På 1960-talet talades en hel del om ”Parkinsons lag”. Det rörde sig om flera utvecklingstendenser inom framför allt offentlig förvaltning. Upphovsman var engelsmannen Northcote Parkinson, som i två böcker med mycken kritisk humor gisslade den offentliga byråkratins tillväxt. Utgångspunkten är att system som inte utsätts för konkurrens och kontroll normalt lever sitt eget liv i expansionens tecken.
Text: Torsten Sandström (Anti-pk-bloggen.se) är professor emeritus i civilrätt vid Lunds universitet med inriktning mot förmögenhetsrätt, särskilt associationsrätt. | Bild: Crestock.com
Parkinson såg sig själv som en botaniker, som vetenskapligt studerade tillväxten av ogräs inom den offentliga administrationen. I en anda av Monty Pythons flygande cirkus visade Parkinson att den brittiska flottan under åren 1914 till 1928 kommit att få fler amiraler än krigsfartyg.
Ett kort försök att beskriva Parkinsons lagar ger följande resultat:
- De offentliga utgifterna ökas ständigt så att befintliga anslag äts upp till sista kronan
- Nya arbetsuppgifter planeras så att krav på ökade anslag blir följden
- Befintliga byråkrater vill göra karriär och ser till att nya underordnande kollegor anställs
- Följden blir att mer tid kommer att ägnas åt oväsentligheter
Enligt min mening är det anmärkningsvärt att den kritiska debatten om byråkratins tillväxt nära nog tystnat i vårt land. Tillsammans med Frankrike är Sverige pappersexercisens eldorado, en nation med en ständigt ökande offentlig förvaltning.
Sverige världsledande i byråkrati
Bara inom den svenska landstingsvården har sedan 2010 antalet byråkrater ökat med 36 % till 44,000 stycken. Samtidigt har läkarkåren – som bara ökat med ett fåtal procent – tvingats lägga ned alltmer tid på arbetsuppgifter som ger administratörerna service. Resultatet blir att läkarna får mindre tid till sina patienter. Att sjukvårdsköerna ökar skapar i sin tur ett ständigt flöde av förslag på nya administrativa rutiner osv.
Man kan därför påstå att Sveriges politiker skapat ett omfattande ”byråkratikomplex”.
Problematiken påminner om det som man brukar peka på då militären köper in utrustning. Vårt land har alltså utrustats med en kamoflagemålad evighetsmaskin, som av egen kraft slukar skattebetalarnas pengar.
Byråkratikomplexet är ett pyramidsystem
Den gigantiska omfattningen belyses av att 1,3 miljoner svenskar jobbar inom offentlig sektor, jämfört med den privata sidans 2,7 miljoner (2018). Jag påstår inte att flertalet offentligt sysselsatta utför arbetsuppgifter enligt lag nr 4 ovan, men flera hundra tusen gör det. Alltså försvinner många sköna skattemiljarder till det pyramidbygge som landets politiker sysslar med.
Även om den offentliga sjukvården är det svenska byråkratikomplexets ödessymfoni, så finns det många andra exempel. Som redan Parkinson noterat ges nämligen alltid en uppsjö av vackra förklaringar till ökad satsning på administration. Fantasieggande politiska målsättningar resulterar i rader av nya kontorsarbeten.
”Korstågsmyndigheter”
Ett viktigt exempel är landets många statliga korstågsmyndigheter. Det är organisationer som skapats för att ge sken av att det offentliga önskar hantera ett angeläget samhällsproblem, i stil med jämställdhet, klimatanalys, kulturanalys, diskriminering, delaktighet, specialpedagogik, tillväxt osv. I likhet med storslagna drömmar blir målen svåra att realisera.
I flertalet fall är resultaten av dessa myndigheters insatser närmast omöjliga att utvärdera, men deras existens legitimerar en politisk ambition hos landets politiker och detta ger upphov till miljontals sammanträden, konferenser, tjänsteresor, utredningar, direktiv, blanketter osv.
Miljardbelopp till fina organisationer med diffusa uppdrag
En viktig dela av det svenska byråkratikomplexet har även en internationell vinkling. Svenska politiker har nämligen en blind tilltro till den verksamhet som bedrivs inom SIDA, FN, EU och en rad andra pärmbärarorganisationer.
Mångmiljardbelopp av skattebetalarnas pengar pumpas årligen ut ur landet till internationella organ som är proppfulla av väl betalda byråkrater, med storstilade men ytterst diffusa uppgifter. Den svenska statens välvilja saknar gränser.
Skräckexemplent Bryssel och vårdkomplexet
Även här är effekterna av administratörernas arbete ytterst svårutredda. Skräckexemplet är EU:s vidlyftiga administration i Bryssel. Administration och korruptionen slukar omkring 7 % respektive (minst) 2% av EU:s budget och reglerna från Bryssel snärjer företag och enskilda inom Europa. Bara den hiskeliga förordningen om dataskydd (GDPR från 2016), med c:a hundra sidor snårig lagtext, har hittills kostat svenska företag 26 miljarder kronor och beräknas för varje år att kräva ytterligare 6 miljarder i utgifter för kontroll mm.
Vi ser just nu hur landstingens vårdköer växer och hur en större och ineffektivare byråkrati plundrar vårdsökande och andra skattebetalare, men inget händer – den ”svenska modellen” maler bara på som förut med flaggan i topp. Det svenska byråkratikomplexet rör inte bara problem med att sjuka tvingas vänta eller skattepengar som slängs i sjön.
Företag och medborgare tvingas och passa upp tusentals byråkrater
Mängden administratörer och framför allt nya regler ger upphov till en ökande ineffektivitet inom en rad politikområden.
Byråkratikomplexet alstrar grus i samhällsmaskineriet. Sverige sackar efter i tävlan mellan världens nationer. Svenska företag och vanliga medborgare tvingas stå tillbaka för – och passa upp – tusentals byråkrater. Det vill säga administrativa klättrare, som med all kraft försöker utvidga sina revir. Och landets politiker applåderar. Nej, nu gäller det väcka liv i debatten om Parkinsons lagar!
Text: Torsten Sandström, Anti-pk-bloggen.se
Myndighetsbyråkratin är till för att ge gamla avdankade politiker en chans att förstöra Sverige ett varv till, samtidigt som de kan fortsätta dränera statskassan med väl tilltagna löner. Det år således ett självspelande piano som spelar ack så falskt.
Har nämnt detta tidigare, gör det nu igen.
Filmen ”Myglaren”1966
av Rune Hassner och Jan Myrdal, de två såg framtiden komma rusande, storyn, en samhällets tjänsteman med näsa för den stressade människans fritid, han lyckas göra karriär inom svensk trivselforskning vilken mynnar i uppdraget basa över ny statlig myndighet till att främja svenskens trivsel.
Filmen visades sex gånger i TV och nådde sannolikt en större publik än någon tidigare svensk film.
Den lanserade begreppet ”mygla” på riksnivå[1] och försöktes stoppas av Harry Schein.[2]
Delar Saxat ur Wiki.
Tack för många intressanta kommentarer! Flera bra idéer, som bort vara med, men som nog dyker upp med tiden i andra texter. Jans formulering om att ”medborgarna är till för byråkraterna” hade jag gärna kopierat in i min text. Men jag tycker att bananrepublik är att ta till. För övrigt saknar normalt bananrepubliker en så stark statsapparat, som såväl S- som M-partiet idag skryter med. Jag förstår Lindas ironiska fråga om huruvida staten nånsin varit god. Men statsomvälvningarna i Sverige efter mitten av 1860-talet var säkert goda, trots kvinnoförtryck, begränsad rösträtt mm. Även perioder under styre av Erlander-Wigforss-Möller ger nog prov på en bra stat. Men det finns i övrigt mycket trist att skåda.
Vad som vidare är lite speciellt med byråkrater är att de sällan utför något produktivt jobb eller gör någon egentlig nytta. Att byråkratijobb ändå tycks vara ganska populärt kan man nog tillskriva det faktumet.
Att ha ett byråkratiskt jobb är perfekt för den late som inte har krav på sig själv att prestera något av värde.
Det är egentligen som anställd bara att promenera omkring i korridorerna och tralla. Har man bara lite papper i handen eller en pärm under armen kommer alla att tro att man gör något viktigt.
Jo, Parkinson är välbekant i svensk byråkrati.
Vill bara nämna två baksidor med GDPR som inte kommit att diskuteras nämnvärt. Kanske i skuggan av kostnaderna för svenska företag, organsiationer och privatpersoner.
Det är inlåsningen i Europa. När man från Europa försöker nå amerikanska sidor blir det allt vanligare att ett av två olika saker händer. Antingen släpps man inte in på sidan, för de vill inte ha problem med GDPR och skiter i europeiska kunder.
Eller så måste man godkänna att lämna ifrån sig all information som tänkas kan, alltså precis det som GDPR skulle skydda oss emot.
Ett totalt, fullständigt och katastrofalt misslyckande för unionens byråkratiska ambitioner.
GDPR är även ett sätt att lägga ansvaret på medborgarna istället för byråkraterna (som tvingat in oss i denna härva med identifierbara uppgifter) och tar bort ansvaret från den som de facto begår brott med känsliga uppgifter. Allt för att faktiskt öka angiveribenägenheten och få oss att bråka med, och övervaka, fel män och kvinnor.
Det är en styrmekanism att förskjuta ansvar på andra än de som de facto begår brott.
Jodå, med världen starkaste statsapparat är det ganska osannolikt att anställda av den största arbetsgivaren gör uppror eftersom man då biter den hand som föder en.
Parkinsons Law breder ut sig likt en cancersvulst i de flesta stater. När var staten någonsin god?
Precis Linda!
Och våra folkvalda i Sverige och Bryssel fattar ingenting!
Instämmer i hyllningskören, Torsten du förgyller min dag varje gång du kommer med en artikel. Tack!!!
Denna gång vill jag särskilt hålla fram en sak som du berör i slutet, dvs och jag citerar ”Företag och medborgare tvingas och passa upp tusentals byråkrater”.
När byråkratin nästan är på väg att slungas ut i Nirvana och alla hämningar släppt så är de mer regel än undantag att byråkraterna (myndighetsutövarna) på allvar tror att det medborgarna som är till för dem, än tvärtom.
En upplevelse som är svår att bära när man vet att utan den privata sektorns arbete och skattemedel skulle inte en enda myndighetsutövare ha ett jobb att gå till.
Jag sällar mig till skaran, precis som Öystein säger, Sverige är en tvättäkta bananrepublik. Det är bara bananerna som fattas.
Tack Torsten för att du bidrar till att skapa klarsyn hos det svenska folket! För det är just folket som måste vakna och själva driva en förändring.
Sverige är verkligen en tvättäkta bananrepublik.