Forskare: Sverige är på väg att devalvera bort sin ekonomi i brist på strukturreformer

Sverige har haft en långvarig devalveringsekonomi som gällt sedan början av 1970-talet. Detta har skett direkt i form av tidigare valutadevalveringar eller indirekt i form av dagens lågräntepolitik. Exporten har ökat från 22% som andel av BNP år 1970 till 45% år 2018. Samtidigt har Sverige fallit från plats 4 till plats 12 i välståndsligan. Uteblivna strukturreformer sedan 70-talet gör att Sverige är på väg att devalvera bort sin egen ekonomi.

Text: Hedi Bel Habib, fil doktor och forskare | Bild: Övergiven byggnad. Foto: Rene Asmussen. Licens: Pexels.com (free use)

1. En långvarig historia av devalveringsekonomi

Den genomsnittliga tillväxttakten för den svenska ekonomin har ända fram till 1970 varit högre än i något annat land. Sedan mitten av 1960-talet har emellertid förutsättningarna för den ekonomiska och industriella utvecklingen väsentligt förändrats. Den ökade konkurrensen från västvärldens ekonomier och de nya industriländernas ökande roll i världsekonomin har medfört att Sveriges teknologiska försprång krympt. Pris- och kostnadsskillnader har kommit att påverka konkurrenskraften på ett helt annat sätt än tidigare.

För att möta konkurrensen från andra länder har Sverige använt sig av valutadevalvering som stimulansverktyg för ekonomin. Den svenska ekonomins historia är därför en långvarig devalveringshistoria. Till följd av minskad konkurrenskraft gentemot andra länder har Sverige sedan låg tid tillbaka genomfört en serie av valutadevalveringar.

År 1949 devalverades kronan med 30,5 procent mot dollarn. År1977 devalverades kronan två gånger, först med 6 och sedan med 10 procent. 1981 devalverades kronan med 10 procent. År 1982 devalveras kronan ytterligare med 16 procent. Ett resultat av dessa successiva devalveringar är att Sverige började tappa sin position som ledande välfärdsland redan på 70-talet. I början av 1970-talet låg Sverige på en fjärdeplats i välfärdsligan. Därefter halkade landet ner i listan och nådde en bottennivå under nittiotalskrisen. Idag ligger vi på en tolfte plats. Dessutom ökar gapet till de rika länderna.

Tabell: Sverige i välståndsligan. Källa: OECD

2. Devalveringsexport gör Sverige fattigare

De successiva devalveringar som gjorts på 70- och 80-talet har gjort Sverige fattigare. Jämfört

med andra länders valutor har den svenska kronans värde halverats sedan mitten på 1970-talet. År 1970 behövde man bara betala 70 svenska öre för en dansk krona. År 2005 kostade en dansk krona 1,25 svenska kronor. År 2018 kostade en dansk krona 1,41 kronor. Det innebär att den svenska kronans värde minskat med 50 procent under 48 år.

Dessa devalveringar fungerade i grunden som en subventionering av export och svenskt näringsliv. Men för en pensionär eller vanlig inkomsttagare innebär detta en successiv försämring av köpkraften med nära 50 procent. När det gäller exporten ökade volymen av varor och tjänster som exporterades från 22 procent till 45 procent som andel av BNP. Samtidigt sjönk Sverige från plats 4 till plats 12 på välståndsligan Devalveringsexport gör Sverige fattigare eftersom företagen tar mindre betalt för sin export.

Tabell: Export och välstånd. Källa: Världsbanken och OECD

En annan slutsats är att devalveringarna har bidragit till att undanskymma de underliggande strukturella problemen som fanns på 70-talet i den svenska ekonomin och som ännu idag är olösta.

3. Fortsatt sjunkande konkurrenskraft med devalveringspolitik i ny tappning

Gamla misstag tycks upprepas och den gamla devalveringspolitiken är tillbaka i ny förpackning. Med undantag för skattereformen på 90-talet har olika regeringar avlöst varandra utan att genomföra några väsentliga strukturreformer. Politiken har delegerats till riksbanken genom penningpolitiken. Riksbankens lågräntepolitik är i praktiken en maskerad devalveringspolitik. Efter en lång period med kraftigt sjunkande värde på den svenska kronan kan man anta att Riksbankens ”lågräntepolitik” spelar idag samma roll för ekonomin som devalveringarna på 70- och 80-talet.

Kronan har förlorat 25 procent av sitt värde mot Euron och hela 40 procent mot dollarn sedan 2013. Den gamla devalveringspolitiken maskerad till penningpolitik fortsätter att hålla Sverige över ytan och exporten gynnas, samtidigt som de strukturproblem som är olösta sedan 70- och 80-talen kvarstår.

World Economic Forum analyserar faktorerna som ligger till grund för långsiktig tillväxt i syfte att hjälpa beslutsfattare och regeringar att förstå och utforma strukturreformer som förbättrar produktiviteten och ökar välståndet.  Resultatet sammanfattas i ”The Global Competitiveness Report” som baseras på elva pelare för tillväxt med 98 individuella indikatorer som vägs samman i en övergripande ranking.

I WEF:s  bedömning, Global Competitiveness Report 2010-2011, kommer Sverige på andra plats bland 140 länder i den totala rankningen över vilket land som är mest konkurrenskraftigt. På första plats kommer Schweiz. Sverige faller sedan från andra till sjunde plats, i den globala rankingen av ländernas konkurrenskraft som publiceras av World Economic Forum (WEF) i The Global Competitiveness Report 2017-2018. I WEF:s  bedömning, Global Competitiveness Report 2019 hamnar på plats 9.

Tabell: Sveriges konkurrenskraft. Källa: World Economic Forum

För att Sverige ska få en starkare krona krävs en starkare tillväxt i svensk ekonomi och bättre långsiktiga tillväxtförutsättningar. Detta är en fråga för regeringen snarare än Riksbanken. Riksbanken kan tillfälligt hålla ekonomin rullande med sin lågräntepolitik, men kan inte ge en långsiktigt starkare tillväxt. För att uppnå stark tillväxt krävs strukturreformer från regeringens sida.

4. Sjunkande effektivitet i offentlig sektor kräver radikala reformer

Sverige är ett av bland de EU-länder där nära hälften av den samlade ekonomin, bruttonationalprodukten BNP, går till offentliga utgifter som vård, skola och omsorg. Risken finns därför att höga skatter och transfereringar kan påverka incitamenten och leda till lägre ekonomisk effektivitet. I Världsbankens rankning Government effectiveness Index kan vi konstatera att Sverige halkat från 4:e plats år 2003 till 9:e plats år 2017 när det gäller effektivitet i offentlig sektor.

Tabell: Effektivitet i offentlig sektor. Källa: Världsbanken

Hur skattesystemet utformas och hur de offentliga utgifterna används är av central betydelse för ekonomisk tillväxt. Produktiva utgifter har en positiv inverkan på den ekonomiska utvecklingen om de finansieras med de minst snedvridande skatterna. Ett effektivt skattesystem och en effektiv offentlig sektor är därför vad Sverige behöver för att bryta devalveringsspiralen.

5. Effektivare skattesystem behövs

Under senare år har skatteforskare börjat intressera sig för hur skattest­rukturen, dvs olika typer av skatter, påverkar ekonomin. Tidigare låg fokus på hur den totala skattenivån påverkade ekonomisk tillväxt men nu tittar forskare på hur skattesystemet bör utformas. Särskilt skatt på arbete och bolagsskatt har empiriskt identifierats som skadliga för tillväxt, medan skatt på konsumtion och fastigheter är mindre skadliga.

Av befintlig forskning kan man dra slutsatsen att skattessystem som i högre grad förlitar sig på fastighets- och konsumtionsskatter är mer effektiva än skattesystem som i högre grad förlitar sig på skatt från bolagsvinster och personlig inkomst. I internationell jämförelse förlitar sig det svenska skattesystemet mindre på fastighets- och konsumtionsskatter än genomsnittet för OECD.

Forskningen visar att den mest tillväxtskadliga skatten är bolagsskatten eftersom den påverkar både inhemska och utländska investeringar samt produktiviteten. Den näst mest tillväxtskadliga skatten är skatt på personlig inkomst. Samtidigt medför globaliseringen att arbetsinkomster och bolagsvinster blir mer lättrörliga. För en öppen ekonomi som Sveriges kan det innebära en större känslighet för skatteförändringar i omvärlden.

En omläggning där skatteuttaget i högre grad förlitar sig på fastighets- och konsumtionsbeskattning i stället för inkomstskatter är därför önskvärt. En huvudslutsats i den nuvarande forskningen om effektivitet i skattesystemet är:

”För att Sverige ska vara konkurrenskraftigt och kunna vidmakthålla en hög välfärdsambition krävs ett väl genomtänkt och effektivt skattesystem. För att göra skattesystemet effektivare bör skatteuttaget på arbetsinkomster minska och ett skift mot en ökad beskattning på fastigheter och konsumtion skulle vara önskvärt samt en återgång till principen om likformig beskattning.” – Nationalekonomi.se: Hur kan det svenska skattesystemet bli mer konkurrenskraftigt? (Ekonomisk debatt 2019, nr 4).

6. En effektivitetsreform inom hälso- och sjukvården behövs

Effektiviteten i skattesystemet handlar inte bara om vilka skatter som är mest effektiva, utan också om hur effektivt man använder skattemedel. Ett angeläget effektiviseringsområde är hälso- och sjukvården. En jämförelse med Finland kan vara vägledande i sammanhanget.

Finland har inget landsting och sjukvården hanteras av kommunerna. Detta ger bättre sjukvård och lägre kostnader. I Sverige låses humankapital i en onödig byråkratisk struktur i form av landsting samtidigt som det råder arbetskraftsbrist inom vården och andra sektorer. Att avskaffa landstingen i Sverige kan frigöra mänskliga resurser, ge bättre vård och betydande besparingar av offentliga utgifter.

6.1 Fler administrerar i Sverige – färre vårdar patienter

Under de senaste åren har antalet sjuksköterskor och läkare minskat i flera landsting och regioner. Samtidigt har höga chefer inom landstinget, handläggare och administratörer ökat med 36 procent, enligt en artikel i Läkartidningen: Administrativ personal har gått om antalet läkare i vården – med råge.

Se diagram: Grafik av Jesper Cederberg för Läkartidningen

En sådan utveckling leder inte bara till en ökad ineffektivitet som försämrar vården, utan också skapar ett utgiftstryck som behöver finansieras genom beskattning som i onödan belastar det privata näringslivet.

6.2 Två beskattningsnivåer räcker

I Sverige finns tre beskattningsnivåer – stat, kommun och landsting. Sjukvården finansieras genom beskattning via landstinget. Men förekomsten av tre beskattningsnivåer är inte nödvändig. För ett litet land som Sverige borde ett beskattningssystem med två nivåer räcka.

Detta är fallet med grannlandet Finland. I Finland finns bara två beskattningsnivåer: stat och kommun. Ansvaret för hälso- och sjukvården i Finland ligger därför hos kommuner och samkommuner. En kommun kan ordna tjänsterna genom att producera dem själv eller tillsammans med en annan kommun. Kommunen kan även köpa tjänsterna av ett privat företag eller en privat organisation.

Att Finland inte har någon landstingsorganisation ger ett intressant underlag att jämföra kostnader och kvalitet på vården med eller utan landsting. För att jämföra effektivitet, kostnader och kvalitén av vården i Sverige respektive Finland kan data hämtas från flera internationella källor. Finland har nämligen lägre kostnader för hälso- och sjukvård såväl mätt per capita som i andel av BNP.

Tabellkällor: Euro Health Consumer Index, SEB:s välfärdsbarometer, OECD och Världsbanken

Text: Hedi Bel Habib, fil doktor och forskare