Visst var vi alla förväntansfulla över att efter fem års renovering äntligen få tillgång till vår svenska konstskatt. Skönhet och estetik – kritiker överbjöd varandra med lovord.
Text: Gunnel Wahlström, Medlem av Nationalmusei Vänner | Artikeln är en återpublicering från DSM (nr 4, 2018) med tillstånd av Jan Gillberg | Texten är Public Domain och får kopieras och återpubliceras under förutsättning att inga ändringar sker.
SvD:s Maria Ludvigsson gladde sig över att finna ”En apolitisk frizon mitt i Stock- holm” (SvD 3 oktober 2018). Och vi, som gärna besöker våra muséer och är hjärtligt trötta på t ex Historiska och Etnografiska muséernas gamla politiskt korrekta pekpinnar, kunde andas ut.
I detta nyöppnade paradis trodde man sig alltså kunna vandra oantastad tills man närmade sig en av Sveriges mest älskade målningar: Anders Zorns ”Midsommardans” målad 1897 och sex år senare skänkt till Nationalmuseum av Konstakademien. Där, under målningen, väntar emellertid ormen i paradiset på att förföra den intet ont anande betraktaren i form av en monter med köttfärsförpackningar, förvillande lika snabbköpets, men som inte innehåller köttfärs utan strimlade dalahästar. En förklarande text av en konst- när vid namn Peter Johansson: ”How to cook a souvenir” upplyser om att nationell identitet skall tolkas som en handelsvara med begränsad hållbarhet.
Museets ledning har därmed uppfyllt kulturminister Alice Bah Kuhnkes nya direktiv för myndigheten Nationalmuseum att i sin verksamhet integrera bland annat ett jämställdhets- och mångfaldsperspektiv. Tidigare skulle myndigheten bevara och återskapa muséets ursprungliga 1800-talskaraktär. Men varför just Peter Johansson? För att han är född i Dalarna och älskar sitt landskap? Tvärtom! Enligt Johansson är Dalarna ”ett protektionistiskt och pompöst landskap som skadar de personer som lever där. Hela Dalarna är en måltavla för mitt ogillande”. Han bor numera i Malmö.
År 2008 i samband med en utställningen ” Sundborn goes extreme” lämnade Johansson till Falu kommun en rivningsansökan gällande Sundborn. Den avslogs på mindre än en minut. Gården är kulturminnesskyddad och ägs av Carl och Karin Larssons släktförening. De strimlade och paketerade dalahästarna visades även på den utställningen men var inte ens då färska.
Margareta Gynning, ansvarig intendent för sekelskiftessalen och konsten 1870 – 1900, har sett som sin uppgift att korrigera betraktarens förmodat förvrängda syn på nationalism.
I ett mail till undertecknad skriver hon, att muséet ” har ett ansvar som offentlig institution att diskutera innehåll och mening i våra samlingar, visa att konsten innehåller många lager av betydelser.” Hon understryker, att det i samlingarna finns konstverk som varit avgörande för synen på ”svenskhet” och vilka konsekvenser det har för oss idag.
Alltså måste Zorns ”Midsommardans” bearbetas för att kunna betraktas som ett sedan länge utgånget bästföredatum. För säkerhets skull påpekar Gynning även att ”Midsommardans” inte är någon autentisk ögonblicksbild utan av Zorn iscensatt för Stockholmsutställningen 1897. Och midsommarfirandet, ja, det kom till Sverige med tyska invandrare för 500 år sedan.
Museiledningens accepterande av Gynnings attack på en av muséets målningar visar, att myndighetens anställda har fria händer att tillrättalägga museibesökarnas uppfattning om synen inte bara på Zorn utan på vad som idag anses vara politiskt korrekt.
