DEBATT. När en partiledare för ett av riksdagspartierna kränker hälften av landets befolkning genom att använda deras kön och hudfärg som ett skällsord inser man att något är riktigt sjukt i det svenska samhället. Se denna tweet.
Text: Bitte Assarmo | Temafoto från Crestock.com | Denna debattartikel har tidigare publicerats i Det Goda Samhället.
Annie Lööf är inte den första politikern i Sverige att spy infantilt och omotiverat hat över just vita män. Hon lär inte vara den sista heller, eftersom hatet mot de vita männen numera är i det närmaste obligatoriskt för dem som vistas i de politiska finrummen och på de stora massmediala plattformarna. För några år sen konstaterade till exempel den S-märkta Veronica Palm att ”vita män är otrevligast på cykelbanorna” i ett försök att få likes och hjärtan från likasinnade på Twitter. Och det fick hon så klart. De som vågar stå upp för det goda mot det onda (de vita männen) är ju så modiga!
Som om det alls krävs något mod för att sitta och rabbla samma strunt som tusen och en andra PK-marinerade fjortisar i alla åldrar i den politiska korrekthetens frontlinje. Allt som krävs är brist på bildning i kombination med en tillräckligt utpräglad flockmentalitet.
Men att hatet mot en folkgrupp blivit vedertaget i politiskt korrekta kretsar innebär inte att det är försvarbart. En politiker som generaliserar så grovt som Annie Lööf borde, om inte avsättas från sin post, åtminstone sättas i karantän ett tag tills hon lär sig vanligt folkvett.
Detta lär naturligtvis inte ske, och det av flera skäl. Ett är att en allt större mängd av dessa flockmänniskor vill in i de politiska och massmediala finrummen, och hat mot vita män ger en gräddfil dit. Ett annat är helt enkelt rädsla. De som ger sig in i debatten på de vita männens sida riskerar uthängning och svartmålning och tillskrivs alla tänkbara och otänkbara nedsättande epitet. Det innebär att även många av de vita männen själva sällar sig till manshatarskaran och förnedrar sig själva på alla upptänkliga vis för att visa hur otroligt fantastiska de är.
Nu är majoriteten av de ”vita män” som kränks och hatas relativt vuxna och de flesta av dem tar kränkningarna med jämnmod. Men en och annan reagerar förstås, och dristar sig kanske rentav att kommentera. Då skrivs det sida upp och sida ner om hur de vita männen inte bara är svin rent allmänt utan dessutom är hatare.
Att det var manshatarna själva som utlöste kommentarerna låtsas de inte om, för det passar inte in i deras självbild. Istället åker den obligatoriska offerkoftan på, och TV-soffan står redo när de goda kvinnorna (och männen) ska gråta ut offentligt om de onda vita männen som är så dumma mot dem.
Jo tjena. Om alla de män som ständigt kränks av Annie Lööf och hennes likar skulle bli förbannade på allvar, så skulle de fjuttiga kommentarer som nu skrivs på sociala medier likna en liten bris.
Den enda anledningen till att dessa människor kan fortsätta spy ur sig detta onyanserade hat mot vita män utan allvarligare konsekvenser än några tweets är nämligen att vita män generellt inte är några svin. Majoriteten av dem är tvärtom sympatiska och rätt ödmjuka människor som arbetar, betalar skatt, tar hand om familjen och på alla sätt och vis är en tillgång för samhället. Och de tappar inte fattningen bara för att en drös gaphalsar med för mycket tid och för lite bildning smutskastar dem.
Det här vet Annie Lööf. Det vet alla andra – män som kvinnor – som tillhör den politiskt korrekta manshatararmén också. Och det är därför de fortsätter hata just den här gruppen. Det är nämligen fegisar son hatar vita män. Fegisar som vet att de sitter trygga trots sina ständiga övertramp, eftersom en överväldigande majoritet av de vita männen är ansvarsfulla och vuxna nog att fortsätta arbeta, betala skatt och bidra till samhället, trots de ständiga kränkningarna, eftersom det är så de uppfostrats av tidigare generationer vita män.
Det är det som gör Annie Lööf och hennes likar till extra stora hycklare och som gör de vita männen extra hedervärda.
Text: Bitte Assarmo | Denna debattartikel har tidigare publicerats i det Goda Samhället.