DEBATT. ”En färsk brittisk regeringsrapport varnade för att brittiska imamer på 48 islamistiska skolor har främjat våld och intolerans. Det är det brittiska samhället som måste avradikaliseras, inte jihadisterna.” Det skriver den italienska journalisten Giulio Meotti. Han menar också att Europas avradikaliseringsprogram för jihadister misslyckats kapitalt.
Text: Giulio Meotti | Artikeln har tidigare publicerats på Gatestone-institutets hemsida. | Översättning: Maria Celander
Det var en tragedi av goda avsikter. ”Jack Merritt dog i attacken på London Bridge. Glöm inte vad han stod för”, skrev Emma Goldberg i New York Times. Merritt var en av de två personer som föll offer för Usman Khan, en islamistisk terrorist som slog till på London Bridge den 29 november. Det andra offret var Saskia Jones, en student vid konferensen som var jihadistens måltavla. Båda två drömde om att arbeta för att rädda och skydda sin mördare.
I London hade det femte årliga jubiléet av Learning Together, ett evenemang dit före detta fångar, personal, studenter och kriminologiexperter kom från hela landet för att fira framgången i sitt initiativ för att avradikalisera jihadister. Khan hade varit närvarande som ett föredöme i återhämtningsprogrammet.
År 2012 dömdes Khan till fängelse för att ha planerat att först spränga London Stock Exchange, sedan Londons dåvarande borgmästare, Boris Johnson, och sedan pariserhjulet London Eye. Enligt Daily Telegraph använde Learning Together Khan som en ”fallstudie” i hur återintegreringsprogram i samhället fungerar. Han hade till och med skrivit en dikt och ett tackmeddelande till arrangörerna, på en dator som hans handledare hade lånat ut till honom.
Jack Merritt, ett av de två offren, hade arbetat med honom medan Kahn satt bakom lås och bom i Cambridgeshire. Bilderna från Fishmongers’ Hall några minuter innan terrorattacken vittnar om rehabiliteringsprogrammets välvilja. Merritt var den första som försökte stoppa Khan under massakern. Ett ögonblick innan han gick till angrepp togs det en bild på Khan som satt tyst under konferensen. Många ansåg honom vara en slags ”stjärnelev” i avradikaliseringsprogrammet.
Usman Khan hade också citerats i ett av Learning Togethers nyhetsbrev i vilket han uttryckte att gruppen hade ”en speciell plats i hans hjärta”.
”Det är mer än bara en organisation som hjälper till att lära ut individuella akademiska ämnen. För mig är dess största fördel att den för samman folk via lärande. Learning Together handlar om att öppna sinnen, öppna dörrar och ge röster åt de som är tysta och dolda från resten av oss. Den hjälper till att inkludera de som i allmänhet exkluderas. Det är vad Learning Together betyder för mig.”
Khan gav en intervju till BBC, i vilken han fördömde den stigmatisering han led av:
”Jag är född och uppvuxen i England, i Stoke-On-Trent, i Cobridge, och hela samhället känner mig och om man frågar dem så känner de till vilka etiketter de sätter på oss, som terrorist hit och dit, de vet att jag inte är någon terrorist.”
Den senaste attacken i London var en dödlig blandning av religiösa föreställningar och västerländsk naivitet. Den begraver också alla de brittiska illusionerna av att avradikalisera jihadister, kan man hoppas. Som Times rapporterade hade Behavioural Insights Team (BIT), den så kallade ”nudge unit” som tidigare var en del av kabinettet, undersökt 33 avradikaliseringsprogram över hela Storbritannien och kommit fram till att endast två var framgångsrika. Den brittiska kriminologen Simon Cottee har skyllt på ”’liberala professorers’ dödliga vanföreställningar om att bota terrorister.”
Frankrike hade redan provat det. En partiöverskridande rapport i den franska senaten hade fördömt det franska avradikaliseringsprogrammet som ett ”fullständigt fiasko”, enligt Philippe Bas, en senator från det borgerliga republikanpartiet. När senatorerna Esther Benbassa och Catherine Troendlé, varav båda ledde arbetsgruppen, besökte avradikaliseringscentrumet i Château de Pontourny fann de bara en boende på anläggningen.
Frankrike har också drabbats av misslyckandet med att övervaka mekanismen. Många terrorattacker under de senaste åren har utförts av jihadister som redan var flaggade i Frankrikes speciella kontraterroristiska databas: attacken vid julmarknaden i Strasbourg, attacken i kyrkan i Normandie och attacken på livsmedelsbutiken i Trèbes, bara för att nämna ett fåtal. På senare tid ägde en jihadistattack rum på Parispolisens högkvarter. Faktum är att terroristen, Mickaël Harpon, arbetade på enheten med att spåra terrorister.
I hela Europa har inga avradikaliseringsprogram bevisat sig vara effektiva. ”Det finns inte tillräckligt pålitliga uppgifter för att nå definitiva slutsatser om effektiviteten på kort sikt, för att inte tala om på lång sikt, av de flesta avradikaliseringsprogrammen”, konstaterad en RAND-rapport. Det kan vara utom västerländska staters kontroll att avradikalisera personer, som London Bridge-terroristen, som bar en falsk självmordsväst för att välkomna att bli dödad av polisen och bli en ”martyr”.
Så vad gör man med dessa jihadister? Att lita på dem kan vara dödligt, som i London. Att lämna kvar dem i fängelse innebär att man behåller dem som en del av ”en av de viktigaste platserna för radikalisering”. Europa har inget Guantanamo Bay, ett juridiskt limbo, som efter Elfte septemberattackerna blev användbart för USA i kriget mot terrorn. Guantánamobasen skulle kunna vara användbart nu, när Europa hanterar återkomsten av en mängd IS-krigare från utlandet.
Enligt den årliga Europolrapporten har 45 % av de britter som reste till Syrien och Irak för att gå med i IS redan kommit tillbaka till sitt hemland. Av 714 före detta fångar som hölls i förvar på Guantánamobasen har 124 (16,9 %) återgått titt terroraktiviteter, medan 94 andra misstänks ha återgått till terror av Defense Intelligence Agency. Att deportera dessa extremister från Europa är extremt kontroversiellt för många europeiska politiker. Partiledaren för Storbritanniens Labour Party, Jeremy Corbyn, filmades när han protesterade mot utvisningen av brittiska terrormisstänkta, inklusive två medhjälpare till Usama bin Laden. Storbritannien tvistade i åratal med Europa över deporteringen till Jordanien av den radikala imamen Abu Qatada.
Så vad är Europas lösning? Att vända bort blicken och hoppas på det bästa är förmodligen för kostsamt. För många har redan dött på Europas gator.
”Nu är jag mycket mer mogen och vill leva mitt liv som en god muslim och även som en god medborgare av Storbritannien”, hade Khan skrivit innan han dödade två unga brittiska medborgare.
En färsk brittisk regeringsrapport varnade för att brittiska imamer på 48 islamiska skolor har främjat våld och intolerans. Det är det brittiska samhället som måste avradikaliseras, inte jihadisterna. Storbritanniens mest välkända hatpredikant, Anjem Choudary, släpptes nyligen från fängelset och går nu på Londons gator som en fri man. På senare tid har en bild dykt upp på London Bridge-terroristen Usman Khan med hans ”personliga vän”, Anjem Choudary. Imamen som ska ha radikaliserat terroristen som attackerade Parispolisens högkvarter är baserad i Gonesse och är fortfarande fri att predika.
Avradikalisering fungerar bara om det trotsar denna suicidala västerländska politiska korrekthet genom att tackla de riktiga orsakerna till denna slags terrorism, som finns i de islamistiska texterna. ”Döda de otrogna där du hittar dem”, står det i Koranen (9:5). Usman Khan såg tydligen Jack Merrit och Saskia Jones som ”otrogna”, inte som ”rehabiliterare”. Om vi inte ändrar våra insatsregler så kommer det att komma mera.
Text: Giulio Meotti, kulturredaktör på Il Foglio, är en italiensk journalist och författare.
