I den svenska skolan har genusidentitet blivit viktigare än kunskap. Elever känner otrygghet, särskilt flickor. Läraren har förlorat sin auktoritet och blivit en ”kamratpedagog” som inte klarar av att hantera lektionsfarliga elever. Skolan skadas av inkompetenta politiker varav vissa föraktar kunskap, förnuft och ett bättre vetande, menar Harriet Larsson.
Text: Harriet Larsson, Harriets Blogg
Endast 39% av flickorna i skolan känner sig trygga enligt Skolinspektionens senaste trygghetsundersökning. Kommentar önskas från vår feministiska regering! Totalt redovisas att en av 10 elever upplever otrygghet i skolan.
Lärarnas auktoritet har urholkats successivt i den rådande postmoderna och relativistiska myllan, som gödslats av skolverkets karriärshungriga tjänstemän, med hjärtat till vänster och som sett auktoriteter som ett rött skynke. Lärarens makt fick krympa på bekostnad av elevers och föräldrars, för alla har ju gått i skolan och vet var skåpet ska stå.
Läraren förvandlades till en kamratpedagog och skall lösa allt det som föräldrar och politiker försummat. Kunskapsinlärning har fått stryka på foten.
För att indoktrineringen om allas lika värde ska bestå börjar skolverket med de små. I läroplanen för förskollärare (Lpfö18) finns numera begrepp som värdegrund, genus, mångfald och sexuell läggning högst upp på förskolans uppdrag. Språkinlärning, lyssnande, repetition och reflektion som ska bana vägen fram till ”orden” har flyttats ner i prioritering.
Att skilja på det existentiella värdet och det funktionella är som att svära i kyrkan. För då synliggörs skillnaden mellan svenskar och invandrare, det är bara att se på differensen i arbetslöshetsstatistik, där tärande och närande medborgare avslöjas. Därför råder inflation med nystartsjobb, extratjänster etc.
”Extratjänster borde snarast heta merarbete….som ingen är beredd att betala för, åt personer som ingen vill anställa”. – Per Gudmundsson
Det fria skolvalet gjorde inte saken bättre.
Rektorer, som vill visa på bra skolresultat kan ha fallenhet att dela ut förstalärartjänster till lärare som inte är så kinkiga med betygen och som står rektorn närmast, och om detta finns många vittnesuppgifter, inte minst hos förfördelade och besvikna lärare. Makthavarnas söndra- och splittrastrategi används med framgång inom många områden, för att krossa sammanhållningen inom gruppen. En konsoliderad arbetsgrupp kan rubba rådande hierarki.
Enligt Pisaundersökningen har betygen generellt ökat, medan kunskapen minskat. Datorer, läsplattor och restaurangkuponger kan vara lockbeten, när skolorna slåss om skolpengen.
Att söka kunskap själv enligt epidemin problembaserat lärande (PBL) har varit förödande för elever med mer spring i benen än vilja till att lyssna och lära. Hjärnan i yngre åldrar måste ha mer handfast stöttning från den förtalade katedern, för att nya kopplingar ska skapas i hjärnkontoret. Saknas dessutom stöttande föräldrar, som förhör läxor och hjälper sin unge, ser framtiden mörk ut för deras avkomma på vår kunskapskrävande arbetsmarknad. Heltidsarbetande föräldrar och bidragsföräldrar ropar ofta i korus att läxor det ska minsann skolan sköta, även om ungen inte sitter vid sin bänk, utan föredrar andra jaktmarker utanför skolan.
Därtill finns det många mesiga och fega rektorer, som inte vågar sätta ner foten, när lärare behöver stöttning vid konfrontation med lektionsfarliga elever, vilka helt kan förstöra både trygghet och kunskapsinhämtning för övriga som vill kämpa för betygen mot en bra framtid.
Välutbildade föräldrar flyttar då ofta sina barn till en bättre skola och farten på raset mot botten ökar fram till att skolan till sist måste stängas. Utåt håller många av medelklassens föräldrar krampaktigt fast i den mångkulturella berikningen, men när det gäller sin egen son eller dotter ja då slängs den i papperskorgen. Detta visade studier vid Örebro Universitet av forskaren inom sociologi Maja Lilja redan för flera år sedan.
Gustav Fridolin har nu glömt sina hundra dagar och lämnar moraset som morske Björklund tidigare inte lyckades få stopp på. Björklunds liberala bakgrund, som ingen fattar vad den står för, gjorde att den satte krokben för hans egna ambitioner. Om utbildningsminister Anna Ekströms 475 miljoner till läraravlastande assistenter skall räta upp skolresultaten, återstår att se.
Min misstanke är att Ylva Johansson varit framme igen för att förbättra arbetslöshetsstatistiken för nysvenskar utan reell utbildning. Skulle någon elev handgripligt lyftas ut från klassrummet, då flyger barnombudsmannen i taket för denna fruktansvärda kränkning, som den ”kränkte” kan få skadestånd och beundran för av sina supporter. Vill det sig riktigt illa så kan kniven åka fram och läraren får söka skydd, men för denna kränkning saknas belöning. Allt medan ansvariga politiker, som läraktiga papegojor upprepar statsministerns ”Det är inte OK. Det är inte acceptabelt”, men utan att något händer. Drabbade flickor får istället vara krockkuddar åt förövaren för att: ”han har haft det så jobbigt”.
På Caligulas tid i Stig Järrels skepnad på bioduken, var det läraren med pekpinnen i hand som skrämde vettet ur svaga elever. Varför allt måste gå över i sin motsats i en tes/antitesutveckling begriper jag inte, men en orsak är dock klar: våra ministrars mediokra utbildning.
”Flera av regeringens ministrar saknar i princip helt utbildning efter gymnasiet och flera skönmålar sina CV:n på regeringens hemsida, visar en granskning från Dagens Industri.
En minister skriver i sitt CV att hen bedrev forskningsstudier 2010 till 2013. Vår kartläggning visar dock att det bara blev futtiga 15 poäng under de tre åren…..”
Tino Sanandaji förklarar enkelt på Facebook:
”…akademisk examen är inte enda vägen till kunskap, och det finns många extremt kompetenta som är självlärda eller ackumulerat kunskap genom arbete, företagande och facklig aktivitet. Problemet är att många politiker är anti-intellektuella och föraktfull hånar kunskap de inte förstår, som när Margot Wallström vulgärt bad en professor krypa tillbaks under en sten…
Problemet är när omogen narcissism mixas med ignorans så de inte fattar sin begränsning. Det gäller inte minst de som tar snabba vägen genom ungdomsförbund eller PR-branschen in i politik, som i en del fall är skrämmande blåsta och bidrar till att dra ned nivån på svensk diskurs.”
Margot Wallström med sitt skrala gymnasiebetyg och utan minsta högskolepoäng kvalar nog in i täten på Sanandajis beskrivning av uppblåsta och självgoda politiker, som ständigt ser ner på andra med kunskap och klokskap. Något som jag lärt mig under mina 72 år är att den okunnige endast pladdrar, medan den vise lyssnar innan han/hon tar ordet.
Med denna politiska bakgrund är det förståligt att tryggheten för sparkade, avdankade politiker når rekordnivåer, medan trygghet i skolan och för gamla och unga i och utanför hemmet inte främjas av dessa ”omogna narcisser.” De har stor fallenhet för bortförklaringar och skönmålning av sina nya väljargrupper i förorten och håller hårt i sitt skyddande moraliska paraply över odågor som kräver respekt och inte får kränkas. För dagens köttgrytor lämnas inte frivilligt.
Text: Harriet Larsson, Harriets Blogg
Relaterat och källor
SVT: Var tionde elev känner sig otrygg i skolan
Örebro Universitet: Våra val ökar segregationen
Regeringen: 475 miljoner till satsning för fler lärarassistenter
Dagens Industri: Di granskar: Ministrarna som skönmålar sina meriter
SVD: Per Gudmundson: Extratjänster borde snarast heta merarbete
