NASA har landat på Elysium Planitia på Mars med sonden InSight efter att den har färdats mer än 484 700 000 kilometer. Färden från jorden tog 7 månader.
NASA uppger att de valde att landa på Elysium Planitia eftersom platsen är en stor och lugn slätt, vilket är bra förutsättningar för InSight som måste kunna arbeta ostört. Landaren ska i första hand undersöka planeten med olika instrument som ska detektera och mäta jordbävningar, meteoritnedslag, väder, klimat, geologi och kemi, meddelar Lori Glaze tillförordnad chef för NASA:s avdelning för planetär vetenskap.
Text: NewsVoice
Relaterat
- NASA: MARS InSight Mission
- CNN: NASA’s InSight lander has touched down on Mars
- Elysium planitia, mars: Regional geology, volcanology, and evidence for volcano-ground ice interactions
- NASA: Finalist Site for Next Landing on Mars
Jag tycker det här är jätte roligt och spännande, kan verkligen föreställa mig hur det ska ha varit att få upplevt självaste månlandningen på -60 talet. Dock tror jag det är något bättre nu med robotar då de fotar själva planeten och inte kommer hem med 400 000 bilder av varandra och 300 000 bilder på en månlandare som man själva byggt.
klotter eller poesi. Erik G.
Alla kommentarer som förnekar månfärder eller Marsfärder raderas. Det finns andra forum att diskutera det.
# Svar till Sture B et consortes av likasinnade:
Apollo-månfärderna VAR INTE FEJK. De var en produkt av tyskt tänkande och skapande, fullbordat på 1960-talet, men inlett under 1920-talet, huvudsakligen i Tyskland, för att 1942 nå sitt första delmål, en lyckad raketuppskjutning av en ”riktig” raket (A4). Så, tidigt 1958, en första satellituppskjutning av en Jupiter-C (Redstone) och slutligen månraketen Saturn V, först uppskjuten i november 1967. Dr Wernher von Braun förknippas med nämnda raketer, tillsammans det gamla Peenemünde-gänget. Tanken på att fuska med sina liv, som senare generationer av amerikaner har gjort, skulle aldrig ha föresvävat dom, varken tyska eller amerikanska ingenjörer, då på den tiden.
Om man som jag, med stort intresse läste bl a Aviation Week & Space Technology, under de år från mitten av 1960-talet då månfärden förbereddes och löpande följde tidskriftens tekniska rapportering, har man ingen som helst anledning att betvivla att Apollo Projektet inte skulle ha ägt rum.
Anledningen till allt prat om månlandnings-fejk, bygger helt och hållet på senare tids försök att svartmåla och förlöjliga förintelse-revisionisternas framgångsrika forskningar. Efter 1978 blev den helt nyligen avlidne Robert Faurisson, ett känt (ökänt) namn, då han i Le Monde fick in sina tankar, om att ”gaskammar-storyn” var falsk. Hans metod var teknisk-vetenskapligt hållen. Stor uppståndelse följde. Hollywood svarade med serien ”Holocaust”, ett då okänt begrepp för gemene man. Strider uppstod politiskt och först ut blev Frankrike, som 1990 med sin Fabius-Gayssot lag, gjorde det straffbart att förneka, inte förintelsen, utan att bestrida riktigheten av det som sades i domslutet i Nürnberg 1946.
Revisionisternas metoder förlöjligades på alla sätt och vis och då uppkom tydligen idéen att ”förneka månfärderna”. Det betraktades ju som utslag av tönteri, vilket skulle spilla över på ”förnekarna”. Ett mycket likartat försök gjorde SVT i maj 2002, när man på kvällen samma dag som riksdagen hade godkänt, att förintelseförnekare kunde utvisas, för dom i utlandet, trots att det inte är straffbart härstädes, genom att premiärvisa en såpa med det ungefärliga namnet Fotboll-Konspiration58 (jag minns inte bättre!).
En grupp dårar som förnekade att vi hade haft ett VM i fotboll 1958, var de som blev förlöjligade, då de syntes använda sig av revisionisternas metoder. En skandal av SVT! Men det begriper dom inte.
Tack Ulf för klargörande det var verkligen ett intelligent svar om hur eliter arbetar för att sprida misstänksamhet om revisionister och oliktänkande. Måste erkänna att jag haft tankegångar om månlandningarnas förfalskning men det är för genomskinliga data som ju hur enkelt som helst kan verifieras. Mina tvivel är nu raderade för alltid.
Mina tvivel är opåverkade, trots mycket intressant inlägg, men jag respekterar reds önskan/hot och ordar inte mer om det nu.
Lite off topic men måste ändå fråga…
I Tyskland är det i lag förbjudet att ifrågasätta förintelsen och oavsett nationalitet så kan man bli haffad och inburad när man befinner sig i Tyskland om man har ifrågasatt förintelsen (även om ”brottet” inte skedde i Tyskland). I Tyskland är det även förbjudet att ägna sig åt förintelseforskning. Men att svensk medborgare som ifrågsätter den oficiella förintelsehistorieskrivningen kan utvisas av svenska myndigheter för dom i utlandet (Tyskland i första hand då förståss) var en nyhet för mig, jag trodde, lite naivit kanske, att vi fortfarande hade lite högre i tak. Berätta gärna lite mer om när och hur denna lag kom till.
Påminner om den helt avgörande betydelsen för färder till Mars, som det stora tyska Peenemünde-teamet uygör, lett av Dr. Wernher von Braun, vilka ”emigrerade” till USA direkt efter Stunde Null. Redan 1953 gav von Braun ut klassikern ”The Mars Project” (på tyska, året innan) där algoritmerna för rymdflygning blir framläggs. Först år 2006 utgavs von Brauns, ännu tidigare skrivna bok från 1949/50, ”Project Mars – A Technical Tale” en science fiction bok, både teknisk-vetenskaplig och med mänskligt drama.
Von Braun (1912-1977) tillsammans med de andra tyska raketingenjörerna var nog de främsta exponenterna för den tidigare tyska överlägsenheten inom naturvetenskap/teknik/industri. Vi svenskar var från senare delen av 1800-talet ytterst stark påverkade av Tyskland på snart sagt alla områden. Alla våra storindustrier tillkom före 1914. LO och SAP är ju inget annat än (lyckade?) tyska efterapningar.
Vi hade, som det brukar heta, 100 år av stora framgångar, innan bakslagen och tillkortakommanden började bli synliga runt 60-talets mitt, då när Vänstervågen kom och dränkte förnuftet hos väldigt många. Den kungliga svenska socialdemokratiska avundsjukan, parad med en gigantisk hybris, samt mest av allt, att vi ständigt lutar oss mot den anglo-amerikansk-sionistiska sfären, har nu klart uppenbarat vårt stora samhälleliga misslyckande och visar att en kommande samhällskollaps är i faggorna.
Beträffande bemannade rymdfärder är det tillfyllest att sätta gränsen vid Månen och låta robotar ta’ hand om Mars, mm. Bara nya insikter i fysik kan ändra på det.
Tycker resan gick ganska snabbt och kan man få ner restiden med hälften, skulle man kanske kunna bemanna nästa resa med människor – men det vore mest för det mänskliga egot skull. Robotar och datorer gör jobbet precis lika bra och mycket billigare och så slipper man krånglet med återresan. Rekordet i rymden tror jag att Jeff Williams har med sina 534 dagar, ombord på ISS då.
Tja, på den här planeten finns det skit att röja så räcker långt in i en avlägsen mörk och dyster framtid. Helt OT så läste jag i, den snart skatteunderstödda, SVT/Pravda att drogmissbruket och självmorden har ökat ibland ungdomar. Som en patient utan sjukdomsinsikt försökte SVT/Pravda lägga över ansvaret på ungdomarna själva i form av inställning till droger som ”psykisk ohälsa”, utan att för en sekund ta med samhällets rövhålsutveckling som den mest troliga orsaken. Med tanke på att genus/anus-indoktrineringen vrider om huvudet på dem redan i förskolan för att sen eskalera in absurdum upp i vuxenlivet där de vet att de kommer få det sämre än tidigare generationer, så är det konstigt att inte fler knarkar och tar livet av sig. Så det är nog ändå lite råg i ryggen på de stackar små. Själv är jag verkligen glad över att inte vara ung idag.