Dick Sundevall: Här är Ulf Kristerssons alla lik i garderoben

DEBATT. Att Sveriges ministrar genom åren, oavsett politisk färg, har visat en och annan mänsklig svaghet i form av ett skelett i garderoben, har för mig bara utgjort ett plus. Något som visat att de haft mänskliga drag, men kan en som aspirerar på att bli statsminister, som Ulf Kristersson, ha hur många skelett i garderoben och lik i lasten som helst?

Text: Dick Sundevall, chefredaktör för magasinet Para§raf | Artikeln har tidigare publicerats i Para§raf och den återpubliceras med tillstånd

Sverigedemokraten Björn Söder röstades bort som talman för att en majoritet i riksdagen ansåg att han inte på ett seriöst sätt kunde representera Sverige utifrån vad han genom åren torgfört. Det var naturligtvis ett klokt ställningstagande.

Men hur är det då med den som utropat sig som vår självklara nästa statsminister? Naturligtvis har han inte varit helt felfri livet igenom, vilket jag inte heller begär. Människor är människor och ytterst sällan några änglar. Men det måste väl finnas gränser för hur många lik Kristersson har i lasten, för att inte tala om alla skelett i garderoben.

Ett litet snedsteg på vägen kan man överse med. Två kan tyda på en vana men ändå få passera. Men när det börjar handla om betydligt mer, väldigt mycket mer, så ger det en allt tydligare bild av en medborgares personliga resning, rättskänsla och moral. I Ulf Kristerssons fall blir det en bild av en myglare och fixare som tycks sakna det.

Några exempel på vad som framkommit genom åren i bland annat DN, Svenska Dagbladet, TV4 och SVT:

1. Under sin tid som socialborgarråd i Stockholm sålde Kristersson ut förskolor och assistansbolag till ett värde av 81 miljoner kronor – för 3,4 miljoner kronor. På bara tre år gjordes vinster på 65 miljoner i dessa verksamheter. Till exempel såldes Kulturkrabatens förskolor i Årsta för 635 000 kronor och redan året efter hade den nya förskolechefen tagit ut 9 miljoner i vinst och köpt en gård för bolagets pengar för 2 miljoner. Vantörs Hemtjänst såldes för 69 500 kronor och redan efter nio månader gjorde man vinst på 5,4 miljoner. Utförsäljningarna har i flera instanser, bland annat av regeringens egna utredare, dömts ut som olagliga men Kristersson och Moderaterna har avfärdat och stridit för att allt gått rätt till. Ska den mannen leda en regering som ska hålla i skattebetalarnas pengar?

2. Som socialborgarråd bodde Kristersson i en fin lägenhet på 125 kvm i centrala Stockholm. Enda problemet är att lägenheten tillhörde föreningen Ersta Diakonisällskap och var avsedd för svårt sjuka och hemlösa. Stockholm stad köpte tjänster av föreningen för flera miljoner och en förundersökning om mutbrott inleddes – men blev nedlagd. Kristersson konfronterades med uppgifterna i SVT:s program ”Hemlös”, men vägrade svara på några frågor om det och lämnade hastigt intervjun.

3. År 2005 uppdagades en stor barnhandelshärva där barn i Kina kidnappades och såldes för adoption till USA och Europa. Kristersson var vid tiden ordförande för Adoptionscentrum och valde att mörka skandalen, trots att flera av de adoptioner som gått genom Adoptionscentrum skett genom aktuella skandalbarnhem i Kina.

   4. Under sin tid som socialförsäkringsminister bosatte sig Kristersson med sin fru i en attraktiv lägenhet i Stockholm. Lägenheten införskaffades utanför bostadskön, genom kontakter med Stefan Ränk, VD för bolaget Einar Mattsson. Så långt är det inte mycket att säga om. Det är fullt lagligt och tillåtet för privata fastighetsägare att låta en del lägenheter gå vid sidan om bostadskön. Men – Kristersson hade lämpligt nog tidigare sålt ut 1 200 allmännyttiga lägenheter till just det här bolaget för ett vrakpris i Stockholm på 6 600 kronor kvadratmetern.

5. Under större delen av 2001 anlitade Kristersson svart städhjälp och betalade enligt egen uppgift städerskan ”70-80 kronor i timmen”.

6. Under 2015-2016 åkte Kristersson 668 taxiresor för skattebetalarnas pengar. Notan blev 113 000 kronor. Detta trots att alla riksdagsledamöter tilldelas ett gratis SL-kort och uppmanas att i första hand åka kollektivt. När TV4 konfronterade Kristersson sa han att det var jobbigt att åka kollektivt eftersom han ofta har bagage med sig.

7. Under 2007, när Kristersson var socialborgarråd, åkte han och hans fru till Kina var tredje månad för 128 000 kronor. Självklart skattefinansierat. Kristersson påpekade att han var där för att föra samtal om mänskliga rättigheter och demokrati – något som rimligen inte är socialborgarråds mest självklara uppdrag. Kritiker menar att i själva verket följde han med sin fru som för Swedish China Trade Councils räkning sålde marknadsinformation.

8. När Kristersson valdes in i riksdagen i början av 90-talet sa han att hans mål var att ”bekämpa och avveckla välfärdsstaten.” I boken ”Non-working generation”, som kom ut 1994, jämför han det svenska välfärdssamhället och fackets inflytande med apartheidsystemet i Sydafrika.

9. År 2013, under sin tid som socialförsäkringsminister, sa Kristersson att den som är anställd ska själv ansvara för att vara i form och kunna jobba längre. År 2001 uttalade han sig om att psykiskt sjuka borde gå till jobbet istället för att ligga sysslolösa hemma. I boken ”Non-working generation” skriver han även att 40-talister är lata och skor sig själva och lämnar notan till de som kommer efter.

10. När alliansregeringen föreslog att pensionsåldern skulle höjas så motiverade Kristersson detta med att ”man har ett ansvar att hålla sig i fysisk trim. I vissa jobb ingår det som en del av jobbet att hålla sig i trim. Andra tvingas fysiskt tänka på det, hur ska jag hålla mig i fysisk form?”

Så nu vet landets gruvarbetare, skogsarbetare, anställda inom sjukvården och andra med fysiskt tunga arbeten, att när ryggen tar slut innan de uppnått pensionsålder – så är det deras eget fel.

Ulf Kristersson har alltså uppenbarligen under sin politiska karriär samlat på sig massor av lik i lasten och skelett i garderoben. Ovanstående är ett axplock av vad som kommit fram. Kan en sådan person vara den som representerar staten Sverige som landets statsminister? Har han den personliga resning, rättskänsla, moral och det ekonomiska ansvar vi kan begära av en statsminister?

Nu kanske någon tänker, är Stefan Löfven så mycket bättre då? Löfven har lett en i stora drag handlingsförlamad regering och har i likhet med sina socialdemokratiska företrädare inte lyckats formulera en socialdemokratisk politik som kuggat in i 2000-talet. För mig får han gärna bytas ut. Men – några lik i lasten i likhet med Ulf Kristerssons har inte framkommit. Hade det funnits några, kan vi vara säkra på att de kommit upp i ljuset.

Text: Dick Sundevall. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst personliga tankar och funderingar. I närmare 40 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och många tusen artiklar genom åren. Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.