”Omogna politiker”: Maud Olofsson slösade bort skattebetalarnas pengar

DEBATT. Maud Olofsson har vaknat enligt en artikel i Aftonbladet rubricerad: ”Maud Olofssons ilska: Omoget av M och KD”. Den förra C-ledaren Maud Olofsson riktar hård kritik mot Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor. ”Omoget av M och KD”, säger Olofsson, ett ord som denna dam inte skulle ta i sin mun, med tanke på hur hon raserade statskassan med sina vidlyftiga affärer, Nuon och PostNord, båda stora skandaler. 

Text: Harriet Larsson, Harrietsblogg.se

Orsaken till hennes ilska är att V, M, KD tillsammans med SD kör över riksdagen och tvingar dem att förändra i årets budget. Olofsson säger följande  till en reporter på Aftonbladet, vilket får mig att häpna och undra om denna dam lider av minnesförlust?

”Svenska folket har rätt att kräva att det finns ordning och reda i riksdagen. Det är jag uppvuxen med, att det finns regler som följs. Det skapar stabilitet. I de länder där inte ansvarsfullheten finns, så går det i regel inte bra”.

Min tanke, när jag läste löpsedeln, är att kaka söker maka, då Stefan Löfven och Maud Olofsson nog ligger jämsides med rekorden i skatteslöseri.

Nu skall fler av jökarnas punkter bokas av. Denna gång MP:s friår för förkovran och kompetensutveckling och Centerns krav på ingångsavdrag för arbetsgivare, som anställer de som står långt ifrån arbetsmarknaden, ofta utan tillräcklig kompetens, som kan leda till negativ produktivitet, trots att nästan hela lönen är gratis. Mer pengar till kommuner, lyder däremot oppositions krav, men, som centerpartist så börjar hon nog bli orolig för ett eventuellt nyval.

Jonas Sjöstedt har ilsknat till, efter sänkt värnskatt, planer på avskaffad hyresreglering och nu det mest smärtsamma av allt, förändring av arbetsrätten, som ökar kraven på att rösta nej och få till ett nyval.

Tänk om det är vad förhandlinsräven Stefan Löfven räknade med, när han tvingades svälja de sura bären för att initialt behålla makten och krossa Alliansen?

Han räknar kallt med att Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor inte på riktigt vågar skaka hand med Jimmie Åkesson och bjuda in honom till förhandlingsbordet och Annie Lööf får nog stå kvar i dörren, när hon glömde att äta upp sin sko efter sitt kuttrasju med statsministern.

Vid nyval kan han då skaka av sig dessa miljöpartister, som inte sitter still i hans knä med sina ständiga krav på ökad invandring och nya klimatskatter, som nu även LO verkar ha fått nog av och vars medlemmar vandrar över till Sverigedemokraterna.

Läs mer på LO.se: Regeringens förslag mot fusket med samordningsnummer är mest ett slag i luften

I dessa dagar när PostNord hänger på fallrepet är det viktigt att påminna om Maud Olofssons bravader under 2009, när ministern glatt satte sprätt på skattebetalarnas pengar. Blåsningen var rekord i hybris med landets sämsta affärer någonsin. Maud Olofsson var då vice statsminister i Alliansregeringen, när hon trots varningar den 23 feburari slantade upp 89 miljarder för när Vattenfall köpte Nuon. Några år senare tvingades Vattenfall att skriva ner värdet på svindlande 53 miljarder och konsekvenserna av detta sköljdes över skattebetalarna, men inte hejdade hon sig för det, några månader senare fick hon näsa för en ny storaffär. Synergieffekter och effektivisering skulle sammanslagningen av den svenska och danska posten, till PostNord resultera i. Den 24 juli var affären fixad och klar.

”PostNord var den sämsta affär jag kunde tänka mig. Och jag tycker att svenska staten blev grundlurad av danskarna, säger PostNords tidigare produktionschef Peter Brännström (DN 2020-01-19).

Hur mycket denne man protesterade, när affären gick igenom vet vi ej. Med facit i handen är det lätt att vara efterklok och vårt minne är inte alltid så pålitligt för vår inre röst kan tystna, när det handlar om obehagligheter.

Detta är ett tecken i tiden, när fd ministrar, höga chefer i statliga verk/myndigheter och näringslivets höjdare plötsligt drabbas av eftertankens kranka blekhet och tar avstånd från tidigare bravader. Någon Canossavandring är det sällan tal om, de puttats snabbt fram till nya lukrativa tjänster av sina bäste bröder och somliga får vända papper på regeringens  elefantkyrkogård med bibehållen lön.

Statens höjdare är utan spärrar, när de ständigt vill ligga i framkant och visa handlingskraft och utan tjänsteman ansvar kan de sväva högt över våra skattetyngda huvuden.

Rikrevisionen ville syna sammanslagningen av postverken i Sverige och Danmark mer i sömmarna, men denna granskning betraktade Maud Olofsson som småaktighet och drev snabbt igenom affären, fast det snart uppdagades att danskarna hade lurat skjortan av oss. Under tiden var ministern ute på turné i landet med mantrat ”att vi skall vara rädda om skattebetalarnas pengar.”

Detta fick jag höra, då Olofson besökte Linköping och när hon därutöver förkunnade att arbetsvilliga invandrare kom med kompetens som vi tröga svenskar så väl behövde, då förstod jag att allt var utan substans.

För dagen innan hade jag haft två patienter på postpoliomottagningen med annan hemvist, som båda med lite olika ord sagt att i Sverige behöver man inte jobba, man får bidrag. Därutöver besök av en ung kvinna iklädd burka, som åter var gravid och kände rädsla för sin make och hans släkt, som absolut inte fick veta om hennes atrofierade ben, som hon trodde var resultat av Allahs vrede och som definitivt inte fick komma fram.

Erfarenheter som dessa fanns inte i ministerns tankevärld och dessvärre inte hos hennes kollegor i dag heller. Detta framkom tydligt, när statsministern skämde ut sig i Agenda den 17 november i fjol, om att arbetslöshet är orsak till stenkastning, bilbränder, rån, skjutningar, mord och sprängningar.  Det sistnämnda skall numera hellre härledas till MC-gängen, än till förortens maffiakungar, med sina små underhuggare.

Reviren måste försvaras, oavsett etnisk bakgrund, då skjuts det för att mörda konkurrenter och sprängs för att tysta vittnen och skrämma de som inte har betalat.

Om nu Jonas Sjöstedt skulle förverkliga sina hot mot Stefan Löfven, så borde han även komma ihåg att makthavarnas utförsäljningsvurm av statlig egendom var ett ideologiskt val, där även det röda blocket sveptes med i nyliberalismens välsignelser, med privatiseringar och entreprenader.

Utöver posten, så stod apoteket snart på tur, tågen, telefonnät, skola, hemtjänst, sjukvård och för att inte tala om alla privata aktörer som blev förmögna på flyktingförläggningar, HVB-hem, tolkservice, advokater mm, eftersom Migrationsverket arbetade på löpande räkning, var det bara glada dagar, för de som snabbt insåg gigantiska vinstmarginaler.

Jag som jobbade i offentlig vård, betraktades som tärande, medan närande var privata aktörer, oavsett skattesubventioner och framställande av produkter som kan vålla sjukdom och tom död.

Följden av dessa framkantspolitikers framfart är att tex läkartätheten är hög på Östermalm, men har tynat bort i Norrlands inland. Resultatet av dessa utförsäljningar med mantrat att marknaden löser allt, blev att infrastrukturen gör halt för de som bor på landsbygden, samtidigt som de skyldiga mässar vidare att hela Sverige skall leva. Makthavarnas handlingskraft visar sig bara när det gäller att höja gamla och hitta på nya skatter, där nu klimatet kom som en räddande ängel, när den humanitära stormakten är i fritt fall.

Klimatnödläge har nu införts i Malmö och Lund av rödgröna politiker. När skall nödläge utlysas för rånade, våldtagna och mördade offer? Undrar vi som fått påstådd ”berikning” inpå knuten och inte glider runt i limousine.

Omogna politiker och ett moget, men kuvat folk blev reflexionen efter denna löpsedel, där landets dyraste minister, åter höjde rösten och har helt glömt bort att hon raserade statens kassaskrin.

Text: Harriet Larsson, Harrietsblogg.se