DEBATT. Sveriges invandringspolitik bygger på ett juridiskt system för asyl plus en utlänningslag. Detta innebär att en utlänning, som befinner sig på svenskt territorium, har rätt att ansöka om uppehållstillstånd. Detta ses som en mänsklig rättighet, till följd av internationell rätt, men reglerna om att beviljas sådant tillstånd – och på sikt kanske även svenskt medborgarskap – finns i utlänningslagen. Där räknas grunderna för uppehållstillstånd och medborgarskap upp. Ifall ansökan avslås ska personen ifråga lämna Sverige. Sådan utvisning ska verkställas av polisen.
Text: Torsten Sandström (Anti-pk-bloggen.se) är professor emeritus i civilrätt vid Lunds universitet med inriktning mot förmögenhetsrätt, särskilt associationsrätt. | Bild: Migranter. Foto: Mostafa Meraji. Licens: Unsplash.com
Nu är problemet att Sverige också har regler som förbjuder utvisning till länder som tillåter dödsstraff eller har regimer som i olika avseenden ses som förtryckande. Effekten har blivit att flertalet utlänningar som vägrats uppehållstillstånd ändå lever kvar i vårt land. Alla inser att de hamnar i ett långvarigt utanförskap. Svårigheterna att leva ett dräglig liv innebär förstås att de berörda ofta ägnar sig åt svartjobb, prostitution, kriminalitet mm. Att många måste försörjas och ges hälsovård av det allmänna – dvs skattebetalarna – är uppenbart.
Maffiaarrangerade resor till Sverige
Den svenska lagstiftningen om invandring innehåller alltså två motstridiga system. Det ena lockar fram långa, riskabla, dyrbara och maffiaarrangerade resor till Sverige där en asylprövning ska ske. Det andra systemet hindrar den svenska nationen att verkställa en utvisning av de sökande som saknar en laglig rätt att bli kvar. Varje klok människa inser att detta innebär ett juridiskt moment 22, alltså en ohållbar situation.
Men den som försöker tänka fritt inser att det finns lösningar på den juridiska konflikten. Något av regelsystemen måste förändras. Jag misstänker att Sverige inte vill skicka en person till ett land där död eller förföljelse hotar. Därför blir min slutsats – som jag tidigare pläderat för i denna blogg – att den heligförklarade svenska asylrätten måste stöpas om.
Asylrätten kan ersättas med ett mer effektivt, rättvist och humant system
Ett slopande innebär inte något upprörande, som många vänstermänniskor påstår. Det är närmast rena logiken. Om inte en utvisning kan verkställas så är en rätt till asyl liktydig med öppna dörrens politik. Vidare är det klart att asylrätten kan ersättas med ett mer effektivt, rättvist, humant och mycket mindre kostnadskrävande juridiskt system. Det som fattas är bara mod och vilja till nytänkande.
Lösningen är att asylrätten slopas och att prövningen av uppehållstillstånd sker utomlands.
Här finns några alternativ:
- Ett är att en svensk ambassad handlägger prövningen.
- Ett annat är att prövningen sker genom en svensk myndighet som står i kontakt med några av de många flyktingläger som finns jorden runt.
Jag tror läsarna genast inser fördelen med en prövning utanför Sveriges gränser.
- Alla som önskar invandra slipper ta sig till Sverige, med de risker som nyss nämnts. Detta innebär en stor humanitär reform.
- Enbart de som klarar prövningen – i en instans och på ort och ställe – ges rätt till uppehållstillstånd och efter några år svenskt medborgarskap (efter en enkel granskning av laglydigheten, dvs eventuell kriminalitet).
- Svenska staten ges möjlighet att planera, dimensionera och verkställa integrationen i riket. Att detta innebär en besparing i mångmiljardklassen är uppenbart. Särskilt intressant är möjligheten att välja invandrare med kompetens för bristyrken.
- Svenska staten undviker att ytterligare vidga den stora krets av individer som saknar lagligt stöd för uppehåll i landet. Även här finns tydliga humanitära och nationalekonomiska fördelar samt en högst rimlig förhoppning om minskad kriminalitet.
- Slutligen måste reglerna om utvisning skärpas för dem som i strid mot det nya systemet olagligt tar sig in i riket. Detta är tyvärr nödvändigt. Annars kommer Sverige fortsatt att signalera den öppna dörrens politik. Den tuffhet som krävs blir en stötesten för en svensk stat som ser sig som globens rättesnöre.
När jag läser punkterna ovan slår det mig att de förefaller självklara och att det är märkligt att det politiska etablissemanget förbisett dem. Vid närmare eftertanke inser jag problemet bottnar i bristen på nytänkande eller snarare en inlåsning i den snäva svenska åsiktskorridoren.
Asylrätten har blivit en helig ko – ordet är som sagt ett mantra i vårt land. Asyl uppfattas närmast som en oinskränkbar mänsklig rättighet, alltså som en naturlag. Att landets kännare av folkrätt – och kanske främst de som saknar kompetens därom – bidragit till denna illusion är tydligt. Enbart EU-fördraget tvingar Sverige, om jag förstår saken rätt, att godta fri rörlighet för arbetssökande och studerande. Frågan om flyktingar och andra utlänningar rätt till uppehållstillstånd är en fråga som redan idag regleras i utlänningslagen i inskränkande ordalag.
Inget hindrar med andra ord Sverige att löpa linan ut och slopa en rätt till asylprövning inom nationens gränser. Ett sådant slopande saknar som framgått få förlorare. Antalet vinnare är däremot i mångmiljonklassen, inte minst Sveriges alla skattebetalare.
Text: Torsten Sandström (Anti-pk-bloggen.se)
Enig Torsten. Logiskt. Jag har varit inne på samma tankar länge, men du glömmer tyvärr att det finns en massa känslomässigt hållbara argument för den här politiken. Det är synd, eftersom många människor är väldigt känslomässiga och behöver de känslomässiga argumenten som stöd för logiken. Där kan du stärka din text.
Martin, det vore intressant att höra vilka känslomässiga argument som behövs vid sidan om mina sakliga, enligt din mening. Kanske du menar att man ska tycka synd om dem som inte ges rätt att flyga till Sverige för att söka asyl? Jag tänker i så fall mer på alla tusenden som inte har råd att flyga utan hamnar i flyktingläger. Varför inte välja ut några av dem och slussa dem till vårt land?
Det gamla asyltänket är anpassat för en helt annan tid. Då flygplan inte var så vanliga. Och då många struntade i läger med fattiga flyende. Det gäller att få till stånd et öppet samtal. Där inte mer välbeställda flyktingar kan smita före. Den svenska staten måste försiktig välja vem som ska tas emot.
Kom igen Martin och förklara vilka känslomässiga ord som saknas!
Stäng gränsen under minst hundra år genom att upprätta en svensk järnridå där man kan komma ut men inte in såvida man inte är svensk medborgare. De som redan är här och som vill ha familjeåterförening bör hjälpas till detta i hemlandet. Sverige brinner och om det här fortsätter kommer flyktingströmmen snart gå åt andra hållet till säkrare länder typ Afghanistan eller Somalia. Sen verkar det faktiskt vara fler flyktingar som dör i våra förorter än i det forna hemlandet, så ur ett humanitärt perspektiv är det är bättre att skicka hem dem igen.
Bra Torsten!
Exempelvis Nya Zealand, ett populärt land att försöka migrera till, har som grundregel att den som vill besöka landet på andra villkor än som turist måste ansöka om rätt sorts visum på en nyzealändsk ambassad.
Den sökande får sedan inte besöka NZ ens som turist under handläggningstiden.
Invandringskraven där är stränga!
Absolut 100 % strålande artikel Torsten. Förslaget borde införas NU. Det här är ju lösningen. Snälla rara farbror Löven inför det här nu. O Morgan varför har inte du kommit på den här lösningen?
Enklare och mer önskvärt vore att:
1.) EU-medborgare, plus nordbor, som har ett ordnat jobb härstädes, följer de regler som finns sedan 1995, eller tidigare.
2.) Asylrätten behålles enligt de regler som gällde långt före det att ”specialintressen” med stora ekonomiska ”muskler”, blev tongivande i ”debatten”, vilket ungefär sammanföll med Vänstervågens insvepande, in i minsta kryphål inom media/politiker och bland horder av okunniga, nyttiga idioter. Särskilt framträdande bland kvinnfolket, som då gick ut på arbetsmarknaden, särskilt de offentliga, skattefinansierade arbetena, ofta inom ”socialsvängen”. Vi talar således 60-talets mitt. Då, när Sverige blev den yppersta bland Moraliskt Högtstående länder. Asylrätten, enligt den i bruk varande Genève-konventionen, medgav endast asyl åt verkligt ömmande, oftast enskilda fall, typ Ludendorff och Kapp, runt 1920. Några tiotal personer om året, bedömdes då vara helt tillfyllest. ”Kreativa krafter” inom Media förändrade snart det till att betyda massinvasion!
Vi måste återgå till denna ordning. Eller bli en i raden av länder som fallit offer för folkmord.
Ett av Torsten Sandströms förslag, att asylrättens slopas, är bra så långt, men att sedan tillägga att den prövningen skall ske vid en svensk ambassad, är på förhand dömd att missbrukas! Ponera att personalen fortsätter att vara vänstervridna, som nu är fallet och att prövningen kommer ske överallt på klotet, då blir det troligen än fler vi får på halsen. Människor som vi faktiskt inte heller behöver, annat än i undantagsfall. Vi är ju inte heller en industrination och vad kommer AI och robotisering betyda? För att nu inte tala om Agenda 2030 och dess konsekvenser. Tur är väl det, f ö.
Eller prövningen sker via svensk myndighet som står i kontakt med några av de många flyktingläger som finns jorden runt, är Sandströms andra förslag. Det kan tänkas locka många ”entreprenörer” att starta läger lite överallt, mot ersättning. F ö är väl de flesta svenska organisationerna privata, ej statliga. Typ Röda
Korset, Läkare utan Gränser, etc. Money, money blir melodin!
Men allra viktigast är att lagar och regler efterlevs konsekvens.
Ulfs påpekande om vänstervriden ambassadpersonal och risken med nya flyktingläger är förstås högst relevant. Men min poäng är att politikerna själva måste planera och ta ansvaret för invandring och integration. Dagens system motverkar all planering. Först genom beslut utanför Sveriges gränser blir politikernas ansvar glasklart för de direktiv de gett till ambassader och andra officiella mäklare av invandring.
Ambassadpersonalen är kanske lika omedvetna om agendan som i övriga svenska myndigheter under absoluta toppnivån. Det är ju inte så att ingen annan logiskt hade kunnat resonera sig fram till dina förslagspunkter, men däremot så att ingen på toppnivå som skulle kunna implementera en diskussion om dem kan göra det utan att bli av med jobbet eller livet.
Punkterna i kombination med politiker- och tjänstemannaansvar vore förstås en oslagbar lösning, men frågan är om inte revolution för direkt demokrati hinner före?
Vår ”Regerings” rättesnöre är: Behålla makten, skaffa väljare.
De har aldrig haft gör avsikt att främja det svenska folkets behov eller önskningar. Dess fundamentala
verksamhet är inte vad vi har trott och hoppats på. Vi är lurade av detta förbrytargäng.