Vargjakten – Värmlands länsstyrelse dansar efter jakträttsinhavarens pipa

DEBATT. En skogsägare som dessutom är jakträttsinnehavare i Värmland har under hösten 2017 begärt två skyddsjaktsansökningar på varg i Rackstads vargrevir. Han ville skjuta bort hela familjegruppen bestående av två föräldradjur och sju valpar och dessa vargar lever bland annat på hans jaktmarker. Han krävde att hela familjegruppen skulle skjutas bort på grund av att flera jakthundar hade blivit vargdödade i reviret.

Text: Marlén Fuglsang, aktiv i rovdjursdebatten

Skogsägaren var mycket aktiv i jaktmedia och uppvaktade Värmlands länsstyrelse flitigt gång på gång på olika vis under hösten 2017. Han krävde att hela familjegruppen skulle skjutas bort. Han får igenom två skyddsjaktsansökningar och två av valparna dödades. Han fortsätter och uppvakta länsstyrelsen. Plötsligt tog Värmlands länsstyrelse ett eget initiativ till en tredje skyddsjakt och så sköts ytterliggare två valpar under hösten.

Familjegruppen förlorade fyra av sina valpar, vargar sörjer sina förlorade flockmedlemmar mycket. Vargarna traumatiseras av förlusten av sina flockmedlemmar och självklart även på grund av jakten som de utsattes för gång på gång under hösten och det är ett stort djurplågeri.

Läs mer (14 mars 2018): Nytt beslut: Rackstadsreviret ska utplånas

”Länsstyrelsen i Värmland tog under onsdagen beslut om skyddsjakt på ytterligare två vargar i Rackstadsreviret. Ett klart uttalat mål med jakten är att föräldradjuren ska bort liksom hela reviret.”

”Jag är väldigt nöjd, det är det här vi har kämpat för”, säger Bertil Forsberg, jaktledare under tidigare jakter och även jaktledare för den fortsatta vargjakten.

Värmlands länsstyrelse tycker uppenbarligen att detta revir är ett sk problemrevir och då undrar jag varför de inte valdes detta revir istället för Vimyrens vargrevir i sitt val av licensjaktsområde för 2018? Länsstyrelsen valde Vimyrens vargrevir där fyra av de sex vargarna redan var spårlöst försvunna inför licensjakten. Ytterligare sex föräldradjur är spårlöst försvunna längs dalagränsen. Sverige har en mininivå på att hysa minst 300 vargar, men hittills har bara 257 vargar hittats, inventeringen pågår månaden ut.

Jakträttsinnehavaren myntade även det felaktiga uttrycket: ”att dessa vargar har specialiserat sig på att käka hund”. Jag ser det som mycket allvarligt när man ger ut fel information till svenska folket för att få sin vilja igenom, när vargarna i själv verket bara försvara sitt revir och inget annat. Det handlar mer om att vissa vill slippa konkurrensen om bytesdjuret älgen och att de vill bedriva löshundsjakt på sina jaktmarker ostörda från varg.

I mars 2018 begär han igen skyddsjakt på denna familjegrupp i Rackstads vargrevir då en hund har dödats, där han kräver skadestånd av Värmlands länsstyrelse om de inte beviljar hans skyddsjaktsansökan.

• Har jakträttsinnehavaren krav påverkat Värmlands länsstyrelse, då han tydligt skriver i sin skyddsjaktsansökan att han kommer att kräva dem på skadestånd om de inte beviljar hans skyddsjaktsansökan?
• Varför ansöker jaktsrättsinnehavaren tre gånger om att hela familjegruppen ska skjutas av, sen hösten 2017?

Familjegruppen har oturen att de lever på bland annat på just ”hans” jaktmarker, för han med flera vill jaga med lösa jakthundar ostört från varg och slippa konkurrens om bytesdjuret älgen. Nu återstår det bara två föräldradjur och tre valpar på bland annat på hans jaktmarker, av de tidigare nio vargarna i familjegruppen.

Vargarna ska inte behöva plikta med sina liv på grund av att en hund kommer lös när det råder kopplingstvång. De vilda djuren behöver hushålla med sin energi för att klara vinterförhållanderna de lever i.

Länsstyrelsen skriver i beslutet följande:

”Syfte med jakten är att förebygga problematik med angrepp på jakthundar under kommande jaktsäsong, genom att ge möjlighet att upplösa den aktuella reviret”.

Det blir absurt att länsstyrelsen uppger i sina syften med jakten att det är en förebyggande åtgärd för att underlätta löshundsjakten framöver. Sen när blev löshundsjakten första prioritet på bekostnad på våra rödlistades vargars rätt att leva i fred i våra svenska skogar?

Enligt skyddsjaktsbeslutet från mars 2018 skall jägarna inrikta sig på att ta föräldradjuren med avsikt att upplösa reviret. Efter samtal 2018-03-16 med Värmlands besiktningsansvarige på denna skyddsjakt ställde jag denna fråga: Hur ska jägarna kunna skilja på vilka vargar som är valpar och vilka som är föräldradjuren, för det kan väl som först bara avgöras efter en obduktionen? Besiktningsansvarige svarade att det stämmer.

Så med anda ord så kan två valpar riskeras att skjutas nu under pågående jakt och det innebär troligen att jakträttsinnehavaren begär ytterligare skyddsjakt på föräldradjuren.

Jägarna vet inte vilka vargar det skjuter utan de skjuter troligen första bästa varg som har oturen att passera, det kan vara en vandringsvarg eller en varg från kringliggande vargrevir som dödas istället och sanningen uppdagas som först på obduktionsbordet om vilken varg det är som har dödats.

I beslutet står det att dem ”bör” inte använda mer än 2-3 hundar. Med andra ord är det fritt att använda obegränsat med hundar under perioden som det råder koppeltvång för att inte störa de vilda djuren i skogarna.

Vargarna försvarar sina revir och det är ett nedärvt beteende. Dem ser inte skillnaden på om det är en hund eller om det är en varg som inkräktar i deras revir. Därför ska heller inte vargarna skjutas bort för att de instinktivt försvarar sina revir.

Licensjakten som är en troféjakt på varg är dels till för att öka acceptansen för varg, den effekten har helt uteblivit då forskare tydligt sagt i år att den illegala jakten har ökat i landet. Många länsstyrelser fortsätter dessutom i allt högre takt bevilja ett stort antal skyddsjakter på varg runt om i landet, många gånger utan att ens veta vilken individ det är.

Det går inte att skjuta bort det vissa kallar för ett ”problem” för det fylls snabbt på med nya vargar. Ska samtliga vargar alltid skjutas bort med hjälp av våra länsstyrelse på olika jakträttsinnehavarens jaktmarker, för att vissa önskar ha vargfritt där?

Vi kan inte låta en minoritet som jägarna är på några procent av Sveriges befolkning styra om våra rödlistade vargar ska få leva i dem svenska skogarna. Majoriteten av svenska folket vill att vi hyser varg och det säger även lagstiftningen, oavsett vad vissa inom jägarkåren tycker.

• När blev det rätt att bedriva jakt under parningssäsongen för både varg och lodjur, samt stressa övriga vilda djur denna årstid?
• När blev det rätt att skjuta bort föräldradjuren till valparna på flocklevande rödlistade vargar, med syfte att upplösa hela reviret?

All forskning visar att problem ökar om man skjuter sönder familjegrupperna, trots alla fakta fortsätter våra länsstyrelser i varglänen med att ta dessa dåligt underbyggda beslut.

Böjer Länsstyrelsen sig för hans utpressning om hans krav på skadestånd om det inte går honom tillmötes? Är jakträttsinnehavarnas krav viktigare än de rödlistade rovdjurens rätt att få leva i våra skogar?

Text: Marlén Fuglsang, aktiv i rovdjursdebatten. Artikeln stöds av Peter W Eriksson, regionsansvarig i Svenska Rovdjursföreningen, och Håkan Olausson, jakträttsinnehavare

Relaterat

SVT (2018): Vargjakten i Kölsta störs av aktivister