“Vi har ingen aning om vad vi gör med patienterna när vi kombinerar många olika läkemedel till de äldre. Äldre människor tål mediciner sämre och drabbas av fler biverkningar. Tidigare i år hade vi en patient som tog 20 olika mediciner per dag. Det är helt oförsvarligt”, säger sjukhemsöverläkaren Pernille Bruusgaard till TV Hälsa.
Text: Berit Kvifte, “Dødelig cocktail på sykehjemmet” | Översättning: Madeleine Lidman | Bild av läkemedel. Foto: Rawpixel.com. Licens: Pexels (free use)
“Polyfarmaci är skrämmande, dyrt och onödigt och jag tänker inte hålla tyst om vad som händer i stor skala inom äldreomsorgen”, säger sjukhemsöverläkaren på Bekkelagshemmet i Oslo, som drivs av kyrkans stadsmission.
Under flera år har hon varit involverad i att minska äldres användning av medicin.
För säkerhets skull
Behandling av en sjukdom kan förvärra en annan. Patienterna får nya läkemedel mot biverkningarna av andra läkemedel. Olika tillstånd behandlas “för säkerhets skull”. 85-åringen behandlas av en allmänläkare, olika specialister, av en akutläkare, sjukhemsläkare och på sjukhus. Varje sjukdom har sin egen behandlingsplan och varje specialist behandlar “sin” sjukdom. Ingen tar det totala ansvaret och ser tabletthögen som byggs upp över tid.
Den ena medicinen slår ut effekten av ett annat läkemedel och i värsta fall kan tabletthögen sluta i en dödlig cocktail. De gamla vet sällan själva vad tabletterna kallas och vilka fördelar de har, eller när de ska ta dem.
Pernille Bruusgaard berättar om patienten som kom till Bekkelagshemmet i somras. Med sig hade hon “receptet för en hel dag”: 20 mediciner.
“Det är den värsta medicinlistan jag någonsin har sett. Ett läkemedel skulle tas en halvtimme innan matdags, ett annat tillsammans med maten, andra skulle inte tas samtidigt, men mittemellan eller så skulle det gå tre timmar. De andra skulle tas före frukost eller strax innan sänggåendet. Sjuksköterskorna tillbringade all sin tid med tabletterna, medan patienten blev sittande.
Övermedicinering verkar vara ett ämne som tas upp någon gång varje år för att sedan falla i glömska. Verkar inte finnas något stort intresse för näras och käras välmående på äldre dar. Få vågar ifrågasätta överheten som vi blivit lärda alltid verkar för allas vårt bästa.