DEBATT. Professor emeritus i civilrätt Torsten Sandström skriver att politiker och massmedier sprider politiskt korrekta sagor om det svenska samhällets utveckling, klimatet, migration och jämställdhet. ”Agendan är nämligen att undvika en öppen diskussion och slå ut motståndarna från den offentliga arenan. Meningen är att bevara makten över samtalet och vidmakthålla samhället i sina egna händer.”
Text: Torsten Sandström (Anti-pk-bloggen.se) är professor emeritus i civilrätt vid Lunds universitet med inriktning mot förmögenhetsrätt, särskilt associationsrätt. | Foto: Miguel Henriques. Licens: Unsplash.com (free use)
Intressant nog har ordet naiv skiftat betydelse under århundraden. Förr i tiden då människor trodde på Gud betydde ordet okonstlad eller ursprunglig. Tanken går alltså till psalmen ”Barnatro”. I nutidens förnuftinriktade samhälle är den naive däremot godtrogen eller omedveten. Vi som ifrågasätter den nya barnatro som PK-samhället sprider kritiserar ofta elitens politiker och medier för att vara naiva. Vi menar att de sprider sagoberättelser om det svenska samhällets utveckling. Skaparna av den nya ideologin blir irriterade. De menar förstås att deras budskap inte är menlöst. Liksom kristendomens fäder vill de samla till gemenskap och trosvisshet. Alltså blir PK-ismen en ny form av barnsliga tankar.
Som PK-kritiker vill jag vara tydlig och säga att jag inte är mot mänskliga rättigheter, klimatdebatt, jämställdhet, invandring eller stöd till fattiga och svältande människor. Flera av dessa basala politiska teman har alla en relevant grund. Det är samtliga problem som tål att belysas. Och med det menar jag diskussionen är fri, så att argument i alla riktningar i princip bör vara tillåtna, men det är just denna allsidighet som är kruxet. När det gäller de grundläggande teman jag nyss räknat upp anses nämligen enbart den politiska och mediala elitens tolkning tillåten.
Migration
De folkrättsliga konventioner som tillsamman formar ett bälte av mänskliga rättigheter är ännu inte svensk lag. För dig och mig rör det sig alltså om moraliska normer. För den svenska offentligheten, dvs stat och kommun, har däremot reglerna upphöjts till svensk lag, men oavsett om det rör sig om lag eller moral måste vem som helst ha rätt att ifrågasätta exempelvis regler om asylrätt för flyktingar och i stället förespråka en reglerad invandring via flyktingläger (som det finns gott om kring Medelhavet).
Men en sådan öppen argumentation anses avskyvärd hos en bred krets av politiker och medier. Flyktingsrättsliga regler får nämligen inte sättas ifråga och den som gör det stämplas som hjärtlös högerpopulist. Trots att det finns mycket goda humanitära skäl för centrala beslut som tillåter invandring i ordnade former av vissa av de många familjer som idag väntar i läger, så envisas eliten med att asylrätt vid Sveriges gräns är den norm som ska gälla.
Jämställdhet mellan könen
Situationen är liknande vad gäller jämställdhet mellan män och kvinnor. Endast en liten spillra svenskar är mot jämställdhet. Däremot är jag och många andra mot PK-elitens vinkling av detta ämnesområde. Jag anser nämligen att feminismens antagande om existensen av fasta manliga strukturer har ett mycket svagt vetenskapligt stöd. Okej att enskilda män agerar som patriarker, men det bevisar ju ingenting. Andra män uppträder förståndigt.
Det är tydligt att åtskilliga män uppträder våldsamt eller att män vanligtvis vill fatta snabba beslut, men många kvinnor agerar också könsbundet. De vill ofta främja lugn och ro inom familjen eller på jobbet låta alla komma tills tals så att problemlösningen riskerar att gå i stå. Jag är övertygad om att detta inte rör några sociala strukturer, som följer uppfostran och inlärning.
Men antagligen är det fråga om biologiska skillnader mellan män och kvinnor, som kan mätas i människornas DNA. Det jag nu sagt om biologi är som att svära i PK-kyrkan. Men det är troligtvis vetenskapligt sant. Och följden blir att mängder av lärare och kurser på svenska universitet inte sysslar med vetenskap! Många av de teser som presenteras inom discipliner som ”normkritik” och ”genusteori” är alltså främst politiska påståenden om hur samhället är ser ut.
Klimatet
Tydligast syns inskränkningen i dagens fria samhällsdebatt avseende klimatfrågan. Här har politiker och medier byggt formidabla fästningar bestående av politiskt korrekta ståndpunkter. Från skyttevärnen bombarderas medborgarna med påståenden som enbart delvis har vetenskaplig bäring. CO2-procentsatser avfyras från alla håll mot folket, som har svårt att ta skydd och förstå vad saken egentligen gäller. Diskussionen är fullständigt förvriden.
Jag är själv benägen att lyssna på den majoritet av forskare som pekar på ökade CO2-värden, men tidsfaktorn kring problembilden är osäker. Vidare avger även den biomassa som eliten hyllar CO2 vid förbränning och den komponent som kan lösa grundproblemet, dvs elförsörjning via kärnkraft, diskuteras inte alls. Den politiska eliten vill nämligen inte veta av framtida kärnkraft och för att dölja sin haltande bevisföring skjuter politiker och medier av ytterligare robotsalvor mot den hukande befolkningen. Jag menar att klimatdebatten gränsar till terror.
Sammanfattningsvis
Mot denna bakgrund anser jag inte att det är fel att gång efter annan peka på naivitet hos ledande politiker och journalister. De visar en godtrogen attityd till vad vetenskap är. Dessutom en ovilja att lyssna på andra. Illustrativ är mediernas eviga hyllande av Greta Thunberg. Hennes barnatro – upprepandet av CO2-mantrat – bygger sannolikt på en grund av sanning. Men i mediernas händer blir det annorlunda. Där framstår presentationen av Greta som en uppvisning i stor omedvetenhet. Tunga argument om nya energislag – från luft, vatten och kärnenergi – hamnar fullständigt utanför räkningen. I stället hör vi ekot av upprepade propåer om skam. Detta påminner om terror, utövad av landets miljötalibaner.
Som jag inledningsvis pekat på växlar ord ofta innebörd. Därför vill jag föreslå att ordet naiv – ifall det nu behövs – även bör få betydelsen falsk eller till och med ondsint. Min motivering är enkel: på många områden visar nämligen PK-ismens hantlangare en förvriden och våldsam debattstil. Agendan är nämligen att undvika en öppen diskussion och slå ut motståndarna från den offentliga arenan. Meningen är att bevara makten över samtalet och vidmakthålla samhället i sina egna händer.
Text: Torsten Sandström (Anti-pk-bloggen.se)
Relaterat
- Läs mer av Torsten Sandström
