UTVANDRARNA. Mike Blixt berättar mer om livet utanför Sverige i NewsVoice intervjuserie ”Utvandrarna”. Mike som flyttade till Kroatien skriver att det går fort utför för Sverige, men istället för att adressera de verkliga problemen handlar debatten istället om sverigebilden. Han menar att Sverige även har blivit extremt individualistiskt och att priset vi får betala är: ”ensamhet och utbredd egoism”.
Intervju: NewsVoice | Bild ovan: Sverigebilden, foto: Ylvers. Licens: CC0 1.0, Pixabay.com
Mike Blixt inleder:
Jag minns Sverige som trevligt under barndomen på 1980-talet. Det fanns en utbredd känsla av framtidstro, gemenskap och hopp hos stora delar av befolkningen. Det mesta i samhället upplevde jag gick åt rätt håll. Saker och ting blev bättre och bättre. Om det verkligen var så, kan jag inte svära på, men känslan var sådan.
Trots detta har jag har aldrig känt mig hemma i Sverige, utan att tidigare kunna sätta fingret på varför. Inte heller har jag känt den där stoltheten över att jag råkade vara född på ett visst geografiskt område, som många känner. Det är ju inte så att jag kunde påverka utfallet direkt. Tacksamhet kan jag känna, men inte stolthet. Jag anser att den i skolan utlärda, pompösa svenska självbilden till stor del är byggd på direkta lögner.
Sverige har förändrats och det har förändrats fort, som jag ser det. Idag består Sveriges befolkning till stor del av hyperindividualister med egon stora som Norrland. Det är det vi avlat fram när vi enats om att det är bra att vara världens mest individualistiska land.
Hyperindivider
Baksidan av detta blir då rimligtvis ensamhet och utbredd egoism. Man upplever att samhället blir allt kallare, eftersom man bryr sig mindre om varandra än vad man gjorde tidigare. Man kan inte ha det ena utan det andra.
Kapitalismen är oerhört stark i Sverige och har befolkningen i sånt hårt grepp att majoriteten fortfarande identifierar sig och presenterar sig med sina yrkesroller. Den ena titeln mer horribel än den andra. Man bygger hela sina identiteter på sina yrkesroller och den egna faktiska identiteten kommer aldrig fram. En hel befolkning i kapitalismens tjänst.
Den livsstil vi lever med skapar utbredd psykisk ohälsa redan på förskolenivå. Allt handlar idag om att prestera och jaga. Jaga pengar, tid, status, saker och titlar. Allt ska mätas och kvantifierasn in absurdum, så till den grad att vi blir sjuka av det. Alla vet det, men ingen gör något åt det. Tillväxt är viktigare än någonting annat.
NewsVoice intervjuar
Intervjufrågor: Torbjörn Sassersson
Vad fick dig att initialt börja söka dig till ett nytt liv utomlands? Vilka tankar hade du och vilka känslor styrde dig bort från Sverige?
Mike: Sedan tonåren har jag sagt att jag kommer att lämna Sverige när jag fick möjligheten. Jag har aldrig någonsin känt mig bekväm med den (i många fall) extrema kontrollen som svenskar lever i. Landet lider av ett mycket starkt överförmynderi.
Staten har inte längre några riktiga frågor att ta hand om, så den lägger sig allt mer i privatpersoners liv. Banala detaljfrågor som medborgarna med enkelhet kan, och enligt mig, ska fatta egna beslut om. Det som är anmärkningsvärt från mitt perspektiv, är att majoriteten av befolkningen anser att det är fantastiskt.
Staten tar hand om precis allt. Det skapar en en befolkning som sitter som fågelungar och väntar på mat och fasar över en människa som cyklar utan cykelhjälm. Och då man slipper ta beslut om sina egna liv, lägger man sin energi på att lägga sig i andras liv. Se till att alla rättar in sig i ledet med “moralpredikan” som främsta vapen. Majoriteten av striderna utspelar sig naturligtvis i kommentarer på sociala medier.
Bankernas inflytande är groteskt i Sverige. Sakta men säkert bygger de bort användandet av fysiska pengar och vinner därmed total kontroll på valutan. Idag kan man varken ta ut eller sätta in sina egna pengar. Jag har svårt att förstå hur medborgarna kan låta det fortgå. Alla tror eller är övertygade om att det är för vår säkerhet, eftersom bankerna säger det. Få reagerar när SJ godkänner chip under huden som betalning. Nästa steg är naturligtvis att chippa våra nyfödda. Då är vi framme. Total kontroll av individen. Och en stor del av befolkningen kommer att vilja ha det så. Utan att tänka på att det är en bank som kontrollerar dem.
Staten Sverige har ett mycket schizofrent förhållande till företagande och kapitalism. Jag skulle vilja säga att landet är företagarfientligt. Det är ungefär som att landet aldrig riktigt kan bestämma sig för eller förlika sig med att vi lever i en kapitalism. Det är många år av indoktrinering av socialism som satt sina spår. Staten behöver alla företagens pengar för att bygga sin “välfärd” men när välfärden uteblir och skattetrycket är högst i världen, är inte längre företagarna beredda att stanna.
De vill inte vara med och bidra till det sinnessjuka slöseriet med våra skattepengar som vi lever med idag.
Den så kallade “demokratin” är död sedan länge. Det spelar ingen som helst roll vilket parti du röstar på. Läget kommer för alltid vara status quo. Av någon obegriplig anledning verkar majoriteten av befolkningen vara absolut helt övertygade om att deras röst på ett visst parti kommer att förändra allt till det bättre.
Vi har åtta större partier i skrivande stund. Det kommer alltid att vara dödläge mellan dem. År ut och år in. Och medborgarnas frustration växer då de sakta inser att politiker inte har någon som helst makt. Nu är det Sverigedemokraternas tur att “rädda Sverige”. Om åtta år är det något annat parti. Och så snurrar det runt, men förändringen uteblir helt.
Jag är trött på alla debatter. Trött på alla “minoriteter” som gapar och skriker. Trött på handlingsförlamade invånare. Trött på media. Trött på låtsaspolitiken. Trött på människors strävan att bygga sina identiteter med hjälp av rådjursfilter på sociala medier. Trött på att människor lever som robotar och så trött på en befolkning som inte ser hur deras frihet sakta tas bort mitt framför deras ögon.
Det gav mig två val
- Sitta kvar och gnälla i Sverige
- Prova att leva i andra länder
Jag valde det senare. Kroatien är först ut och jag är säker på att jag kommer att prova på fler länder i framtiden.
Hur såg din process ut från att du började testa ett boende i utlandet till det slutgiltiga beslutet att bosätta dig i ditt nya hemland?
Mike: Mentalt var jag redo att lämna och har varit i många år. Det tog ett par månader att genomföra själva processen. Jag besökte Kroatien, pratade med kroater, läste på om korruption och vart landet befann sig i digitalisering och hur bankerna fungerade. Hittade ett hus jag ville ha och köpte det. Processen var inte direkt smidig så jag valde att ta hjälp med hela vägen.
Valet Kroatien är inte klockrent. Landet är med i EU, men staten är inte i närheten så kontrollerande och stark som i Sverige. Nästa steg i livet borde rimligtvis vara att flytta utanför EU för att slippa vara en del av det.
Har du någonsin ångrat att du lämnade Sverige?
Mike: Nej, det kommer jag med stor sannolikhet aldrig att göra. Sverige finns kvar om den dagen kommer.
Eftersom du fortfarande bor i utlandet vilka faktorer väger tyngre för att hellre stanna än att återvända?
Mike: Det är några punkter som väger starkare än andra:
- Bankerna har ännu inte hunnit vuxit sig så starka som i Sverige. Man använder fortfarande kontanter. Bankerna har heller inte bildat kartell utan är varandras konkurrenter.
- Det finns ett annat synsätt på “hälsa och sjukvård”. Åtminstone hos den äldre delen av befolkningen. Läkemedelsindustrin lyser med sin frånvaro då landet är för litet för att satsa stort i. Människor vet att naturen kan läka mycket av våra moderna sjukdomar. Här botar den äldre delen av befolkningen det mesta med ett dopp i havet och olivolja.
- Många multinationella bolag struntar i Kroatien. En marknad på 4 miljoner invånare är för liten för de flesta av dem. Det betyder att du kan gå på stan och slippa se alla de strömlinjeformade kedjorna precis överallt. Du kan alltså gå in i butiker och slippa se samma typsnitt, färger och du kanske till och med får leta efter det du ska ha.
- Nu har Sverige precis haft den varmaste sommaren någonsin. Men om vi bortser från den, så behöver jag solen och närhet till hav.
- Kroatien är i princip helt befriat från invandring. Nu vill jag tydligt poängtera att jag inte har problem med invandrarna utan på det sätt som staten är helt oförmögen att hantera och bygga ett fungerande system för detta i Sverige.
- Allt går så oerhört långsamt. Även detta ser många som någonting negativt. Jag menar att allt går för fort i Sverige idag och att det är kapitalismen som driver upp dessa farter till en nivå som är ohälsosam. Allt för att tjäna pengar fortare. Kroatien ligger 10-20 år efter Sverige på detta just nu, beroende på vad man tittar på. Något jag ville ha.
- Människor har generellt andra värderingar. Värderingar som jag anser passar mig bättre än vad många i Sverige har.
- Människorna i Kroatien har haft det tufft. Många har det fortfarande. De har sett lidande och lidit själva. Det gör något med befolkningen som är svårt att sätta fingret på. Men det är positivt.
- Oavsett vilken typ av företag du för avsikt att starta i Kroatien, står du med stor sannolikhet utan konkurrens. Det skapar många möjligheter.
Är du tryggare i det land du nu lever i än där du bodde i Sverige?
Mike: Brottsligheten är låg hos lokalbefolkningen. En stor del av brottsstatistiken skapas av turister. Våldtäkter eller skottlossning på öppen gata förekommer inte och har aldrig gjort (om vi bortser från tidigare krig). Jag känner mig mycket tryggare här än på en gata i Sverige. Detta gäller även kvinnor, vet jag med säkerhet. Kvinnor känner sig inte alls otrygga här. Att gå ensam ute en kväll är inte och har aldrig varit ett problem.
Vad är det som inte fungerar bra i ditt nya hemland?
Mike:
- Internet är inte så utbrett som i Sverige. Något som jag ser positivt på, men som jag tror många svenskar hade haft problem med. Att spela Fortnite och streama högupplösta filmer kan ni glömma om ni väljer att bo på landsbygden.
- Politiker är korrupta och du kan köpa dig förmåner om du känner rätt personer.
- Byråkratin är ett skämt. Jag kan inte ens beskriva den i text. Den är sinnessjukt ineffektiv, korrupt och långsam. Den påminner om Sverige i slutet på 70-talet. 95% av byråkratin är fortfarande fysiskt.
- I delen där jag bor (och många andra) finns inte kommunalt avlopp. Även detta ser jag som positivt men förstår om andra ser det annorlunda.
- Oavsett vad du ska göra, så tar det tid. Lång tid. Om du inte betalar för att det ska gå fortare. Även detta kan man se som negativt men det är ju det långsamma jag eftersträvar.
- Kroatien har ett stort problem med rimliga lönenivåer. Många människor kan inte leva på sina löner. Det leder till att nästan alla unga lämnar landet.
Tror du att du kommer att avsluta ditt liv i Sverige som åldring tex på ett svenskt äldreboende?
Mike: Det kan jag med absolut säkerhet säga att det aldrig kommer att hända.
Har andra i din umgängeskrets valt att lämna Sverige ungefär som du?
Mike: Jag känner ett antal personer som gjort samma val och ett par som förbereder för att göra samma sak. Samtliga har liknande åsikter som jag har framfört i denna text.
Hur ser du på åldern vid utvandring – ung eller gammal?
Mike: Det är lätt att säga att man skulle ha gjort detta tidigare. Men då hade jag inte samma perspektiv eller kunskap. Så jag är nöjd med att ha utvandrat som 40-åring. Jag har drygt halva livet kvar.
Sverigebilden
Mike avslutar med orden:
Sverige är och har varit fantastiskt på många saker. Men som jag ser det går det väldigt fort utför nu, men istället för att samtala om de riktiga problemen har debatten istället handlat om den så kallade sverigebilden. Man är helt enkelt inte överens om vilka problemen faktiskt är.
Ena gruppen skriker högt om något de anser är ett problem. Nästa grupp skriker då att problemet inte ens existerar. Tredje gruppen blir då kränkt eftersom deras upplevda problem inte får tillräckligt utrymme i media. Den fjärde gruppen anser att de hade detta problem långt innan gruppering nummer ett. Grupp nummer fem anser att alla problem alltid handlar om invandring. Alla skapar naturligtvis varsin hashtag för att belysa problemet och vi drunknar i hashtags och så här fortsätter det. Dag ut och dag in och de flesta anser att det är viktigt.
Jag har inte för avsikt att omvända någon med denna text. Inte heller är jag intresserad av att försvara mina åsikter. Nu gav jag dig min bild. Du har förhoppningsvis din egen. Kanske liknar de varandra. Kanske verkar det som vi lever på olika planeter.
Intervjuad: Mikes Blixt, Mikeblixt.net
Relaterat
- Läs fler intervjuer under temat ”Utvandrarna”
- Läs Mike Blixt bok ”Babylon”