NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
Jag reagerade på denna artikel skriven av Jan-Olof Sandgren. Den handlar om svenskarnas idealiserade syn på sig själva och deras godtrogna bild av omvärlden. Sandgren lyckas pricka in väldigt bra hur många ”svennar” tänker.
Jag är själv boende nära flera ”no go-zoner” i Stockholm och har en liknande uppfattning som skribenten. Jag tänker tex på när en av mina inflyttade grannar från Mellanöstern sa till mig att vi är så otroligt lurade i Sverige gällande migrationen, men denna migrant trodde inte på mig när jag sa att jag stått i kö i över 20 år för att få min nuvarande hyreslägenhet. Min granne behövde ju bara vänta i två månader! För honom var detta otänkbart. Han trodde benhårt på att den nyproducerade lägenheten hans familj fick var ointressant för svenskarna. Inte kan svenskarna vara så korkade att de inte ens protesterar i tider av lägenhetsbrist? Jo, det kan de. Svenskar kan vara gränslöst korkade och tigande, fram till nu när deras idealiserande bilder av sig själva och omvärlden rämnar.
Sverigebilden behöver migrantkrisen. Mordet på Palme eller sänkningen av Estonia räckte inte för att väcka svenskarna till verkligheten. Trygghetssökande svenskar har en tendens att sätta väckarklockan på snooze. Frågan är om de kollektivt och med nappflaskorna i sina händer ska försöka somna om i ytterligare 20-30 år trots den pågående krisen.
Torbjörn Sassersson, redaktör NewsVoice
Jan-Olof Sandgren: ”Hur kan ni vara så korkade?”
Fick denna fråga på en uteservering när jag fikade med en kille från andra sidan jordklotet, som under drygt ett år i Sverige snappat upp åtskilliga rykten och rövarhistorier – mest från folk han mött under SFI-utbildningar, på arbetsförmedlingen och i sociala sammanhang. Och det hade lett honom fram till följande slutsats: Sverige delar ut hur mycket pengar som helst, till vem som helst och av vilken anledning som helst.
Text: Jan-Olof Sandgren, artikeln är återpublicerad med tillstånd från Det Goda Samhället
Man kan invända att hans slutsats grundas på anekdotisk bevisföring. Svensk migrationspolitik är naturligtvis varken helt godtycklig eller obegränsat generös (även om min vän kan ha snubblat över en del information, som vanligtvis inte når upp i de politiska finrummen). Men oavsett sanningshalten finns ett annat skäl att ta hans frågeställning på allvar, det handlar om ”Sverigebilden”.
Det är nämligen en ganska spridd uppfattning att svenskar är lite korkade. Jag har stött på den åsikten otaliga gånger, i den förort där jag bor, bland högstadieelever med invandrarbakgrund och även bland kloka människor med rötter i andra kulturer. Väldigt många verkar tycka det – ofta utan elakhet eller onda avsikter, snarare med ett stänk av medlidande. Det är i varje fall en betydligt vanligare uppfattning än att svenskar skulle vara rasister. Ofta tolkas det tvärtom som ytterligare ett bevis på vår dumhet, att vi tror på vår egen rasism.
Riskerna med svensk dumhet/naivitet
Den här Sverigebilden är till sina konsekvenser långt mer problematisk än att en svensk författarinna i utländsk TV påstår att det finns no go-zoner. Om ryktet om vår ”dumhet” sprids över världen, kan det nämligen bidra till att:
- Respekten för svenska lagar undergrävs.
- Människor utan asylskäl söker sig till Sverige.
- Migranter utgår från att fusk lönar sig och frestas att ställa orimliga krav på samhället.
- Religiösa extremister, kriminella nätverk och bidragsentreprenörer väljer Sverige som etableringsbas.
- Allt färre väljer att integreras.
- Rasism och förakt riktat mot etniska svenskar tenderar att öka.
Denna omvittnade ”dumhet” har förstås inget med intelligens att göra. De flesta erkänner utan omsvep att Sverige fostrat osedvanligt många genier, och att svenskar i gemen är duktiga, begåvade och kompetenta i sina yrken. Ändå är vi ”korkade”. Det är denna motsättning min vän på uteserveringen inte begriper, och avkräver mig en förklaring.
Statsministern sa en gång att vi varit ”naiva”. Själv tycker jag inte den förklaringen håller. Naivitet låter för harmlöst, som ett lite udda personlighetsdrag man kan rycka på axlarna åt. Med tanke på vad som hänt inrikespolitiskt de senaste åren tycker jag ”korkad” är en helt adekvat term, även om den rymmer en negativ laddning. De flesta kulturer jag känner tycker nämligen det är korkat att:
- Oreserverat tro på vad människor säger.
- Behandla vuxna män som ensamma barn, bara för att de säger att de är det.
- Ha överseende med hur folk beter sig, bara för att det kan finnas en kulturell kontext bakom.
- Ge uppehållstillstånd till personer utan säkrad identitet.
- Ekonomiskt stödja grupper vars främsta mål är att motverka integration.
- Utgå från en fin idé, även när den går stick i stäv med beprövad erfarenhet.
Många av 2000-talets svenskar skulle säkert se samma exempel som uttryck för ”tillit”, ”värdegrund” och ”en humanistisk tro på människan”. Det är klart man kan skylla på PK-ismen. Men om PK-ismen är ett internationellt fenomen, varför har den funnit en så gynnsam jordmån just i Sverige? Är svenskar mer ”korkade” än andra, eller finns en alternativ förklaring?
Svensk idévärld
Ibland tror jag det är så enkelt som att vi – till följd av några seklers geografisk, etnisk och kulturell isolering – helt enkelt är usla på att kommunicera. Särskilt med människor av främmande ursprung och med radikalt annorlunda idéer. I riktig kommunikation ingår ju inte bara att ”försöka förstå” utan också att förklara sin kultur, erkänna när det finns en konflikt och hävda sin rätt. Ömsesidig feedback så att säga.
För att kompensera detta nedärvda handikapp har vi i högre grad fokuserat på idéer, och blivit duktiga på det. Svensk idealism har nästan blivit ett varumärke i klass med IKEA, ABBA eller VOLVO.
Det politiska samtalet förs gärna inom ramarna för FN:s principprogram, eftersom dessa är universella och gäller för alla. Dels slipper vi kommunikation (som vi inte är särskilt bra på). Dels kan ett sådant förhållningssätt, för ett otränat öra lätt förväxlas med ”högre insikt”.
Ett tydligt exempel är den här debatten från 2006, där Jimmie Åkesson gång på gång försöker leda in samtalet på existerande samhällsfrågor. Men vice statsminister Maud Olofsson är omutlig, inte för ett ögonblick vill hon lämna ”idéernas värld”.
Text: Jan-Olof Sandgren, skribent för Det Goda Samhället
@Ivan
Jag har träffat människor av alla möjliga kategorier, såväl svenskar som invandrare. Sen bildar jag mig en egen uppfattning och den är inte färgad av hjärntvätten från MSN. Men Sverige har blivit ett skitland även om skiten inte trängt in i precis allting. Jag ser ju med egna ögon hur våra sjuka, gamla och alla andra som inte orkar stå upp för sig själva är de som får betala för vansinnet. Snart är även smekmånaden över för invandrarna och då kommer även de få betala. Den kommande misären blir gemensam. Sen är det inte invandrarnas fel att landet blivit till skit. Det felet är ”våra” prostituerade politikers fel. Deras och ingen annans. Men det spelar ingen roll hur man röstar då det politiska systemet är lika fejkat som amerikansk proffsbrottning. Hursomhelst så är det min personliga uppfattning. Sverige är ett skitland. Punkt
@Aron
Det kanske är bäst att läsa hela den artikel som jag hänvisar till och inte bara den lilla delen som jag klistrade in.
Det enda som verkligen är värt något är egna erfarenheter och av den anledning ska också berättelser som påvisar orättvis behandling tas på allvar och åtgärdas antigen genom ändrade lagar eller struktur i samhället. Därför ska människor som ger rösten åt olika offer respekteras, som Katerinas Magazine t.ex.
En gång stod det i MSM om en brandstation som diskriminerade en invandrare. Brandmännen i berört ort kände igen sig och visste att ingen sådan invandrare någonsin jobbade där utom en Ukrainare? som jobbade där i åratal och trivdes. Hela artikeln var påhittad. Hur många artiklar är påhittade för att hålla polarisering vid liv? Jag vet inte och därför påvisar jag att endast en personlig erfarenhet borde räknas och vägas in och utifrån den borde man göra sig en uppfattning samt hjälpa verkliga offer och ta dessa på allvar!
Min erfarenhet är att jag aldrig har mött en hemsk invandrare eller en dum svensk. Alla människor har alltid varit snälla och tillmötesgående mot mig och då har jag i femton år bott i en förort i STHLM med 90 % invandrare. Själv är jag också född i Slovakien.
Det som pågår i Sverige är en världspolitik där mandat som vi gav till våra politiker går vidare till den dolda makten eller den djupa staten som det heter. Därför sitter vi i samma båt oavsett om vi är invandrare eller infödda svenskar.
Artiklar som artikeln om gränslös korkade svenskar skriven av både Torbjörn och Jan-Olof Sandgren, eller artikel som jag hänvisar till högre upp skriven av polisen Börje Carlsson ser jag som berikande för att nyansera bilden av det vi uppfattar som ”verklighet.”
@Ivan Björn
Jämfört med ett tidigare Sverige så har vårt nuvarande Sverige blivit ett riktigt djävla skitland. Jämför man Sverige med Bangladesh eller Nord-Korea så är Sverige riktigt bra. Men att jämföra med andra länder är lika intetsägande som att fråga ”hur långt är ett snöre”. Om man ska göra en korrekt bedömning måste man se till den aktuella samhällsutvecklingen i det egna landet och d.v.s. verkligheten. Har utvecklingen blivit till det bättre eller har den blivit till det sämre? Eftersom det onekligen har blivit sämre så kan man klassa ditt inlägg som spridning av ”Fake News”. Och sen fungerar det inte på det sättet att ”ett djävla klagomål till så får du fan flytta till Polen eller Ungern”.
Denna artikel är värt att läsa:
Sverige är inte ett skitland där allt är kaos och elände – men…
2018-06-28
Sverige är ett fantastiskt land och jag vill inte bo i något annat. Visst har vi problem men förmodligen färre än de flesta andra länder. Ska man lyssna på en massa olika belackare är Sverige ett skitland där allt är kaos och elände. Men om det är så uselt varför inte flytta till Polen, Ungern eller något annat av de länder som i vissas ögon tycks vara ett himmelrike på jorden.
https://www.magasinetparagraf.se/nyheter/kronikor/52303-sverige-ar-inte-ett-skitland-dar-allt-ar-kaos-och-elande-men/
Jag är övertygad om att Svenskarna inte alls är korkade åtminstone inte då de samtalar i en grupp där tilliten råder. Befinner sig dock svensken på en okänd mark då är hen avvaktande med att framföra det hen egentligen tycker.
Detta beteende härstammar från förr i tiden då gemene man fick stå där med mössan i hand när myndighetspersoner eller präster kom på besök.
Min före detta granne som är idag 80 år fick ett brev från kommunen och blev helt paralyserad och utom sig när han läste den. Jag fick lugna ner honom och säga att han inte behöver reagera på brevet.
Detta beteende har myndigheternas och prästernas husförhör förorsakat. Låten ”Jag trivs bäst i öppna landskap” handlar om det andrum som gemene svensk bär inom sig. Man vill vara borta från myndigheternas insyn.
P.g.a. detta har globalisterna valt skräddarsydda etiketter speciellt för Sverige för att människor inte ska våga öppna mun och få en stämpel på sig.
Likaså använder man rädslans strategi i olika nyhetsinslag kryddad med ”experternas” och myndigheternas pekpinnar om hur vi ska leva och tänka samtidigt som dessa olika ”sanningar” används för att införa ännu mera skatter både på det ena och det andra.
Detta sker samtidigt som de allsmäktiga myndigheter tillåter att vi har mer gifter i maten än någonsin tidigare, mer strålning i luften samt ständigt skuldbeläggning av det svenska folket.
Säger svensken mot all förmodan sin åsikt åtföljs den ofta av ursäkter som, men jag är inte rasist bara för att jag tycker så här!
Inget är mera värd än en egen erfarenhet. Egen erfarenhet är bannlyst i Sverige och mest syns detta inom sjukvården när en människa upptäcker att hon kan bli frisk med alternativa metoder och vill hjälpa andra genom att prata offentlig om sina erfarenheter. I sådant fall får man myndigheterna emot sig om man ifrågasätter den etablerade ordningen.
Det livslånga lärandet är inget annat än en livslång hjärntvätt så att samhällssystemet förvissar sig om att man jobbar enligt gällande praxis och inte avviker en millimeter genom att ta hänsyn till rådande situation som baseras på den berörda människans egen önskan och det människovärde som man så gärna ständigt åberopar.
När jag ville på mitten av 70 talet emigrerar till Sverige för jag var kär i en Svensk, blev jag varnad av en tysk industriell, som menade att Sverige var på väg i en statskonkurs om man skulle fortsätta den resa som då hade börjat. Jag och alla andra som hörde det trodde inte på dessa varningar. Sverige hade en propaganda utåt och inåt som var helt annorlunda. Efter ett par år i landet insåg jag att man inte belönades av att arbeta hård snarast bestraffades med högre skatt. De som mådde bäst var de som lånade pengar på banken på sina bruttoinkomster, detta var inte jag van vid, man skulle spara sig till det man ville köpa, men det visade sig vara helt omöjligt, då moroten framför näsan aldrig kom närmare. På 80 talet gjorde SPD i Tyskland en utredning om man skulle införa den svenska modellen. Resultatet blev att det var för riskabelt för landets ekonomi. I samband med detta hade tyskarna som alltid hade beundrat Sverige blivit klokare hur det verkligen låg till och vid besök hemma fick jag inga beundrande kommentarer längre snarast ett medlidande. Inom den offentliga sektorn som arbetsplats såg jag också den total okontrollerade slöseri med pengar, det var makabert och jag förstod då varför skatten är så högt utan att medborgare få ta del av detta i form av utbyggnad av skolor, bättre vägar och sjukvård, som dock har varit ett mantra vid varje val. Alla löften före val gjordes till intet efteråt, utan att man reagerade inom befolkningen. Att kommunikation och information är uruselt i Sverige märker man även på arbetsplatser inom det offentliga, höger hand vet oftast inte vad vänster hand gör.
@Jens. Angingslöst, ja det är ett bra uttryck. Och skall man söka förklaringar kan man nog se till vår freds- och välfärdsskada. Vi har under generationer varit vädligt förskonade från negativa konsekvenser av just aningslöshet och naivitet. Det har inte kostat så mycket, så det har varit en hållning som lönat sig. Vi har haft en förlåtande miljö där vi haft råd med ’dygder’ som exemelvis överdriven generositet. Vi har varit geografiskt isolerade, haft starka storföretag som ’ångat på’. Att vi skulle på grund av dåliga aningslösa beslut utsätta oss för skada och fara, det har inte föresvävat oss. Fortfarande är detta en insikt som inte fått genomslag hos en stor del av den politiska klassen, även om folket börjat vakna.
Sen vill jag kommentera redaktörens anekdot med lägenhetsgrannen. En av mina favoriter är en anekdot som jag tror härrör från K-O Anrsntberg. Någon som gjorde fältstudier bland somalier i Sverige. Vid en fråga om hur dessa ställde sig till det faktum att det är svenskarna som betalar deras bidrag så trodde de helt enkelt inte på detta. Så ’korkad’ kunde ju inte svenskarna vara. Deras sätt att rationalisera det hela var i stället att de såg Sverige som en plats där det regnar pengar. Och Svenskarna ’får’ ju ännu mer, tyckte de. Ett ganska bra exempel på hur vår aningslöshet blir fatal för vårt samhälle vid kulturberikning.
Sverige: Den «moralske supermakten» uten moral
https://www.document.no/2018/06/26/sverige-den-moralske-supermakten-uten-moral/
@ Jens Jerndal
@ per
Ni har så rätt bägge två.
Själv kommer jag ihåg när jag i typ 15-årsåldern frågade min mor frågade vad hon röstade på. Jag fick till svar att sådant talar man inte om….. men jag är ganska övertygad om att hon var sosse…precis som hennes föräldrar…. man skulle helt enkelt bara vara sosse. Varför gick inte att få fram.
Som man brukar säga: 10 miljarder flugor kan inte ha fel, ät mera skit!
Bra artikel, jag håller med, ser personligen just den här ”korkadheten”/naiviteten/oförståndet även bland släkt och vänner. Somliga fattar dock, det skiljer avsevärt i klokhet mellan olika människor.
Så sant som det är sagt. Själv har jag sedan åtminstone 1970-talet uppfattat svenska folket generellt som ”aningslöst”, vilket är ett annat ord för samma fenomen. Och en anledning kan förstås vara att vi inte som de flesta andra folk utsatts för krig, ockupation, diktatur osv. och alltså inte luttrats genom konfrontation med den mänskliga verklighetens mest ondskefulla aspekter. Vi har plaskat omkring i den grönköpingska ankdammen i en aningslöst självgod sagovärld, medan våra politiker de senaste decennierna sålt ut vår jämlikhet, vår välfärd och vår säkerhet till den krigshetsande världsmästaren i hyckleri, massmord och krigsförbrytelser.
Jag minns en undersökning från 80-talet som beskrev de sanningssökande och ifrågasättande i samhället till ca 13 %, 87 % skulle alltså vara ”korkade” och lättlurade, i enlighet med artikeln ovan. Det ligger nog mycket i detta, det är bara att se sig omkring. Jag översatte en artikel för några år sedan som handlar om ”de godtrogna”, vilket gällde USA, men kan lika gärna vara i Sverige. Över halva befolkningen ansågs tillhöra de ”godtrogna”, som gärna låter sig vilseföras av media och politiker. Här finner du den artikeln
http://www.maxicom.se/res/Textfiler/DE-GODTROGNA-SV.pdf (länken i slutet fungerar inte längre).
Den enda verkliga dumheten som svensken begått historiskt sett är att socialisten tillåtit min ”granne” (rösträtten) att obehindrat plundra mig på mina tillgångar med hjälp av en pervers svensk skattelagstiftning.
Därför röstar den lättlurade svensken på socialister och min granne njuter i fulla drag intill den dag han själv blir utblottad då politikerna brutit alla löften.
Heja Reinfeldt med 23.000.000:kr i årslön!!! Inga mutor där inte?
Mycket bra artikel! Såväl Jan-Olof som Torbjörn har på ett mycket bra sätt sammanfattat ett grundläggande Svenska problem, som bidrar till att förklara varför det blivit som det blivit i Sverige.
Förutom den svenska bristande förmågan att kommunicera så skulle jag också vilja tillägga den halvt sekel långa hjärntvätten. Kombinationen har varit förödande.
Återstår att se om nu svenskarna klarar av att ta sig igenom den sista delen av sin långa ”törnrosasömn”.