Mohamed Omar: När det brinner i Mellanöstern, kan det också brinna här…

NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. Stöd vårt arbete genom att donera, sponsra (tex granskningar, utlandsreportage) eller annonsera.
publicerad 21 oktober 2019
- NewsVoice redaktion
bilbrand hokarangen 20160706 foto newsvoice
bilbrand hokarangen 20160706 foto newsvoice
Bilbrand. Foto: NewsVoice.se

DEBATT. ”Invasionen i Syrien och reaktionerna i Sverige visar att konflikterna i invandrarnas hemländer riskerar att fortsätta här. När det brinner i Mellanöstern, kan det också brinna här. Helt enkelt för att Mellanöstern numera finns här.” Det skriver Mohamed Omar med bakgrund som muslim.

Text: Mohamed Omar | Artikeln har tidigare publicerats i Det Goda Samhället

Mohamed Omar - Wikimedia Commons, CC BY 2.5
Mohamed Omar – Wikimedia Commons, CC BY 2.5

Efter den turkiska invasionen av norra Syrien har vi sett hur flera personer med kurdisk bakgrund i Sverige engagerat sig i debatten. Det är det tydligt att dessa är starkare berörda av vad som händer i området än den genomsnittlige svensken. Jag har inget att invända mot detta. Även jag, som har noll kurdisk bakgrund, sympatiserar mer med den kurdiska sidan i konflikten med stormakten Turkiet.

Men, reaktionen hos dessa personer, som skriver debattartiklar, demonstrerar och skriver emotionellt laddade postningar på sociala medier, visar samtidigt att bakgrund har betydelse. Det är inget man släpper när man går över gränsen. Det gäller svensk-kurderna och deras band till hemlandets (ett land är inte samma sak som en stat) kultur, språk och historia. Och det gäller också andra nysvenskar. Den islamiska fundamentalismen som växer i Sverige är helt och hållet en följd av invandringen. Det är inte Anders och Anna som konverterar i stora skaror.

Åsa Romson, före detta språkrör för Miljöpartiet, hävdade under en debatt i riksdagen 2012 att alla som åker tunnelbana i Stockholm är svenskar:

”Att säga att man inte kan vara svensk för att man har en annan kultur än det vi skulle kalla den historiskt svenska i Sverige provocerar mig ganska mycket. När jag går omkring i Stockholm till vardags och möter de invånare som bor och lever här tycker jag nämligen att alla som åker på tunnelbanan är svenskar.

Sedan är vi olika, och det är jag väldigt glad för. Vi har olika kulturell bakgrund, vi har olika kön och vi har olika preferenser. Vi är dock alla svenskar när vi sitter där i tunnelbanan. Man kan vara invandrare och svensk; man kan vara svenskamerikan eller svensksomalier.”

Men det är inte ens alla som åker tunnelbana i Stockholm som är svenska medborgare, och bland dem som är medborgare är det inte alla som känner sig som svenskar.

När jag var muslim och gick i moskén minns jag ständiga bråk om kurder och araber, iranier och araber, sunniter och shiiter, Assad, Saddam och Khaddafi. Varje gång det hände något i hemländerna, blossade diskussionerna och grälen upp i moskéerna.

Personer med bakgrund i den arabiska, sunnitiska gruppen från Syrien, personer som sympatiserar med den det väpnade upproret mot Assad, har också engagerat sig i den svenska debatten. Vi kan titta på exemplet Yasir Al-Sayed Issa som nyligen skrev i Svenska Dagbladet under rubriken: ”Kurdiska gerillan är inga hjältar i Syrien”. Han försvarar den turkiska invasionen, som han menar inte ens bör kallas för en invasion. Artikeln väckte ilska bland personer med kurdisk bakgrund på sociala medier.


Invasionen i Syrien och reaktionerna i Sverige visar att konflikterna i invandrarnas hemländer riskerar att fortsätta här. När det brinner i Mellanöstern, kan det också brinna här. Helt enkelt för att Mellanöstern numera finns här.


Den storturkiska staten

I början av februari 2016 blev en person med kurdisk bakgrund nerskjuten i Fittja i Stockholm i samband med ett en konfrontation med turknationalister.

Och den 9 april samma år höll Turkiska Riksförbundet möte på Sergels torg i Stockholm. Förbundets vice ordförande Barbaros Leylani uppmanade till mord på armenier. ”Turken vaknar!” skrek han. ”Armeniska hundar bör akta sig! Död åt armeniska hundar! Död! Död! Död!”.

Talaren fortsatte att tala kärleken till fosterlandet. Han gav sedan uttryck för en storturkisk tanke om att alla folk som tillhör den turkiska folkgruppen ska enas i ett land. Med ”fosterland” menade han inte bara det nuvarande Turkiet utan alla områden som bebos av etniska turkar. För att förverkliga den storturkiska staten kan blod komma att flyta, tillade han.

Denne man innehar svenskt medborgarskap. Och han åker sannolikt på tunnelbanan.

Jag minns turkupploppen i Rotterdam i Holland i mars 2017. Tusentals turkar (flera av dem sannolikt holländska medborgare) viftade med turkiska flaggor och skanderade Allahu akbar medan de drabbade samman med polisen. Man skulle kunna tro att scenerna var inspelade i Egypten eller Syrien under den så kallade “arabiska våren”, då upphetsade massor tågade ut från moskéerna och krävde regimernas fall. Vem kan idag förneka att Europa allt mer börjar likna Mellanöstern?

När vi talar om kriget i Syrien, eller om kriget i Irak, eller om konflikter i Libanon, ja, då talar vi shiiter och sunniter, om kristna och muslimer, om kurder och araber. Då vet vi att dessa kategorier spelar roll. Men när vi talar om Sverige, då ska låtsas att alla bara är svenskar.

Text: Mohamed Omar. Klicka här för att gilla Mohameds sida på Facebook. Du kan stödja hans arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie)

Donera till NewsVoice

Du kan stötta Newsvoice via MediaLinq

Tags: Mohamed Omar