DEBATT. Medierna vimlar av påståenden om psykiska sjukdom. Journalister och psykologer vässar varje dag sina pennor och förklarar för svenska folket att vi nästan alla har någon typ av själslig ohälsa. Snabbt utfärdas råd av alla de slag. Till bilden hör att allsköns sk forskare i intervjuer slänger ytterligare bränsle på en redan oredig debatt.
Text: Torsten Sandström (Anti-pk-bloggen.se) är professor emeritus i civilrätt vid Lunds universitet med inriktning mot förmögenhetsrätt, särskilt associationsrätt. | PK och själslig ohälsa. Foto: Gratisography. Licens: Pexels.com. Montage: NewsVoice
I SvD uttalar sig ”idrottsforskaren Göran Kenttä om faran för den med onda tankar att själv försöka befria sig från sina psykiska trubbel: ”Att trycka undan mörka tankar är en typ av självskadebeteende”. Och för några dagar sedan skrev i samma tidning läkaren Christopher Gillberg att den svenska skolan måste reformeras med tanke på alla elever med psykiska diagnoser. Han säger: ”Betygssystemet slår ut för många elever”.
Det svenska samtalet om själslig hälsa är enligt min mening fullständigt förvridet. Att det är helt sjukt är det enda som med säkerhet kan sägas. Jag anser att man från vetenskaplig synpunkt måste tala om ett lågvattenmärke för delar av forskningen i psykiatri och psykologi.
Försök inte reparera själslig ohälsa själv
Jag är förvisso själv lekman på området. Men det förefaller klart att det saknas traditionella biokemiska mätresultat bakom floran av nya diagnoser i stil med ADHD. Diagnoserna ställs efter vad patienten och dennes anhöriga berättat vid samtal med läkaren. Ändå har utskrivningen av läkemedel ökat tiofalt under en tioårsperiod och nu påstås det att skolan måste sänka kraven för att inte ytterligare patienter ska slussas in.
Den person som själv försöker jobba med sina känslor – för att rycka upp sig – får i tidningen läsa att han eller hon sysslar med självskadebeteende.
Lös orsakerna till problemen
Jag kan förstå att IT-samhällets framväxt och datorernas makt riskerar att skapa problem för många ungdomar. Likaså en ny medial kultur där ett ständigt flöde av våld och underhållning sköljer över en passiv befolkning. Till bilden hör den kravlöshet som samhället bjuder på via skola och bidragssystem. Det finns med andra ord mycket goda skäl till oro. Men det är inte denna oro medierna lyfter fram, utan ett högljutt snack om psykisk ohälsa. Resultatet har blivit att psykiska diagnoser stämplas i huvudet på en lång rad människor, framför allt ungdomar.
Enligt min mening är det politikernas och mediernas roll att hålla en kritisk distans till den allvarliga utveckling vi ser. Det tragiska är att varken politiker eller medier klarar detta. I själva verket bidrar de till att mer flummigt bränsle slängs in i debatten.
PK-samhällets romantik och flumtänkt växer i styrka
Tyvärr finns liknade mönster på några andra samhällsområden. Jag tänker framför allt på den ”klimathets” som piskats fram på ganska kort tid. Även här tar känslorna över en kritisk diskussion. Den som vågar kritisera fenomenet Greta Thunberg skambeläggs, trots att Gretas aura skapats just av medier och politiker.
Jag är därför allvarligt oroad över Sveriges framtid. Bristen på kyligt förnuft och kritik på vetenskaplig grund är förklaringen till min rädsla. PK-samhällets romantik och flumtänkt växer i styrka. Det behövs minsann en ny tid av upplysning!
Text: Torsten Sandström (Anti-pk-bloggen.se)
Relaterat
- Läs mer av Torsten Sandström i NewsVoice
En sund reaktion på ett sjukt samhälle sjukdomsdiagnosticeras bara för att skifta fokus från det verkliga problemen.
Definitivt så, Janne!
Erik, varför bry sig om sina medmänniskor????
Ja du Conny, det har jag också frågat mig åtskilliga gånger. Det korta svaret är väl att man inte kan låta bli. Det är väl också så att detta inte går att förklara för människor som inte kan förstå det. Men Conny, vad har detta med diagnos eller inte diagnos att skaffa, förstår inte koppling,men det kanske du gör?
Jodå, jag kan förstå det men kanske misstolkade din kommantar.
Kopplingen har nog mest med min egen oförmåga att bortse från de grundläggande anledningarna till psykisk ohälsa, dvs ledande element i samhället som drar fördel av människor på detta groteska vis.
Intressant! Ser jag inte ett embryo i din text en vilja att också slå dig fri och förverkliga dina drömma – där längtan spränger bojorna. Du vet vad jag talar om eller hur? Vad som håller människor tillbaka är just denna häxbrygd av: Skuld, jantelag, kulturmarxism, skola, religion och kultur.
Se mer mitt inlägg som ett inlägg i debatten att skit i allt det där. Bara stråla ut allt du vill göra och ha och du skall få!
”Matteus 13:12 Ty den som har, åt honom skall varda givet, men den som icke har, från honom skall tagas också det han har”.
https://www.youtube.com/watch?v=uekZpkYf7-E
Helt rätt Janne!
Varför ens bry sig om, i fall man har diagnos eller inte har diagnos? Varför inte bry sig mer om vad man brinner för och vad man vill åstadkomma i livet? Tänk vilken frihet det är att göra vad man vill, med det enda livet man har. Bara tänkt tanken på att få göra det man verkligen vill göra.
Alla, absolut alla, kan anta offerperspektivet. Det är det enklaste som finns – men vägen framåt är mycket roligare om vi kunde fokuserar på vad vi tycker är tillfredsställde att göra med våra liv.
Instämmer med Conny Lundberg och T Sassersson.
Vi vet ju hur det är med utbildningen av skolmedicinens personal. Homeopatin och andra alternativa mediciner har alltid hävdat sambandet mellan tarm och hjärna.
Vi ska komma ihåg hur alla amalgamskadade påstods vara mentalt sjuka och inte led av kvicksilverförgiftning.
Jag blev skickad till en psykolog när jag hade Borrelia.
Många har blivit dementa därför att de ätit blodtryckssänkande medicin.
Trycket behöver bli högre med åren för att syre ska komma upp i hjärnan.
Jag läste just netdoktorn som sprider lögner om högt blodtryck.
Man kan ha brist på en signalsubstans (Acetylkolin) och då blir det problem med närminnet. Det går att motverka med viss mat och kosttillskott.
Sådana svar finner man aldrig hos skolmedicinen.
Det är fler och fler barn som har problem och behöver utredas och få extra stöd.
Jag kan inte se hur högre lön till lärarna ska vara en lösning på det.
Jag bekostade en hårmineralanalys på mitt äldsta barnbarn när han var 10 år. Han hade brist på det mesta, mycket obalanser och mycket arsenik. Han åt en kur med vitaminer men sedan fortsatte vi inte att kolla upp honom på grund av att det var svårt att få honom att äta vitaminerna och föräldrarna separerade. Detta var inget de prioriterade heller.
Nu som 16-åring har han utretts på BUP. En läkarundersökning av det fysiska läggs i slutet av utredningen och skolmedicinens blodtester säger ju bara hur det är just den dagen i kroppen.
Näringsbristen och belastning av gifter mikrober och elektromagnetisk smog gör att barnen får svårt att koncentrera sig och att ta in kunskaper.
Mitt barnbarn läste franska i två år utan att kunna något.
Varför har vi en sådan skola ?
Han har fått en diagnos ADD och Aspbergers och nu är föräldrarna nöjda för nu har han en diagnos och då är det inte deras bristande omvårdnad som är skulden.
Jag skulle vilja fråga dem som satt diagnosen ” föddes han med den diagnosen eller har den uppstått efteråt ?
Vad har det här kostat samhället till ingen nytta för pojken ?
Var det inte Gillberg som inte ville visa sina forskningsresultat för forskande kolleger. Här ska man följa pengarna.
Kan inte tro Harald Blomberg fått sin forskning bekostad.
Citat
”Enligt min mening är det politikernas och mediernas roll att hålla en kritisk distans till den allvarliga utveckling vi ser. Det tragiska är att varken politiker eller medier klarar detta. I själva verket bidrar de till att mer flummigt bränsle slängs in i debatten.”
Det klarar de säkert men de är styrda av makter som verkar bakom kulisserna. Frågan är väl hur djupt in i samhället har dessa trängt. De verkar finnas inom alla viktiga beslutsorgan och de äger media så därför får vi inte veta vad som är sant.
De flesta är rädda om sitt eget skinn och vågar inte ifrågasätta, även om de är fullt medvetna om att de gör fel.
De få som vågar ifrågasätta låter man bli att svara.
De odemokratiska innästlarna skapar lagar och förordningar hos granskande myndigheter så de blir verkningslösa.
Tack, Maj, för din mycket upplysande kommentar som kastar ytterligare ljus över all galenskap som aktivt genomförs av de som borde hjälpa istället för att stjälpa!
Men det finns en gräns för allting och ondskan kommer att vara självdestruerande för de som utöva den. Det trista är dock alla dem som utsätts för den innan gränsen nås.
Jag frågar mig varför det nya samhället kräver så mycket diagnoser och många ber att få ha dem och känner trygghet med att ha fått dem. Samtidigt får vi lära oss att robotar ska implementeras i samhället utan en vettig parallell debatt om nytta och varför utvecklingen återigen ska vara teknikstyrd istället för människo- och behovsstyrd. På KI opereras 14-åringar till nytt biologiskt kön eftersom de i sin förvirring inte vet vilken könsidentitet de har av 50 st omöjliga identiteter. En professor i Lund riskerar jobbet för att han hävdat att det bara finns två biologiska kön. Han anmäldes av studenter och ledningen vek sig. Självaste ÖB viftar med gayflagga på stan och menar att främlingsfientlighet är det största hotet i Sverige. Vi får lära oss att vi kan förbättra våra kroppar och hjärnor med inbyggd teknologi som ska köpas, leasas och uppdateras.
Listan på galenskaper kan göras mycket längre. Alla som ifrågasätter får olika epitet för allt ska gillas, basta.
Tja, och sedan då? Är det ingen numera inom etapiskemanget som gör konsekvensanalyser av någonting?
Vi förgiftas av näringsfattig mat besprutad med bekämpningsmedel, vi utsätts för allehanda mystiska teorier angående hur vi skall uppleva den verklighet vi lever i samtidigt som vår åsiktsfrihet ständigt krymper och vi skall hela tiden tänka på hur vi inte får kränka andra.
Det vore väldigt konstigt om inte all denna påverkan skapade känslomässiga problem som yttrar sig på olika vis och som naturligtvis uppmuntrar läkemedelsindustrin till kemiska lösningar som ytterligare förvärrar situationen. Man skulle kunna kalla det en ”Moment 22”-situation!
”Diagnoserna ställs efter vad patienten och dennes anhöriga berättat vid samtal med läkaren”.
Nja, stämmer inte riktigt det där. Samtal med anhörig inskränker sig till ett, max två och för att få remiss krävs naturligtvis fler samtal, men utredningens grund utgörs uteslutande på tester. Många, många tester. I mitt fall tog det dryga fyra (eller möjligen fem, mins inte riktigt …) månaders utredande med som sagt massor av tester tills man tröttnade. För det andra måste symtomen fastställas vara närvarande före sexårsåldern. Där av behovet av att intervjua en anhörig. Desto mera intressant däremot att utläsa svaren på esterna. Men det är möjligt att andra psykiatriker och psykologer är mindre nogräknade. Hur som helst håller jag med artikelförfattaren i stort även i denna gång.
Vad gäller Christopher Gillberg är han en mycket erkänd och väl meriterad person med bland anat som professor och överläkare i barn- och ungdomspsykiatri vid Göteborgs universitet och Sahlgrenska universitetssjukhuset liksom vid Institute of Child Health i London och universitetet i Glasgow och har publicerat mer än 30 böcker och bokkapitel och närmare 650 granskade forskningsartiklar finns för närvarande i PubMed-databasen (april 2018). Hans böcker har översatts till minst ett dussin språk och flera av dem betraktas som standardböcker i Sverige och internationellt samt fått alla priser man kan få (för vad dem nu är värda?) Kort sagt en pioner i ämnet.
Om ADHD kan man tala om hur länge som helst. Själv är jag rätt skeptisk till hela historiken och uppkomsten av diagnosen och framför allt vad syfte är, om man bortser från möjligheten att kränga mer mediciner till en jungfrulig marknad, vilket säkerligen var själva den grundläggande iden redan från början. Nu för tiden verkar det som att man förs återupptäcker en verksam substans, för att sedan finna patienterna. Skulle aldrig ens komma på tanken att medicinera., vilket jag lätt den irriterade psykiatrikern förstå. När jag förklarade att om jag nu klar av ett liv under nästan 47 år, varför skulle jag då börja medicinare nu? Svaret var lika förbluffande som den tvingande attityden till medicineringen: Ja, du har väl lärt dig leva med det då! Vad svarar man på sådant? Är inte alla tvungna att lära sig leva med det man har inom sig? Och om man nu lär sig leva med ADHD (utan medicinring) borde sådan exempel då höjas till skyarna som ett levrade gott exempel? Men icke sa Nicke.
Tack Torsten
Tyvärr är din analys helt korrekt. Sverige får fler och fler problem med uppväxande släktet.
Vad barnen behöver är framtidstro och kunskap.
PK samhället vi har för närvarande klarar inte sin uppgift.
Det är fullständigt ofattbart hur en statsminister hyllar en 16 åring som går i strejk för en så omtvistad sak som klimatet.