George Galloway om Julian Assange: Svansen viftar aldrig hunden

Usas boss för kognitiv infiltration, Cass Sunstein var väldigt entusiastisk vid Wikileaks instiftande. Folks naiva tilltro till projektet illustrerar hur framgångsrik denna infiltration av altmedierna är. Wikileaks var redan innan dess grundande förbunden att låta New York Times och The Economist ha företräde för att välja vad som skulle läckas. Us /Uks eliters huvudsakliga propagandamegafoner som partners/överordnade alltså.

De krigsbrott som det ordas om var tex att brittiska och amerikanska styrkor skjutit många civila. Men Wikileaks läckte framförallt till skada för Usas måltavlor i arabiska våren. Dvs till gagn för omstörtningarna. För att framstå som motståndare till imperiet läcker man alltså kritik mot mindre inflytelserika militära styrkor.

Den taktiken benämns ofta limited hangout. Den metoden beskrevs redan i 1600-talets Venedig som att man säger ngt som är bra för den part man i hemlighet representerar men får det att låta som ngt dåligt i de lurades öron.
Daniel Ellsberg gjorde samma sak på 1970-talet, läckte kritik mot militära individer, men lät sina överordnade i Cia framstå som om dom hade avrått från kriget och dolde även det som gällde Cias organiserade narkotikatrafik.

Han kan naturligtvis ha haft sina skäl för att vara försiktig, men slutresultatet var att han hjälpte den skyldiga eliten och därför inte alls var ngn verklig whistleblower.