallade psykiskt sjuka – uppvisade en icke föraktlig mängd mikrobiologisk växt i kapillärblodet. Jag hade rätt att sköta sådana patienter som allmänläkare och dubbelspecialist, men att jag gjorde detta i min privata mottagning sågs ej med blida ögon.

Deras tillstånd gjorde att jag var tvungen att förskriva höga doser med psykofarmaka. Jag insåg redan på den tiden att det inte fanns några psykiska sjukdomar utan misstänkte att en individ kan framtona med en störning av personligheten därför att en infektion irriterar och långsamt förstör de delar av hjärnan som svarar för att personligheten skall kunna framtona på ett normalt sätt.

Individens innersta –  hans psyke – kan givetvis inte kan bli sjukt.  För mig blev det alltså så att även de så kallade psykiska sjukdomarna kunde bero på en mikrobiologisk störning av de vävnadsområden i hjärnan som ansvarar för att personligheten skall kunna presenteras utåt på ett riktigt sätt.

Jag började därför uppfatta olika former av så kallad psykisk sjukdom som förlamningstillstånd till följd av skador på en högre nivå i centrala nervsystemet än de förlamningstillstånd som uppstår när olika former av mikrobiologisk växt skadar detta system längre ner.

Hälsomyndigheter som inte vill lyssna

Att förklara detta nytänkande för myndigheterna, som ansåg att jag skrev ut för stora mängder psykofarmaka, var omöjligt. Istället tog man ifrån mig rätten att skriva ut psykofarmaka och patienterna togs omhand på sjukhuset, där de faktiskt fick ännu högre doser psykofarmaka än jag förskrivit.  En av patienterna – en ung man –  dog i samband med denna medicinering, då han på sjukhuset ramlade omkull och slog sönder hela ansiktet.

Detta resonemang ledde till att det var rimligt att tänka sig att kronisk sjukdom skulle kunna behandlas med medel som hämmar mikrobiologisk växt och det gäller följaktligen även tillstånd som sköts inom psykiatrin.

Tillväxten av mikroorganismer i lik indikerar nedbrytningsprocesser som startade redan medan patienterna levde

Då jag har mikroskoperat blod och kroppsvätskor från avlidna och kunnat konstatera att de mikrofloror som förekom i blod taget från kroniskt sjuka fortsatte att växa i lik, förmodade  jag att den mikrobiologi som även ledde till den totala nedbrytningen av organismen efter döden också orsakade kronisk sjukdom.

Kroniska sjukdomsprocesser och förruttnelse var ur biologisk synvinkel samma sak det vill säga nedbrytning av organiskt material, vilket orsakas av mikrobiologiska processer inom både biologin och zoologin. Härigenom blev jag mer och mer övertygad om att all kronisk sjukdom skall behandlas med medel som hämmar sådana förlopp.

Nu började jag snegla åt den så kallade alternativmedicinen för att ta reda på om det bland alla dessa icke gängse terapiformer skulle kunna finnas medel som kunde tänkas ha egenskapen att hämma mikrobiologisk växt. Det visade sig att så var fallet.

Mineralterapier av olika slag var kända för att ha denna egenskap och kunde därför hämma nedbrytning av organiskt material.

Askorbinsyran används ofta som konserveringsmedel därför att denna substans kan hämma mögelväxt. Linus Pauling hade ägnat mycket tid åt att visa att C-vitamin i höga doser kunde förbättra kroniskt sjuka, kanske för att det ibland även kunde hämma den mikrobiologiska växten i den kroniskt sjukes organism.

Natriumbikarbonat har visat sig inte bara vara bakpulver utan har också antiseptiska egenskaper. Det medlet har sedan länge använts för att lindra magbesvär vid gastriter och magsår utan vetskap om att helicobacterinfektionen orsakar denna sjukdomsform. Man har alltså med natriumbikarbonaten sedan länge omedvetet  hämmat denna infektion med förbättring av den sjuke som följd.  Det blev nobelpris för upptäckten av denna infektion år 2005. Här kom alltså pusselbiten som förklarade Samarinets gynnsamma effekt på olika former av magbesvär.

För ett år sedan förekom även malörten i nobelprissammanhang. I förbigående vill jag här också nämna att dr Simoncini lokalbehandlar sina cancerpatienter inuti kroppen med höga doser natriumbikarbonat och åstadkommer därvid ibland anmärkningsvärda förbättringar, vilket sannolikt hänger samman med att den mikrobiologiska växten i tumörerna och även i organismen för övrigt därigenom  dämpas.

Kryddor kan ha antiseptiska egenskaper och nyligen publicerades i BMJ att en kvinna med myelom hade tillfrisknat i samband med att hon påverkat sig enbart med gurkmeja, som i många undersökningar har visat sig hämma olika former av mikrobiologisk växt. Enda möjligheten att förstå varför sådant kan hända är att känna till det jag har redogjort för ovan.

Metoder för att behandla kroniska infektionstillstånd finns – använd dem!

Behandling av kroniska sjukdomstillstånd med terapier som är i samklang med det sjukdomsbegrepp som jag har beskrivit ovan kan ofta leda till märkliga och ibland mycket märkliga förbättringar av  kroniskt sjuka, som ej får någon hjälp mot sina besvär i  samhällets vårdapparat.

Långsamt kommer den ena pusselbiten efter den andra att förklara varför påverkan med många av de terapier som används vid sidan om de gängse kan leda till förbättringar av individen då olika former av kronisk sjukdom är på gång. Jag har ännu aldrig träffat någon som inte tycker att det är bra om vetenskapen får säga sitt om dessa terapiers vara eller icke vara och till Dan Larhammars förmodligen stora glädje är jag också av den uppfattningen.

Man måste dock komma ihåg att folk har varit sjuka i årtusenden och under åren som gått har man prövat allt som kan tänkas hjälpa mot kronisk sjukdom och sådant som verkar ha förbättrat kroniskt sjuka lever kvar.

Man glömmer inte det som tycks ha hjälpt mot det värsta som kan hända i denna tillvaro nämligen att bli sjuk. Det är då synnerligen intressant att många terapier som fortfarande efter hundratals år lever kvar än idag och som hamnat under den så kallade alternativmedicinen visar sig ha hämmande (antiseptiska effekter) inverkan på olika former av mikrobiologisk växt.

Det innebär att man förr kommit relativt rätt i valet av rimliga åtgärder mot kronisk sjukdom utan vetenskap, ty när förbättringar därigenom åstadkommits har man utan att veta det hämmat olika former av sjukdomsframkallande mikrobiologisk växt som förekommer i de kroniskt sjukas kroppsvätskor och vävnader och som beskrivits ovan.

Det finns således inget annat sätt att befria sig från kroniska sjukdomstillstånd än att eliminera de olika för sjukvården okända mikrobiologiska växtprocesser som existerar i den sjukes kroppsvätskor och vävnader och i olika former av cancersubstans.

Patienternas liv måste prioriteras framför evidens

Då behandlingsframgångar med icke gängse terapier kan förklaras på detta sätt är det orimligt för att inte säga oetiskt att undanhålla kroniskt sjuka sådana behandlingar, vilket för närvarande sker konsekvent i Sverige med motiveringen att sådana behandlingsåtgärder saknar vetenskaplig grund. Detta så mycket mer som medicinens vetenskapliga samhälle av obskyra skäl till varje pris tiger om den ovan beskrivna sjukdomsframkallande mikrobiologiska växten, som kan mikroskoperas fram i de kroniskt sjukas kapillärblod och vävnader och olika former av cancersubstans.

I sjukdomssituationen måste det på grund av ovanstående och med utgångspunkt från den beprövade erfarenhet som finns sedan hundratals år anses vara korrekt att göra  behandlingsförsök med en icke gängse terapi som är antiseptisk till sin natur. Detta så mycket mer som många kroniskt sjuka inte blir hjälpta med den reguljära sjukvårdens behandlingar.

Kravet på vetenskapliga bevis som skulle kunna leda till att de medicinska honoratiores inte till varje pris skall motarbeta användningen av icke gängse behandlingar i handhavandet av kroniskt sjuka kvarstår givetvis, men måste i sjukdomssituationen alltid komma i andra hand. Vad värre är; vetenskapen får ofta finna sig i att hålla sig i bakvattnet med sina sanningar om de inte är politiskt korrekta.

Text: Dr Erik Enby