NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
DEBATT. Jag har träffat ett antal invandrarföräldrar, närmare bestämt två stycken, som berättat i stort sett likalydande historier om hur de förlorat kontrollen över sina tonåriga barn och om hur barnen gradvis glidit in i asocialt beteende. Jag tror att dessa två berättelser är typiska och därför värda att ta på allvar.
Text: Patrik Engellau | Artikeln har tidigare publicerats på Det God Samhälllet
Invandrarföräldrarnas budskap är mycket enkelt: det handlar om att makten över deras barn har socialiserats, det vill säga att stat och kommun övertagit föräldrarnas rätt att uppfostra barnen.
En pappa berättade helt nedbruten en rättfram och lättbegriplig historia. Den sextonårige sonen hade börjat umgås med vad pappan ansåg vara olämpliga kamrater. Pappan försökte tala sonen till rätta. Sonen försvann då på nätterna och sov hos kompisar. Till slut tänkte den förtvivlade pappan att han kanske skulle låsa in sonen på nätterna. Tänk inte en tanke åt det hållet, sa sonen hotfullt, för då går jag till socialen. Då bröt pappan samman för han insåg att sonen hade makten på sin sida. Staten står på barnens sida mot föräldrarna. Barn som inte aktar för rov att anmäla föräldrarna för socialen går inte att uppfostra.
Så börjar sonen handla med knark. Pappan tror att han kanske kan få hjälp av polisen. En kväll tipsar han polisen om att sonen säljer knark. Polisen haffar sonen och antecknar saken i sina journaler och databaser. Efter en timme är sonen på fri fot. Pappan inser att han inte kan göra något för att rädda sin son när staten använder sin övermakt för att sätta stopp för alla försök till uppfostran. Pappan ger upp.
Den andra berättelsen är likadan fast det handlar om en invandrad mamma och hennes dotter. Mamman blir rasande på dottern för att dottern struntar i skolan och skolkar. När mamman reser sin arm för att slå dottern hotar dottern med socialen. Mamman ger sig och börjar gråta när hon inser sin maktlöshet. Staten har tagit över men gör naturligtvis ingenting för att föra in dottern på rätta vägar. Dottern är förlorad, säger mamman.
I valrörelsen har vi hört om imamer som varnar sina församlingsmedlemmar för kristdemokrater, moderater och sverigedemokrater. Imamerna påstås säga att politiker från dessa partier, till skillnad från socialdemokratiska politiker, vill ta ifrån muslimerna deras barn och göra dem till svenskar. Imamerna har förstås rätt (utom i att socialdemokraterna skulle ha andra ambitioner).
Det svenska samhällets mål är att integrera eller till och med assimilera muslimer och andra invandrare. Integrera betyder att förmå migranterna att anpassa sig till svenska förhållanden, till exempel socialsekreterarnas överlägsna makt.
Många muslimer, till exempel de två jag beskrivit här, har erfarit vad detta betyder och gripits av sorg och förskräckelse. Inte konstigt om många vill sätta sina barn i muslimska friskolor för att slippa förlora kontrollen över sina barn. Och det första som händer är att svenska politiker vill förbjuda religiösa friskolor.
Om jag, Gud förbjude, hamnade i Pakistan med min familj och den pakistanska staten ville tvångsintegrera oss i muslimsk kultur oss genom att ta makten över våra barn så skulle jag också gripas av panik. Jag skulle betrakta den pakistanska staten som min fiende som jag visserligen kunde låta mig försörjas av (här haltar resonemanget, men du förstår vad jag menar), men absolut skulle vilja hålla borta från mina nära och kära. Det är väl så många muslimer i Sverige resonerar.
Det här är en obekvämt komplicerad fråga. Bara för några dagar sedan skrev jag en text om hur vi ska förhålla oss till religiösa friskolor. Jag föreslog att Sverige borde upphäva de mångkulturella ambitionerna och erkänna att den svenska kulturen är överlägsen och att den svenska staten därför inte behöva finansiera muslimska friskolor. Men jag hamnar i beråd när jag nu inser det befogade i en del muslimers motiv. Jag skulle, liksom de, göra vad som helst för att skydda min och familjens integritet från socialstatens närgångna klåfingrighet.
Återigen kommer jag fram till det som jag alltid kommer fram till, nämligen att det stora problemet, både mitt och uppenbarligen många muslimers, är det välfärdsindustriella komplexets maktlystnad.
Det är en olycka att riksdagen för bara några månader sedan gjort FNs barnkonvention till svensk lag. Det bevisar att någon ideologisk tillnyktring i Sverige ännu inte börjat. Barnkonventionen handlar om att flytta ännu mer makt från föräldrarna till socialsekreterarna.
Text: Patrik Engellau
Otroligt intressant att följa utvecklingen framöver, och inte bara vad gäller barn utan hela samhällsutvecklingen.
Det är bara att bita i det sura äpplet. Det går inte att ensidigt bara välja det ena (bidrag och försörjningsstöd) och inte godta det andra (total kontroll av staten). Försörjningsbidrag av olika slag medför att man så gott som helt förlorar kontrollen över sitt eget liv och sina barn. Det är så ”välfärdssystemet” är utformat.
Alva Myrdal visade riktningen när hon fastslog att barnen är alltför viktiga för att hanteras av amatörmässiga föräldrar. Det är därför inte konstigt att socialtjänsten går in och agerar som ställföreträdande förälder när barn/ungdomar får problem som (be)visar att föräldrar fallerat på olika sätt.
Detta är viktigt att alla välfärdsmigranter och flyktingar tidigt lär sig hur systemet fungerar så att de inte blir gruvligt besvikna. Trots den mångkulturella värdegrunden så fungerar inte familjepolitiken i Sverige som där hemma, trots att många så skulle vilja. Den rådande värdegrunden bygger på en atomistisk och individualiserad syn på människor där auktoritära familjeförhållanden ses som ett hot mot såväl individen som staten då den senare bygger upp sin (över)makt på att söndra och härska över folk och fä. Welcome to Sweden!
Staten ser oss alltmer som barn (oavsett ålder) som inte vet vårt eget bästa och försöker därför i bästa kommunistisk anda planera livet för oss i detalj – vad vi ska äta, hur vi ska leva och vilken identitet som vi bör anamma. Sverige har helt enkelt blivit som en storbarnkammare för alla dess invånare. Röstar man på en kulturmarxistisk politik i Rosengård eller Rinkeby eller annorstädes så ska man inte klaga när staten tar ens barn ifrån en.
Alva Myrdal om storbarnkammaren https://www.oppetarkiv.se/video/2636196/journalfilm
Jaa, Aaalva Myyrdals dröm om kvarterskindergarten, inspirerad av nationalsocialistisk förlaga.
Minns att det kröp i skinnet på mig när Lennart Hyland underdånigt välkomnade kärringen till sin hörna för att berätta om det senaste påfundet för att frihetsberöva svenska folket.
Glöm ej Birgitta Dahl, som ny socialdemokratisk riksdagsledamot på 60-talet motionerade hon att alla svenska barn skulle tvingas (med statens våldsmonopol om så krävdes) från två års ålder att delta i dagliga statliga uppfostringsövningar för att bli fullgoda medborgare.
Svenska staten har alltsedan åtminstone 80-talet använt ”socialen” för att splittra ”problemfamiljer”. Detta genom att omhänderta barn och placera dessa i ofta ännu mer ogynnsamma miljöer, förutom att man sliter barnen från deras föräldrar.
Idag är det måhända lite bättre då man insett att det ofta är bäst att låta barnen vara hos sina föräldrar, trots problem.
Vad gäller invandrarfamiljer blir det om än ännu mer komplicerat hur man skall förhålla sig, då det tillkommer faktumet att det ofta är en helt annan kultur som man alltsom oftast tar med sig till Sverige och försöker att fortsätta att efterleva här.
Svensk kultur är helt enkelt inte kompatibel med de flesta andra kulturer i världen som avviker från vår.
De mångkulturella ivrarna tror såklart att detta med att blanda kulturer är en framgångsfaktor. I realiteten blir effekten bara en undergång av den svenska kulturen och i förlängningen en stor risk för inbördeskrig.
Heja Annie Lööf som utan att blinka anser att vi kan ta enom minst 20 miljoner invandrare till. Obegripligt att hennes parti kunde få en enda röst i valet.
Alltså, flyktingar som kommer hit kan inte klaga. Svenskar som röstat på ett parti som vurmar för invandring kan heller inte klaga. Vi får de problem som vårt hjärtvättade folk fortfarande anser att vi skall ha.
SD stöttar en Alliansregering!
Human farming!
Även om jag vänder mig emot att föräldrar skulle ÄGA sina barn (tills de vuxit upp), vänder jag mig definitivt emot att staten eller ”samhället” skulle göra det. Att få/skaffa barn är föräldrarnas ansvar. Det gör man inte lättvindigt. När man får/skaffar dem, tar man också ansvar för dem. Statens/samhällets uppgift blir att stödja, inte att kontrollera.
Tanken med en stat är väl att erbjuda såväl vuxna som barn möjligheter som dom inte på egen hand kan skapa.
Men som vanligt, vilket här belyses, är det uppenbart det omvända som gäller.
Någon klok sa ”vägen till helvetet är kantad av goda föresatser”.
Jag jobbar själv inom skolan. Förra veckan gick jag igenom en drös läroböcker i skolans olika ämnen.
Samtliga innehöll någon vinkling på vår inverkan på klimatet.
Inte i någon enda, inte ens inom No-blocket, fanns en rad om att det finns många seriösa forskare som är av annan uppfattning. För den som letar efter kunskap om var isbjörnarna bodde då man odlade på Grönland får leta i annan litteratur. WW2 och dess bakgrund/utveckling är en annan sådan naturlag som nu upprepas för ännu en generation. Inte ens i en bisats finns alternativ uppfattning redovisad.
Inte heller om hur tyskarna massmördades efter kriget.
Plantskola för människor….
LeifB
Tack Leif för en klarsynt insikt som få verkar ha.
I Alex Jones berömda intervju med Aaron Russo från 2007, Reflections and Warnings, där Aaron bl a berättar om sina möten med Nicholas Rockefeller år 2000/2001 och fick reda på att en ”stor händelse” skulle inträffa som skulle mynna ut i att att USA skulle invadera Afghanistan och Irak, att det skulle bli ett ”krig mot terror”, att vi skulle få en ”en-världsregering” där alla människor skulle bli mikrochippade, får Aaron också reda på det egentliga motivet bakom ”kvinnans frigörelse”, nämligen mer skattepengar och statens övertagande av barnuppfostran:
”AR:
Well, one of the things he told me was that — he was at the house one night and we were talking and he started laughing, he said:
”Aaron, what do you think women’s liberation was about?”
And I said — I had pretty conventional thinking about it at that point — I said I think it’s about women having the right to work, getting equal pay with men, just like they won the right to vote.
And he started to laugh and he said: ”You’re an idiot.”
And I said: Why am I an idiot?
He said: ”Let me tell you what that was about. We, the Rockefellers, funded that. We funded Women’s Lib. And we’re the ones who got it all over the newspapers and televisions — The Rockefeller Foundation.”
And he says: ”You want to know why? There were two primary reasons.” And one reason was: we couldn’t tax half the population, before Women’s Lib. And the second reason was: now we get the kids in school at an early age. We can indoctrinate the kids how to think. So that it breaks up the family. Your kids start looking at the state as the family. As the school, as the officials as their family, not as the parents teaching them.
And so, those are the two primary reasons for Women’s Lib, which I thought up to that point was a noble thing. When I saw their intentions behind it, where they were coming from when they created it, the thought of it, I saw the evil behind what I thought was a noble venture.”
Citatet hat kopierats från den här sidan där hela intervjun finns i transkription. Ni finner citatet en bit nedanför avsnittet om 9/11.