NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
Julian Assange har kallat Sverige för ”feminismens Saudiarabien”. Efter att ha levt med den svenska feminismen från 70-talet fram till idag är jag benägen att hålla med honom. Den statsfeminism som nu visar sitt fula ansikte i Sverige vill jag inte ens kalla för feminism. Det senaste exemplet är det typiskt svenska förslaget om ett samlagskontrakt.
Text: Helene Bergman (Bergmanhelene.com), journalist, författare, fotograf och föreläsare. Hon var en av profilerna i det legendariska kvinnoprogrammet Radio Ellen i Sveriges Radio. | Artikeln publicerades ursprungligen i Newsmill 2011-03-01 | NewsVoice fick tillstånd att återpublicera artikeln.
Ursprungsfeminismen eller den fria feminismen tar alltid parti för de svagare, oberoende av kön, mot makten. Den statsfeminism som nu visar sitt fula ansikte i Sverige vill jag inte ens kalla för feminism.
Inte när enskilda män i vårt land börjat tala om att lägga av med sexlivet av rädsla för att anmälas för våldtäkt. Inte när pappor numera råder sina söner att filma samlaget med mobiltelefonen för att inte åka dit. Inte när utländska medier skriver att den sexuella frigörelsen bombas tillbaka till medeltiden av det svenska rättsväsendet.
Ovanstående slutsatser jag drar efter att ha läst igenom de 207 kommentarer som skrevs efter min artikel på Newsmill med över 14,000 visningar och med rubriken: ”Feministerna i Assange-härvan gör våld på feminismen”.
Jo, rubriken är sannare än vad den från början tycktes vara! Att vara feminist är inte att hata män, att använda enskilda män som måltavla, att göra män impotenta. Att använda den kvinnliga förförelsen som ett vapen mot enskilda män. Vi urfeminister kämpade för vår sexuella frihet för att njuta, inte för att använda den som maktmedel med statens hjälp.
Att vara feminist är att avslöja och bekämpa de maktstrukturer som förtrycker och håller nere människor. Den sexuella frigörelsen kom tillsammans med kravet på att kvinnor måste kunna försörja sig själva och inte vara ekonomiskt beroende av män. Det började så bra under Olof Palmes tid med slopad sambeskattning, föräldraförsäkring med pappaledighet, massiv dagisutbyggnad och fri abort.
Det kunde ha stannat därvid. Men socialdemokraterna i regeringsställning kidnappade feminismen, avväpnade den, döpte om den till jämställdhet och gjorde den till en del av maktapparaten. Ett smart sätt att ta död på den fria feminismen. Jämställdheten upphöjdes till statlig norm och blev en karriärstege inte minst inom politiken, byråkratin och rättsväsendet.
Problemet var bara att den inte var förankrad i ”rörelsen.” Det är bara att komma ihåg länspolismästaren i Uppsala, Göran Lindberg, med nära anknytning till den socialdemokratiska toppen. Göran Lindberg gjorde karriär som jämställdhetsprofet samtidigt som han utnyttjade kvinnor sexuellt.
T o m Göran Persson kallade sig för feminist, en blasfemi eller med ett annat ord – hädelse. Inte för att han är man utan för att han representerade makten. Många av urfeministerna försvann till universiteten och blev elitfeminister och gjorde kampen till vetenskap och intellekt. Könet blev genus och måltavlan var inte längre statsapparaten utan svängde över mot männen som kön och sexuella varelser. Det som nu hänt är att vi fått en ”feminismens” nomenklatura som sätter dagordningen även under en borgerlig regering.
Det senaste exemplet är det typiskt svenska förslaget om ett samlagskontrakt troligtvis inspirerat från USA. Ett lagförslag SOU 2010:71, som kommer att innebära att när vi tänder sexuellt på varandra ska vi PRATA med varandra först för att nå consensus, därefter ska båda skriva under ett kontrakt, (det kommer säkert att finnas förtryckt på nätet!) sedan äntligen kan vi älska med varandra. Om lusten fortfarande finns kvar? Har lagstiftaren ingen fantasi? Vad tror hon/han att det ska leda till? Statsfeminismen har gått ett steg för långt när staten går in och penetrerar ända in i sängkammaren!
Ja Julian Assange begrep inte i vilket land han hamnat i och nu eventuellt ska utlämnas till. Han kallar Sverige för feminismens Saudiarabien. Han var den enda som vågade kalla det för vad det är och jag som urfeminist håller med honom. Trots att jag vet att det är oerhört politiskt inkorrekt att kritisera feminismen i Sverige. Men just bristen på fri och öppen debatt har gjort att vi har hamnat i en så absurd situation att staten t o m vill lagstifta om vårt sköraste och skönaste och göra det till en kriminell handling.
Text: Helene Bergman (Bergmanhelene.com)
