DEBATT. Så länge som den politiska agendan domineras av migrationsfixering hamnar behovet av nödvändiga politiska reformer i skuggan. De problem som idag tros uppstå i samband med invandring är i verkligheten ett förstoringsglas som tydliggör allvarliga brister i det svenska politiska systemet vars negativa effekter förre eller senare skulle ha drabbat Sverige med eller utan invandring.
Text: Hedi Bel Habib, fil doktor och forskare | Hashtag: migrationsfixering | Foto: FS1 – Community TV Salzburg, CC BY 2.0
Migrationsfixering
Det råder idag en migrationsfixering som avleder politiker från allvarliga problem i svensk ekonomi. Sverigedemokraterna fortsätter att växa och partiet börjar nu etablera sig som största parti genom att polarisera den politiska agendan på invandring. Så länge som den politiska agendan domineras av migrationsfrågan spelar SD en vilseledande roll och avleder politikerna från att ta tag i allvarliga samhällsfrågor.
En närmare analys visar att de problem som i dag tros uppstå i samband med invandring i verkligheten är ett symptom på allvarliga brister i det svenska politiska styrsystemet vars negativa följder förre eller senare skulle ha drabbat det svenska samhället även utan invandring.
En breddad politisk agenda, där grundläggande samhällsreformer står i centrum är därför det enda sättet att komma ur den politiskt förvrängda situation som den polariserade migrationsdebatten skapar. Här nere föreslås därför en reformagenda med fyra huvudpunkter.
Reformagenda med fyra punkter
1. Lägre sociala avgifter istället för svag krona och anställningsstöd
Svårigheterna att komma in på arbetsmarknaden och medföljande sociala problem lyfts ofta fram som en fråga om lågutbildade utrikesfödda. Men i verkligheten är arbetslösheten bland inrikes födda med låg utbildning i åldern 20–24 år nära 30 procent.
Här handlar det inte om etniskt ursprung eller utbildningsnivå, utan snarare om felkonstruerade politiska verktyg för att uppnå tillväxt och sysselsättning.
Gigantiska summor läggs idag på selektiva former av anställningsstöd för ungdomar, inrikes och utrikes födda med lägre utbildning istället för att radikalt reformera systemet med sociala avgifter.
Sverige har EU:s högsta kostnad för sociala avgifter per arbetad timme, 131 kronor jämfört med 65 kronor för EU:s genomsnitt. Även inom Norden framstår storleken på sociala avgifter som extrema.
I Danmark betalar en arbetsgivare 60 kronor i sociala avgifter per arbetad timme och i Norge 93 kronor. Arbetslösheten bland personer med förgymnasial utbildning i 25 – 64 års ålder ligger på 6,3% i Danmark och 6,5 i Norge jämfört med 14,5% i Sverige.
Ett annat grundläggande fel i svensk politik är användning av en svag krona för att stimulera ekonomin och subventionera näringslivets export för att möta konkurrensen från andra länder.
Den svenska ekonomins historia är därför en långvarig devalveringshistoria. År 1949 devalverades kronan med 30,5 procent mot dollarn. År 1977 devalverades kronan två gånger, först med 6 och sedan med 10 procent. 1981 devalverades kronan med 10 procent. År 1982 devalverades kronan ytterligare med 16 procent.
År 1970 behövde man bara betala 70 svenska ören för en dansk krona. År 2018 kostade en dansk krona 1,41 kronor. Det innebär att den svenska kronans värde minskat med 50 procent under 48 år. För en pensionär eller vanlig inkomsttagare innebär detta en successiv försämring av köpkraften med nära 50 procent.
Den gamla devalveringspolitiken är idag tillbaka i ny förpackning. Den ekonomiska politiken har delegerats till riksbanken genom penningpolitiken. Riksbankens lågräntepolitik är i praktiken en maskerad devalveringspolitik. Kronan har förlorat 25 procent av sitt värde mot Euron och hela 40 procent mot dollarn sedan 2013.
Den gamla devalveringspolitiken maskerad till penningpolitik fortsätter att hålla Sverige över ytan och exporten gynnas, samtidigt som de strukturproblem med höga sociala avgifter som är olösta sedan 70- och 80-talen kvarstår.
Ett resultat av dessa successiva devalveringar är att Sveriges intäkter från exporten blir allt mindre trots en ökad exportvolym. Exporten har ökat från 22% som andel av BNP år 1970 till 45% år 2018.
Samtidigt har Sverige fallit från plats 4 år 1970 till plats 12 i välståndsligan år 2018. Uteblivna strukturreformer sedan 70-talet gör att Sverige är på väg att devalvera bort sin egen ekonomi. Avståndet till rika länder har blivit ännu större. Sveriges BNP per capita motsvarar idag 53 000 dollar jämfört med 83 000 för t.ex. Irland.
2. Sverige behöver behålla jobben inom landets gränser
Landet töms idag på jobb till följd av onödigt höga sociala avgifter i förhållande till omvärlden. En hög välfärd behöver inte betyda höga sociala avgifter för arbetsgivaren. Onödigt höga sociala avgifter gör att företag flyttar ut avancerade tjänstejobb och produktion till utlandet. År 2017 fanns det drygt 3 000 svenska koncerner med dotterbolag i utlandet. Totalt sett hade dessa koncerner runt 2 miljoner anställda varav 1,4 miljoner var anställda utomlands.
Över tid har det skett en viss minskning av antalet anställda i Sverige inom dessa företag. Den stora förändringen är dock att det blivit väsentligt fler anställda i länder med lägre sociala avgifter än Sverige. Mellan år 2000 och 2017 ökade antalet anställda utomlands med 60 procent.
År 1987 hade de svenska industrikoncernerna 747,341 anställda i Sverige och 487,707 utomlands. År 2017 var antalet anställda i Sverige 588,819 jämfört med 1,455,967 utomlands.
3. En ny politik för kompetensförsörjning och befolkningstillväxt
Arbetsmarknadspolitiken och migrationspolitiken hanteras idag som parallella och ineffektiva byråkratiska system utan samhällsekonomisk rationalitet och utan tydlig koppling till varandra. Arbetsmarknadspolitiken saknar en tydlig koppling till näringslivets tillväxtbehov och migrationspolitiken saknar en tydlig koppling till befolkningstillväxt och näringslivets behov av arbetskraft internationellt, nationellt, regionalt och kommunalt.
I statsbudgeten uppgår de utgiftsområden som rör arbetsmarknad och migration till över 100 miljarder kronor årligen. Ett sätt att effektivisera användning av dessa medel är att slå ihop dessa separata politikområden till ett enda politikområde med fokus på befolkningstillväxt- och behov av arbetskraft med utgångspunkt i regionernas och kommunernas specifika behov.
En sådan omdaning kräver att Migrationsverket och Arbetsförmedlingen får ett gemensamt sysselsättningsmål och att dagens försörjningssystem med kontantersättningar till nyanlända görs om till ett lån för etablering i samhället.
På samma sätt som studenter försörjer sig med hjälp av studielån bör nyanlända kunna försörja sig med hjälp av lån under sin första tid i Sverige. Etableringslånet skulle kunna bestå av både en bidragsdel och en lånedel, med samma proportioner som dagens studiemedel.
4. Ett fritidshem för alla med tydligare sociala mål
Allt fler ungdomar rekryteras till kriminella gäng och de senaste åren har allt fler barn under 15 år misstänkts för brott i Sverige. En polariserad debatt har pekat ut migration som orsak till denna utveckling. Även om en koppling kan finnas till en bristande integration går det inte att utesluta att en sådan utveckling kan ha att göra med dysfunktionella förhållanden i den statliga styrningen av fritidshemmets verksamhet och undervärdering av dess betydelse för socialisation och tidigt förebyggande av sociala avvikelser.
Skolan och fritidshemmet har en gemensam läroplan, Lgr11, men har olika uppdrag utifrån personalens yrkesroller. Erfarenheten visar dock att det finns båda vinster och problemområden i samverkan mellan fritidshem och skola.
Läs mer av Habib: Så har vinstdrivande skolor i Sverige lett till social apartheid
Skolinspektionens granskningar av fritidshemmen har visat att styrning och ledning av fritidshemmen tenderar att få mindre uppmärksamhet i förhållande till skolan. Befintlig forskning visar också att det har skett en rollförbistring som gör att fritidspersonalens kompetens inte nyttjas i enlighet med ursprungssyftet.
Fritidshemmets uppdrag är att arbeta med elevers sociala utveckling på individ och gruppnivå, relationsskapande, konflikthantering, normer, värden och en demokratisk fostran. Sedan fritidshemmet kom till skolan i början på 90-talet har dock fritidshemmets ursprungsfunktion hamnat i skuggan.
Eftersom arbetsuppgifterna i samverkan med skolan inte är definierade kan det göra att fritidspersonalen hamnar i en undanskymd position och att dessa ofta blir inhoppare i skolarbetet, vilket inte är ursprungssyftet.
Forskningen visar också att det tycks vara lärare i den obligatoriska undervisningen som har tolkningsföreträde när det gäller arbetssätt och innehåll i samverkan mellan fritidshemmet och skolan.
Ett sätt att förebygga att ungdomar hamnar utanför samhället och riskerar att rekryteras till kriminella kretsar är att förbättra målstyrningen för fritidshemmet, göra det tillgängligt för alla och tydliggöra gränserna mellan fritidshemmets sociala mål och skolans kunskapsmål.
Text: Hedi Bel Habib fil doktor och forskare med 30 års erfarenhet av arbete i statlig förvaltning, varav 15 år på regeringskansliet med särskilt fokus på strategisk samordning för nationell och regional tillväxt.
Relaterat
- Samtiden: Migrationsfixeringen beror på vanskötsel av historiska mått
- Hashtag: migrationsfixering
Allt kan dock förenklas och sammanfattas av: ”Migrationsfixering avleder från nödvändiga samhällsreformer”.
Problemet med massinvandring är massinvandring. Utan massinvandring, inga problem med massinvandring.
Skribenten försöker alltså här dölja problemet med massinvandringen genom att sätta massinvandringsdebatten under en fixeringsdiagnos – jämför med analretendant = analfixering, vilket i dag skulle översättas till petig! Rätt futtigt, om du frågar mig.
Fascinerande sörja av ord som här bildar gräddan av vänsterns retorik, när den är som allra bäst.. Här utvecklas hela vänsterns strategi, som här skall belysas och avslöjas.
1.) ”Det jag menar är att de problem som tros uppstå i samband med invandring”
Kommentar:
Alla torde vid det här laget känna till de gigantiska problem som massinvandringen skapat – ingen ”tror” således, utan alla vet. Genom detta retoriska grepp, bäddas tvivel in (tro). Här försöker skribenten dels dölja problem med massinvandring genom att ifrågasätta om dem alls problemet existerar. Detta görs genom att koppla ihop problemen (som nu helst plötsligen anses existera) med eventuell orsak. Vad skribenten försöker är att rikta bort uppmärksamheten från massinvandrings problemen, till orsakerna till problemen. Men detta kan inte göras utan att acceptera problemen, men det döljs effektivt.
Låt oss därför först fastslå att problem uppstår med massinvandring. Efter att vi accepterat detta finns inget mer att analysera om de eventuella orsakerna till problem med massinvandringen.
2.) ”inte går att lösa genom en vanföreställning om så kallade isolerade migrationsspecifika orsaker”.
Kommentar:
En tro, går naturligtvis inte att lösa med en vanföreställning, då tron är vanföreställning. Att veta är motsatsen till att tro. Allt utanför vetskapen är vanföreställning – där vetskapen tar slut, tar tron vid. När skribenten använder: ”så kallade isolerade migrationsspecifika orsaker” åsyftas alla reella massinvandringsproblem. Skribenten förnekar här alla problem med massinvandringen, genom att fiktivt koppla ihop dem med fel på Sverige. Detta är ett signifikant problematiskt cirkulärt resonemang som går ut på: Det är fel av Sverige att inte vurma för massinvandringen. Får Sverige problem med massinvandringen, är det fel på Sverige och svenskarna. Beviset för att detta stämmer kommer med följande citat:
”Det finns fundamentala brister i det svenska samhällsbygget som utgör gemensamma mekanismer bakom alla sociala avvikelser som uppstår i Sverige från alkoholism till drogmissbruk, kriminalitet oavsett ursprung”.
Det är irrelevant att ställa sig frågan varför alkoholism eller drogmissbruk uppstår. Relevant är endast hur individen tar sig ur missbruket. Detta gör med kärlek från andra fd missbrukare i AA-grupper och NA-grupper, som dessutom är gratis. Jobbet görs av individen själv.
3.) ”Därför vinner politiken inte mycket på att peka ut någon särskild grupp. Eller med andra ord: de svenskar som har exempelvis alkoholproblem har inte dessa på grund av att de är svenskar. De personer som begår brott bland invandrade grupper begår inte heller dessa brott på grund av att de är invandrare. Det är sociala orsaker som t.ex arbetslöshet, ojämlikhet som leder till sociala avvikelser oavsett bakgrund”.
Kommentar:
Den klassisk strategiskt marxismens lösning på alla problem är dels att helt ignorera individs egna ansvar, vars syfte i grunden går ut på att kollektivisera alla individer, så individens problem görs till grupps problem som görs till ett samhällsproblem (här inom samma grupp, dvs svenskar i Sverige). Efter detta ställs grupp mot grupp. Nu infaller det en logiskt inkonsekvens, när skribenten INTE vill att andra än han själv skall ha rätten ställa grupp mot grupp utanför gruppen (svenskar mot invandrare). Ställer man inte grupp mot grupp kan man inte heller beskriva samhällsproblem i termer av ojämlikhet.
Livsfarligt är för skribenten att belysa de verkliga orsakerna till problemen med massinvandringen och det är de kulturella skillnaderna. Alltså skillnaderna mellan olika folkslags traditioner. Muslimska invandrare vill inte bli svenskar på svenskarnas villkor. Utan bli egendefinierade svenskar med efter eget tycke, behag och traditioner. Enligt skribenten blir då dessa invandrare inte svenskar, på grund av svenska rasism. När det egentliga orsakerna är oviljan att assimileras i den svenska kulturen.
Lisa,
Det jag menar är att de problem som tros uppstå i samband med invandring inte går att lösa genom en vanföreställning om så kallade isolerade migrationsspecifika orsaker. Det finns fundamentala brister i det svenska samhällsbygget som utgör gemensamma mekanismer bakom alla sociala avvikelser som uppstår i Sverige från alkoholism till drogmissbruk, kriminalitet oavsett ursprung. Därför vinner politiken inte mycket på att peka ut någon särskild grupp. Eller med andra ord: de svenskar som har exempelvis alkoholproblem har inte dessa på grund av att de är svenskar. De personer som begår brott bland invandrade grupper begår inte heller dessa brott på grund av att de är invandrare. Det är sociala orsaker som t.ex arbetslöshet, ojämlikhet som leder till sociala avvikelser oavsett bakgrund.
Bara för att det redan finns problem i ett land, precis som det gör i alla länder, så blir det inte bättre av att importera nya problem. Du snackar kostnader när du jämför äpplen med päron. Vad tror du t.ex. att en gängrelaterad skjutning i våra förorter kostar? Säg att personen inte dör så har du först för offret en kostsam traumavård, intensivvård, eftervård, rehabilitering och eventuellt ett livslångt handikapp där det krävs assistenter. Vad gäller förövarna så är det en kostnad för massiv polisutryckning, polisutredning, rättegång, häkteskostnad, advokatkostnader och fängelsekostnader. Hur många miljoner tror det ett enda sånt här ärende kostar? Om man sen multiplicerar det med alla såna här så gott som dagliga händelser, så hur många miljoner tror du det då blir?
Sen sker det p.g.a. detta också en undanträngningseffekt på andra patienter och brottsoffer för att det antingen inte finns några ekonomiska medel eller helt enkelt saknas tid. Allt det här ovanstående är bara en liten aspekt av massinvandringsvansinnet och det finns en hel del mer. Det här är ett bra mycket större problem än svenska fylleslag där konsekvenserna även betalas med svenska medel.
Lisa, du frågar vad en skjutning kostar.Man har räknat ut att enda gängskjutning kostar samhället mellan 20-30 miljoner. Det gäller från spaning till eventuellt åtal med domstol o.dyl. Då är inte sjukvårdskostnader med i denna kalkyl. Varför Hedi tar upp alkoholens samhällskostnader är nog för att visa att muslimer( stordelen av invandrarna är muslimer) inte kostar samhället något eftersom dom inte dricker. Men dom knarkar istället och skjuter ihjäl folk.
Hedi Bel Habib spelar statistik-versionen av ”Närmare, Gud, till dig” medan skutan kantrar allt brantare. Isberget och det kalla vattnet är självförvållat genom eget dryckenskap. Det är bara att ta en sup till som vi rent statistiskt brukar göra. Inte för att den värmer utan för att det är så mycket roligare att drunkna på fyllan.
Hedi Bel Habib 4 januari, 2020 at 13:10
Jag blir inte förvånad när extrema socialister som du alltid försöker ta sig ur debatten med sedvanlig relativisering, men för att använda mig av vänsterns mantra så skulle jag vilja se källa på Hedis påståenden.
Bo P anger i alla fall källa för sitt påstående, men i ditt fall så tar du det för vänstern så vanliga tolkningsföreträdet och förväntar dig att ingen skall ifrågasätta denna utsaga.
Det är i det närmaste patetiskt och se hur du vill förflytta debatten till något som din artikel inte nämner ett ord om.
Som kommen från ett huvudsakligen muslimskt land så kanske det är bättre att vi alla tillägnar oss muslimska sedvänjor, där alkohol är förbjudet.
Bo,
Invandringen medför både möjligheter och problem. Men det svenska samhället har också andra problem som politiker har kapitulerat inför för att dölja dem bakom migrationens dimridå. Ett exempel är kostnaderna för alkoholproblem i Sverige uppgår till 103 miljarder kronor per år. I vartannat misshandelsfall är alkohol inblandat och ungefär 660 000 av alla vårdbesök är alkoholrelaterade. Under ett år tas 625 000 alkoholrelaterade sjukdagar ut. Sverige ligger i den del av världen som dricker mest med stora alkoholproblem som följd trots restriktiv alkoholpolitik. Det finns åtskilliga andra samhällsfrågor som politiken har glömt bort på grund av en patologisk och politisk kontraproduktiv fixering vid invandring som en förklaringsmodell för alla problem som finns i Sverige
Med de problem massinvandringen fört med sig är det inte konstigt att människor dövar ångesten med alkohol. Om sen de alkoholrelaterade kostnaderna uppgår till 103 miljarder per år så vad kostar inte då invandringen? Sen är resonemanget ”svenskar dricker och just därför är det okej med massinvandring” helt ologiskt.
Mycket bra svar Lisa.
Enligt Tino Sanandaji har invandringen aldrig varit en samhällsekonomisk vinst för Sverige. Inte ens på 50-60 talet. Skillnaden då och nu är att även om dom inte hade ett avgörande utfall för samhällsekonomin så förstörde dom inte samhällsekonomin med denna enorma kriminalitet som sker nu. Som det är nu så bidrar dom inget men dom förbrukar enorma summor genom sitt leverne. Massinvandringen är det största hotet mot Sverige och dess ekonomi. Det finns ingen myndighet som fungerar eftersom alla måste spara p.g.a invandringen och därför blir det inga reformer. Hela samhället är paralyserat genom invandringen och allt som detta har fört med sig, såsom yttrandefrihet, åsikter, medias lögner, polisens tafatthet, rädsla för rasism, islamofobi, utbildningen flumtillstånd. Hedi! VAKNA ur din Törnrosa sömn eller var beredd på att flytta. Kanske ditt ursprungsland blir ett alternativ igen.
Martin,
Robotisering är en bra lösning när det gäller, mekaniskt arbete, produktion inom ekonomin och en del av sjukvården såsom robotiserad diagnostik, kirurgi med mera.
Däremot när gäller omsorgssektorn är det lite osäkert. Erfarenheter från Japan visar att robotiseringen inom äldreomsorg har lett till stora biverkningar inom samhället. Det japanska samhället uppvisar en hel del relationsstörningar som tycks hänga ihop med robotisering av känslolivet: solobröllop, brist på samliv i stora grupper av vuxna och ungdomar, kontaktlöshet bland äldre, florerande elektroniska spel med digitala älskarinnor osv. Jag tycker att robotiseringen kan vara bra till viss del, men den får inte erodera livsvärlden och relationsvärlden. Mänsklig kontakt med äldre inom hemtjänsten, äldreomsorg och långvården t.ex har en stor betydelse när det gäller hälsa och förebyggande av demens.
Varför skulle ”befolkningstillväxt” vara bra mot ungdomsarbetslöshet?
En ganska bra artikel, men varför ”befolkningstillväxt” skulle vara bra mot ungdomsarbetslöshet förstår jag inte alls. Det är väl snarare så att det behövs färre arbetade timmar per individ, eller sänkt pensionsålder, i takt med ökad automatisering och robotisering, eller?
Ju färre arbeten och minskad BNP, samtidigt som populationen tillväxer, gör ju enbart att alla blir fattigare. Enkel matematik.
Vad gäller kriminalitet så har vetenskapliga metastudier visat att ojämlikhet har ett samband med hög mordfrekvens. Det är rimligt att anta att hög arbetslöshet gör att ungdomar oftare väljer en kriminell bana.
Kriminalitet och våld skapar givetvis även flykt ur Sverige, särskilt av pensionärer, barnfamiljer och välutbildade med bra erbjudanden utomlands.
Benny,
Rätt iakttagelse : Från att ha varit en tillgång för samhället har invandringen gjorts till en kostnad. Som man bäddar får man ligga. Problemet är att migrationspolitiken bedrivs idag över huvudet på befolkningen och utan ekonomisk rationalitet. Detta till skillnad från 60- och 70-talets invandring och historiskt sett även den invandring som svenska kungar har varit ekonomiskt skickliga att förvalta som en resurs.
Det kan inte vara svårt för dagens politiker att återanknyta till denna tradition. En hypotes är att omhändertagandeindustrin inom dagens migrationspolitik syftar medvetet eller omedvetet till att skapa hegemoni och valboskap.
Massinvandringen, migrationen och dess konsekvenser är ju den mest viktiga frågan och det är därför SD växer. Verkligheten ger sig alltmer påmind och allt fler människor vaknar upp ur sin dvala.
Både rätt och fel! Problemet är ju att de höga sociala utgifterna används till den vansinniga migrationspolitiken och dölja dess problem och kostnader. Och detta pga invandringen de senaste ca 30 åren. Innan dess var invandring ett plus för Sverige men har efter det blivit en kostnad!
Bäste Hedi Bel Habib,
Du har säkert rätt i delar av detta.
Med en regering som är helt fixerad vid sin röstboskap och att skapa kaos i samhället med ständigt nya lögner är det troligen en utopi.
När vuxenmobbing har ersatt dialog i en demokrati känns det avlägset att tro att en förändring är möjlig.
När debattforum i MSM och SVT inte vågar bjuda in kunniga personer från oliktänkande utan alltid väljer dåligt utbildade från de egna leden att föra debatten då blir det ensidigt och betingat av maktens diktatur.
När makten hyllar barn som inte har någon kunskap om vare sig det ena eller det andra och dessutom får stå oemotsagda kan det bar bli polariseringar.
När makten inte vågar ställa upp i debatter hos de som vi kallar alternativmedia kan vi bara konstatera att det de säger är lögner och förtal.
Så länge makten fortsätter att importera medeltiden måste vi som förstår vad agendan leder till stå upp och belysa alla lögner med universums starkaste ljus för att ställa dem till svars.