Emma Frans blandar ihop källa och kanal – Recension av Larmrapporten – en ok bok…

NewsVoice har läst boken “Larmrapporten – Att skilja vetenskap från trams” av Emma Frans. Boken är bra för alla som är intresserade av källgranskning, men brister i omdöme när den försöker navigera ut i fältet av undersökande journalistik. Köp boken ändå trots att den nämner NewsVoice som “ovetenskaplig källa”. Den fungerar som manual för att granska etablissemang, myndigheter och MSM. 

Recension och kommentar: Torbjörn Sassersson

Emma Frans är en vetenskapsevangelist enligt bokens baksida och det kan möjligen varna för att Frans är en anhängare av scientism som är en filosofisk riktning (alltså inte en vetenskaplig) som innebär en övertro på den naturvetenskapliga metodikens exklusiva existensberättigande inom samtliga vetenskapliga fält inklusive de humanistiska.

Boken vittnar också om det när den försöker inta en position som tittar ovanifrån och ner på journalistik och media som bekymmersamma kulturyttringar bortom de vetenskapliga institutionernas kontroll, om man så vill.  Frans kommer från en sådan miljö. Hon är doktor i medicinsk epidemiologi vid Karolinska Institutet. Här är Frans dock ärlig med sin särposition inom etablissemanget. Till DN säger hon:

“Det är lätt för mig att sitta på Karolinska och vara jättepolitiskt korrekt”.

Bortsett från dessa omständigheter är Emma Frans helt klart väl insatt i vetenskaplig metodik vilket speglas i kapitlen om korhorter, experiment och randomiserade studier etc.

Problemet för läsarna med boken finns i andra kapitel som handlar om hur läsaren uppmanas att förhålla sig till medier, artiklar, källor, information och tolkningar av alltihop. Det blir jäspigt förutsägbart. Man kan till och med säga att Frans rör sig på ett “sluttande plan” ner i “grumliga vatten” för att driva med två av PK-etablissemangets älsklingsfraser när något eller någon ska förkastas.

NewsVoice knappast “ovetenskaplig källa”

Låt mig gå rakt på sak och här blir jag personligt engagerad och därmed partisk. Emma Frans nämner NewsVoice på sidan 75 i underkapitlet “Granska avsändaren”. Efter en inledning om självklara, men viktiga förhållningssätt som alla bör utgå ifrån när källor ska bedömas, kommer vi till Emma Frans åtta exempel på “Ovetenskapliga källor”.

Dessa är:

• YouTube-filmer,
• anekdoter,
• magkänsla,
• instinkt,
• yogaläraren,
• Facebook,
• NewsVoice och
• hälsobloggar.

Hoppsan, Emma Frans nämner endast ett enda medie av alla tänkbara medier som hon skulle kunna ha valt. NewsVoice måste ha gjort ett stort intryck. Problemet med denna lista är att Frans blandar ihop källa med kanal och det borde inte en expert på vetenskaplighet och källgranskning göra. Facebook är tex ingen källa. Det är en kanal. YouTube-filmer är oftast inte heller källor eftersom det beror på vilka källor dessa filmer pekar på i sin tur. En yogalärare är ingen källa heller osv.

När det gäller NewsVoice har vi samma situation. Många artiklar på NewsVoice är ofta inte i sig källor utan artiklar som är översättningar av artiklar i pressen. Ett känt exempel är artikeln i NewsVoice som byggde på en artikel i New York Times (NYT). En riksdagsman skickade ut ett grupp-mail till andra i Riksdagen där de uppmanades att läsa en artikel i NewsVoice. Det blev ett otroligt liv i Aftonbladet och SR. Trots att ingen kunde hitta ett enda fel i artikel i NewsVoice, eller i NYT, var budskapet att det var “förbjudet” att länka till NewsVoice trots att NYT var källan. Riksdagsmannen replikerade i NewsVoice, vilket var glädjande. NV slutreplikerade efter att Sveriges Radio kommit med en eftersläng. Exemplet säger väl allt om vad som får vara en källa och vad som inte får vara en källa.

Frans gör ett annat självmål i sin bok på sid 24 och det gäller hur stor åskådarskaran var när Trump förklarades president den 20 januari 2017. Uppfattningen spreds om att det var långt fler besökare när Trump svors in i jämförelse med när Obama svors in. MSM drev sedan narrativet att Trump ljugit och att det var ett exempel på fake news. Emma Frans tar också upp detta som ett exempel på “alternativt fakta”, som hon väljer att kalla det, men gör två generaltabbar.

Emma Frans reflekterar inte över frågan om de två foton som MSM publicerat som bevis tagits vid samma tidpunkter i relation till när eden svors in för respektive president. Togs tex fotot när Trump svors in 3 timmar innan den tidpunkt som när Obama svors in? Istället hänvisar Frans till att “experter” faktakollat och kommit fram till att Obamas åskådarskara var större. Vilka experter? Här hade Frans chansen att verkligen bevisa denna tes, men glömde att uppge källor till både undersökningar och experter. Istället blir effekten att Frans repeterar MSM:s narrativ. Hon följer flocken.

Notera att jag inte påstår att Frans har fel, men att hon slarvar med reflektion och källhänvisning. Det finns flera andra exempel i boken på detta stimbeteende och dessa har sällan något att göra med vare sig vetenskaplighet eller källkritik.

Köp Larmrapporten ändå

Jag vill inte såga Emma Frans bok, men den behöver justeras till nästa utgåva. Boken fungerar helt klart som ett bra underlag för alla som vill skärpa upp sin förmåga att granska fakta, källor och medier. Boken bör delas ut i skolorna, men då måste också hela etablissemanget bli medvetet om att all denna nya friska förmåga till granskning kommer att kasta ljus på alla de parter som vill strypa nya medier och individer som inte ställer upp på falska narrativ.

Min gissning är att etablissemanget och MSM inte tål detta ljus utan kommer att utöka det “mentala våldet” mot samhällets alla nivåer, från skola och medier till politiker och myndighetspersoner, att rätta in sig i de raka led som får mig att associera till både 30-talets Tyskland och det forna Ministeriet för Statssäkerhet i Rumänien. Mot dessa krafter i samhället är paradoxalt nog Emma Frans bok ett hot.

Recension och kommentar: Torbjörn Sassersson