Psykoterapeuten tittade slött på klockan och sa släpigt: ”hur då menar du?” Ibland varierade han sig och sa: ”men hur menar du nu?” Detta var allt han sa under min terapitimme. Jag vill inte förringa han arbetsinsats, eller den psykodynamiska terapiformen, utan bara sätta det i relation till det jag gör, till det vi gör. Vi som är medier.
För en del tror att medialt arbete är jämförbart med coachning, medmänskliga samtal, rådgivning, terapi m.m. Det är det inte.
Utan bevis inga framgångar
Mediumskap spelar i en helt egen division. Att lägga fram bevis är vår uppgift. Bevisen kan bestå av att vi reflekterar vår klients personlighet på ett så träffsäkert sätt som möjligt eller kanske ser bilder av ett hus vid vattnet som vår klient känner igen som sitt eget.
Bevisen kan vara att vi beskriver hur gamla mormor plötsligt somnade in i sin gungstol, med hela familjen närvarande, eller att vi hjälper polis och privatpersoner att hitta försvunna personer1). Oavsett om vi jobbar med en medial länk, anhörigkontakter eller som psychic med synsk förmåga, ligger fokus på bevisledande information.
Skeptiker med seriösa frågor till andemedier
Jag har skeptiker i min kundkrets. Skeptiker som, trots sin skepticism, återkommer till mig och vill ha mer, veta mer, se mer. I denna kundkategori finns en intellektuell man som funderar mycket. Häromdagen frågade han mig varför det kommer så banala uttalanden från andra sidan.
”Jag skulle vilja veta vem som mördade Palme, om Sverige har sharialagar 2050 eller om William Shakespeare var ett alias för Edward de Vere, 17th Earl of Oxford och oäkta son till jungfrudrottningen Elisabeth?”.
Jag svarade honom att vi inte kan utgå från att guider och andar har ett informationsövertag på det sättet. Och om så vore fallet, så finns inget som säger att vi skulle få del av det. Allt mediumskap visar tvärtom att informationen är selektiv.
Andevärlden vill hjälpa oss en bit, men inte överhjälpa. Inte få oss beroende. Andevärlden förmedlar insikt om att vi själva styr våra liv och att den stora förändringen ligger i våra egna händer och vårt eget skapande.
Politiker som vill skymfa varandra kan säga ”man måste kunna ha två tankar i huvudet samtidigt”. Inget kunde bättre beskriva mediumskap. Det är att vara mental multitasker. Och det är faktiskt inte så enkelt som det kanske framstår.
Men oavsett vad man själv anser och oavsett om man är skeptiker eller troende så tror jag vi är överens på minst en punkt – att medier jobbar på ett sätt som inte kan jämföras med något annat. I alla fall inte psykodynamisk terapi.
Trots att mediumskap är ett yrke som etablerar sig i snabb takt har vissa en syn att det är en spontan naturbegåvning man inte ska ta betalt för. Men flesta medium idag har gått utbildningar och tränat upp sin förmåga till en hög standard. Minister Steven Upton, lärare på den internationella mediumskolan Arthur Findlay uttalar sig i min senaste bok Medium. Han betraktar inte mediumskap som en gåva utan som en ”skill” – en färdighet, en tränad talang.
Hör man till dem som vill att det här området ska växa ytterligare bör man definitivt stödja en utveckling där medier, healers och andliga lärare tar betalt för sin tid. Vilken ersättning som är rimlig kan däremot sättas i perspektiv.
En medial konsultation kan inte vara ad hoc utan att den är inplanerad är av särskild vikt. Ett medium måste förbereda sig innan en medial sittning genom att ”koppla upp sig”. Ofta ingår även efterarbete, i form av dokumentation, avsett om den består i att föra samman anteckningar eller dela upp och skicka iväg ljudfiler, så en timme inte en timme.
I jämförelse med en psykoterapeut så har denne en klient som kommer många gånger i en följd. Privatsittningar ofta rör sig om ett tillfälle, en timme. Ur effektivitetshänseende är det inte lika lönsamt.
Utöver kostnadssidan, lokal, försäkringar m.m. så finns mer som bör vägas in. Mediumskap brukar kallas för priceless gifts eftersom värdet det skapar för den enskilda människan egentligen är svårt att värdera och prissätta. Givetvis kan samma sak sägas om både psykoterapi och insatser från läkare. Det kan handla om liv och död, om livskvalitet eller motsatsen till det.
De flesta medier som jag känner värderar inte förmågan i sig utan säger att de bara tar betalt för sin tid, och kanske är det den bästa inställningen? Vad tycker du?
Text: Camilla Elfving
1) Medial undersökning av försvunna personer skriver jag om i ett spännande reportage för tidningen Free nr 5 som utkommer 1/9-2018.
