Katerina Janouch kommenterar den MSB-finansierade rapporten ”Smearing Sweden”

I måndags publicerade myndigheten MSB som finansierade rapporten ”Smearing Sweden…” framtagen av ”Institute for Strategic Dialogue” (ISD) och ”London School of Economics” (LSE). Studien granskar utländska påstådda påverkansförsök riktat mot Sverige och särskilt det svenska valet 2018. De flesta svenska alternativmedier omnämns som om de samarbetar med Ryssland däribland NewsVoice och Katerina Magasin.

NewsVoice publicerar en förkortad version av Katerina Janouchs kommentar.

MSB-rapport om valpåverkan: En av skribenterna ville “skydda sund islamistisk extremism”

I en nyutkommen rapport som bekostas av skattebetalare och som presenteras av MSB – där den fd misslyckade polischefen Dan Eliasson i dag styr – hävdas att det största problemet för Sverige är att alternativa medier rapporterar om hur verkligheten faktiskt ser ut, inte det faktum att samhällsproblemen växt sig större. Rapporten är framställd av fyra kända utländska skribenter, varav en, Jonathan Birdwell, i brittiska Guardian uttalat sig om att islamistisk extremism kan vara naturlig och hälsosam. Är detta verkligen rätt personer att uttala sig om Sverige?

Text: Katerina Janouch, Katerinamagasin.se

Jag har tittat närmare på vilka som gjort rapporten som MSB beställt…

Det är alltså fyra utländska journalister/analytiker/ “experter” som inte bor i Sverige och har ingen vidare kontakt med den svenska verkligheten och vet således ingenting om hur det är för människor att leva i Sveriges utanförskapsområden men inte ens hur det känns att få sin klocka avsliten från handleden i en port på Östermalm. De kan inte svenska och man undrar om de läser de svenska alternativa medierna via Google Translate? I så fall lär de missa många nyanser och detaljer, kanske får de till och med en osann bild av nyheternas innehåll.

Namnen bakom MSB:s rapport är Chloe Colliver, Anne Applebaum, Jonathan Birdwell och Peter Pomerantsev.

Låt oss börja med Peter Pomerantsev, en person med ryskt ursprung, kännare av Ryssland, inte kännare av Sverige. Så här står det om honom på Wikipedia:

”Peter Pomerantsev, född 1977 i Kiev, Sovjetunionen, är en brittisk journalist, tv-producent och författare, son till den ryskfödde poeten och journalisten Igor Pomerantsev. Peter Pomerantsev flyttade 1978, tio månader gammal, med sina föräldrar till Västtyskland, sedan London och München. Efter universitetsstudier flyttade han 2001 till Ryssland och arbetade i nio år för tv-kanalen TNT, bland annat med program om rika ryssars privatliv. I november 2010 återvände han till London. Under 2013 och 2014 har han framträtt som kännare av Ryssland med artiklar i Newsweek, The Atlantic Monthly och andra tidskrifter. Han har myntat begreppet “postmodern diktatur” för Vladimir Putins regim.”

Jättebra, men på vilket sätt kvalificerar det honom att veta ett jota om Angered, Dorotea eller Örnsköldsvik? Vad veta han om våldtäktsepidemin i vårt land?

Nästa ut är Anne Appelbaum, som visserligen talar flytande polska, men det gör ju knappast att hon begriper vad som står i Samhällsnytt:

”Anne Applebaum, född 25 juli 1964 i Washington, D.C., är en amerikansk-polsk journalist och författare. Hon har studerat vid Yale University, London School of Economics och vid St Antony’s College i Oxford. Applebaum är mest känd för boken GULAG de sovjetiska lägrens historia (GuLag: A History) 2003, för vilken hon fick bland annat 2004års Pulitzerpris. Tidigare har hon utgivit Between East and West (1996) för vilken hon erhöll Adolph Bentincks pris. För närvarande (2008) bor hon med sin familj i Chobielin, Polen, och skriver för The Washington Post. Appelbaum, som är av judisk härkomst, är gift med den förre polske försvarsministern, utrikesministern och talmannen Radosław Sikorski med vilken hon har två söner. Hon talar förutom engelska även flytande franska, polska och ryska. Hon blev polsk medborgare 2013.”

Därefter har vi Chloe Colliver, som är projektledare på anti-extremistinstitutet ISD. En ung kvinna som arbetar med utveckling och leverans av ISD: s onlineforskning, programmering och policyrådgivning i frågor som rör arbete mot extremism och desinformation. Colliver arbetar med att analysera sociala medier och arbetar här med området “hate speech”, alltså det som av nätverket #jagärhär ofta används som ett argument för att tysta systemkritiker. Själva begreppet “hate speech” är ett slags fake news-påhitt, för att tysta obekväma röster som inte tramsar med i det vänstervridna narrativet.

Mest intressant av de fyra är dock Jonathan Birdwell, brittisk journalist som liksom Chloe Colliver arbetar på ISD-institutet och som inte överraskande tagit ställning mot “högerpopulism”.

Birdwell skrev 2010 i The Guardian att att viss islamistisk extremism kan vara naturlig och värdefull.

“In the panic over Islamic extremism at UK universities, we must not forget that some student radicalism is natural and valuable” – han tycker man ska “skydda den hälsosamma extremismen”.

Förlåt, men en person med dessa åsikter, är han lämplig att tala om för svensk allmänhet vad som är korrekt och mindre korrekt information? För att vara opolitisk är Birdwell extremt politisk, och att hans sympatier inte ligger på den borgerliga flanken är mer än uppenbart.

Som vanligt ifrågasätter ingen varför skattefinansierade MSB anlitar just dessa fyra vänstersympatiserande personer för att göra en “neutral” rapport om den svenska valpåverkan.

Att det absolut finns en politisk agenda här är bortom rimligt tvivel. Samtidigt slår MSB ifrån sig och hävdar att rapporten är “opolitisk”. Men för den som dagligen möter den svenska verkligheten är det tydligt vad MSB sysslar med. Just detta kallas desinformation och propaganda, och jag vågar påstå att detta i sig är ett långt större problem för Sverige än att Nyheter Idag och andra alternativa medier korrekt återger landets negativa utveckling.

För många litar blint på MSB och sånt som staten producerar. Om vi inte kan lita på en sådan gedigen institution, vem kan vi lita på då? Tyvärr visar sig alternativa medier gång på gång vara mer renhåriga än dessa statliga jättar. Jag är den första att önska att så inte var fallet…

För det är inte första gången vi har att göra med dimridåer som läggs ut av myndigheter och mainstream-medier som krampaktigt vill upprätthålla bilden av Sverige som fortsatt varande ett mönstersamhälle. Men mönstret ar blivit ett monster och det går inte att sminka över en gris och utge den för att vara en fotomodell.

För samtidigt som man försöker ge sken av att allt är lugnt och under kontroll eskalerar på många håll den sociala oron, missnöjet och dysfunktionerna. I den rapport som MSB beställt berörs inte det faktum att samhället lider av svåra slitningar och polarisering till följd av just invandring och konflikter mellan det sekulära samhället och religiös extremism, som yttrar sig i att framför allt flickors och kvinnors rättigheter och frihet beskärs och att dessa utsätts för sexuellt våld, något som sprider sig likt en cancersvulst i samhället.

Att alterantiva medier och medborgarjournalistiken, som idag i viss mån finansieras av frivilliga donationer som till exempel swish, växer sig allt starkare är inte själva problemet. Det är symtomet på ett problem nämligen att de statligt styrda public service samt maktfjäskande mainstreammedierna inte gör sitt jobb. Detta kanske MSB borde fokusera mer på, det faktum att de medier som fortfarande har många läsare och tittare, inte på allvar rapporterar om missförhållanden i landet, och i stället rapporterar med en tydlig vänstervinkel på ett sätt som gynnar extremism och antisemitism.

Som exempel kan den senaste tidens skandal med islamism, homofobi, rasism och antisemitism inom SSU användas. Den socialdemokratisympatiserande SVT och SR är helt uppenbart störda över hur saken utvecklats. Dessa skandaler har initialt avslöjats av alternativa medier, i detta fall Samhällsnytt, en källa som mainstreammedierna ogärna anger då Samhällsnytt är en publikation som bedriver en SD-vänlig journalistik (det vill säga systemkritisk). Men är det då Samhällsnytt som är problemet? Naturligtvis inte. De alternativa medierna gör det jobb som de välbetalda, presstödfinansierade jättarna sviker.

Katerina Magasin är en liten, swishfinansierad aktör, vill jag i sammanhanget nämna. Ändå är det många gånger jag som först tar upp ämnen som mainstream-medierna många månader senare rapporterar om. Jag har kontakt med enskilda individer som drabbats av samhällets försämring.

Är detta desinformation? Nej, naturligtvis inte. Den som inte är blind kan själv ta en tur till Rinkeby, Filipstad, Borlänge eller Rosengård. Den som inte är döv kan lyssna med människor i Sala, Enköping, Västerås eller Borås. Men Jonathan Birdwell och Anne Appelbaum har knappast varit i Kupolen i Borlänge eller i Tjärna Ängar. Därför skriver de inte heller ett ljud till exempel om den socialdemokratiska desinformationskapampanjen på arabiska, som påverkade många utlandsfödda väljare i Sverige. Istället vill man “demonitarisera” alternativa medier. Det vill säga strypa medborgarnas möjlighet att få del av sanningen.

MSB:s rapport är inget annat än ful propaganda. Och föga förvånande är att hjärnan bakom detta är just Dan Eliasson, som i april 2017 satt och gnällde “hjälp oss, hjälp oss” efter att han förstört polismyndigheten och skapat en hel del av det kaos vi nu ser i Sverige.

Läs hela Janouchs kommentar i Katerina Magasin