George Galloway om Julian Assange: Svansen viftar aldrig hunden

2

NOTERAT. Den brittiska allmänheten förstår att det är något fel när visselblåsare sitter fängslad och gärningsmännen är med i TV. Det säger den tidigare parlamentsledamoten George Galloway som intervjuas av RT allt medan massmedierna inte lyfter ett finger för Julia Assange.


Lämna Twitter - Byt till Twitter och friheten
  • I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Se reglerna.
  • Donera gärna till NewsVoice, en gratistidning som är beroende av läsarnas stöd.
Föregående artikelHelena Edlund om IS-barnen: De allra farligaste är barnsoldaterna
Nästa artikelTorsten Sandström: Politisk korrekthet är den nya kulturreligionen
NewsVoice är en nättidning som startade 2011. Syftet är att publicera oberoende nyheter, debattartiklar och kommentarer samt analyser av händelser i samhället och världen.
Prenumerera
Notify of
guest
2 Kommentarer
Äldst
Nyast Mest röstad
Inline Feedbacks
Se alla kommentarer
Bengt
Bengt
Gäst
22 april 2019 kl 11:56
Peter Grafström
Peter Grafström
Gäst
Reply to  Bengt
24 april 2019 kl 15:50

Usas boss för kognitiv infiltration, Cass Sunstein var väldigt entusiastisk vid Wikileaks instiftande. Folks naiva tilltro till projektet illustrerar hur framgångsrik denna infiltration av altmedierna är. Wikileaks var redan innan dess grundande förbunden att låta New York Times och The Economist ha företräde för att välja vad som skulle läckas. Us /Uks eliters huvudsakliga propagandamegafoner som partners/överordnade alltså.

De krigsbrott som det ordas om var tex att brittiska och amerikanska styrkor skjutit många civila. Men Wikileaks läckte framförallt till skada för Usas måltavlor i arabiska våren. Dvs till gagn för omstörtningarna. För att framstå som motståndare till imperiet läcker man alltså kritik mot mindre inflytelserika militära styrkor.

Den taktiken benämns ofta limited hangout. Den metoden beskrevs redan i 1600-talets Venedig som att man säger ngt som är bra för den part man i hemlighet representerar men får det att låta som ngt dåligt i de lurades öron.
Daniel Ellsberg gjorde samma sak på 1970-talet, läckte kritik mot militära individer, men lät sina överordnade i Cia framstå som om dom hade avrått från kriget och dolde även det som gällde Cias organiserade narkotikatrafik.

Han kan naturligtvis ha haft sina skäl för att vara försiktig, men slutresultatet var att han hjälpte den skyldiga eliten och därför inte alls var ngn verklig whistleblower.