DEBATT. När det kommer till frågan om brottslighet i Sverige finns det i skrivande stund två läger. På ena sidan har vi personer som påstår att det aldrig någonsin har varit så säkert som att leva än det är idag. På den andra sidan har vi människor som ifrågasätter detta och menar att det är tvärt om, att våld och brottslighet ökar och att många delar av Sverige är långt ifrån säkra.
I denna debatt kastar de båda lägren den ena rapporten efter den andra på varandra med syftet att visa på att den andra sidan har fel och de själva har rätt. Allt fokus ligger alltså på att få rätt. Det handlar väldigt lite om att dessa personer faktiskt har för avsikt att göra något åt det.
I ett samhälle där en växande andel medborgare inte tar sig igenom sina utbildningar och som samtidigt tar emot ett stort antal flyktingar, vars integrering i samhället har misslyckats under lång tid, är det inte helt orimligt att tänka sig att brottsligheten ökar över tid och kommer att fortsätta att göra det.
Människor måste försörja sig och i ett samhälle där det inte finns arbeten kommer naturligtvis en ökande andel av befolkningen att ägna sig åt kriminella handlingar för att skapa en inkomst. Detta kommer delvis även att ligga till grund för att vi kommer att införa medborgarlön om inte allt för många år.
När man tittar på vad ny forskning säger är anledningarna till brottslighet, skiljer de sig från vad vi har trott under lång tid. Segregerade områden har i många fall skapat miljöer där omgivningens värderingar främjar kriminalitet. Att förhindra att något sådant sker är naturligtvis ett mycket långsiktigt arbete där de nya generationerna ska växa upp och vars värderingar ska påverkas i en mer positiv riktning. Men då politiker och myndigheter har försökt bekämpa brottsligheten, har det oftast handlat om mycket kortsiktiga lösningar framför långsiktiga. Snabba resultat här och nu. Inte om 10-20 år.
Med andra ord har dessa så kallade åtgärder varit reaktiva. Inte proaktiva. Myndigheterna själva säger dock naturligtvis att de jobbar långsiktigt. Det är oklart om de faktiskt tror det eller bara säger så. Eftersom en mandatperiod i Sverige är fyra år och att det i allt större omfattning har handlat om att generera resultat inför kommande val, ligger det naturligtvis väldigt lite fokus på partipolitik som sträcker sig 30-50 år fram i tiden. Detta genomsyrar väldigt mycket i vår vardag idag. Kortsiktiga beslut som snarare är valfläsk som ska leda till seger i nästa val.
Slutsatsen är då att om en ung person utan framtidstro växer upp i ett segregerat område som odlar en kultur som tillåter brottslighet, i kombination med mycket låga betyg är sannolikheten mycket större att denna person väljer brottets bana.
Forskningen säger ingenting om att antalet fritidsgårdar eller frånvarande pappor skulle vara en orsak. Det är ännu en av våra utbredda “sanningar” , som inte är sann. Inte heller har samverkan mellan polis och andra myndigheter någon konkret mätbar effekt.
Myndigheterna fortsätter att upprepa sitt mantra “samverkan” precis som om att vi till slut ska tro att det är lösningen. Säger man något tillräckligt många gånger, blir det till slut en sanning.
Problemen kommer fortsätta att växa. Man kommer att göra kortsiktiga punktinsatser för att göra oss medborgare nöjda för stunden men dessa handlar uteslutande om försök till att plocka politiska poänger snarare än långsiktiga lösningar. Men problemen kommer inte att upphöra. Tvärtom. De kommer att växa de kommande åren eftersom antalet människor utan utbildning och möjligheter i livet kommer att fortsätta öka och inget politiskt parti kommer att på allvar ta tag i detta.
I skrivande stund förväntar vi oss att Sverigedemokraterna ska göra det, vilket inte heller kommer att hända. Även de kommer att syssla med kortsiktiga “krafttag” för att visa sina väljare att “de minsann tar tag i detta nu” , men som i slutänden inte leder till att problemet försvinner utan snarare bidrar till dess ökning.
Militären kommer att gå in i svenska no go-zoner
Alla motaktioner leder till en ökning. Nästa steg är att “ta i med hårdhandskarna” och skicka in militären i segregerade, laglösa områden. Effekten kommer då att likna situationen i mellanöstern när USA försöka bomba bort terrorister.
Antalet människor som saknat en mening med livet och en identitet, får nu båda. De tillhör nu en grupp som ska sätta skräck i sin omgivning och trappa upp den olagliga verksamhet de inlett.
När politikerna möts för att debattera ämnet kommer retoriken uteslutande att handla om vems fel det var att detta kunde hända. Och så upprepas hela karusellen. Om och om och om igen. Problemen? De fortsätter naturligtvis att växa bortom all kontroll.
Text: Mike Blixt
Babylon som är skriven av författaren och entreprenören Mike Blixt är en något misantropisk bok, men den är fylld av hopp mellan raderna. NewsVoice publicerar alla 50 kapitel från boken som en serie debattartiklar.
Relaterat
- Bokens hemsida: Babylonbok.se
- Författarens hemsida: Mikeblixt.net
