De senaste åren har ljudbokstjänster fått ett ordentligt fäste runtom i Europa och framför allt i Sverige. Stora aktörer som Storytel, Nextory och Bonnierägda Bookbeat slåss om användare och marknadsandelar med alla tillgängliga medel. Det som är förvånande är att alla tjänster fortsätter att öka i användarantal, kvartal efter kvartal.
Storytel som är den äldsta av tjänsterna (grundades 2005) hade i slutet av 2018 hela 345 200 användare i sverige.
Bookbeat som bara är 3 år gammal har redan rusat upp i 150 000 användare, en väldigt stor ökning från de 57 000 användarna tjänsten hade i början av 2017.
Nextory som är den tredje största tjänsten ökar också, i ännu snabbare takt än både Storytel och Bookbeat sett till intäkter. Under 2018 ökade tjänsten sina intäkter med 152 % till 75 miljoner kronor.
Marknaden verkar ännu inte vara mättad och den stora frågan som alla tjänster ställer är just när den kommer vara det, vad som händer då, och vilka mer som kommer ge sig in i leken.
Bokhandelsjätten Bokus lanserade förra året sin utmanare med namnet Bokus Play som fått bra betyg hos jämförelsesajter av ljudbokstjänster och definitivt kommer ta upp väsentliga marknadsandelar med tanke på att det är båda Bokus och Akademibokhandeln som står bakom tjänsten.
Ljudboksmarknaden börjar mer och mer likna marknaden för film- och seriestreaming där det blir tuffare och tuffare att sticka ut från mängden. Audbile som är Amazons egen ljudbokstjänst (som ännu inte kommit till Sverige) var tidigt ute med att börja erbjuda så kallade ”Audible originals”, det vill säga exklusiva ljudböcker för Audibles prenumeranter.
Storytel har anammat denna idén och har därefter börjat producera Storytel Originals för att sticka ut från konkurrensen. Utöver detta så försöker ljudbokstjänsterna också locka till sig nya användare med fria testperioder.
Det är ingen vild gissning att den tjänst som lyckas skapa något helt unikt kommer vara den som vinner över användare från andra tjänster när marknaden väl mättats. Att de största tjänsterna som Bookbeat och Storytel kommer försöka köpa upp mindre tjänster för att slå ihop (som Storytel gjorde med Mofibo i Danmark) är också en möjlighet.
Extern skribent
Ett minus i ljudbokslyssnandet…för mig var inte detta någon höjdare…väljer att fortsätta läsa pappersböcker.
Just nu läser jag,Warriors, ut i det fria av Erin Hunter, har lånat den av mitt 10 åriga barnbarn. Den handlar om Klaner, men det är katter som är huvudaktörer. Profefetian är mystisk…men klanledaren Blåstjärna litar på budskapet från förfäderna. Hotet mot katterna i Åsklanden växer sig nämligen starkare för varje dag som går. Spännande.
Tråkigt att du inte gillade ljudbok. Det beror många gånger på uppläsaren, d v s HUR han/hon läser. Många saker spelar in. Kanske var det rösten, eller att det är en person man ogillar som läser. Bara det kan göra det svårt att lyssna.
Eller var det bara fel bok ? En annan bok eller uppläsare kan göra stor skillnad. Men du gör förstås som du vill om du anser det vara värt fler försök.
Det viktiga är att du kan läsa i alla fall. Och med hänvisning till din bok om katter, så kan jag berätta att jag läst ” Den långa flykten ” en gång. Den handlar om vilda kaniner och har blivit filmad i tecknad version. ( skriven av Richard Adams ) Faktiskt ganska spännande handling. Filmen är också bra. Något för både dig och ditt barnbarn kanske ? Bäst att tillägga att den är lite sorglig också, särskilt slutet.
Har läst många ggr att Strindberg skulle ha varit både osympatisk och kvinnohatande. Men själv har jag inte upplevt honom så genom de böcker jag läst. Och dramat. Han verkar däremot ganska införstådd med våra psyken och hur vi ofta kan förhålla oss till den andra parten.
Dödsdansen påminner mig också om de dramer som ofta visades i TV när jag var liten ; ” TV-teater”, kallades det. Vi barn som då var faschinerade av det mesta som visades i TV ( andra tider ) blev lika förtjusta i att det skulle visas TV-teater / drama som när det blev ” Långfilm ”. Trots att vi sällan förstod dialogerna. Oftast somnade vi mitt i och fick gå till sängs.
Håller med dig att skuld är något som , trots obehaget att känna det , kan vara till nytta för oss ; få oss inse hur vi är / handlar. Samtidigt tror jag också att för mycket ( särskilt ogrundat ) skuldbeläggande skadar oss mentalt. Det är ett komplicerat ämne och jag är ingen expert.
Dikten av Sapfo har jag själv läst och visst är den vacker och ”träffande”. En av de bästa beskrivningar av hur det känns när man drabbats av förälskelse / kärlek.
Det finns många bra och gripande dikter om just kärleken. Tänker bl a på en rysk dikt om en kärlek som gått förlorad. Den är skriven av Michail Lermontov som jag vill återge, lite förkortad ;
” Nej, det är inte du som har min kärlek väckt.
Din skönhets glans är inte till för mig.
En gammal, lycklig smärta älskar jag i dig,
Allt det som brunnit och som åren släckt.
. . . . . . . .
I hemlighetsfullt samtal drömmer jag.
Men det är ej med dig mitt hjärta talar.
Jag talar med min älskade från unga år.
I dina drag jag söker det förflutna,
I dina läppars liv, läppar i döden slutna,
I dina ögons eld en fjärran, älskad vår.
(Dikten heter ” Nej, det är inte du . . . )
En ödmjuk hyllning Till Kärleken.
Du är den största av gåvor.
Du är det renaste av ljus.
Du lever och verkar genom oss alla.
Du ger av dig själv utan att förvänta
dig något tillbaka.
Att beskriva dig med mänskliga ord är svårt.
Du är mycket större än så.
Detta är mitt hjärtas försök.
Rickard Gavette är entreprenör, låtskrivare och författare. Som en följd av svår sjukdom har han levt isolerad från omvärlden sedan 2013. Kärleken har blivit hans medicin.
Störst av allt är Kärleken!
Mvh Kerstin
Den första strofen:
”En ödmjuk hyllning Till Kärleken. Du är den största av gåvor. Du är det renaste av ljus. Du lever och verkar genom oss alla. Du ger av dig själv utan att förvänta. dig något tillbaka”.
Tack för den. Ursäkta mig, vill inte vara en ”patrypropper” men för mitt litterära öga är detta inget annat än tema på Korinthierbrevet 13:4: ”Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den”.
Vackert? Javisst! Men helt världsfrånvänd och inget av kärlek där så långt jag ser i vart fall.
Kärleken är för dem, som inte bryr sig. Kärlek är för dem, som spontant kan släppa alla högtravande könsroller. Kärleken är för dem, som som vågar vara något annat än dem är, och därför blir något annat.
Smaka på ordet ”En Kärlek” består av tre ord: ”En. Kär. Lek = En lek du håller mycket kär, och som bara bara kan lekas med likasinnade. En lek som du ger dig hän i. En lek bland vuxna, där alla roller kan växla, försvinna eller förändras. Där kreativitet, förmågan att släppa föreställningen om dig själv lös, är efterfrågad, men bara tillsamman med din kärestas vän, vågar du allt. Du blir barnet, du aldrig var, men ville bli. Svårare än så blir det inte.
l
Jag tror att du och Kerstin pratar om olika slags kärlek, Erik.
Du menar nog i första hand den erotiska kärleken mellan två personer, medan Kerstin skriver mer om den s k ” agape ”-kärleken. Den som Paulus skriver om i ditt citat. Det är ju inte riktigt samma sak.
Jag tycker man kan skriva om båda. Men förstår att du vill ha den personliga kärleken mellan två förälskade som motiv här.
Ett minus i ljudbokslyssnandet…för mig var inte detta någon höjdare…väljer att fortsätta läsa pappersböcker.
Just nu läser jag,Warriors, ut i det fria av Erin Hunter, har lånat den av mitt 10 åriga barnbarn. Den handlar om Klaner, men det är katter som är huvudaktörer. Profefetian är mystisk…men klanledaren Blåstjärna litar på budskapet från förfäderna. Hotet mot katterna i Åsklanden växer sig nämligen starkare för varje dag som går. Spännande.
Tråkigt att du inte gillade ljudbok. Det beror många gånger på uppläsaren, d v s HUR han/hon läser. Många saker spelar in. Kanske var det rösten, eller att det är en person man ogillar som läser. Bara det kan göra det svårt att lyssna.
Eller var det bara fel bok ? En annan bok eller uppläsare kan göra stor skillnad. Men du gör förstås som du vill om du anser det vara värt fler försök.
Det viktiga är att du kan läsa i alla fall. Och med hänvisning till din bok om katter, så kan jag berätta att jag läst ” Den långa flykten ” en gång. Den handlar om vilda kaniner och har blivit filmad i tecknad version. ( skriven av Richard Adams ) Faktiskt ganska spännande handling. Filmen är också bra. Något för både dig och ditt barnbarn kanske ? Bäst att tillägga att den är lite sorglig också, särskilt slutet.
Har läst många ggr att Strindberg skulle ha varit både osympatisk och kvinnohatande. Men själv har jag inte upplevt honom så genom de böcker jag läst. Och dramat. Han verkar däremot ganska införstådd med våra psyken och hur vi ofta kan förhålla oss till den andra parten.
Dödsdansen påminner mig också om de dramer som ofta visades i TV när jag var liten ; ” TV-teater”, kallades det. Vi barn som då var faschinerade av det mesta som visades i TV ( andra tider ) blev lika förtjusta i att det skulle visas TV-teater / drama som när det blev ” Långfilm ”. Trots att vi sällan förstod dialogerna. Oftast somnade vi mitt i och fick gå till sängs.
Håller med dig att skuld är något som , trots obehaget att känna det , kan vara till nytta för oss ; få oss inse hur vi är / handlar. Samtidigt tror jag också att för mycket ( särskilt ogrundat ) skuldbeläggande skadar oss mentalt. Det är ett komplicerat ämne och jag är ingen expert.
Dikten av Sapfo har jag själv läst och visst är den vacker och ”träffande”. En av de bästa beskrivningar av hur det känns när man drabbats av förälskelse / kärlek.
Det finns många bra och gripande dikter om just kärleken. Tänker bl a på en rysk dikt om en kärlek som gått förlorad. Den är skriven av Michail Lermontov som jag vill återge, lite förkortad ;
” Nej, det är inte du som har min kärlek väckt.
Din skönhets glans är inte till för mig.
En gammal, lycklig smärta älskar jag i dig,
Allt det som brunnit och som åren släckt.
. . . . . . . .
I hemlighetsfullt samtal drömmer jag.
Men det är ej med dig mitt hjärta talar.
Jag talar med min älskade från unga år.
I dina drag jag söker det förflutna,
I dina läppars liv, läppar i döden slutna,
I dina ögons eld en fjärran, älskad vår.
(Dikten heter ” Nej, det är inte du . . . )
En ödmjuk hyllning Till Kärleken.
Du är den största av gåvor.
Du är det renaste av ljus.
Du lever och verkar genom oss alla.
Du ger av dig själv utan att förvänta
dig något tillbaka.
Att beskriva dig med mänskliga ord är svårt.
Du är mycket större än så.
Detta är mitt hjärtas försök.
Rickard Gavette är entreprenör, låtskrivare och författare. Som en följd av svår sjukdom har han levt isolerad från omvärlden sedan 2013. Kärleken har blivit hans medicin.
Störst av allt är Kärleken!
Mvh Kerstin
Den första strofen:
”En ödmjuk hyllning Till Kärleken. Du är den största av gåvor. Du är det renaste av ljus. Du lever och verkar genom oss alla. Du ger av dig själv utan att förvänta. dig något tillbaka”.
Tack för den. Ursäkta mig, vill inte vara en ”patrypropper” men för mitt litterära öga är detta inget annat än tema på Korinthierbrevet 13:4: ”Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den”.
Vackert? Javisst! Men helt världsfrånvänd och inget av kärlek där så långt jag ser i vart fall.
Kärleken är för dem, som inte bryr sig. Kärlek är för dem, som spontant kan släppa alla högtravande könsroller. Kärleken är för dem, som som vågar vara något annat än dem är, och därför blir något annat.
Smaka på ordet ”En Kärlek” består av tre ord: ”En. Kär. Lek = En lek du håller mycket kär, och som bara bara kan lekas med likasinnade. En lek som du ger dig hän i. En lek bland vuxna, där alla roller kan växla, försvinna eller förändras. Där kreativitet, förmågan att släppa föreställningen om dig själv lös, är efterfrågad, men bara tillsamman med din kärestas vän, vågar du allt. Du blir barnet, du aldrig var, men ville bli. Svårare än så blir det inte.
l
Jag tror att du och Kerstin pratar om olika slags kärlek, Erik.
Du menar nog i första hand den erotiska kärleken mellan två personer, medan Kerstin skriver mer om den s k ” agape ”-kärleken. Den som Paulus skriver om i ditt citat. Det är ju inte riktigt samma sak.
Jag tycker man kan skriva om båda. Men förstår att du vill ha den personliga kärleken mellan två förälskade som motiv här.
Fösta länken skall vara https://www.oppetarkiv.se/video/10728243/dodsdansen
Skall själv se om Dödsdansen nu i höst med Persbrandt som artillerikaptenen Edgar tillsammans med Lena Endre på maximteatern som för övrigt Strindberg själv grundande och ägde.
Har nu sett Dödsdansen med Keve Hjelm och Margareta Krook. Vilka skådespelare ! Även karaktären ”Kurt” spelade bra . Och dramat i sig är fängslande. Tror inte jag sett den tidigare. Har börjat smygtitta på den andra varianten också ( med Malmsjö bl a ) men har en hel del kvar att se. Håller med att de är sevärda.
Det där med skuld, det är väl allmänmänskligt? Både att känna själv eller skjuta på andra. Där är dramat ofta ett fantastiskt sätt att åskådliggöra det. Har läst några grekiska dramer för längesen, och dom var fängslande också. De gamla grekiska alltså, (Sofokles och allt vad dom hette fast jag minns inte om det var just honom jag läste).
Tack för tipset om Dödsdansen . Finns inte just någon teater / drama att gå och se ”live” där jag bor. Så det är tur det går att se en del via Öppet Arkiv i alla fall.
Så förtjust glad jag blir eva-marie, att du tog dig tid, att vi är ense om att Dödsdansen är både tänkvärd och sevärt. Dödsdansen är en klassiker och håller än i dag och kommer så göra i framtiden, för oss lite äldre kanske, med många och långa förhållande bakom oss. Dramat vittnar om att Strindberg inte alls var så som han beskrevs av sina antagonister, utan insiktsfull och stundom ångerfull.
Om skulden är allmänmänskligt? Tja… Antagligen, men varför då, om vi för en stund bortser från den genom tidernas mest upprepade förklaring av orsaker: Arvsynden. Synden sett från ett religiöst perspektiv kommande från Adam och Eva. Skuld är en ytters effektiv beteendereglerande metod, utövandes som är av föräldrar mot barn. Visst är skuld effektiv. Problemet är att skulden inte bara har en tagg, med ett motståndskraftig gift utan dessutom försedd med hulling. Sedan att slänga bort sin skuld. Att göra sig av med den. Vet inte om det verkligen är önskvärt? Ska man inte vara glad för att man KAN känna skuld och skam? Vad är alternativet? Jo, den samvetslös varelsen. Den ack så populära i samhällsdebatten psykopaten, där frånvaron av skuld är det mest utmejslade karaktärsdraget. Frånvaron av skam, skuld och samvete. En moraliskt galenskap, utan galenskap. Skulden ser jag som en drivkraft. En drivkraft för kommunikation, att kartlägga landet rätt, mellan två människor i relation till varandra. Återkommer om de grekiska dramat.
Låt oss i stället närmas oss kärleken.
Gripen blir man av den vackraste dikt om kärlek, som någonsin skrivits:
”Gudars like syns mig den mannen vara, han som mitt emot dig kan sitta, han som i din närhet lyss till din kära stämmas älskliga tonfall och ditt ljuva, tjusande skratt som alltid i mitt bröst bragt hjärtat i häftig skälvning. Ser jag blott dig skymta förbi mig flyktigt, stockar sig rösten; tungans makt är bruten och under huden löper elden genast i fina flammor; ögats blick blir skymd och det susar plötsligt för mina öron. Svetten rinner ned och en ristning griper all min arma kropp. Jag blir mera färglöst blek än ängens strå. Och det tycks som vore döden mig nära”.
Ur Fragment 31 av Sapfo.
Under romantikens tidevarv, dess höjdpunkt (i Frankrike så klart) såg man kärlek som ett sjukdomstillstånd, var av man identifierade fyra olika sorters åkommor: Den romantiska kärleken. Den passionerade a.k.a. lidelsefulla kärleken. Byxkärleken samt fåfängans kärlek. Dessa fyra tillstånd drabbade människor som levde under ordnade förhållanden, varvid man sökte bot. Intressant. Att ingå äktenskap var ett förbund som slöt släkten, egendom och makt vidare. Varaktig förening, livet ut, mellan två människor som svor på bibeln inför gud och hela församlingen om evig trohet. Detta medförde ekonomiska samt juridiska konsekvenser. Otrohet var mycket farlig och är det för övrigt fortfarande. Giftermål och äktenskap, vars grund vilade på ömsesidig kärlek, var det inte tal om. Döttrar och söner giftes bort, kanske mot bägges vilja?
Den romantiska kärleken behöver väl knappas förklaras? En tolkning är att den här avser förälskelser och dess praktiska tillämpning svärmerier. Döds- och livsfarlig för äkta make eller maka utanför äktenskap. Man sökta bot, kanske genom resor bort från frestelsen.
Den lidelsefulla kärleken, där den älskande lider alla kval. Kanske icke besvarad kärlek? Kanske kärlek till någon man aldrig kan få?
Hade de läkare, eller andra professionella förståsigpåare, som sökte bota åkomma, sett dagens pridefestival, hade dem utan vidare betraktat företeelsen som en galen kollektivt utslag av byxkärlek.
Fåfängans kärlek, får här tolkas som kärlek till det ouppnåeliga. Som kärlek till en kändis, man inte känner, kanske?
Till sist angående Sapfos kärleksdikt – en åkomma. Ett triangeldrama med följande möjlig tolkning: En lesbisk kvinnas kärlek till en kvinnas kärlek till hennes make: Den lidelsefulla kärleken.
Kerstin Carlsson, kul att tar dig till bibblan. Skriv ner vad du lyssna på. Ge omdömen. eva-marie: Mycket fin och bra dikt eva-marie. Verkligen. Har inte läst så mycket av Dagerman (en del dramatik, för längesedan) men detta att ta på sig skuld – att allt är ens eget fel, var hans gebit. Detta med skuld är intressant. Minst sagt! Eller hur? Anser mig vara tämligen beläst i psykiatrisk litteratur, men ingenstans gestaltas skulden så träffande och drabbande som i skönlitteraturen samt i dramatiken. Strindberg var tvärt om: allt var alla andras fel. Fast det stämmer inte, när man läser hans dramatik. Har åtskilliga gånger sett hans drama: ”Dödsdansen” där utvecklar han en säregen självinsikt i både artillerikaptenen Edgar samt vännen Kurt. Tror Strindberg är mer vännen Kurt. Den finns på svtplay:”https://www.oppetarkiv.se/video/10728243/dodsdansen” Med Margareta Krok och Keve Hjelm. Sevärd. Eller med Jan Malmsjö och Marie Göranzon. https://www.oppetarkiv.se/video/13355472/dodsdansen Välj själva.
Förta länken i detta samtal. Skönt. Ogillar länkar.
Återkom med omdömen vilken som är ni gillande.
Fösta länken skall vara https://www.oppetarkiv.se/video/10728243/dodsdansen
Skall själv se om Dödsdansen nu i höst med Persbrandt som artillerikaptenen Edgar tillsammans med Lena Endre på maximteatern som för övrigt Strindberg själv grundande och ägde.
Har nu sett Dödsdansen med Keve Hjelm och Margareta Krook. Vilka skådespelare ! Även karaktären ”Kurt” spelade bra . Och dramat i sig är fängslande. Tror inte jag sett den tidigare. Har börjat smygtitta på den andra varianten också ( med Malmsjö bl a ) men har en hel del kvar att se. Håller med att de är sevärda.
Det där med skuld, det är väl allmänmänskligt? Både att känna själv eller skjuta på andra. Där är dramat ofta ett fantastiskt sätt att åskådliggöra det. Har läst några grekiska dramer för längesen, och dom var fängslande också. De gamla grekiska alltså, (Sofokles och allt vad dom hette fast jag minns inte om det var just honom jag läste).
Tack för tipset om Dödsdansen . Finns inte just någon teater / drama att gå och se ”live” där jag bor. Så det är tur det går att se en del via Öppet Arkiv i alla fall.
Så förtjust glad jag blir eva-marie, att du tog dig tid, att vi är ense om att Dödsdansen är både tänkvärd och sevärt. Dödsdansen är en klassiker och håller än i dag och kommer så göra i framtiden, för oss lite äldre kanske, med många och långa förhållande bakom oss. Dramat vittnar om att Strindberg inte alls var så som han beskrevs av sina antagonister, utan insiktsfull och stundom ångerfull.
Om skulden är allmänmänskligt? Tja… Antagligen, men varför då, om vi för en stund bortser från den genom tidernas mest upprepade förklaring av orsaker: Arvsynden. Synden sett från ett religiöst perspektiv kommande från Adam och Eva. Skuld är en ytters effektiv beteendereglerande metod, utövandes som är av föräldrar mot barn. Visst är skuld effektiv. Problemet är att skulden inte bara har en tagg, med ett motståndskraftig gift utan dessutom försedd med hulling. Sedan att slänga bort sin skuld. Att göra sig av med den. Vet inte om det verkligen är önskvärt? Ska man inte vara glad för att man KAN känna skuld och skam? Vad är alternativet? Jo, den samvetslös varelsen. Den ack så populära i samhällsdebatten psykopaten, där frånvaron av skuld är det mest utmejslade karaktärsdraget. Frånvaron av skam, skuld och samvete. En moraliskt galenskap, utan galenskap. Skulden ser jag som en drivkraft. En drivkraft för kommunikation, att kartlägga landet rätt, mellan två människor i relation till varandra. Återkommer om de grekiska dramat.
Låt oss i stället närmas oss kärleken.
Gripen blir man av den vackraste dikt om kärlek, som någonsin skrivits:
”Gudars like syns mig den mannen vara, han som mitt emot dig kan sitta, han som i din närhet lyss till din kära stämmas älskliga tonfall och ditt ljuva, tjusande skratt som alltid i mitt bröst bragt hjärtat i häftig skälvning. Ser jag blott dig skymta förbi mig flyktigt, stockar sig rösten; tungans makt är bruten och under huden löper elden genast i fina flammor; ögats blick blir skymd och det susar plötsligt för mina öron. Svetten rinner ned och en ristning griper all min arma kropp. Jag blir mera färglöst blek än ängens strå. Och det tycks som vore döden mig nära”.
Ur Fragment 31 av Sapfo.
Under romantikens tidevarv, dess höjdpunkt (i Frankrike så klart) såg man kärlek som ett sjukdomstillstånd, var av man identifierade fyra olika sorters åkommor: Den romantiska kärleken. Den passionerade a.k.a. lidelsefulla kärleken. Byxkärleken samt fåfängans kärlek. Dessa fyra tillstånd drabbade människor som levde under ordnade förhållanden, varvid man sökte bot. Intressant. Att ingå äktenskap var ett förbund som slöt släkten, egendom och makt vidare. Varaktig förening, livet ut, mellan två människor som svor på bibeln inför gud och hela församlingen om evig trohet. Detta medförde ekonomiska samt juridiska konsekvenser. Otrohet var mycket farlig och är det för övrigt fortfarande. Giftermål och äktenskap, vars grund vilade på ömsesidig kärlek, var det inte tal om. Döttrar och söner giftes bort, kanske mot bägges vilja?
Den romantiska kärleken behöver väl knappas förklaras? En tolkning är att den här avser förälskelser och dess praktiska tillämpning svärmerier. Döds- och livsfarlig för äkta make eller maka utanför äktenskap. Man sökta bot, kanske genom resor bort från frestelsen.
Den lidelsefulla kärleken, där den älskande lider alla kval. Kanske icke besvarad kärlek? Kanske kärlek till någon man aldrig kan få?
Hade de läkare, eller andra professionella förståsigpåare, som sökte bota åkomma, sett dagens pridefestival, hade dem utan vidare betraktat företeelsen som en galen kollektivt utslag av byxkärlek.
Fåfängans kärlek, får här tolkas som kärlek till det ouppnåeliga. Som kärlek till en kändis, man inte känner, kanske?
Till sist angående Sapfos kärleksdikt – en åkomma. Ett triangeldrama med följande möjlig tolkning: En lesbisk kvinnas kärlek till en kvinnas kärlek till hennes make: Den lidelsefulla kärleken.
Kerstin Carlsson, kul att tar dig till bibblan. Skriv ner vad du lyssna på. Ge omdömen. eva-marie: Mycket fin och bra dikt eva-marie. Verkligen. Har inte läst så mycket av Dagerman (en del dramatik, för längesedan) men detta att ta på sig skuld – att allt är ens eget fel, var hans gebit. Detta med skuld är intressant. Minst sagt! Eller hur? Anser mig vara tämligen beläst i psykiatrisk litteratur, men ingenstans gestaltas skulden så träffande och drabbande som i skönlitteraturen samt i dramatiken. Strindberg var tvärt om: allt var alla andras fel. Fast det stämmer inte, när man läser hans dramatik. Har åtskilliga gånger sett hans drama: ”Dödsdansen” där utvecklar han en säregen självinsikt i både artillerikaptenen Edgar samt vännen Kurt. Tror Strindberg är mer vännen Kurt. Den finns på svtplay:”https://www.oppetarkiv.se/video/10728243/dodsdansen” Med Margareta Krok och Keve Hjelm. Sevärd. Eller med Jan Malmsjö och Marie Göranzon. https://www.oppetarkiv.se/video/13355472/dodsdansen Välj själva.
Förta länken i detta samtal. Skönt. Ogillar länkar.
Återkom med omdömen vilken som är ni gillande.
Bellman, fantastisk! Bellmans epistlar…Tänk vilken fin skatt vi har här i vårt land Sverige av författare och poeter, visdiktare och diktare i stort.
Jag undrar Erik, ligger det böcker inlästa på cd skivor också hos biblioteken? Jag är ingen besökare hos biblioteket, köper mina böcker, och har fått ärva en del under åren…
”ligger det böcker inlästa på cd skivor också hos biblioteken”?
Ja, ja… Varför undrar du om det finns inlästa böcker på CD hos biblioteken, om du nu inte är en bibliotekbesökare? Eller tänker du dig att låna DC-böcker på biblioteken?
Till eva-marie samt Kerstin Carlsson: anser även att Thåströms texter även är värda att läsas:
”En del faller vackert.
En del faller hårt.
En del faller alltid, alltid ner I hål.
En del hittar inget.
En del de hittar allt.
En del hittar bara, sån’t som inte räknas alls.
Jag vet du lever mitt I bland.
Fast mitt I ingenstans.
Mitt I allt det där, du försöker ge ett namn.
Jag vet du odlar vingar.
För din hud har blitt för trång.
Jag vet att du försöker,
flyga bort nånstans med dom.
En del kutar runt, I stora svarta nav.
Och hur de kommit minns, minns de inget av.
En del lever sitt liv, högt upp på en piedestal.
En del lever sitt, bara för att rasa av.
Jag vet att du ser bilder, I ditt huvud som gör ont.
Jag vet att du ser bilder, men skit I allting sån’t.
Jag vet du klättrar väggar, som du inte trodde fanns.
Just när du trodde allting,
hade fallit ner på plats.
Men det här är inget sån’t.
som du ska bry dig om.
En del plockar vingar,
från änglar som de mött.
En del plockar sina,
från insekter som dött.
En del lär sig ljuga,
en del de blir soldat.
Men vem av dem är du,
vem av dem är du idag?
Du som aldrig skulle bli,
som de andra va’.
Du som aldrig skulle,
ha några gudars svar.
Ikväll spelar allt,
allt sån’t ingen roll.
Ikväll, ikväll, ikväll,
är det inget sån’t på gång.
För det här är inget sån’t.
som du ska bry dig om”.
Oj oj, Erik. Att Thåström är så poetisk är en överraskning för mig i alla fall. En tänkare och poet.
Jag har ju inte lyssnat så mkt på hans musik heller, men vet att många beundrar honom. Men det här är kanske någon dikt han skrivit ? ( Här blottar jag min okunskap om Thåström ). Det här är i alla fall en text som kan läsas om och om igen . Som med all bra poesi ;
En bra dikt blir liksom aldrig riktigt färdigläst. Den går att läsa om och om igen, och ändå kan det vara som att upptäcka den för första gången.
Att ”odla vingar” för att ”huden känns för trång” och att vilja ”flyga någonstans med dom” är ord jag verkligen känner igen mig själv i ! Precis som ”ser bilder i ditt huvud som gör ont” . Tack för den !
Du för in mig på tankar om all musik som innehåller fantastisk poesi, om man bara lyssnar. Kerstin Carlsson tog ju upp bl a Evert Taubes ord t ex. Här finns så många fler musiker/sångare att lägga till ; Ted / Kenneth Gärdestad , Olle Adolfsson , Barbro Hörberg m fl m fl. Och många utländska artisters texter som ja nog får återkomma till. Just nu känner jag mig lite trög när jag försöker hitta exempel.
”Det här är i alla fall en text som kan läsas om och om igen . Som med all bra poesi/…/och ändå kan det vara som att upptäcka den för första gången. En bra dikt blir liksom aldrig riktigt färdigläst.
Precis eva-marie. Precis så är det. Det är enbart poesi, skaldekonsten som kan greja det trixet. Växte upp med Ted/Kenneth Gärdestad och framför allt Olle Adolfsson samt högaktar även Barbro Hörberg, hon har liksom en berättelse i sången.
Winnerbäck poesi är bra:
”Vi står tysta framför skälet, där sommaren tar slut. Som tonårsbarn på hemväg efter gårdagens debut. Nu skulle inget bli som förr, vi var i en annan division. Vi kunde höra höstens mörka vatten brusa under bron.
Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej. Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig.
En elegi för alla sorger den där hösten handla om. För en mor som sjukna in, för ett barn som aldrig kom. För skuggan över gårn där aldrig solen lyste in. För en ork som inte fanns, du sakna min, jag sakna din
För en tystnad mellan väggarna som skar genom cement. Två ögonpar i tomhet från september till advent. För en man som gick till jobbet som om inget hade hänt. För en kvinna som sa allting är förstört, allt är bränt”.
”Anna bussarna här utanför går ingenstans
Det är ingen som vill nånvart
Jag har åkt så många varv
Men det är alltid lika svart
Anna är det tiden på året som skrämmer
är vi trygga bakom väggarna här
Jag vill inte få in den här världen
Den är så tom och tyst och tvär
Anna det är ett timglas som bara rinner
Det finns inget att förstå
När himlen är blodröd och brinner
är det natten som tränger sig på
Och jag drömmer så konstigt igen
Anna håll mig hårt
För jag skakar av all denna meningslöshet
Jag förstår bara det som är vårt
En elegi för alla vägar som vi inte vandrat än. För en tid som bara går och aldrig kommer igen.
Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej. Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig.
Vackert av Winnerbäck . Lite svårmodigt och sorgligt, sånt som jag är svag för.
Det här påminner mig om olika rader ur Stig Dagermans ”Birgitta Svit”, vet inte varför ;
” Det finns en ö av ensamhet, Birgitta,
dit alla vita broar leder.
Det är den enda varom livet skriver.
Men inte skall Birgitta gråta
över ön som är inom oss.
Vi måste läsa medan boken varar.
Vi måste vandra medan bron står kvar. ”
Själv har jag inte läst mycket av Dagerman tyvärr, men hittade ”Birgitta Svit” i ett häfte jag köpte en gång och rev ur bladen med just den dikten, som är mycket längre än bara de där raderna. Tyckte den var så fin. Och vemodig.
Många musiker skulle lika gärna kunnat vara poeter.
Ja, det finns texter för oss alla om vi tar oss tid att leta och läsa…Du undrade om jag skulle besöka biblioteket? Ja, det ska jag, ska skaffa mig ett kort nu…och låna ”talböcker på CD”- och sedan” ladda” i min bärbara CD spelare…Du förstår, jag är gammal som gatan, därför låter jag både bortkommen och omodern…Så Tack för Ditt svar Erik.
Kerstin. Du låter inte bortkommen, tycker jag. Jag tycker bara det är roligt att det är fler som tittar in här och ev deltar i samtalen.
Jag är inte heller särskilt ung längre . (Fast att du skulle vara ”gammal som gatan” tror jag inte riktigt på).
Erik märkte tidigt på mitt sätt att skriva att jag är äldre än honom. Så jag antar att jag kan låta lite omodern ibland. Det är inget jag bryr mig om. Att vara modern är lite överskattat i vårt land, tycker jag.
Bra att du tänker besöka biblioteket och kanske hitta en bra ljudbok eller vanlig bok. Är inte säker på att alla böcker finns som ljudbok , fast många gör det. Be personalen hjälpa dig om det är svårt att hitta det du söker.
Hör gärna av dig igen hur det går.
Bellman, fantastisk! Bellmans epistlar…Tänk vilken fin skatt vi har här i vårt land Sverige av författare och poeter, visdiktare och diktare i stort.
Jag undrar Erik, ligger det böcker inlästa på cd skivor också hos biblioteken? Jag är ingen besökare hos biblioteket, köper mina böcker, och har fått ärva en del under åren…
”ligger det böcker inlästa på cd skivor också hos biblioteken”?
Ja, ja… Varför undrar du om det finns inlästa böcker på CD hos biblioteken, om du nu inte är en bibliotekbesökare? Eller tänker du dig att låna DC-böcker på biblioteken?
Till eva-marie samt Kerstin Carlsson: anser även att Thåströms texter även är värda att läsas:
”En del faller vackert.
En del faller hårt.
En del faller alltid, alltid ner I hål.
En del hittar inget.
En del de hittar allt.
En del hittar bara, sån’t som inte räknas alls.
Jag vet du lever mitt I bland.
Fast mitt I ingenstans.
Mitt I allt det där, du försöker ge ett namn.
Jag vet du odlar vingar.
För din hud har blitt för trång.
Jag vet att du försöker,
flyga bort nånstans med dom.
En del kutar runt, I stora svarta nav.
Och hur de kommit minns, minns de inget av.
En del lever sitt liv, högt upp på en piedestal.
En del lever sitt, bara för att rasa av.
Jag vet att du ser bilder, I ditt huvud som gör ont.
Jag vet att du ser bilder, men skit I allting sån’t.
Jag vet du klättrar väggar, som du inte trodde fanns.
Just när du trodde allting,
hade fallit ner på plats.
Men det här är inget sån’t.
som du ska bry dig om.
En del plockar vingar,
från änglar som de mött.
En del plockar sina,
från insekter som dött.
En del lär sig ljuga,
en del de blir soldat.
Men vem av dem är du,
vem av dem är du idag?
Du som aldrig skulle bli,
som de andra va’.
Du som aldrig skulle,
ha några gudars svar.
Ikväll spelar allt,
allt sån’t ingen roll.
Ikväll, ikväll, ikväll,
är det inget sån’t på gång.
För det här är inget sån’t.
som du ska bry dig om”.
Oj oj, Erik. Att Thåström är så poetisk är en överraskning för mig i alla fall. En tänkare och poet.
Jag har ju inte lyssnat så mkt på hans musik heller, men vet att många beundrar honom. Men det här är kanske någon dikt han skrivit ? ( Här blottar jag min okunskap om Thåström ). Det här är i alla fall en text som kan läsas om och om igen . Som med all bra poesi ;
En bra dikt blir liksom aldrig riktigt färdigläst. Den går att läsa om och om igen, och ändå kan det vara som att upptäcka den för första gången.
Att ”odla vingar” för att ”huden känns för trång” och att vilja ”flyga någonstans med dom” är ord jag verkligen känner igen mig själv i ! Precis som ”ser bilder i ditt huvud som gör ont” . Tack för den !
Du för in mig på tankar om all musik som innehåller fantastisk poesi, om man bara lyssnar. Kerstin Carlsson tog ju upp bl a Evert Taubes ord t ex. Här finns så många fler musiker/sångare att lägga till ; Ted / Kenneth Gärdestad , Olle Adolfsson , Barbro Hörberg m fl m fl. Och många utländska artisters texter som ja nog får återkomma till. Just nu känner jag mig lite trög när jag försöker hitta exempel.
”Det här är i alla fall en text som kan läsas om och om igen . Som med all bra poesi/…/och ändå kan det vara som att upptäcka den för första gången. En bra dikt blir liksom aldrig riktigt färdigläst.
Precis eva-marie. Precis så är det. Det är enbart poesi, skaldekonsten som kan greja det trixet. Växte upp med Ted/Kenneth Gärdestad och framför allt Olle Adolfsson samt högaktar även Barbro Hörberg, hon har liksom en berättelse i sången.
Winnerbäck poesi är bra:
”Vi står tysta framför skälet, där sommaren tar slut. Som tonårsbarn på hemväg efter gårdagens debut. Nu skulle inget bli som förr, vi var i en annan division. Vi kunde höra höstens mörka vatten brusa under bron.
Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej. Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig.
En elegi för alla sorger den där hösten handla om. För en mor som sjukna in, för ett barn som aldrig kom. För skuggan över gårn där aldrig solen lyste in. För en ork som inte fanns, du sakna min, jag sakna din
För en tystnad mellan väggarna som skar genom cement. Två ögonpar i tomhet från september till advent. För en man som gick till jobbet som om inget hade hänt. För en kvinna som sa allting är förstört, allt är bränt”.
”Anna bussarna här utanför går ingenstans
Det är ingen som vill nånvart
Jag har åkt så många varv
Men det är alltid lika svart
Anna är det tiden på året som skrämmer
är vi trygga bakom väggarna här
Jag vill inte få in den här världen
Den är så tom och tyst och tvär
Anna det är ett timglas som bara rinner
Det finns inget att förstå
När himlen är blodröd och brinner
är det natten som tränger sig på
Och jag drömmer så konstigt igen
Anna håll mig hårt
För jag skakar av all denna meningslöshet
Jag förstår bara det som är vårt
En elegi för alla vägar som vi inte vandrat än. För en tid som bara går och aldrig kommer igen.
Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej. Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig.
Vackert av Winnerbäck . Lite svårmodigt och sorgligt, sånt som jag är svag för.
Det här påminner mig om olika rader ur Stig Dagermans ”Birgitta Svit”, vet inte varför ;
” Det finns en ö av ensamhet, Birgitta,
dit alla vita broar leder.
Det är den enda varom livet skriver.
Men inte skall Birgitta gråta
över ön som är inom oss.
Vi måste läsa medan boken varar.
Vi måste vandra medan bron står kvar. ”
Själv har jag inte läst mycket av Dagerman tyvärr, men hittade ”Birgitta Svit” i ett häfte jag köpte en gång och rev ur bladen med just den dikten, som är mycket längre än bara de där raderna. Tyckte den var så fin. Och vemodig.
Många musiker skulle lika gärna kunnat vara poeter.
Ja, det finns texter för oss alla om vi tar oss tid att leta och läsa…Du undrade om jag skulle besöka biblioteket? Ja, det ska jag, ska skaffa mig ett kort nu…och låna ”talböcker på CD”- och sedan” ladda” i min bärbara CD spelare…Du förstår, jag är gammal som gatan, därför låter jag både bortkommen och omodern…Så Tack för Ditt svar Erik.
Kerstin. Du låter inte bortkommen, tycker jag. Jag tycker bara det är roligt att det är fler som tittar in här och ev deltar i samtalen.
Jag är inte heller särskilt ung längre . (Fast att du skulle vara ”gammal som gatan” tror jag inte riktigt på).
Erik märkte tidigt på mitt sätt att skriva att jag är äldre än honom. Så jag antar att jag kan låta lite omodern ibland. Det är inget jag bryr mig om. Att vara modern är lite överskattat i vårt land, tycker jag.
Bra att du tänker besöka biblioteket och kanske hitta en bra ljudbok eller vanlig bok. Är inte säker på att alla böcker finns som ljudbok , fast många gör det. Be personalen hjälpa dig om det är svårt att hitta det du söker.
Hör gärna av dig igen hur det går.
Tack till er, Erik Forsman och eva-marie, kommentarerna som skrivits av er har och är mycket upplysande och trevliga att läsa, tipsen jag fått om läsvärda böcker och författare är värdefullt. Jag är också en ”bokmal”, inte i den kalibern som ni, men ändå så läser jag en hel del…när det gäller ljudböcker så är inte detta jag kan referera till, eftersom jag inte kan hantera trådlöst nämnvärt bra, jag är känslig mot mikrovågor, så därför är jag ibland lite avundsjuk på dem som kan sitta på en parkbänk tex och lyssna…eller på tåget. Själv har jag några favoritförfattare, som Evert Taube, hans poesi är så fantastisk, tex strofen ur dikten Nocturne, ”Lycklig och varm snart du drömmer, flyr mig i drömmen som våg flyr vind”. Vackert språk. Dan Andersson är också en favorit, ”Det kallas vidskepelse” tycker jag är läsvärd, Tage Danielsson inte att förglömma, Tages dikter är ju bara så träffande underfundiga…Får jag ”spreta ut lite”?
Då är ju ”Vattnets sanna kraft, skriven av Masaru Emoto, där hittade iallafall jag intressanta tankeobjekt över livet…
Ha en fortsatt fin boksommar! Både med ljudböcker och pappersböcker.
Mvh
Kerstin Carlsson.
Tack själv, Kerstin. Väldigt roligt att fler är här och läser och uppskattar det som skrivs. Hoppas du provar på någon eller några av de böcker vi diskuterar.
Dan Andersson är också en av mina favoriter, fast när det gäller poesi har jag så många favoriter så jag kan inte säga vem jag tycker allra bäst om. Och Tage Danielsson! Rolig och underfundig, som du skriver.
”Vattnets sanna kraft” känner jag inte till. Det kanske Erik gör.
Ha själv en bra sommar, det som är kvar av den.
Säger som eva-marie: välkommen Kerstin Carlsson. Kul att fler läser här.
Kerstin, man behöver inte köra trådlöst, det gör inte jag. Vanlig hörlurar går bra. Man behöver inte heller ha en mobil. På biblioteket lånar man ljudböcker gratis. Evert Taube ja visst. Fantastiskt. Hans stil som är så unik; att med vanliga ord fånga så exakt: ”Fjärden ligger blank som ett nybonat golv” kan det bli enklare? Har inte läst då mycket av Tage, för utom: ”Sagor för barn över 18 år” däremot mera av Hasse Alfredsson. Har kreativitet var häpnadsväckande som kommer till uttryck i ”Lagens långa näsa” som är en mängd underfundiga kriminalberättelser med unika, begåvade intriger och oväntade slut. Hans bok: ”En ond man” var bra som senare bliv film: ”Den enfaldige mördaren”. Hans bästa filmer: ”Picassos äventyr”, ”I huvudet på en gammal gubbe” samt framföra allt: ”Ägget är löst” där även dramat om Kung Oidipus fick plats.
Vad säger ni i så fall om Bellman?
Vill särskilt lyfta fram Stig Larssons poesi, som stundom är genialisk ömsom intetsägande:
”Kan jag någonsin älska dig? Smakar vattnet ingenting?”
”Slowly we pass Arkansas, as if it were ourselves”.
Tack för de smakproven.
Skall nog försöka mig på hans poesi också. Känns som han kan skriva lite egensinnigt , fast jag vet ju inte egentligen.
Emily Dickinson, som jag läste mycket en period, skriver också väldigt speciellt. Hon översätts olika, så de kan kännas annorlunda när man läser olika översättningar. Vill bjuda på en av hennes dikter för att visa på hur det kan låta. Risken är att du redan känner till den, men det får jag ta.
” Domen, ett hus utan dörr –
solen din enda chans –
och så drogs stegen bort –
ingen mer flyktväg fanns –
Det skiftas av en dröm
om yttervärldens bud –
där ekorr`n leker – bären dör –
och granar bugar -för Gud – ”
Lite deppig kanske (och fin tycker jag) men hon skrev många lättsammare dikter också, bl a om kärlek . Men den här tekniken, med korta meningar och bindestreck, var hennes sätt att skriva. Fast alla översätter inte så.
Tack till er, Erik Forsman och eva-marie, kommentarerna som skrivits av er har och är mycket upplysande och trevliga att läsa, tipsen jag fått om läsvärda böcker och författare är värdefullt. Jag är också en ”bokmal”, inte i den kalibern som ni, men ändå så läser jag en hel del…när det gäller ljudböcker så är inte detta jag kan referera till, eftersom jag inte kan hantera trådlöst nämnvärt bra, jag är känslig mot mikrovågor, så därför är jag ibland lite avundsjuk på dem som kan sitta på en parkbänk tex och lyssna…eller på tåget. Själv har jag några favoritförfattare, som Evert Taube, hans poesi är så fantastisk, tex strofen ur dikten Nocturne, ”Lycklig och varm snart du drömmer, flyr mig i drömmen som våg flyr vind”. Vackert språk. Dan Andersson är också en favorit, ”Det kallas vidskepelse” tycker jag är läsvärd, Tage Danielsson inte att förglömma, Tages dikter är ju bara så träffande underfundiga…Får jag ”spreta ut lite”?
Då är ju ”Vattnets sanna kraft, skriven av Masaru Emoto, där hittade iallafall jag intressanta tankeobjekt över livet…
Ha en fortsatt fin boksommar! Både med ljudböcker och pappersböcker.
Mvh
Kerstin Carlsson.
Tack själv, Kerstin. Väldigt roligt att fler är här och läser och uppskattar det som skrivs. Hoppas du provar på någon eller några av de böcker vi diskuterar.
Dan Andersson är också en av mina favoriter, fast när det gäller poesi har jag så många favoriter så jag kan inte säga vem jag tycker allra bäst om. Och Tage Danielsson! Rolig och underfundig, som du skriver.
”Vattnets sanna kraft” känner jag inte till. Det kanske Erik gör.
Ha själv en bra sommar, det som är kvar av den.
Säger som eva-marie: välkommen Kerstin Carlsson. Kul att fler läser här.
Kerstin, man behöver inte köra trådlöst, det gör inte jag. Vanlig hörlurar går bra. Man behöver inte heller ha en mobil. På biblioteket lånar man ljudböcker gratis. Evert Taube ja visst. Fantastiskt. Hans stil som är så unik; att med vanliga ord fånga så exakt: ”Fjärden ligger blank som ett nybonat golv” kan det bli enklare? Har inte läst då mycket av Tage, för utom: ”Sagor för barn över 18 år” däremot mera av Hasse Alfredsson. Har kreativitet var häpnadsväckande som kommer till uttryck i ”Lagens långa näsa” som är en mängd underfundiga kriminalberättelser med unika, begåvade intriger och oväntade slut. Hans bok: ”En ond man” var bra som senare bliv film: ”Den enfaldige mördaren”. Hans bästa filmer: ”Picassos äventyr”, ”I huvudet på en gammal gubbe” samt framföra allt: ”Ägget är löst” där även dramat om Kung Oidipus fick plats.
Vad säger ni i så fall om Bellman?
Vill särskilt lyfta fram Stig Larssons poesi, som stundom är genialisk ömsom intetsägande:
”Kan jag någonsin älska dig? Smakar vattnet ingenting?”
”Slowly we pass Arkansas, as if it were ourselves”.
Tack för de smakproven.
Skall nog försöka mig på hans poesi också. Känns som han kan skriva lite egensinnigt , fast jag vet ju inte egentligen.
Emily Dickinson, som jag läste mycket en period, skriver också väldigt speciellt. Hon översätts olika, så de kan kännas annorlunda när man läser olika översättningar. Vill bjuda på en av hennes dikter för att visa på hur det kan låta. Risken är att du redan känner till den, men det får jag ta.
” Domen, ett hus utan dörr –
solen din enda chans –
och så drogs stegen bort –
ingen mer flyktväg fanns –
Det skiftas av en dröm
om yttervärldens bud –
där ekorr`n leker – bären dör –
och granar bugar -för Gud – ”
Lite deppig kanske (och fin tycker jag) men hon skrev många lättsammare dikter också, bl a om kärlek . Men den här tekniken, med korta meningar och bindestreck, var hennes sätt att skriva. Fast alla översätter inte så.
Vill du inte berätta så mkt här på NW , så har du tillåtelse att få min mail-adress av Torbjörn S.
Så Torbjörn ; Erik kan få min mail-adress. ( Inte öppet för alla andra bara).
Vill du inte berätta så mkt här på NW , så har du tillåtelse att få min mail-adress av Torbjörn S.
Så Torbjörn ; Erik kan få min mail-adress. ( Inte öppet för alla andra bara).
Roligt att du uppskattar Pär Lagerkvist, som jag också tycker mycket om. Har utom dikterna bara läst en kort novell av honom i antologin jag läste i som ung.
Du ställer en fråga. Då vill jag i min tur fråga vad det är för ”inkomna manus” som du menar ? Är det någon skrivarkurs eller vad?
Och hur går det till rent praktiskt? Är det tjocka manus ?
Jag måste nog veta lite mer detaljerat vad det innebär konkret innan jag kan svara.
Snällt att fråga och jag väntar på mer information.
Anser du borde våga dig dig på att prova läsa lite modernare författare. Ett måste i så fall Stig Larsson ”Nyår”. Detta då språket är enastående bra. Han skriver så avskalat overkligt bra och boken har en sådan driv i storyn, att det nästan ryker från texterna. Otäck, gripande och enastående unik i sitt slag.
Gillar du P.C. Jersild? Tror jag läst allt han skrivit? Gillar hans tidigare böcker. Vill lyfta fram följande verk: ”Babels hus” och ”Geniernas återkomst” och kanske också ”De ondas kloster” enbart för hans lyrik om Stockholms skärgård samt möjligen även ”Uppror bland marsvinen”.
Erkänner att jag inte är så bra på att läsa nya böcker. Funderar nu på vilken som kan vara den modernaste, och det måste vara Orhan Pamuk ; ”Istanbul”. Önskade mig den i present sedan han fått Nobelpriset eftersom jag tyckte han verkade intressant. En bra bok om hans uppväxt, liv och människorna i ett Istanbul som det var på 50-60 talet. Den innehåller också en hel del historiska fakta om Staden. Läsvärd fast en del känns främmande och exotiskt för mig som svensk.
När det gäller nya svenska författare, så är det Tranströmers sista (tror jag) poesibok ” Sorgegondolen ”.
Får väl skärpa mig när det gäller moderna och särskilt svenska författare, kanske genom ljudband om inte annat. Kan prova Stig Larsson. P.C. Jersild borde jag också läsa. Börjar nästan skämmas för alla svenska författare jag inte läst. Gills det att jag sett ”Babels Hus” som tv-serie? Nej, antagligen inte.
Vill passa på att rätta mig själv angående titeln på Janet Frame och boken jag gav namnet ”Speglingar i vattnet”. Rätta titeln är ”Ansikten i vattnet”. Boken om tiden på mentalsjukhus där hon tillbringade många år.
Och berättelsen jag nämnde av Pär Lagerkvist heter ” Far och jag ” (ur Onda sagor).
Måste skademinimera lite angående svenska författare ; Jag har i alla fall läst August Strindberg. ” Röda Rummet ” och ännu en bok som jag just nu inte minns namnet på. Återkommer om den när vet vilken det var. Bra böcker i alla fall.
Nu känns det lite bättre. Fast han är ju inte en av de modernare, han heller.
Har jag tur kommer jag kanske på någon som kommit ut mer nyligen.
”Gills det att jag sett “Babels Hus” som tv-serie?”
Ha ha ha … Det vet du själv bäst svaret på. Förr, kunde av höra följande dialog bland unga människor: – Har du läst sagan om ringen
– Nej, men jag har sett filmerna
Nu för tiden låter det så här:
– Har du sett Sagan om ringenfilmerna
-Nej, men jag har spelat spelet.
Måste också tillstå: det tar emot att läsa nya böcker, utan de böcker jag får av nära och kära. Har generellt inget emot deckarchangern, en deckare kan skrivas hur bra som helst, men får känslan att många nya böcker är just deckare, eller nya arga unga feminister. Det räcker inte att vara arg samt uppgå i ett kollektivt förtryckt kön, för att kunna skriva. Försöker om möjligt att undvika politisk styrd skönlitteratur där berättarrösten säger åt mig hur jag ska tänka. Vad jag ska tycka. Har en egen visdom att ösa ifrån. Slutsats: även jag måste skärpa mig vad gäller läsa ny litteratur. Angående deckare har jag aldrig läst bättre deckarlitteratur än Sjöwall Wahlöös: ”Det slutna rummet” har för övrigt läst alla de tio böckerna i serien, för länge sedan. Enastående bra litteratur och fantastiska personporträtt. Finner författarduon vara en ytterst svårt och kreativt sätt att skriva på. Ja, Tranströmer (d.y och d.ä) är ett dåligt samvete. Bör läsas.
”Börjar nästan skämmas för alla svenska författare jag inte läst.”
Välkommen till kubben får jag väl också säga.
Gillar du Göran Palm? Anser han vara närmast en gigant. Vill främst lyfta fram det ekonomiserade språket som tyder på en lång erfarenhet av det skrivna ordet och konsten att ”få-i-hopp-det” samt även precisionen i språket. Avser kanske inte hans politiska texter i första rummet utan dels han poesi samt hans roman: ”Ett år på LM”.
Den lyrik som är värd att läsas är enligt mig: ”Hundens besök”, ”Världen ser dig”, och framföra allt ”Varför har nätterna inga namn” har inte läst allt. Kanske bör även ”Mannens dikt om kärlek” platsa in? Sedan har han även skrivet något udda och unik, i något som närmast kan kallas för en essäsamling: ”Sverige en vintersaga”. Maken till kreativitet är svårfunnen. ”Ett år på LM” var mig mycket drabbande. Den ”löser ut” författare ur läsaren. Alla kan vi känna igen oss i att bli styvmoderligt behandlade på en arbetsplats: dels från ett klassperspektiv men den som har en liten anteckningsbok redo i fickan lever efter devisen: ”allt ni säger kommer att använda emot er”.
Tycker du ska läsa Jersild först, då det kan ta sig tid att hämta sig från Stig Larsson.
Förstår inte varför litteraturvetare envisas med att just föreslå ”Röda Rummet”, som första verk att introduceras till Strindberg. I regel blir då inga fler böcker lästa av honom. Bland litteraturvetare härskar ett närmast beskäftigt tvång så fort Strindberg kommer på tal. Antagligen har dem läst i någon antologi att det var hans genombrottsromen och sedan efteapas vad som stod i antologin för att verka litterata. Man ska naturligtvis inte Läsa Röda rummet. Läs i så fall först ”En dåres försvarstal” samt ”Inferno”. Sedan ”Tjänstekvinnas son”. Mitt första Strindbergsverk var för övrigt ”Mäster Olof”. Vad gäller Strindberg så är det hans strikt ekonomiserade språk. Hans tvåords förklaringar som är så fantastiskt slående. Hans språkbehandling. Går att skriva hur mycket som helst o Strindberg.
Bra att du nämner ” Inferno ”, för det fick mig att minnas att det är den andra boken jag läst av Strindberg. Hade ju glömt titeln tidigare.
Men jag tycker tycker ” Röda rummet ” är en bra och läsvärd bok också.
Tack för alla tips om Göran Palms olika verk.
Ser nu anknytningen mellan TV-serien: ”Basels hus” och Stig Larsson, då denne var regiassistent i serien. Han förekommer dessuto personligen i sista delen – så klart i obduktionsrummet (var annars?) skärande en mänsklig hjäna i tu. Säger kanske en del? Uppfattade detta, då jag lovat att läsa in hela boken, och behövde då se hur Corell och Stig lät Keve Hjelm men framör allt Ingvar Hirdewall gestalta karaktärena.
Oj många tips om böcker att läsa. Underbart. Tack! Måste smälta detta.
Karin Boye, Per Lagerkvist, Nils Ferlin. Nu snackar vi. Per Lagerkvist stavas: ”Pär” Lagerkvist. Vad Pär har betytt för svensk bildspråk och poesi kan inte undervärderas. Sverige har haft inte mindre än sex nobelpristagare och av dem jag läst, är Pär är den enda som rättmätigt varit värd det. Att Strindberg inte fick nobelpriset, påminner om dagens interna problem – Feeeeghet. Skandal.
Pär har varit en följeslagare genom livet. De första rader jag kom över var, fritt från minnet:
”Min ångest är en risig skog där blodiga fåglar skrika. Stoltare ödemark finner du nog, men det är mig likgiltigt. Jag sitter i högan träd och och lyss till de hesa skrien. Snart ska jag själv faller ner dö, och ruttna bland fågelliken”.
Läs även hans romaner: ”Barabbas” men framför allt ”Dvärgen”. En mer fullödig dagbok i en fullblodad psykopats tankar finns inte, och då har jag ändå läst åtskillig av psykiatrisk specialfacklitteratur samt arbetat med dylika diagnoser under många, många år. Läs den. Den är tunn och lättläst. Läs även Pär bildkonst som kommer till full uttryck i hans unika poesi.
H C Andersens samtliga sagor har jag plöjt igenom som barnsagor för barnen. En av de absolut bästa barnsagor vid sidan av Bröderna Grims sagor och möjligen Tolkien. För övrigt så är bröderna Grimm (eller som jag brukar säga Bröderna Grym) sagor censurerade och omgjorda. Skandal. I originalversionen är det modern – inte styvmoder, som är ond i ”Hans och Greta” Sug på den.
Skulle vilja fråga dig en sak. Vi är några stycken litteraturintresserade som läser inkomna manus samt ger vårt utlåtande. Du skulle inte vilja prova på? Kanske du kan ingå den kretsen? Du tycks ha den rätta passionen och det är det viktigaste.
Roligt att du uppskattar Pär Lagerkvist, som jag också tycker mycket om. Har utom dikterna bara läst en kort novell av honom i antologin jag läste i som ung.
Du ställer en fråga. Då vill jag i min tur fråga vad det är för ”inkomna manus” som du menar ? Är det någon skrivarkurs eller vad?
Och hur går det till rent praktiskt? Är det tjocka manus ?
Jag måste nog veta lite mer detaljerat vad det innebär konkret innan jag kan svara.
Snällt att fråga och jag väntar på mer information.
Anser du borde våga dig dig på att prova läsa lite modernare författare. Ett måste i så fall Stig Larsson ”Nyår”. Detta då språket är enastående bra. Han skriver så avskalat overkligt bra och boken har en sådan driv i storyn, att det nästan ryker från texterna. Otäck, gripande och enastående unik i sitt slag.
Gillar du P.C. Jersild? Tror jag läst allt han skrivit? Gillar hans tidigare böcker. Vill lyfta fram följande verk: ”Babels hus” och ”Geniernas återkomst” och kanske också ”De ondas kloster” enbart för hans lyrik om Stockholms skärgård samt möjligen även ”Uppror bland marsvinen”.
Erkänner att jag inte är så bra på att läsa nya böcker. Funderar nu på vilken som kan vara den modernaste, och det måste vara Orhan Pamuk ; ”Istanbul”. Önskade mig den i present sedan han fått Nobelpriset eftersom jag tyckte han verkade intressant. En bra bok om hans uppväxt, liv och människorna i ett Istanbul som det var på 50-60 talet. Den innehåller också en hel del historiska fakta om Staden. Läsvärd fast en del känns främmande och exotiskt för mig som svensk.
När det gäller nya svenska författare, så är det Tranströmers sista (tror jag) poesibok ” Sorgegondolen ”.
Får väl skärpa mig när det gäller moderna och särskilt svenska författare, kanske genom ljudband om inte annat. Kan prova Stig Larsson. P.C. Jersild borde jag också läsa. Börjar nästan skämmas för alla svenska författare jag inte läst. Gills det att jag sett ”Babels Hus” som tv-serie? Nej, antagligen inte.
Vill passa på att rätta mig själv angående titeln på Janet Frame och boken jag gav namnet ”Speglingar i vattnet”. Rätta titeln är ”Ansikten i vattnet”. Boken om tiden på mentalsjukhus där hon tillbringade många år.
Och berättelsen jag nämnde av Pär Lagerkvist heter ” Far och jag ” (ur Onda sagor).
Måste skademinimera lite angående svenska författare ; Jag har i alla fall läst August Strindberg. ” Röda Rummet ” och ännu en bok som jag just nu inte minns namnet på. Återkommer om den när vet vilken det var. Bra böcker i alla fall.
Nu känns det lite bättre. Fast han är ju inte en av de modernare, han heller.
Har jag tur kommer jag kanske på någon som kommit ut mer nyligen.
”Gills det att jag sett ”Babels Hus” som tv-serie?”
Ha ha ha … Det vet du själv bäst svaret på. Förr, kunde av höra följande dialog bland unga människor: – Har du läst sagan om ringen
– Nej, men jag har sett filmerna
Nu för tiden låter det så här:
– Har du sett Sagan om ringenfilmerna
-Nej, men jag har spelat spelet.
Måste också tillstå: det tar emot att läsa nya böcker, utan de böcker jag får av nära och kära. Har generellt inget emot deckarchangern, en deckare kan skrivas hur bra som helst, men får känslan att många nya böcker är just deckare, eller nya arga unga feminister. Det räcker inte att vara arg samt uppgå i ett kollektivt förtryckt kön, för att kunna skriva. Försöker om möjligt att undvika politisk styrd skönlitteratur där berättarrösten säger åt mig hur jag ska tänka. Vad jag ska tycka. Har en egen visdom att ösa ifrån. Slutsats: även jag måste skärpa mig vad gäller läsa ny litteratur. Angående deckare har jag aldrig läst bättre deckarlitteratur än Sjöwall Wahlöös: ”Det slutna rummet” har för övrigt läst alla de tio böckerna i serien, för länge sedan. Enastående bra litteratur och fantastiska personporträtt. Finner författarduon vara en ytterst svårt och kreativt sätt att skriva på. Ja, Tranströmer (d.y och d.ä) är ett dåligt samvete. Bör läsas.
”Börjar nästan skämmas för alla svenska författare jag inte läst.”
Välkommen till kubben får jag väl också säga.
Gillar du Göran Palm? Anser han vara närmast en gigant. Vill främst lyfta fram det ekonomiserade språket som tyder på en lång erfarenhet av det skrivna ordet och konsten att ”få-i-hopp-det” samt även precisionen i språket. Avser kanske inte hans politiska texter i första rummet utan dels han poesi samt hans roman: ”Ett år på LM”.
Den lyrik som är värd att läsas är enligt mig: ”Hundens besök”, ”Världen ser dig”, och framföra allt ”Varför har nätterna inga namn” har inte läst allt. Kanske bör även ”Mannens dikt om kärlek” platsa in? Sedan har han även skrivet något udda och unik, i något som närmast kan kallas för en essäsamling: ”Sverige en vintersaga”. Maken till kreativitet är svårfunnen. ”Ett år på LM” var mig mycket drabbande. Den ”löser ut” författare ur läsaren. Alla kan vi känna igen oss i att bli styvmoderligt behandlade på en arbetsplats: dels från ett klassperspektiv men den som har en liten anteckningsbok redo i fickan lever efter devisen: ”allt ni säger kommer att använda emot er”.
Tycker du ska läsa Jersild först, då det kan ta sig tid att hämta sig från Stig Larsson.
Förstår inte varför litteraturvetare envisas med att just föreslå ”Röda Rummet”, som första verk att introduceras till Strindberg. I regel blir då inga fler böcker lästa av honom. Bland litteraturvetare härskar ett närmast beskäftigt tvång så fort Strindberg kommer på tal. Antagligen har dem läst i någon antologi att det var hans genombrottsromen och sedan efteapas vad som stod i antologin för att verka litterata. Man ska naturligtvis inte Läsa Röda rummet. Läs i så fall först ”En dåres försvarstal” samt ”Inferno”. Sedan ”Tjänstekvinnas son”. Mitt första Strindbergsverk var för övrigt ”Mäster Olof”. Vad gäller Strindberg så är det hans strikt ekonomiserade språk. Hans tvåords förklaringar som är så fantastiskt slående. Hans språkbehandling. Går att skriva hur mycket som helst o Strindberg.
Bra att du nämner ” Inferno ”, för det fick mig att minnas att det är den andra boken jag läst av Strindberg. Hade ju glömt titeln tidigare.
Men jag tycker tycker ” Röda rummet ” är en bra och läsvärd bok också.
Tack för alla tips om Göran Palms olika verk.
Ser nu anknytningen mellan TV-serien: ”Basels hus” och Stig Larsson, då denne var regiassistent i serien. Han förekommer dessuto personligen i sista delen – så klart i obduktionsrummet (var annars?) skärande en mänsklig hjäna i tu. Säger kanske en del? Uppfattade detta, då jag lovat att läsa in hela boken, och behövde då se hur Corell och Stig lät Keve Hjelm men framör allt Ingvar Hirdewall gestalta karaktärena.
Oj många tips om böcker att läsa. Underbart. Tack! Måste smälta detta.
Karin Boye, Per Lagerkvist, Nils Ferlin. Nu snackar vi. Per Lagerkvist stavas: ”Pär” Lagerkvist. Vad Pär har betytt för svensk bildspråk och poesi kan inte undervärderas. Sverige har haft inte mindre än sex nobelpristagare och av dem jag läst, är Pär är den enda som rättmätigt varit värd det. Att Strindberg inte fick nobelpriset, påminner om dagens interna problem – Feeeeghet. Skandal.
Pär har varit en följeslagare genom livet. De första rader jag kom över var, fritt från minnet:
”Min ångest är en risig skog där blodiga fåglar skrika. Stoltare ödemark finner du nog, men det är mig likgiltigt. Jag sitter i högan träd och och lyss till de hesa skrien. Snart ska jag själv faller ner dö, och ruttna bland fågelliken”.
Läs även hans romaner: ”Barabbas” men framför allt ”Dvärgen”. En mer fullödig dagbok i en fullblodad psykopats tankar finns inte, och då har jag ändå läst åtskillig av psykiatrisk specialfacklitteratur samt arbetat med dylika diagnoser under många, många år. Läs den. Den är tunn och lättläst. Läs även Pär bildkonst som kommer till full uttryck i hans unika poesi.
H C Andersens samtliga sagor har jag plöjt igenom som barnsagor för barnen. En av de absolut bästa barnsagor vid sidan av Bröderna Grims sagor och möjligen Tolkien. För övrigt så är bröderna Grimm (eller som jag brukar säga Bröderna Grym) sagor censurerade och omgjorda. Skandal. I originalversionen är det modern – inte styvmoder, som är ond i ”Hans och Greta” Sug på den.
Skulle vilja fråga dig en sak. Vi är några stycken litteraturintresserade som läser inkomna manus samt ger vårt utlåtande. Du skulle inte vilja prova på? Kanske du kan ingå den kretsen? Du tycks ha den rätta passionen och det är det viktigaste.
Poesi kom jag i kontakt med i tidiga tonåren och blev helt hänförd. Det var genom min äldre brors skolbok från den s k realskolan (som omnämns i en annan tråd här på NV) ; en slags antologi med både dikter och kortare berättelser. Det var Karin Boye , Per Lagerkvist, Nils Ferlin m fl. Jag lärde mig snart favoritdikterna utantill. Senare har jag förstås upptäckt många många fler poeter.
Barnböcker kom jag först i kontakt med via ”Min Skattkammar”- serien. Nästan de enda böcker vi hade hemma, om man inte räknar skolböcker. I skolan högläste läraren ”Pippi Långstrump” och ”Robinson Cruse” bl a på veckans roliga timme. Det var högtidsstunder att sitta och lyssna på dem. Det som mest påverkade i barnboksfacket var faktiskt H C Andersens sagor, som jag lånade av en kamrat.
Var glad att du har familjemedlemmar som också uppskattar att läsa. Jag har själv två vuxna söner men bara en av dom är ”läsare”.
I vetenskapsfacket minns jag boken ” Min mor, Marie Curie ”, skriven av dottern Eve Curie. Inte svårläst men faschinerande om Marie som fick Nobelpriset TVÅ ggr. En gång i fysik tillsammans med maken och ngn mer. En gång själv i kemi. Hennes andra dotter, som gick i moderns fotspår fick också Nobelpriset om jag minns rätt. Den här boken är mer en biografi än ren vetenskap.
Helga Bergvall är kanske inte så känd , men skriver om ett Sverige som funnits, i bl a boken ”Jungfru Skär ”
Sen vill jag också nämna Olive Schreiners bok ”Farmen i Afrika” (möjligen ”Den Afrikanska farmen” ? ). Den uppfattade jag som så otroligt välskriven men ändå lättläst.
Poesi kom jag i kontakt med i tidiga tonåren och blev helt hänförd. Det var genom min äldre brors skolbok från den s k realskolan (som omnämns i en annan tråd här på NV) ; en slags antologi med både dikter och kortare berättelser. Det var Karin Boye , Per Lagerkvist, Nils Ferlin m fl. Jag lärde mig snart favoritdikterna utantill. Senare har jag förstås upptäckt många många fler poeter.
Barnböcker kom jag först i kontakt med via ”Min Skattkammar”- serien. Nästan de enda böcker vi hade hemma, om man inte räknar skolböcker. I skolan högläste läraren ”Pippi Långstrump” och ”Robinson Cruse” bl a på veckans roliga timme. Det var högtidsstunder att sitta och lyssna på dem. Det som mest påverkade i barnboksfacket var faktiskt H C Andersens sagor, som jag lånade av en kamrat.
Var glad att du har familjemedlemmar som också uppskattar att läsa. Jag har själv två vuxna söner men bara en av dom är ”läsare”.
I vetenskapsfacket minns jag boken ” Min mor, Marie Curie ”, skriven av dottern Eve Curie. Inte svårläst men faschinerande om Marie som fick Nobelpriset TVÅ ggr. En gång i fysik tillsammans med maken och ngn mer. En gång själv i kemi. Hennes andra dotter, som gick i moderns fotspår fick också Nobelpriset om jag minns rätt. Den här boken är mer en biografi än ren vetenskap.
Helga Bergvall är kanske inte så känd , men skriver om ett Sverige som funnits, i bl a boken ”Jungfru Skär ”
Sen vill jag också nämna Olive Schreiners bok ”Farmen i Afrika” (möjligen ”Den Afrikanska farmen” ? ). Den uppfattade jag som så otroligt välskriven men ändå lättläst.
Ljudbokslyssnandet blir i bästa fall som en maratonsommarpratare, minus musiken. Slappt, underhållande och man inte mins vad man nyss hört, till skillnad från det man läser. Det är behag i stunden och i nästan är allt glömt. Mycket likt en dement persons livsbehag.
För en synskadad / blind person, så är det ändå fantastiskt med ljudböckerna. Om de inte har sådan tur att någon har tid att högläsa för dom. Alternativet är ju inte så roligt, om dom aldrig kan uppleva en bra bok p g a dålig syn.
För oss som (än i alla fall) kan läsa själva är det ändå bästa alternativet. Själv har jag ”ovanan” att förälska mig i vissa böcker, så jag måste läsa om dem både en och två ggr. Då blir det många böcker jag inte hinner läsa. Där är ljudboken också ett alternativ och på det sättet har jag upptäckt fler än jag skulle gjort annars.
Sen är jag lite oroad för ny-översättningar. Att man går in i äldre böcker och rotar för att de skall passa in i tiden. Där tror jag mycket av bokens själ och anda kan försvinna. Min uppmaning är att hellre välja en äldre översättning fast de ibland innehåller svåra / gammaldags ord och uttryck.
Att man gå in i äldre böcker och rotar har sina sidor – inte alltid till det sämre. Ny nyöversättningen av ”Svält” är ett bra exempel. När den kom ut första gången, ströks och omformulerade en hel del, då sedlighetsuppfattningen var än annan då mot än idag. Nyöversättningen har uteslutande fått hyllning och litteraturkritiker och språkvetare, som anser att nyutgåvan är så trogen originalet som det bara går att komma.
Att läsa om böcker har jag inte gjort. Det vore som att omskapa och omtolka det första avgörande och omtumlande upplevelsen med en intressant människa. Högläsning är något annat, då man inte läser för sig själv, utan för andras skull.
Själv ser jag allt sämre och måste använda allt skarpare läsglasögon och då jag är synnerligen slarvig med dåligt närminne måste jag köpa de billigaste – tvåpack åt gången. Billigare läsglasögon inbillar jag mig är sämre, för redan dåliga ögon.
Klarar mig än så länge utan läsglasögon. Däremot har jag glasögon när jag sitter vid datorn, för att skydda ögonen. (Är egentligen närsynt, kanske därför jag ser bra att läsa på nära håll)
Vi har diskuterat manliga författare som är mycket bra. Jag är inte feminist, inte så som den ser ut i dag i alla fall, men vill gärna nämna någon kvinnlig författare också. Vet inte om du känner till Janet Frame från Nya Zeeland? Hon dog för några år sen nu. Även hon har gett ut flera bra böcker. Den jag fastnade för först var hennes självbiografi i tre delar som även finns samlad i en enda bok. Delarna heter ; ” Till landet Är” , ” En ängel vid mitt bord ” , ”Sändebud från Spegelsalen ”. Den ihopsatta boken heter ”En ängel vid mitt bord ”. Har även filmatiserats men böckerna är mycket mycket bättre. Detta är en av de böcker jag, liksom Gorkijs, förälskat mig i och läst mer än en gång. Men som en första bok att läsa av henne tror jag man kanske kan börja med ” Speglingar i Vattnet ”. ( Blir lite osäker om titeln stämmer helt ) Janet skrev på ett väldigt särpräglat och unikt sätt. Och hennes liv sen ! Uppväxt under 20- och 30-talet på Nya Zeeland var hon en av flera syskon. Hon beskriver sin uppväxtmiljö väldigt målande och sin egen oerhörda blyghet. Jag vill inte avslöja för mycket, men under en tid hamnade hon på mentalsjukhus, feldiagnostiserad med en sjukdom hon inte hade. Denna tid är det som ”Speglingar /spegelbild (?) i Vattnet ” handlar om. Den boken är ganska tunn och lättläst. Biografin är inte heller svår, men det gäller att komma in i hennes skrivsätt. Och hennes första svindlande kontakt med böckernas värld är väldigt läsvärd. Det finns förstås fler kvinnor som skrivit bra. På rak arm kom jag bara att tänka på Janet Frame.
Var glad för din närsynthet. Läsförmågan är den viktigaste.
Var bra att du inte heller är feminist.
Nu rör du vid en känslig sträng: kvinnliga författare. Då min bokslukarålder tog fart i ung ålder, blev valet av författare där efter. Att ljuga och ”copy pajsta” omdömen från nätet, för att framstå som mer litterat än vad jag är, är inte min stil. Kanske beroende på den mängden böcker jag läst. Inte desto mindre är detta ett svårt kapitel för mig:
Inger Alfven. Många, många böcker har de blivit. Det som etsats sig fast värst var: ”Ur kackerlackors levnad” som jag läste jag jag bodde i London. Åsa Moberg har jag läst med stor behållning; om hennes långa kärleksrelation till Harry Schein. Karin Boyes Kallocain. Bättre är 1984. Sonja Åkeson, Isabel Allende ”Andarnas hus” som en examensprov. En Ganska mediekår bok, faktiskt. Tove Jansson naturligtvis. All heder till henne. Astrid Lindgren. Maken till stilren textbehandling är svår att finna. Läs hennes böcker, se inte de löjliga filmerna. Favoriten är Madiken, som berättar så mycket om sin samtid. Lotta på Bråkmakargatan är så en stilren textbehandling, att den var min inspiration under fler år. Läs hennes böcker, se inte filmerna. Kerstin Thorvall naturligtvis. Naomi Kline ”Chockdoktrinen” – nästan lika skarp som Noam Chomskys böcker. Mäta Tikanen obligatoriska: ”Århundradets kärlekssaga”. Fantastisk.
Lena Andersson, Lena Andersson och Lena Andersson. Finns inte ord för denna kvinnas fantastisk sätt att behandla orden och meningsbyggnaderna. Har faktiskt chattat med henne om hennes böcker. Fantastiskt författare. Läst allt jag kommit över. Ren kärlek. Karola Ramqvist två böcker om flickvännen. Lite av i väntan på Godot. Fungerar. Bra texthantering. Samt säkerligen en drös till jag inte på rakt arm kommer ihåg.
På önskelistan: Selma Lagerlöf.
Ska följa ditt råd och läsa Janet Frame.
Du har läst fler kvinnliga författare än jag trodde. Jag har inte läst alla de som du räknar upp här, men några känner jag igen och har läst, t ex Inger Alfven , Kerstin Thorvall, Tove Jansson m fl. Karin Boye har jag mest läst dikter av.
Och du behöver absolut inte ljuga om något när det gäller vad du känner till och inte. Jag ser dig som en litterär gigant som troligen läst många fler böcker än jag. Och ändå är du mycket yngre. Jag är mer ”periodare” när det gäller läsning. Du gör mig nyfiken på Lena Andersson som jag inte läst. När det gäller kvinnor, så är det nog mest kvinnliga poeter jag läst . Edith Södergran, Emily Dickinson , Christina Rosetti och fler jag inte minns just nu.
Nu vet jag inte hur du kommer att uppfatta Janet Frame i jämförelse med alla dessa andra du läst. Men för mig har speciellt självbiografin gjort stort intryck. Mycket för att jag tycker mig känna igen saker från min egen uppväxt fast den inträffade senare än hennes. Och som jag skrev, hennes sätt att berätta. Jag har skrev en gång ett brev till henne , som jag inte vet om det kom fram p g a en ofullständig adress. Jag ville berätta hur mycket jag tyckte om hennes bok och om händelser och personer jag känt igen mig själv i.
Inger Alfven, Kerstin Thorvall, Tove Jansson med flera återspeglar en tidsepok i svensk litteratur. Växte upp med böcker slukade vad som finns i biblioteket, där biblioteket återspeglade en svunnen tidsepok. Har läst åtskilligt svensk poesi via tegelstenen ”Svensk Dikt från trollformler till Lars Norén” Är du bekant med poesin? Där ingå naturligtvis Edith Södergran samt en hel drös andra kvinnlig diktare. Vill man skriva skönlitterärt anser att det är av vikt att läsa denna antologi först för att få en känsla för svensk diktkonst. Gör man så, märker man att diktare anspelar, inspireras eller på annat sätt tar avstamp från tidigare dikter. Gillar naturligtvis även Bodil Malmsten unika diktkonst. Hennes nyskapade bildspråk, där allt passerar genom pennas depressiva penna – fritt från minnet: ”Julljusen bränner ut sig på middagsbordet. Barnen är uppkopplade till asociala medier medan föräldrarna är mobilfrånvarande”.
Anser mig absolut inte vara en ”litterär gigant” långt ifrån. Har träffat människor som läst över 20 000 böcker och mins dem också. Min dotter som är 30 år yngre har läst betydligt fler böcker. Litterat blir man när man passerar 2000 böcker, kanske?
Lena Andersson är unik i sitt slag. Hon har en unik lingvistisk specialbegåvning. Hon vet när språket är satt. Jag brukar tänka så här: en bra text, är bra därför att du inte kan göra texten bättre genom att slänga om satsdelar eller byta ut ord. Den konsten är hon lite av en mästare i. Speciellt hennes kritiska texter. Att få henne emot sig, är så nära man kan komma att få Strindbergs texter mot sig – ingen överlever med heder i behåll efter hennes dissekeringar. Hon är också ”educated” med en filosofie kandidatexamen i engelska, tyska samt statsvetenskap samt väl förtrogen inom filosofin. Anser att man bör läsa hennes två kioskvältare om kvinnlig olycklig kärlek (till Roy Andersson): ”Egenmäktigt förfarande” samt ”Utan personligt ansvar” Bäst gillar jag nog ”Slutspelat”.
Sedan finns det en del kvinnliga forskare och astrofysiker som skrivit bra böcker där Janna Levin sticker ut. En av de få böcker ( ”Hur universum fick sina fläckar – Anteckningar om alltings ändlighet”) jag läst om minst tre gånger för att förstå innehållet.
Sist men inte minst de 100 åter 100-tals barnböcker där kvinnliga författare är överrepresenterade.
Ljudbokslyssnandet blir i bästa fall som en maratonsommarpratare, minus musiken. Slappt, underhållande och man inte mins vad man nyss hört, till skillnad från det man läser. Det är behag i stunden och i nästan är allt glömt. Mycket likt en dement persons livsbehag.
För en synskadad / blind person, så är det ändå fantastiskt med ljudböckerna. Om de inte har sådan tur att någon har tid att högläsa för dom. Alternativet är ju inte så roligt, om dom aldrig kan uppleva en bra bok p g a dålig syn.
För oss som (än i alla fall) kan läsa själva är det ändå bästa alternativet. Själv har jag ”ovanan” att förälska mig i vissa böcker, så jag måste läsa om dem både en och två ggr. Då blir det många böcker jag inte hinner läsa. Där är ljudboken också ett alternativ och på det sättet har jag upptäckt fler än jag skulle gjort annars.
Sen är jag lite oroad för ny-översättningar. Att man går in i äldre böcker och rotar för att de skall passa in i tiden. Där tror jag mycket av bokens själ och anda kan försvinna. Min uppmaning är att hellre välja en äldre översättning fast de ibland innehåller svåra / gammaldags ord och uttryck.
Att man gå in i äldre böcker och rotar har sina sidor – inte alltid till det sämre. Ny nyöversättningen av ”Svält” är ett bra exempel. När den kom ut första gången, ströks och omformulerade en hel del, då sedlighetsuppfattningen var än annan då mot än idag. Nyöversättningen har uteslutande fått hyllning och litteraturkritiker och språkvetare, som anser att nyutgåvan är så trogen originalet som det bara går att komma.
Att läsa om böcker har jag inte gjort. Det vore som att omskapa och omtolka det första avgörande och omtumlande upplevelsen med en intressant människa. Högläsning är något annat, då man inte läser för sig själv, utan för andras skull.
Själv ser jag allt sämre och måste använda allt skarpare läsglasögon och då jag är synnerligen slarvig med dåligt närminne måste jag köpa de billigaste – tvåpack åt gången. Billigare läsglasögon inbillar jag mig är sämre, för redan dåliga ögon.
Klarar mig än så länge utan läsglasögon. Däremot har jag glasögon när jag sitter vid datorn, för att skydda ögonen. (Är egentligen närsynt, kanske därför jag ser bra att läsa på nära håll)
Vi har diskuterat manliga författare som är mycket bra. Jag är inte feminist, inte så som den ser ut i dag i alla fall, men vill gärna nämna någon kvinnlig författare också. Vet inte om du känner till Janet Frame från Nya Zeeland? Hon dog för några år sen nu. Även hon har gett ut flera bra böcker. Den jag fastnade för först var hennes självbiografi i tre delar som även finns samlad i en enda bok. Delarna heter ; ” Till landet Är” , ” En ängel vid mitt bord ” , ”Sändebud från Spegelsalen ”. Den ihopsatta boken heter ”En ängel vid mitt bord ”. Har även filmatiserats men böckerna är mycket mycket bättre. Detta är en av de böcker jag, liksom Gorkijs, förälskat mig i och läst mer än en gång. Men som en första bok att läsa av henne tror jag man kanske kan börja med ” Speglingar i Vattnet ”. ( Blir lite osäker om titeln stämmer helt ) Janet skrev på ett väldigt särpräglat och unikt sätt. Och hennes liv sen ! Uppväxt under 20- och 30-talet på Nya Zeeland var hon en av flera syskon. Hon beskriver sin uppväxtmiljö väldigt målande och sin egen oerhörda blyghet. Jag vill inte avslöja för mycket, men under en tid hamnade hon på mentalsjukhus, feldiagnostiserad med en sjukdom hon inte hade. Denna tid är det som ”Speglingar /spegelbild (?) i Vattnet ” handlar om. Den boken är ganska tunn och lättläst. Biografin är inte heller svår, men det gäller att komma in i hennes skrivsätt. Och hennes första svindlande kontakt med böckernas värld är väldigt läsvärd. Det finns förstås fler kvinnor som skrivit bra. På rak arm kom jag bara att tänka på Janet Frame.
Var glad för din närsynthet. Läsförmågan är den viktigaste.
Var bra att du inte heller är feminist.
Nu rör du vid en känslig sträng: kvinnliga författare. Då min bokslukarålder tog fart i ung ålder, blev valet av författare där efter. Att ljuga och ”copy pajsta” omdömen från nätet, för att framstå som mer litterat än vad jag är, är inte min stil. Kanske beroende på den mängden böcker jag läst. Inte desto mindre är detta ett svårt kapitel för mig:
Inger Alfven. Många, många böcker har de blivit. Det som etsats sig fast värst var: ”Ur kackerlackors levnad” som jag läste jag jag bodde i London. Åsa Moberg har jag läst med stor behållning; om hennes långa kärleksrelation till Harry Schein. Karin Boyes Kallocain. Bättre är 1984. Sonja Åkeson, Isabel Allende ”Andarnas hus” som en examensprov. En Ganska mediekår bok, faktiskt. Tove Jansson naturligtvis. All heder till henne. Astrid Lindgren. Maken till stilren textbehandling är svår att finna. Läs hennes böcker, se inte de löjliga filmerna. Favoriten är Madiken, som berättar så mycket om sin samtid. Lotta på Bråkmakargatan är så en stilren textbehandling, att den var min inspiration under fler år. Läs hennes böcker, se inte filmerna. Kerstin Thorvall naturligtvis. Naomi Kline ”Chockdoktrinen” – nästan lika skarp som Noam Chomskys böcker. Mäta Tikanen obligatoriska: ”Århundradets kärlekssaga”. Fantastisk.
Lena Andersson, Lena Andersson och Lena Andersson. Finns inte ord för denna kvinnas fantastisk sätt att behandla orden och meningsbyggnaderna. Har faktiskt chattat med henne om hennes böcker. Fantastiskt författare. Läst allt jag kommit över. Ren kärlek. Karola Ramqvist två böcker om flickvännen. Lite av i väntan på Godot. Fungerar. Bra texthantering. Samt säkerligen en drös till jag inte på rakt arm kommer ihåg.
På önskelistan: Selma Lagerlöf.
Ska följa ditt råd och läsa Janet Frame.
För att återgå till ljudbokslyssnandet! Är tveksam. Det gör människor försoffade. Det sker ingen ansträngning att passivt lyssna. Samtidigt får jag medge som varande äldre person (uppvuxen utan internet och mobil) så betraktas ens åsikter som rätt passé.
Litteratur blir här till lätt underhållning, en ytterst märklig utveckling. Dröjer nog inte så länge innan författare anpassar sitt skrivande efter ljudbokslyssnandet. En förfärlig utveckling. Som om teatern skulle anpassa efter Youtube?
Nej, en bok ska lukta gamla damm. Vara tung och obekväm att hålla i. Å andra sidan kan man läsa den helt oberoende all modern teknik och även vid strömavbrott. I tältet under en fjällvandring. I båten eller på den årliga långdragna träiga släktmiddagen.
För att återgå till ljudbokslyssnandet! Är tveksam. Det gör människor försoffade. Det sker ingen ansträngning att passivt lyssna. Samtidigt får jag medge som varande äldre person (uppvuxen utan internet och mobil) så betraktas ens åsikter som rätt passé.
Litteratur blir här till lätt underhållning, en ytterst märklig utveckling. Dröjer nog inte så länge innan författare anpassar sitt skrivande efter ljudbokslyssnandet. En förfärlig utveckling. Som om teatern skulle anpassa efter Youtube?
Nej, en bok ska lukta gamla damm. Vara tung och obekväm att hålla i. Å andra sidan kan man läsa den helt oberoende all modern teknik och även vid strömavbrott. I tältet under en fjällvandring. I båten eller på den årliga långdragna träiga släktmiddagen.
Man skulle också kunna säga att Hamsuns roman “Svält” är en bok om hunger, och i så fall bäst i sin klass. På andra plats kommer Orwell, Georges: ”Down and Out in Paris and London” eller den svenska översättningen: ”Nere för räkning i Paris och London”. Bra böcker ska handla om drivkrafter, skriven på det vackraste språket. Gällande drivkrafter finns en bok som sticker ut: ”Quiet days in clichy” av Henry Miller, på svenska: Stilla dagar i clichy.
Generellt gäller inte vilka böcker man läser, utan hur man läser dem och hur man läser böcker, står i direkt förbindelse med vilket böcker man började att läste tidigast. Det tidigaste läsupplevelserna kommer man obönhörligt ha som mall när man läser och jämför med andra böcker livet ut. Därför är det så klart mycket bättre om man får sig till livs en riktigt, riktigt bra klassiker, skriven av en konstnär som andas sanning och uppriktigt. I kategorin författares självbiografier, vill jag slå ett slag för den norska författaren Hamsuns roman ”Svält”. Läser man den först kommer man att jämföra med alla andra (okända) författares självbiografier och då är det inte många som överlever.
En klassiker går att läsa av vilken tidsepok som helst. Läsaren skall känna igen sig oberoende ålder, kön, etnicitet, kultur och så vidare.
Tack, Erik, för dina så intressanta kommentarer!
Det är länge sedan jag läste romanen Svält senaste gången. Det är en av de böcker som påverkat mig i hög grad.
Och tack även till Eva-Marie för din intressanta kommentar.
Jag tycker väldigt mycket om välskriven och uppbyggande skönlitteratur och det är givande att utbyta tankar som uppstår.
Själv läste jag ”Svält” för inte alls så länge sedan (2016) och då som en politisk protest emot att man för tiden sablar ner författare om den på något vis inte är politiskt korrekta. Det är så dumt att man knappt tror det är sant. Så klart att i vem författa det är ointressant vem författaren är, har för åsikter eller på annat sätt de lever sitt liv. Det är böckerna: texterna som är av intresse. På samma sätt som tusentals åskådar tittar på toppidrottare, vad de kan presterar under en tävling på en arena vid ett olympiskt spel. Hur dem tränar i själva ”verkstaden” är naturligtvis helt ovidkommande. Ska man tro på kulturmarxisterna skall man alltså ta avstånd från boken Svält, för att Hamsuns sympatiserade med nazismen eller ta avstånd från Henry Miller för att han inte är feminist, utan snarare sexist och älskade med många kvinnor? Romaner som har beröringsskräck för drivkrafter och som skall följa det etablerade politiska korrektheten blir naturligtvis oläsbara ur ett litterärt perspektiv med ett poetiskt bildspråk. Då kan man lika gärna läsa ett partiprogram eller en manual.
Håller med.
En bra bok är en bra bok oavsett författarens åsikter, privatliv o s v.
Det viktiga är , som du skriver , att den kan läsas av alla slags människor och få dom att på något sätt känna igen sig själva.
Det gick en TV-serie för några år sen nu, om just Hamsun och allt det hat han utsattes för i Norge efter krigsslutet. Detta p g a att han öppet sympatiserat med nazismen under kriget. En bra serie som jag minns det. Antagligen dömdes han extra hårt där eftersom Norge varit ockuperat.
En dikt uttrycker det bra ( Fröding ? ) ; ” Strunt är strunt, och snus är snus,
om än i gyllne dosor. Och rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor ”
🙂 eva-marie: tror du är mycket äldre än mig. Det märks på ditt skriftspråk, val av litteratur, tröttheten över motsättningar och konflikter samt favoritcitat. Citatet är för övrigt liten av en klassiker. Tacka Lena Nyman för det. Har aldrig blivit av att plöja Fröding. Det är mycket man skulle vilja hunnit med att läsa, man aldrig kommer ha tid att läsa.
Ja, Erik, då kan man lika gärna läsa ett partiprogram eller en manual.
Det är skrämmande hur vår frihet att tänka, tala, verka snävats åt allt mer under åren som gått.
Människor är rädda.
August Strindberg beskriver en person på följande sätt (Jag vill minnas att det var i En Dåres Försvarstal, men jag kan missta mig och jag citerar fritt ur minnet):
Han gick som om han naken banade sig en väg genom en skog av nässlor.
Kan vara från: ”En Dåres Försvarstal” men känner inte igen citatet. Tycket dock att ”En Dåres Försvarstal” var fantastiskt att läsa. Betänk då att den skrivs av Strindberg på Franska. Boken vi läser är alltså översatt till Svenska och Strindberg själv var ytterst tveksamt till en publicering. En perfekt balanserad roman. I början är dyrkan, fixeringen samt besattheten av Siri närmast tvångsmässigt sjuklig. Exakt i mitten av boken, början Axel grubbla och i slutet slits han i tu av tvivel, äckel och åtrå. Anser att Siri porträtteras som en tämligen medelmåttig vanlig tjej, snar att tillskriva sig insikter hon knyckt från andra. Vanligt och mänskligt.
Har inte lyssnat på så många ljudböcker, även om det blivit en del. Den ultimata lyssnarupplevelsen, som aldrig skulle vara lika bra att läsa själv, var utan tvekan Mikael Persbrandt biografi: ”så som jag minns det”. Här gäller devisen att det är uppläsarens upplevelse som är själva upplevelsen i att lyssna på en uppläst bok. Fattas bara annat, när författaren (dock med en medförfattare) läser upp boken om sig själv. De bästa uppläsarna är för övrigt alla kategorier just skådespelare, vilket inte gör lyssnarupplevelsen direkt sämre med en skådespelare av Persbrandt kaliber. Är man det minsta kulturintresserad, eller i vart fall sett Bäck-filerna när det begav sig, är lyssnarupplevelsen nog. Man får också på köpet en tydlig förstahandsvittnesuppgifter om: geni/galenskap. Kreativitet/missbruk samt inte minst blottläggs samtliga av människans drivkrafter – in till bara benet. Från fösta kapitlet blir det närmast ett beroende att lyssna boken ut.
I kategorin självbiografier (journalistprosa) som lite förstrött faktiskt intresserar mig kan jag också rekommendera: Patrik Sjöbergs: ”Det du inte såg” (som jag dock läste som bok innan jag lyssnade till den). Markus Lutteman: ”El choco” samt speciellt Camilla Henemark och Carina Nunstedt bok: ”Adjö det ljuva livet”. Min förtjusning beror antagligen på att Persbrandt och Camilla Henemark är jämgamla med mig, samt att jag bodde i samma stadsdel och under samma tid och jag känner därför delvis till människor ”ute på banan” som passerar revy i böckerna.
Har själv upptäckt några bra böcker via ljudband. En av de bästa, som jag själv senare själv läst om, är ryssen Gorkijs självbiografiska roman i tre delar ; ”Min Barndom” , ”Ute i Världen” , ”Mina Universitet” .
Så bra och människokännande böcker ! Livet och tillvaron beskrivs så osentimentalt men samtidigt vackert, hur konstigt det än låter. De innehåller även beskrivning av politiska rörelser han kom i kontakt med tidigt, men ingen propaganda, som jag upptäckt. Han förhöll sig däremot ofta lite kritiskt och med distans till allt som skedde omkring honom.
Hur det var rent personligt med hans politiska övertygelser vet jag inte så mycket , men tror han blev kommunist under en tid i alla fall. De böcker jag nämnde utspelar sig före Sovjetstaten. Han agiterar inte i alla fall för något vad jag kan se. Den största kärleken får han genom böckernas värld och han beskriver så fint hur han reagerar när han så småningom kommer i kontakt med dem. Och beskrivningen av hans mormor är obetalbar. En vacker och unik gammal troende gumma.
Kul eva-marie! Har läst Maksim Gorkij “Min barndom” någon gång under tidigt åttiotal. Är speciellt förtjus i ryska författare, främst då Dostojevskij ”Idioten” och framför allt ”Bröderna Karamazov” som är helt fantastisk. Anser att Dostojevskij är överlägsen Leo Tolstoj, när man väl fått en känsla för hur Tolstoj skriver. Finns många att nämna: Bachtin ”Det dialogiska ordet” om man högaktar lingvistik. Majakovskij ”ett moln i byxor” är gripande. Har lite svårare för Tjechov.
Erik, jag håller med dig om att de ryska klassikerna är de bästa. Jag har liksom du läst ”Bröderna Karamazov” som var väldigt bra. Roligt att fler gillar de här böckerna, och att du läst ”Min Barndom”. Hoppas du får tid att ngn gång läsa de två andra delarna av Gorkijs biografi.
I kommentaren här under hänvisar du till den norske författaren Hamsun. Även honom har jag läst i alla fall en bok av som gjorde starkt intryck på mig. Minns tyvärr inte vad den heter. Själv skall jag försöka få tag på bl a Majakovskijs bok du nämner.
Ska läsa dem andra också av Gorkijs självbiografier. Tack för påminnelsen! Anser att du som uppskattar ryska författare även bör läsa Alexander Solzhenitsyn. Börja som jag med: ”En dag i ivan denisovitjs liv” kort och lättläst och du får en känsla för hur kan skriver. Läs (eller lyssna) sedan på ”Cancerkliniken”. Blir du fast, och har modet att öppna både öron och ögon så läs allt hans skrivet.
“En dag i Ivan Denisovitjs liv” tillhör också mina favoriter.
Erik, har du läst den dokumentära ”tegelstenen”
”Två Hundra år av Ensamhet”
av Alexander Solzjenitsyn?
Hoppsan! Nu blandade jag ihop två böcker.
Jag menar naturligtvis Alexander Solzjenitsyns
dokumentära bok
”Tvåhundra år Tillsammans”
Savalle ”Hundra år av ensamhet” är en roman av Gabriel García. Tvåhundra år Tillsammans har jag inte ens hört talas om, men har inte heller läst allt.
Sedan vill jag varmt rekommendera Naipaul: allt han tar i blir liksom levande.
Håller faktiskt nu på med Solzhenitsyns ”Gulagarkipelagen”, på engelska, och måste medge att det känns som jag tagit mig vatten över huvudet, som man säger.
Inser att jag borde börjat med något mer lättsmält. Den känns absolut läsvärd och det kanske är språket som gör att den känns tung ibland. Så tack för ditt tips, Erik. Jag får nog börja med den du föreslog.
Kul att du läser just nu. Det inspirerar mig, då jag tänker mig att du alltid läser. Själv läser jag en biograf över Tolkens liv. Hans liv var väldigt mycket annorlunda mot jag vad jag tänkt mig. Så rent dem levde på den tiden, tänker då kring allt vad moral heter.
eva-marie
känslan att man har tagit sig vatten över huvudet hr jag upplever många, många gånger. Det är bara att läsa på, men det är klart – det finns gränser även där. Läs Michel Foucault, det är en svårläst författare.
Får du uppdraget att läsa in en bok bör du först ta ställning till om boken ens är värd att läsas, och läsas högt. Efter detta läser du boken högt och spelar samtidigt in uppläsningen. Lyssna på din egna uppläsning. Grunnar några dagar och besluta hur du kan göra uppläsningen bättre.
Karaktärsdragen.
Kartlägg alla karaktärer och förse dem med en egen röst, tempo, dialekt osv. Lär känna karaktärerna och öva rösterna tills dem sitter. Det hjälper om man förenklar karaktärerna genom att beskriva de dominantaste dragen i en mening: Arg kvinna, vis äldre man, trött och desillusionerad, missbrukare, makt och myndighet, osv. Carola Häggkvist använder extremt mycket luft när hon talar. Gamla människor har sämre tryck i lungorna och brukar så lite luft som möjligt i talet. Lyssna på hur olika människor talar, lyssna vilka känslor som förmedlas. Tänk på hur förhållandet är mellan hur mycket luft dem gör av med per ord.
Berättarrösten.
Berättarrösten som endast har uppgiften att förbereda karaktärerna intåg, skall vara så neutral eller snarare så monoton det bra går att få. Undvik att gå upp i texten: alltså snabba på och tona ut och gör det enbart om berättelsen behöver det. Få det till en två- eller trestavig melodi. Värm upp röst, mun och tunga: hyperventilera och andas sedan in med magen innan du börja läsa. Låt luften sakta passera stämbanden med varje ord. Andas med magen under hela uppläsningen. Läs långsamt och ta en mini, mini paus mellan varje ord. Bestäm innan hur långt du skall läsa. Är dagsformen god och du har flow tillåt dig att läs mer. Läs först orden tyst för dig själv. Berätta sedan högt vad du nyss läst. Lita på att texten håller. Läs de spännande delarna extra långsamt. Dra ut på dem. Följer du dessa råd kommer du automatiskt att läsa MED texten, inte EMOT texten som många uppläsare tyvärr gör. Lycka till.
Som den bokmal jag är, har jag nyss upptäckt detta via frun – perfekt när man reser ihop! Kör man med en splitt, kan bägge lyssna samtidigt vilket är ytterst praktiskt och samtidigt delar man en upplevelse.
Det var en radikal annorlunda upplevelse, som skiljer sig åt ganska mycket åt från att läsa en bok. Är rätt så förundrad över hur stor skillnaden faktiskt är. Så mycket mindre ansträngning för få ut så mycket av en bok. Några reflektioner: En mindre bra bok blir bättre när man lyssnar till den mot att läsa samma bok. Antagligen för att man inte behöver anstränger sig i förhållande till upplevelsen, som är fallet när man läser en bok, där man snabbt skulle tröttna och anse det inte vara mödan värd. En annan reflektion är att nästan hela läsupplevelsen beror på uppläsaren. En bra uppläsare är A och O. En riktigt, riktigt skicklig uppläsare kan få en dålig bok att bli något mindre dålig. Under tiden man lyssnar har man även tid att reflektera över dels uppläsare samt kvaliteten på texten, som typ variation/upprepning och val om ord osv.
Att lyssna på en bok som läses upp, så består värdet endast av att lyssna på uppläsarens upplevelse till skillnad från att läsa en bok, som är som att kliva in i en ny värld. En bra bok är inte enbart en berättelse, utan den skall spegla och granska samt dissekera drivkraften, inte bara hos författaren, utan även hos läsaren och det görs bästa genom att författaren skriver halva boken och läsaren skriver in resten under läsprocessen och det är ansträngning.
En tumregel för en bra skönlitterär bok är när författaren anstränger sig och utesluter adjektiv så långt det är möjligt. Adjektiv är ord som beskriver hur något är, ser ut eller luktar. Ex: ”Mannen klev in i rummet, som luktade mycket illa”. Jämför med att: ”Det stack till, eller snarare brände till i näsan när mannen klev in. På golvet låg ett förunnad kadaver, av vad som en gång måste varit en människa”. Här beskrivs inte rummet i termer med adjektivet luktade mycket illa. Utesluter man adjektiven, och istället beskriver målar hjärnan upp bilder i huvudet som vida överstiger adjektivens kalla information och läsupplevelsen blir läsarens egen upplevelse. Bilder innehåller omvänt kvadratiskt mer information är ord gör. Ju vackrare ord, ju vackrare bilder. Det av yttersta vikt att författaren är väl bekant med vackra ord. ”Brast” istället för ”gå av”.
Man skulle också kunna säga att Hamsuns roman ”Svält” är en bok om hunger, och i så fall bäst i sin klass. På andra plats kommer Orwell, Georges: ”Down and Out in Paris and London” eller den svenska översättningen: ”Nere för räkning i Paris och London”. Bra böcker ska handla om drivkrafter, skriven på det vackraste språket. Gällande drivkrafter finns en bok som sticker ut: ”Quiet days in clichy” av Henry Miller, på svenska: Stilla dagar i clichy.
Generellt gäller inte vilka böcker man läser, utan hur man läser dem och hur man läser böcker, står i direkt förbindelse med vilket böcker man började att läste tidigast. Det tidigaste läsupplevelserna kommer man obönhörligt ha som mall när man läser och jämför med andra böcker livet ut. Därför är det så klart mycket bättre om man får sig till livs en riktigt, riktigt bra klassiker, skriven av en konstnär som andas sanning och uppriktigt. I kategorin författares självbiografier, vill jag slå ett slag för den norska författaren Hamsuns roman ”Svält”. Läser man den först kommer man att jämföra med alla andra (okända) författares självbiografier och då är det inte många som överlever.
En klassiker går att läsa av vilken tidsepok som helst. Läsaren skall känna igen sig oberoende ålder, kön, etnicitet, kultur och så vidare.
Tack, Erik, för dina så intressanta kommentarer!
Det är länge sedan jag läste romanen Svält senaste gången. Det är en av de böcker som påverkat mig i hög grad.
Och tack även till Eva-Marie för din intressanta kommentar.
Jag tycker väldigt mycket om välskriven och uppbyggande skönlitteratur och det är givande att utbyta tankar som uppstår.
Själv läste jag ”Svält” för inte alls så länge sedan (2016) och då som en politisk protest emot att man för tiden sablar ner författare om den på något vis inte är politiskt korrekta. Det är så dumt att man knappt tror det är sant. Så klart att i vem författa det är ointressant vem författaren är, har för åsikter eller på annat sätt de lever sitt liv. Det är böckerna: texterna som är av intresse. På samma sätt som tusentals åskådar tittar på toppidrottare, vad de kan presterar under en tävling på en arena vid ett olympiskt spel. Hur dem tränar i själva ”verkstaden” är naturligtvis helt ovidkommande. Ska man tro på kulturmarxisterna skall man alltså ta avstånd från boken Svält, för att Hamsuns sympatiserade med nazismen eller ta avstånd från Henry Miller för att han inte är feminist, utan snarare sexist och älskade med många kvinnor? Romaner som har beröringsskräck för drivkrafter och som skall följa det etablerade politiska korrektheten blir naturligtvis oläsbara ur ett litterärt perspektiv med ett poetiskt bildspråk. Då kan man lika gärna läsa ett partiprogram eller en manual.
Håller med.
En bra bok är en bra bok oavsett författarens åsikter, privatliv o s v.
Det viktiga är , som du skriver , att den kan läsas av alla slags människor och få dom att på något sätt känna igen sig själva.
Det gick en TV-serie för några år sen nu, om just Hamsun och allt det hat han utsattes för i Norge efter krigsslutet. Detta p g a att han öppet sympatiserat med nazismen under kriget. En bra serie som jag minns det. Antagligen dömdes han extra hårt där eftersom Norge varit ockuperat.
En dikt uttrycker det bra ( Fröding ? ) ; ” Strunt är strunt, och snus är snus,
om än i gyllne dosor. Och rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor ”
🙂 eva-marie: tror du är mycket äldre än mig. Det märks på ditt skriftspråk, val av litteratur, tröttheten över motsättningar och konflikter samt favoritcitat. Citatet är för övrigt liten av en klassiker. Tacka Lena Nyman för det. Har aldrig blivit av att plöja Fröding. Det är mycket man skulle vilja hunnit med att läsa, man aldrig kommer ha tid att läsa.
Ja, Erik, då kan man lika gärna läsa ett partiprogram eller en manual.
Det är skrämmande hur vår frihet att tänka, tala, verka snävats åt allt mer under åren som gått.
Människor är rädda.
August Strindberg beskriver en person på följande sätt (Jag vill minnas att det var i En Dåres Försvarstal, men jag kan missta mig och jag citerar fritt ur minnet):
Han gick som om han naken banade sig en väg genom en skog av nässlor.
Kan vara från: ”En Dåres Försvarstal” men känner inte igen citatet. Tycket dock att ”En Dåres Försvarstal” var fantastiskt att läsa. Betänk då att den skrivs av Strindberg på Franska. Boken vi läser är alltså översatt till Svenska och Strindberg själv var ytterst tveksamt till en publicering. En perfekt balanserad roman. I början är dyrkan, fixeringen samt besattheten av Siri närmast tvångsmässigt sjuklig. Exakt i mitten av boken, början Axel grubbla och i slutet slits han i tu av tvivel, äckel och åtrå. Anser att Siri porträtteras som en tämligen medelmåttig vanlig tjej, snar att tillskriva sig insikter hon knyckt från andra. Vanligt och mänskligt.
Har inte lyssnat på så många ljudböcker, även om det blivit en del. Den ultimata lyssnarupplevelsen, som aldrig skulle vara lika bra att läsa själv, var utan tvekan Mikael Persbrandt biografi: ”så som jag minns det”. Här gäller devisen att det är uppläsarens upplevelse som är själva upplevelsen i att lyssna på en uppläst bok. Fattas bara annat, när författaren (dock med en medförfattare) läser upp boken om sig själv. De bästa uppläsarna är för övrigt alla kategorier just skådespelare, vilket inte gör lyssnarupplevelsen direkt sämre med en skådespelare av Persbrandt kaliber. Är man det minsta kulturintresserad, eller i vart fall sett Bäck-filerna när det begav sig, är lyssnarupplevelsen nog. Man får också på köpet en tydlig förstahandsvittnesuppgifter om: geni/galenskap. Kreativitet/missbruk samt inte minst blottläggs samtliga av människans drivkrafter – in till bara benet. Från fösta kapitlet blir det närmast ett beroende att lyssna boken ut.
I kategorin självbiografier (journalistprosa) som lite förstrött faktiskt intresserar mig kan jag också rekommendera: Patrik Sjöbergs: ”Det du inte såg” (som jag dock läste som bok innan jag lyssnade till den). Markus Lutteman: ”El choco” samt speciellt Camilla Henemark och Carina Nunstedt bok: ”Adjö det ljuva livet”. Min förtjusning beror antagligen på att Persbrandt och Camilla Henemark är jämgamla med mig, samt att jag bodde i samma stadsdel och under samma tid och jag känner därför delvis till människor ”ute på banan” som passerar revy i böckerna.
Har själv upptäckt några bra böcker via ljudband. En av de bästa, som jag själv senare själv läst om, är ryssen Gorkijs självbiografiska roman i tre delar ; ”Min Barndom” , ”Ute i Världen” , ”Mina Universitet” .
Så bra och människokännande böcker ! Livet och tillvaron beskrivs så osentimentalt men samtidigt vackert, hur konstigt det än låter. De innehåller även beskrivning av politiska rörelser han kom i kontakt med tidigt, men ingen propaganda, som jag upptäckt. Han förhöll sig däremot ofta lite kritiskt och med distans till allt som skedde omkring honom.
Hur det var rent personligt med hans politiska övertygelser vet jag inte så mycket , men tror han blev kommunist under en tid i alla fall. De böcker jag nämnde utspelar sig före Sovjetstaten. Han agiterar inte i alla fall för något vad jag kan se. Den största kärleken får han genom böckernas värld och han beskriver så fint hur han reagerar när han så småningom kommer i kontakt med dem. Och beskrivningen av hans mormor är obetalbar. En vacker och unik gammal troende gumma.
Kul eva-marie! Har läst Maksim Gorkij ”Min barndom” någon gång under tidigt åttiotal. Är speciellt förtjus i ryska författare, främst då Dostojevskij ”Idioten” och framför allt ”Bröderna Karamazov” som är helt fantastisk. Anser att Dostojevskij är överlägsen Leo Tolstoj, när man väl fått en känsla för hur Tolstoj skriver. Finns många att nämna: Bachtin ”Det dialogiska ordet” om man högaktar lingvistik. Majakovskij ”ett moln i byxor” är gripande. Har lite svårare för Tjechov.
Erik, jag håller med dig om att de ryska klassikerna är de bästa. Jag har liksom du läst ”Bröderna Karamazov” som var väldigt bra. Roligt att fler gillar de här böckerna, och att du läst ”Min Barndom”. Hoppas du får tid att ngn gång läsa de två andra delarna av Gorkijs biografi.
I kommentaren här under hänvisar du till den norske författaren Hamsun. Även honom har jag läst i alla fall en bok av som gjorde starkt intryck på mig. Minns tyvärr inte vad den heter. Själv skall jag försöka få tag på bl a Majakovskijs bok du nämner.
Ska läsa dem andra också av Gorkijs självbiografier. Tack för påminnelsen! Anser att du som uppskattar ryska författare även bör läsa Alexander Solzhenitsyn. Börja som jag med: ”En dag i ivan denisovitjs liv” kort och lättläst och du får en känsla för hur kan skriver. Läs (eller lyssna) sedan på ”Cancerkliniken”. Blir du fast, och har modet att öppna både öron och ögon så läs allt hans skrivet.
”En dag i Ivan Denisovitjs liv” tillhör också mina favoriter.
Erik, har du läst den dokumentära ”tegelstenen”
”Två Hundra år av Ensamhet”
av Alexander Solzjenitsyn?
Håller faktiskt nu på med Solzhenitsyns ”Gulagarkipelagen”, på engelska, och måste medge att det känns som jag tagit mig vatten över huvudet, som man säger.
Inser att jag borde börjat med något mer lättsmält. Den känns absolut läsvärd och det kanske är språket som gör att den känns tung ibland. Så tack för ditt tips, Erik. Jag får nog börja med den du föreslog.
Får du uppdraget att läsa in en bok bör du först ta ställning till om boken ens är värd att läsas, och läsas högt. Efter detta läser du boken högt och spelar samtidigt in uppläsningen. Lyssna på din egna uppläsning. Grunnar några dagar och besluta hur du kan göra uppläsningen bättre.
Karaktärsdragen.
Kartlägg alla karaktärer och förse dem med en egen röst, tempo, dialekt osv. Lär känna karaktärerna och öva rösterna tills dem sitter. Det hjälper om man förenklar karaktärerna genom att beskriva de dominantaste dragen i en mening: Arg kvinna, vis äldre man, trött och desillusionerad, missbrukare, makt och myndighet, osv. Carola Häggkvist använder extremt mycket luft när hon talar. Gamla människor har sämre tryck i lungorna och brukar så lite luft som möjligt i talet. Lyssna på hur olika människor talar, lyssna vilka känslor som förmedlas. Tänk på hur förhållandet är mellan hur mycket luft dem gör av med per ord.
Berättarrösten.
Berättarrösten som endast har uppgiften att förbereda karaktärerna intåg, skall vara så neutral eller snarare så monoton det bra går att få. Undvik att gå upp i texten: alltså snabba på och tona ut och gör det enbart om berättelsen behöver det. Få det till en två- eller trestavig melodi. Värm upp röst, mun och tunga: hyperventilera och andas sedan in med magen innan du börja läsa. Låt luften sakta passera stämbanden med varje ord. Andas med magen under hela uppläsningen. Läs långsamt och ta en mini, mini paus mellan varje ord. Bestäm innan hur långt du skall läsa. Är dagsformen god och du har flow tillåt dig att läs mer. Läs först orden tyst för dig själv. Berätta sedan högt vad du nyss läst. Lita på att texten håller. Läs de spännande delarna extra långsamt. Dra ut på dem. Följer du dessa råd kommer du automatiskt att läsa MED texten, inte EMOT texten som många uppläsare tyvärr gör. Lycka till.
Som den bokmal jag är, har jag nyss upptäckt detta via frun – perfekt när man reser ihop! Kör man med en splitt, kan bägge lyssna samtidigt vilket är ytterst praktiskt och samtidigt delar man en upplevelse.
Det var en radikal annorlunda upplevelse, som skiljer sig åt ganska mycket åt från att läsa en bok. Är rätt så förundrad över hur stor skillnaden faktiskt är. Så mycket mindre ansträngning för få ut så mycket av en bok. Några reflektioner: En mindre bra bok blir bättre när man lyssnar till den mot att läsa samma bok. Antagligen för att man inte behöver anstränger sig i förhållande till upplevelsen, som är fallet när man läser en bok, där man snabbt skulle tröttna och anse det inte vara mödan värd. En annan reflektion är att nästan hela läsupplevelsen beror på uppläsaren. En bra uppläsare är A och O. En riktigt, riktigt skicklig uppläsare kan få en dålig bok att bli något mindre dålig. Under tiden man lyssnar har man även tid att reflektera över dels uppläsare samt kvaliteten på texten, som typ variation/upprepning och val om ord osv.
Att lyssna på en bok som läses upp, så består värdet endast av att lyssna på uppläsarens upplevelse till skillnad från att läsa en bok, som är som att kliva in i en ny värld. En bra bok är inte enbart en berättelse, utan den skall spegla och granska samt dissekera drivkraften, inte bara hos författaren, utan även hos läsaren och det görs bästa genom att författaren skriver halva boken och läsaren skriver in resten under läsprocessen och det är ansträngning.
En tumregel för en bra skönlitterär bok är när författaren anstränger sig och utesluter adjektiv så långt det är möjligt. Adjektiv är ord som beskriver hur något är, ser ut eller luktar. Ex: ”Mannen klev in i rummet, som luktade mycket illa”. Jämför med att: ”Det stack till, eller snarare brände till i näsan när mannen klev in. På golvet låg ett förunnad kadaver, av vad som en gång måste varit en människa”. Här beskrivs inte rummet i termer med adjektivet luktade mycket illa. Utesluter man adjektiven, och istället beskriver målar hjärnan upp bilder i huvudet som vida överstiger adjektivens kalla information och läsupplevelsen blir läsarens egen upplevelse. Bilder innehåller omvänt kvadratiskt mer information är ord gör. Ju vackrare ord, ju vackrare bilder. Det av yttersta vikt att författaren är väl bekant med vackra ord. ”Brast” istället för ”gå av”.