NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
Fallet Julian Assange sätter fingret på den svenska statsfeminismen. På 70-talet tog feministerna ansvar för sin sexuella frihet. Dagens feminister har lämnat över ansvaret till staten.
Text: Helene Bergman (Bergmanhelene.com), journalist, författare, fotograf och föreläsare. Hon var en av profilerna i det legendariska kvinnoprogrammet Radio Ellen i Sveriges Radio. | Artikeln publicerades ursprungligen i Newsmill 2011-02-11 | NewsVoice fick tillstånd att återpublicera artikeln.
Förundersökningsprotokollet om Julian Assanges kvinnoaffärer i Stockholm är chockerande läsning för en urfeminist från 70-talet. Jag som under många år ledde Sveriges Radios legendariska kvinnoprogram Radio Ellen och slogs för kvinnors rättigheter och lika värde genom att i oräkneliga reportage skildra kvinnors verklighet. Jag som levt mitt liv som feminist i heterosexuella förhållanden med mycket lust och sex.
Vi finns faktiskt. Vi som älskar män och våra söner. Men efter att ha läst förundersökningsprotokollet känner jag ett behov av att varna sönerna för att hoppa i säng med okända svenska kvinnor i Sverige. Herrgud det kan ju sluta i ett våldtäktsmål. Aldrig kunde jag drömma om att en berättigad kamp för jämställdhet skulle slå över i en statsfeminism som fullständigt tappat vett och sans. En statsfeminism som reglerar sexet i sängkammaren. Där målsägaren A kan säga i ett förhör om förhållandet med Assange:
”Jag var ju skitstolt, får världens häftigaste man i säng och som bor i min lägenhet”. Sedan går hon till polisen.
Det verkar som om kvinnor/feminister i produktiv ålder har slutat ta ansvar för de sexuella förhållanden de ger sig in i. Istället förlitar de sig på rättsväsendet, sjukvården och dagen efterpiller.
På 70-talet slogs vi feminister för vår rätt till lust och sexualitet, inte för att göra männen till gärningsmän utan för att kunna njuta tillsammans med dem. Dessutom lärde vi oss att lita på vår egen självbevarelsedrift och instinkt. Vår egen förmåga att kunna hävda ett nej, att stå på sig. Feminismen går ut på att stärka kvinnors självkänsla inte att göra dem till statens offer.
Låt mig nu sticka ut min feministiska haka och påstå efter att ha läst förundersökningsprotokollet i Assangeaffären att åtminstone de två kvinnor som polisanmält Assange inte har någon kunskap om mäns sexualitet och/eller blev förblindade av Assanges rockstjärnestatus och hjältegloria. När det sedan visade sig att han var en vanlig man i sängen, blev besvikelsen för tung att bära och då kom hämnden in i stället och kvinnorna gick till polisen.
De två kvinnornas lek med elden kommer troligtvis att sluta i ett stort elände, inte minst för dem själva. Därför borde de ta tillbaka sin anmälan medan tid är. Men i fallet med kvinnan W. är det omöjligt då våldtäkt faller under anmält åtal. Det vill säga den opersonliga statsfeminismen har tagit över och W. får nu stå sitt eget kast.
Text: Helene Bergman (Bergmanhelene.com)
