Framtidens skola är digital och hemskolande – Babylon av Mike Blixt: Kapitel 27

Babylon är en misantropisk bok och omvärldsanalys av vår värld. Blixt menar i detta kapitel att utbildningen idag har samma karaktär som för 100 år sedan. Han ser istället en helt ny typ av skola växa fram som inkluderar en digitaliserad hemskolning, men förändringen sker under stort motstånd från skolväsende, politiker och konservativa krafter.

Text: Mike Blixt | #valet2018, #svenskaskolan

När industrialiseringen stod på för tröskeln behövde vi utbilda våra invånare och göra dem till produktiva medborgare. Genom att kopiera och implementera Napoleon Bonapartes extremt framgångsrika militära koncept i hela samhället, skulle vi få en lika effektiv samhällsmaskin som den franska armén.

Vi skulle nu utbilda och massproducera arbetare precis som Napoleon hade utbildat soldater. Dagens utbildningssystem implementerades av överklassen i syfte att skapa arbetare. Via utbildningen skulle arbetaren ges en teoretisk chans att klättra i den påhittade sociala samhällsordningen.

Denna tidsepok är, som alla vet, över sedan länge men om du jämför hur dagens utbildningssystem ser ut och med hur det såg ut för 100 år sedan, kan vi konstatera att skillnaderna är små. Det sitter ett antal elever och lyssnar på en lärare som undervisar sina elever från en kateder. Samma utbildning, utbildningstakt och utbildningssätt för alla medborgare oavsett persontyp.

Internet utmanar en föråldrad skola

Vad skolan inte alls har förstått är att denna typ av undervisning nu är helt överspelad i och med internets breda genomslag.

Kunskapen och informationen som en gång i tiden bara fanns i skolans värld är nu fri. All information är fri, och när den är det, vad har då skolan för roll? Den är uppenbarligen helt omedveten om att internet förändrar precis allt.

Den digitala revolutionen är minst lika stor som revolutionen när tryckpressen introducerades under 1400-talet. Skolan verkar tro att internet är någonting som kan användas lite nu och då för att hämta information till något skolarbete, och till flyktiganöjen som att chatta med vänner. Många av de som arbetar inom skolan ser internet som ett hot. Med all rätt, eftersom internet till stor del spelar ut yrkesrollen lärare.

Lärarkåren själv är naturligtvis övertygade om att lärare alltid kommer att behövas, och kommer att bita sig fast i det förflutna. Precis som företaget Kodak en gång för inte alls så länge sedan inte kunde se att digitalkameran skulle slå ut analog fotografering. Eller att alla tiotusentals anställd på Nokia inte alls kunde förutse touchskärmen. Idag är det helt horribelt att tänka på att de inte kunde förutse detta. Men exakt där befinner vi oss idag när det kommer till utbildning.

Stirrar sig blinda på kunskapsmätningar och tidiga betyg

Vad skolan uppenbarligen inte har en aning om är att internet kommer att döda hela det nuvarande utbildningssystemet och göra det på relativt kort tid. Detta har redan börjat, men ingen inom skolväsendet verkar ingen förstå eller se det. Istället väljer man att stirra sig blinda på mätningar som påstås ska mäta befolkningens kunskapsnivåer, vilket de inte gör. Det är av någon anledning viktigt att ligga högt på denna lista och i desperata försök att “rädda” skolan vill man göra förändringar. Äldre medborgare är alla helt övertygade om att att det faktiskt är viktigt att ligga högt på dessa listor. Vilket det inte är.

I en påstådd strävan att försöka förändra skolan gör man några åtgärder. Dessa handlar dock inte alls om några genuina försök att faktiskt förändra något. Dessa påstådda förändringar handlar uteslutande om att plocka politiska poäng. Vad politiken väljer att förändra? Man väljer att ändra betygssystemet och för samtidigt en dialog kring när man bör börja med betyg.

Detta påvisar hur extremt omedvetna dessa politiker och människor som skapar våra utbildningssystem faktiskt är. De har uppenbarligen ingen aning om att hela vårt utbildningssystem kommer att kollapsa.

Hade de anat det, hade man haft skarpa och långt gångna diskussioner kring hur man skulle bygga upp ett helt nytt utbildningssystem som passar medborgare på 2000-talet. Men det gör man inte.

Informationalism ersätter en kapitalistisk struktur på utbildning

Det fundamentala felet ligger i att de som skapar utbildningssystemet inte förstår den digitala revolutionen och dess omfattning. De förstår inte att hela vår samhälls- och maktstruktur nu ändras mitt framför deras ögon och att vi är på väg ut ur kapitalism på väg in i informationalism, men systemet väljer att behålla den kapitalistiska strukturen på utbildningen.

Kunskap är provisorisk och något som ständigt revideras. Tidigare kunde en sanning hålla under en relativt lång tid och kunde därför tryckas i skolans böcker, men vartefter farten på forskning och utveckling nu ökar dramatiskt och när internet nu ger betydligt färskare kunskap som finns ett knapptryck bort, vet skolan inte vad den ska eller bör lära ut. Deras roll i samhället blir otydlig. Man har allt svårare att se hur framtiden ser ut, vilket rimligtvis borde vara utbildningens främsta syfte; att förbereda eleverna för framtiden.

Inte heller finns det längre någon tydlig koppling mellan utbildning och yrke, som det tidigare gjorde. Eleverna förstår att det skolan väljer att fylla deras utbildning med till stor del inte alls är kunskap som används i det riktiga livet utanför skolan. De vet även att skolan inte längre förbereder dem för framtiden. De förbereder dem på en tid som är förbi sedan länge.

Korvstoppning i faktafabriken

Vi behöver inte längre lagra kunskaper och fakta i hjärnan som man alltid behövt tidigare. Men utbildningen bygger fortfarande till stor del på att man ska göra det. Hela utbildningssystemet är också bakvänt. Vi stoppar in eleverna i ena änden och mäter deras “kunskap” i andra. Därefter tilldelar vi dem ett betyg som ska fungera som en måttstock på deras “kunskap” som till stor del aldrig ska användas i det riktiga livet.

Denna måttstock ska eleven till slut använda för att konkurrera med sina medmänniskor om att få ett arbete.

• Vore det inte mer rimligt att mäta deras kunskap först och sedan  utforma utbildningen utifrån vart de faktiskt befinner sig kunskapsmässigt?
• Vore det inte också rimligt att göra någon form av screening av elever för att se vilken typ av människa de är och
• vilken typ av inlärning som lämpar sig bäst för just denna elev?

Idag vet vi att olika personer har olika lätt för att lära sig saker och därför tar till sig kunskapen i olika takt. Vi vet också med säkerhet att människor tar till sig kunskap på olika sätt. Vissa människor kan helt enkelt inte läsa sig till kunskap. Andra kan bara lära sig om de lyssnar. Medan vissa inte kan lära sig saker om de sitter stilla.

Skolan använder inte den nya kunskapen om hjärnan

Hur har då skolan tagit tillvara på all denna nya forskning kring inlärning? Inte alls. Den väljer att behålla den gamla inlärningsmodellen med en kateder längst fram i rummet där alla elever på rad får exakt samma utbildning samtidigt . Skolan själv påstår att de erbjuder alternativa inlärningsmetoder men det är inte sant. Utbildningen bygger på att eleven passivt ska sitta och lyssna på en lärare när samhället utanför blir allt mer
interaktivt. På en digital utbildningsplattform skulle det naturligtvis vara så att utbildningen till största delen skulle vara anpassad utifrån individen.

TED Talks, Youtube och Masterclass

Låt oss sätta oss in i vad dagens elever möter. I sina fickor har de direkt tillgång till plattformar som TED, Youtube och Masterclass. TED har i skrivande stund 2 500 föreläsningar framförda av de ledande personerna i världen inom sina områden. Jämför det med antalet föreläsningar du får på en högskoleutbildning.

På plattformen Masterclass kan man för en mycket billig peng köpa utbildningar i världsklass av världens bästa inom sina respektive områden. Vad sägs om 20 sånglektioner med Christina Aguilera, schacklektioner med Kasparov eller att Deadmaus lär ut elektronisk musik?

Det är detta som dagens skola ska konkurrera med och som den ser ut idag, kommer den naturligtvis inte att vinna. Den har inte en chans. Alla elever vet att man kan få utbildningar i världsklass på nätet och jämför det med träslöjd med Lennart där de putsar på sina smörknivar. De förstår att Gordon Ramseys utbildning i matlagning slår Gunillas hemkunskapslektioner.

Skolan handlar inte alls om utbildning längre. Den handlar om förvaring så att mamma och pappa kan arbeta. Vad resulterar detta i? 20% av eleverna hoppar av gymnasiet och 25-35% hoppar av sina högskoleutbildningar.

Få av de elever som utbildar sig idag skulle kunna tänka sig att bli lärare och siffran kommer att fortsätta sjunka, vilket leder till att det inte ens kommer att finnas en bråkdel av lärare som skulle behövas inom en snar framtid.

Politiker kämpar för att upprätthålla ett gammalt system och för att vinna snabba politiska poäng

Politiker vet om detta snabbt växande problem och den nuvarande lösningen är att hitta på utbildningar som egentligen inte är utbildningar. De namnger någon form av tillhörighet och byter namn på den med jämna mellanrum. Ibland heter den “Individuella programmet” och ibland något annat.

Dessa åtgärder har dock bara ett enda syfte. Att få ner statistiken på antalet ungdomar som inte går i skolan för att vinna kortsiktiga politiska poäng. I ett försök att rädda lärarkåren inför man en uråldrig hierarkisk modell som gör att man med en viss insats kan bli lite mer lärare än alla andra och därför även få en högre lön om man tar på sig mer ansvar. En modell hämtad från det militära. Rakt av.

Denna modell hade fungerat för 50 år sedan, men på 2000-talet leder detta inte alls till att yrkets status ökar. Tvärtom. Möjligen fungerar modellen inom yrkesutövare, men inte på oss som står och tittar in i systemet.

Framtiden skola – digitaliserad hemskolning

Räddningen för skolan är att digitalisera och centralisera utbildningen. Och eftersom antalet lärare inte alls kommer att räcka till, är det högst oklart om vi ens kommer att skicka våra barn till en fysisk byggnad för sin utbildning i framtiden. Om vi gör det pratar vi om gigantiska klasser långt större än vi ser idag, vilket med stor sannolikhet inte kommer att fungera i praktiken om vi inte bygger en mycket automatiserad utbildningsplattform.

I ett led att klara av trycket kommer det att bli absolut nödvändigt att införa hemundervisning. Du som förälder får vara delaktig i dina egna barns utbildning, vilket vissa skulle se som oerhört rimligt.

Låt oss anta att vi väljer att inte gör några som helst åtgärder i skolan här och nu. Vi bara låter den vara exakt som den är. Sedan spolar vi fram tiden 20-30 år. Hur kommer den då att se ut?

Det går bara att spekulera i, men det kommer definitivt vara en minoritet av befolkningen som tar sig igenom skolsystemet. En majoritet hoppar alltså av. Vad gör då denna majoritet med sina liv? Vägen fram för dessa är många. Brottets bana, egna företag eller att bara knarka och spela TV-spel.

Vid det här laget har vi tveklöst medborgarlön i samhället eftersom antalet yrken inte på långa vägar räcker till alla medborgare. Inte heller är det längre möjligt att “snygga till” arbetslöshetsstatistiken med fler påhittade struntutbildningar som man gör idag, eftersom få tror på den utbildning som erbjuds.

Alla vet vid det här laget att utbildning inte är vägen till försörjning, som den en gång var. Att få ett arbete i slutet av utbildningen, som har varit vår morot hittills, kommer alltså inte att fungera i samma utsträckning.

Och många av de personer som har ett arbete vid den här tidpunkten, har inte fått det tack vare sina betyg de tillförskaffat sig via den traditionella utbildningen. De har snarare tillförskaffat sig sina kunskaper via privata, digitala utbildningsplattformar.

Tack vare en mycket svajig ekonomi har arbetsmarknaden vid det här laget gått från fasta anställa på heltid till projektanställda på deltid. De anställda behöver nödvändigtvis inte alls vara svenskar. Snarare kommer de digitala företagen, som kommer att vara väldigt många, att köpa in tjänster från andra delar av världen för en bråkdel av priset det kostar i Sverige.

Privata, korta, intensiva digitala kurser

Detta gör det ointressant att bara ha en enda utbildning och tro att denna ska sätta mat på bordet resten av livet. Få kommer att vara beredda att lägga flera år på en utbildning när de vet att arbetsmarknaden förändras så fort som den gör.

Utbildningar kommer snarare att bestå av privata, korta, intensiva digitala kurser, där man efter avslutad kurs får någon form av digitalt certifikat och bevis på att man tagit utbildningen.

På det viset kan medborgaren se på utbildning likt ett smörgåsbord där man plockar det man för tillfället vill ha eller behöver. Inte heller kommer utbildning att vara ett avslutat kapitel, som den är idag.

Medborgarna kommer att återvända till smörgåsbordet flera gånger under sin vuxna ålder för att bredda sina kompetenser vartefter arbetslivet förändras.

Förvänta dig motstånd från etablissemanget

Så när kommer den stora förändringen som ska revolutionera utbildningssystem? Den kommer tyvärr inte alls. Politiker är i regel alldeles för kortsiktiga och tänker högst fyra år framåt i tiden då deras mandatperiod möjligen är över. Ingen som har makten att påverka kommer att göra något, utan kommer som vanligt att ägna sig åt att debattera obetydliga detaljfrågor på sociala medier och i debattartiklar.

Alla inblandade kommer naturligtvis tro och tycka att dessa detaljfrågor är av avgörande karaktär för skolans överlevnad och debatterna kommer att fortsätta fram till den dagen då hela skolsystemet inte längre går att upprätthålla på grund av akut lärarbrist och skolor får stänga. Först då kommer man att agera.

Problemet som då följer är att en sådan omfattande förändring som behöver ske, tar många år att bygga upp och implementera, vilket i sin tur gör att man i panik kommer att ägna sig åt brandkårsutryckningar och nödlösningar istället för att bygga en framtidssäkrad, relevant och stabil utbildningsplattform.

Föråldrad läroplan skrotas – privata aktörer tar över

Man kommer naturligtvis att försöka bygga en digital utbildningsplattform, men det kommer att misslyckas eftersom människorna som bestämmer hur den ska se ut inte alls förstår vad de ska bygga då de plockar dessa personer ur de egna leden. Försöken innebär att de försöker kopiera privatägda befintliga plattformar som kommer att utgå ifrån den befintliga läroplanen, vilket naturligtvis är omöjligt och dömt att misslyckas då läroplanen i sig är den största delen av problemet.

När detta misslyckande sker kommer privata aktörer att kliva in på utbildningsscénen på allvar och ta över stora delar av utbildningen eftersom dessa kommer att ligga ljusår ifrån den allmänna skolan när det kommer till digitalisering. Vi ser redan idag flertalet av dessa plattformar. Det är enbart de första och antalet kommer att öka dramatiskt över tid.

Skolan kommer alltså att göra samma resa som den svenska sjukvården gör idag. När sjukvården själva inte klarar av sitt uppdrag, ploppar privata, digitala vårdcentraler upp som svampar.

Exakt detta kommer även att ske inom skolan. Staten blir till slut tvungen att lägga ut delar av sin utbildning på entreprenad eftersom de själva inte klarar av sitt uppdrag. Och prislappen kommer att bli hisnande stor.

Allt detta kommer naturligtvis att vara en kärnfråga i framtida riksdagsval där man frenetiskt kommer att beskylla varandra för skolans haveri.

Text: Mike Blixt

Babylon som är skriven av författaren och entreprenören Mike Blixt är en något misantropisk bok och omvärldsanalys av en sinnessjuk värld. NewsVoice publicerar exklusivt alla 50 kapitel från boken som en serie debattartiklar.

Relaterat

• Bokens hemsida: Babylonbok.se
• Författarens hemsida: Mikeblixt.net