Christer Nilsson (1941-) är historiker och författare (6 böcker), ledarskribent och recensent av facklitteratur. Han har skrivit för Läkartidningen, Axess, Ale - Historisk tidskrift, Finsk tidskrift, Expressen, Sydsvenskan, Helsingborgs Dagblad, Östgötacorren, Borås tidning och 
DEBATT. Vart är USA, EU och Sverige på väg? Om verkligheten inte stämmer med kartan, är det då kartan som gäller? Har vi tappat bort vår kompassriktning i okänd terräng eller för att travestera en känd TV-fråga: Vart är vi på väg?
Vart är USA på väg?
Efter Trumps ifrågasättanden av NATO, hans griniga inställning till FN och negativa attityd till WTO (Världshandelsorganisationen) och till handelsavtalet TPP (Transpacific Partnership), hans uppsägande av Parisavtalet 2015 på miljöområdet och avtalet om kärnenergi med Iran samt senast avvecklingen av INF-avtalet från 1987 gällande medeldistansmissiler i Sovjet-Ryssland och USA samt inte minst – planen att bygga en mur mot Mexiko och handelskriget mot Kina där telekomföretaget Huawei på 23 punkter står åtalat i USA, är det då kartan som gäller?
Vart är EU på väg?
Med en Trump som starkt ifrågasätter den europeiska unionen, med en Brexit som ett yrvaket politiskt uppvaknande, med byråkraterna i Bryssel som mer värnar om sina intressen än om de suveräna nationernas och deras medborgares intressen, med ett EU som alltsedan starten varit ett storföretagens projekt med alltmer överstatliga ambitioner, vars huvudproblem är att det saknas en folklig förankring och därmed en arena för en verklig demokratisk och politisk diskussion för att rekonstrueras i demokratisk riktning, är det då kartan som gäller?
Vart är Sverige på väg?
Mauricio Rojas (liberalernas tidigare talesperson i integrationsfrågor) sa i en intervju i SvD:
”Det vi fruktade för 20 år sedan har besannats och blivit etter värre. Jag föreställde mig aldrig att islamismen skulle bli så stor och hotande. Att kriminaliteten skulle accelerera så vad gäller parallellsamhällen, droghandel, våldtäkter, sprängningar, bilbränder och alla ouppklarade dödsskjutningar mellan olika ungdomsgäng.”
Centern och Annie Lööf har aldrig gjort upp med sitt förflutna och hon mörkar i sin självbiografi partiets rasistiska rötter och hävdar att det alltid varit liberalt. Citat ur partiprogrammet 1934-1946 hos Bondeförbundet som Centern hette fram till 1957:
”Som en nationell uppgift framstår den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement samt motverkande av invandring till Sverige av icke önskvärda främlingar. Folkmaterialets bevarande och stärkande är en livsfråga för vår nationella utveckling” – Bondeförbundet (1934-1946)
Politisk dissonans
Nu lever C och L i föreställningen att de lyckats med den perfekta regeringskuppen: dels att få framgång i ett stort antal (73) hjärtefrågor, dels att de kan hålla säkerhetsavstånd till kanslihuset och slippa allt ansvar som följer med makten och med den makten under kontroll skulle säkert Vilhelm Moberg ha nickat igenkännande, han som redan för länge sedan konstaterade att Socialdemokraterna är ett idéparti med två idéer: att ta makten och att behålla den. Så är det när det är kartan som gäller.
Text: Christer Nilsson, historiker
Dumheterna fortsätter från våran Wallström, apropos politisk dissonans. 19/2 postar hon (enligt Varjager’s weblog) nedan:
”We must block EU from stopping the return of female (and male) ISIS activists. In many ways they are more heroic than our veterans. Wellcome home to Sweden – sisters and brothers!”
Vad/vem menar överste-feministen med ”our veterans”?
Jag har funderat länge på vem hon åsyftar och kommit fram till att denna socialdemokratiska kvinna, som fått äran av att (tidigare åtminstone) tituleras ”Ers Excellens, menar den föräldrageneration som undvek att förklara Tyskland krig, 1939/45.
Der var dock i främsta rummet sossarna, med Per Albin Hansson, som önskade det, väl medvetna om att vår beredskap, då som nu, inte var så mycket att skryta med. Så några heroiska bedrifter var knappast att förvänta sig av de män, som då eljest sades befinna sig ”någonstans i Sverige”.
Wallströmmar slutar med att ”välkomna hem” (till Sverige. Varför?) dessa hennes systrar (plus en eller annan arabunge, måhända) och bröder, vars ”hjältemod” bestått i visa så stor grymhet som möjligt är, gentemot närbesläktade folkslag, gärna avslutat med en prydlig huvudavkapning.
Det går inte längre att enbart säga att Sveriges toppskikt inom politikerskrået är kliniskt sinnessjuka, utöver det, att vara gravt kriminella genom godkännande av statsradions och -televisionens alla lögner och mörkläggningar, medelst skyddande av internationell brottslighet, som faller inom det som stipulerades vid Nürnberg rättegången 1945/46, enkannerligen ”9/11” och med sina fortsatta krig i MENA. Därmed blev Sverige en bolsjevik-diktatur och tillika en feministisk sådan, vilket ju klart framgår av Wallströms medvetna rangordnings: 1.) female; sisters. 2.) male; brothers. Sålunda visar hon, att hon inte tillskriver alla människor ett lika värde, utan fastmer missaktar män.
Intressant det du skriver Ulf.
Ofta finns en bakomliggande traumatisk historik hos de som utt<rycker sig egendomligt/bedrägligt. Kanske har Wallström blivit utsatt för sexuellt övergrepp av sin far eller annan närstående anhörig… det skulle i så fall förklara en del….
Synnerligen befogade frågor. När invanda kända avtal och mellanstatliga och institutioner ifrågasätts och överges befogat eller ej, då behöver man en konstant att förhålla sig till.
En gång kunde vi säga att vi bor i alla fall i Sverige, ett stabilt, rationellt och tryggt land.
Det tragiska är att detta har förbytts mot ett oförutsägbart, känslostyrt och otryggt land.
Vem skall trösta Knyttet?
Det finns de som tror att vi kan lära av historien och använda tidigare erfarenheter för att styra mot framtiden. Svaret är att det kan vi inte. Dagens problem är helt nya och okända. Det är först när vi ser i backspegeln som problematiken syns överhuvudtaget.
Svensk media är bland de värsta syndarna när det kommer till indoktrinering och en styrd agenda. Då kommer medborgare och läsare att förstå allt mindre av vad som händer genom att läsa och se på deras nyheter.
De ger upp sina försök att förstå och slutar titta på debattprogram, nyheter, mm. Man kan förstå dem. Jag såg en gång en dam på TV (90-talet) som tillfrågades om hon körde bil mindre för att rädda miljön. Hon svarade ”-Jag tycker alla människor borde helt sluta oroa sig för miljön. Se på mig jag kör som jag vill, är positiv och glad. Mår jättebra av detta.”
När reportrar och historiker börjar inse att deras världsbild är helt förvriden. Först då kommer vi kunna börja bygga något som liknar något som är objektivt sant och inte bara så som det är meningen att vi ska tro att saker är.
Tack Christer för ännu en synnerligen befogad fråga om kartan och verkligheten.
När det gäller den politiska kartan och den politiska verkligheten så fortsätter både politiker och en majoritet av befolkningen att förneka verkligheten, en verklighet som är skapad av politikerna.
Navigerar man på sjön så är sjökortet (kartan) en oundgänglig nödvändighet och går man ändå på grund så har verkligheten gjort sig påmind.
Förutom besväret att ta sig av grundet så måste skadorna repareras och kartan korrigeras så att den går att säkert navigera efter, i den politiska verkligheten fortsätter dock kartan att gälla och någon korrigering av kartan (politiken) är inte aktuell.
Inom politiken gäller en helt annan grund, nämligen den politiska värde”grunden”.
Det är naturligt att man i debatten kritiserar partier och politiker.
Partier måste få finnas för vilka stolliga idéer som helst, men ingen behöver lägga sin röst på dem. Svenskarna får ge bort sitt land och sina värderingar, men då skall de inte gnälla över förändringar, utan gilla läget.