Johan Alenius kommenterar Rosenbergs ”jaktlicens” för yttrandefrihet

NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. Stöd vårt arbete genom att donera, sponsra (tex granskningar, utlandsreportage) eller annonsera.
publicerad 15 december 2018
- NewsVoice redaktion
Är yttrandefrihet att vara politiskt-korrekt? Kollage: VideoBlocks.com och Crestock.com

Debattören Johan Alenius kommenterar Göran Rosenbergs uttalande i ”Godmorgon, världen!” på SR. Rosenberg menar att yttrandefrihet kan betraktas som en jaktlicens, inte lämplig för alla. Artikeln har tidigare publicerats i Det Goda samhället.

Text: Johan Alenius

För Er kännedom som ägnar söndagsförmiddagarna åt annat, så sänder Sveriges Radio varje söndag ett två timmar långt program ”Godmorgon, världen!” som har beskrivits som en sorts radiohögmässa för PK-troende.

I förra veckan innehöll programmet bland annat en betraktelse av den välkände journalisten och författaren Göran Rosenberg med titeln ”Tungors gift”. Hans tankegång var följande: Det var ord som ytterst gjorde Förintelsen möjlig, alltså ska man värdera ord som handlingar. Yttrandefrihet kan därför ses som en jaktlicens, som skulle ”ge tillåtelse att fritt döda eller såra”. Han anser att ord lika lite som vapen kan ges full frihet, då de kan döda och såra, varför yttrandefriheten måste begränsas.

Om detta finns mycket att säga. Ens första tvekan rör själva huvudtesen. Skulle en begränsning av yttrandefrihet verkligen ha stoppat Förintelsen, eller för den delen de sovjetiska strafflägren eller Maos kulturrevolution? Att lasta yttrandefriheten för historiens större illdåd är svårt och kräver rätt långsökta resonemang. Snarare har de nog begåtts av regimer där yttrandefriheten varit satt på undantag.

Och även om påståendet att ord kan såra och döda kan vara riktigt, så är det svårt att överföra detta till krav på censur. Ord är inblandade i det mesta av mänsklig interaktion, med såväl goda som dåliga avsikter. Att kommunismen och nazismen skulle ha lidit av för mycket yttrandefrihet, hävdar nog ingen. Men även deras demokratiska motståndare gav uttryck för åsikter som ledde till att man sårade och dödade bokstavligt. Så det förhållandet att yttranden sårar eller dödar är knappast avgörande, utan de flesta anser väl att man måste se till de bakomliggande värderingarna, och det verkar väl rimligt att anta att Rosenberg menar att i debatter såväl som handgripligt är att ”döda och såra” för goda åsikter försvarligt, men inte för de han uppfattar som dåliga.

I nästa led blir därför problemet att uppfattningen om vad som är ont och gott är så olika. På redaktionen för ”Godmorgon, världen!” är man säkert överens med Rosenberg om en lämplig värdegrund. Men utanför Sveriges Radios väggar? Vilken frihet ska ges ord som kan ”såra och döda” i kamp för jämlikhet, mot religiöst förtryck, för nationellt självbestämmande, eller mot förföljelse och förtryck av alla de slag. Och kanske till och med en del frågor i svensk moraldebatt kan skapa problem för redaktionen och Rosenberg, åtminstone om man konsekvent ska hindra orden som kan ”såra och döda”.

Några exempel på etiska frågor där ena sidan kan sägas vara positiv till eller åtminstone skapa möjligheter att släcka liv är:

  1. frågan om dödstraff för vissa brott, där Rosenberg kanske inte skulle finna det alltför svårt all hindra förespråkarna från att yttra sig. Svårare blir
  2. frågan om fri abort. Här gäller frågan om modern ska få avsluta fostrets liv och hur sent som helst under graviditeten. Frågan är inte enkel, men att förespråka fri abort, i synnerhet vid en ålder då fostret skulle kunna överleva, är naturligtvis ord som kan ”såra och döda”. Skulle också den åsikten tystas?

Om jag vågar gissa skulle Rosenberg säga att frågan är komplicerad och gränsdragningen svår, men om han vore ärlig så skulle han nog föreslå en begränsning av yttrandefriheten för de åsikter han tyckte illa om.

Överheten har alltid satt ramar för vad menigheten får tänka och säga. Dagens PK-etablissemang skiljer sig inte här utom möjligen genom sitt särskilda nit. Anmälningar för åsiktsbrott ökar, straffen är hårda och myndigheter stödjer angivarorganisationer. Rosenbergs predikan må låta from, men i grunden gäller det nog att tysta oliktänkande. Tystnadens gift?

Text: Johan Alenius, arbetar inom det vårdindustriella komplexet sedan flera decennier | Artikeln har tidigare publicerats i Det Goda Samhället

Källa och Relaterat

Donera till NewsVoice

Du kan stötta Newsvoice via MediaLinq