NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
”Jag har ett problem som förföljer mig varje dag: jag tycker Donald Trump gör ett bra jobb. Vad är det för fel på mig? Säkert många men hur kan det komma sig att jag tycker mig se en linje i den amerikanske presidentens ledarskap, som väcker min sympati”. Så inleder Rune Barnéus, som är författare och tidigare bankman, sin kommentar om Trump från ett nytt perspektiv.
Text: Rune Barnéus | Artikeln har tidigare publicerats i Det Goda Samhället och återpubliceras med tillstånd från DGS
Hans personlighet väcker inte på samma sätt min sympati men han har ju inte blivit vald av folket för att väcka personlig sympati; inte heller för att hålla eleganta tal, som leder till Nobelpris. Inte heller har han blivit vald för att sätta traditionella allierades intressen och förväntningar före den amerikanske medborgarens intresse. Ändå väckte det en enorm uppståndelse när han presenterade sin devis: ”America first”. Vad menar människan, förstår han inte att hans första uppgift är att företräda sina allierade i Europa och annorstädes, som väntar på sedvanliga gåvor från en ny amerikansk president.
Denna förvirring förklaras också av att det är länge sedan politiska ledare i Väst satte sina länder först. Sedan decennier tillbaka söker politiska ledare i Väst erkännande från den liberala pressen snarare än från sina väljare, inte minst har av outgrundlig anledning europeiska socialdemokratiska partier lierat sig med dessa krafter. Den taktiken fungerade bra länge men inte längre eftersom den liberala pressen rört sig bort från folket och blivit alltmer provocerande i sin bristande känsla för hur människors vardag egentligen ser ut.
Visst är det så att Trump avviker från allt vad vi sett på denna scen i vår tid. Däremot har han långt kvar innan han överträffar Nero eller Caligula, om han ens överträffar Winston Churchill som inte var den trivsamme person som historien vill göra honom till.
Om man läser svenska och för del delen även utländska papperstidningar får man ett intryck av att Trump inte bara är en osympatisk person utan jämväl en misslyckad president, som inget får gjort. Så beskrevs också på sin tid Ronald Reagan i Sverige. Reagan har emellertid gått till historien som en USAs mest framgångsrika presidenter, men har förblivit idiotförklarad i Sverige.
Det är naturligtvis ännu inte dags att göra en bedömning av Trumps insatser men uppenbart är att han har ett högt tempo i sitt förändringsarbete. Hans skattereform kan inte underskattas i vad avser strategisk inverkan på USAs och därmed världens ekonomi.
Kärnvapenskramlet är i varje fall temporärt inställt på Koreahalvön. Kina har fått inse att USA inte kommer att acceptera att de stjäl amerikansk ”intellectual property” eller att de använder sin politiskt värderade valuta för att kringgå handelsavtal. Bara dessa exempel innebär en helomvändning av maktförhållandena i världen.
Ja, men handelskrig är väl inte bra? Nej, men den ordning som gällt sedan andra världskriget slut där förenklat uttryckt till exempel Europa har högre tullar mot USA än tvärtom kan inte fortgå. Detta är min sammanfattning av information från Financial Times. I svenska medier har jag inte kunnat finna en saklig redogörelse av detta handelskrig.
Nej, handelskrig är inte bra men varje ny president i USA hade fått ta över en situation med tunga handelsunderskott, en farlig situation för världen eftersom USD är den enda reservvalutan i världen. Alla nya presidenter har försökt att påverka sin omvärld i denna fråga men misslyckats.
Vägen till exportframgång går alltid via den amerikanska marknaden. Ingen har vågat rubba den förmånliga handelsposition som till exempel Europa fick med USA efter andra världskriget. Svaret har alltid varit att USA måste förbättra sin handelsbalans genom att bli mera konkurrenskraftigt. Det ligger mycket i det men sett från en USA-presidents utsiktspunkt är frågan mycket mera strategisk än så.
Om marknaden förlorade sin tro på USD som reservvaluta skulle USA:s maktposition i världen kraftigt försämras. Således plats för drakoniska åtgärder för att tvinga motparter till förhandlingsbordet. Utgångsläget är att det är Europa och Kina som kommer att känna stinget från ett handelskrig först. Är alla förlorare i ett handelskrig som det står att läsa i alla tidningar? Börsen är den bäste bedömaren av detta och den amerikanska börsen stiger.
En förklaring till förvirringen kring Trump kan vara att han är sin företrädares motsats. Obama var och är vältalig, elegant, kylig, europeisk. Nackdelen med Obama var att han mest ägnade sig åt att hålla eleganta tal, men fick föga gjort. Så till exempel vägrade Obama att sätta ner foten och stoppa Ryssland och Iran från att genom ett långdraget krig i Syrien och skapa ofattbara lidanden där. För detta kritiserades Obama även av Hillary Clinton, som såg vad som skulle hända. Resultatet blev att denna konflikt aldrig hanterats mera än av ett handlingsförlamat FN. Det var så vi fick den invandringsvåg som nu destabiliserar Europa, särskilt Tyskland och Sverige.
Alla som bott i USA vet att det landet alltid håller sig med en huvudfiende, en paranoid fixering. När jag bodde i USA på 1990-talet var det Kina som var fienden. Favoritfienden Sovjetunionen hade just upplösts och kunde inte längre tjäna detta syfte. Men nu är Ryssland tillbaka och förmodas influera allt som händer i landet. Demokraterna har skyllt Hillary Clintons valförlust på att Ryssland på något sätt intervenerat till förmån för Donald Trump. Detta ansågs vara den enda tänkbara förklaringen till att en så usel person som Trump kunde vinna valet. Om jag tror att Ryssland är oskyldigt? Det tror jag inte. Om jag tror att USA är oskyldigt till att motarbeta regimerna i Venezuela och Nicaragua? Det tror jag inte heller.
Hur hade det gått om Hillary vunnit? Förmodligen hade hon med smartare argumentering och diplomati gjort i stort sett vad Trump gjort. Hon drevs i valrörelsen vänsterut av Bernie Sanders. Säkert är att den liberala pressen skulle ha prisat henne även om hon fört en politik som påminner om den Trump för idag.
Text: Rune Barnéus
