Vi kan skapa Vi-känsla i Uppsala: Migration-integration-multikultur

DEBATT. I Uppsala och i hela Sverige har det de senaste åren uppstått situationer och otrygghet som bottnar i den våg av människor som framförallt de senaste åren kommit till Sverige – antingen som politiska flyktingar eller de som lockats till en framtid i ett annat land.

Temabild: Multikultur och integration. Fotolicens: Mostphotos

Det finns ytterst en anledning till detta förhållande och det var händelserna den 11 september 2001 i New York då tre byggnader raserades en och samma dag. Detta togs som intäkt för militära attacker mot länder och folk i västra Asien, vilket utlöste ett kaos.

Sverige hade tidigare fungerat som en fristad för människor från enstaka krigsdrabbade länder i Sydamerika, i Afrika och i Asien och också från krigshärdar i Europa, men dessa kom i skaror som samhället kunde hantera med materiella insatser och som var överkomliga. Däremot blev inte anpassningen och den kulturella integreringen den önskvärda.

Det ledde till många kulturella krockar och när barnen kom till världen och växte upp blev det också inom familjerna en kulturell chock, som för en del var förödande. Ett utanförskap uppstod.

Från svenskt håll försökte man lösa de mätbara och de synliga problemen såsom bostäder, ekonomiskt bistånd – men det svenska samhället var inte ens då förmöget att klara andra mänskliga behov av gemenskap, samhörighet och ömsesidig respekt mellan de nyanlända och de som bott här hela sitt liv.

Vi-känsla

Vi som på ett eller annat sätt hamnat i Uppsala eller Sverige vill också bidra med vår egen erfarenhet, för att genomföra en integration där vi fortsatt kan kalla Uppsala för vår gemensamma stad. Där vi trots våra olika kulturella arv vill vi skapa en vi-känsla.

För att uppnå detta måste vi inse att helt nytt skifte i vårt tänkande. Ett paradigmskifte behövs. Ett paradigm som tar till vara, vars och ens, såväl svenskar som nysvenskars, personliga erfarenhet och via intuitionen om ett medmänskligt samhälle återskapa det trygga Sverige, som alla svenskar som är en bit över de 40 känner igen från sin uppväxt – och som de som nyligen kommit hit fått utmålat för sig som ett paradis.

Ideologier kan stå i vägen för medmänsklig integration

För att uppnå detta är det viktigt att förstå att uteslutande ideologier, det tankegods där man först ser till skillnaden, istället för vad som förenar människor, står i vägen för en sådan utveckling.  Dessa generaliseringar är farliga. De bygger på antipati istället för att bygga broar. De tillåter inte den medmänskliga intuitionen om allas lika värde att slå rot. Ideologierna förgiftar också vår uppfattning om omvärlden. De står i vägen för den intelligens som behövs för att skaffa nya insikter. Människohjärtat blir förtryckt.

Våra egna erfarenheter av mötet med det svenska samhället är självklart lika mångfasetterat som vi är många nyanlända, men några drag utmärker sig. Vi har lärt oss av de äldre i Sverige att tidigare hade den kristna moralen ett mycket starkt grepp över svenskarnas värderingar. Ärlighet, vördnaden för de äldre och den naturliga misstänksamheten mot nymodigheter (Du ska inte ha några andra gudar jämte mig).

Man hade också en stark tilltro till auktoriteten liksom att familjen var den självklara grundstenen i samhällsbygget, men detta har under bara ett par generationer ersatts av en kultur där andliga förebilder ersatts av ett konsumtionssamhälle där jakten på pengar och egendom för den enskilde blivit livsmål.

Egoismen har vuxit fram och som bieffekt har rädslan hos svenskarna ökat, rädslan som manifesterat sig i att man inte törs ta egna medmänskliga beslut, utan nästintill blint följer lagens bokstav istället för dess intentioner. Vi som är uppfostrade med att i vuxen ålder ha en stark självkänsla som håller rädslan på avstånd har ett helt annat perspektiv på tillvaron. Vi är förvissade att även en besvärlig situation kan förbättras.

Kommersialism kontra självkänsla

Vi som kommer från andra länder och kulturer, även om det kan vara svårt att generalisera har inte hunnit så långt i vår utveckling mot kommersialism som i Sverige, även om starka globala kommersiella intressen också vill strömlinjeforma oss. Vi har fortfarande kvar starka familjeband, vi har också kvar vår förtröstan till den egna förmågan att göra rätt för oss.

Vi är bärare av andliga värden, och oavsett den religion vi vuxit upp med; kristendom, islam, buddhism, hinduism och judendom har den gett oss en grund för ett fredligt liv där vi främst värnar gemenskapen inom familjen, men också en fredlig samexistens med det samhälle vi lever i, men ofta i mötet med det svenska samhället så möts vi av attityden att vi ska tvångsanpassas – att vår egen röst är värdelös – att vi ska överlåta vår egen kapacitet, vårt eget människovärde till det nya samhället. Då tar man också vår självkänsla ifrån oss.

Med denna skrivning vill vi deltaga i det svenska fortsatta samhällsbygget. Speciellt för att lösa de problem som uppstår i de kulturkrockar som uppstår för varenda en av oss – men också för att bistå hela det svenska samhället.

Vi vill gärna fokusera på goda exemplen som ändå skett. Ett sådant är det egna initiativet av våra somaliska kvinnor som hjälpte brandkåren i Uppsala att nå fram till brinnande bilar genom att helt frankt ställa sig emellan de ungdomar som sett som sin enda möjlighet att få självkänsla genom att kasta sten på brandbilarna och brandmännen.

Vad vi vill

Bilda stadsdelsråd där våra röster omsätts i handling

Här ser vi det som en mycket stor potential att ta tillvarata de nysvenskars erfarenheter genom att helt enkelt bilda stadsdelsråd där de med mest erfarenhet får vara både förebilder, rådgivare och beslutsfattare i de frågor som dem.

Bilda grupper som förebygger brott och skapar good-will

Vi ser också att den enorma anstormning som nu skett med ensamkommande ungdomar. Här borde det vara på sin plats att undersöka vilka behov det finns i Uppsala kommun där mänskliga insatser behövs. I nuläget är det onekligen så att det kriminella våldet med alltifrån dödskjutningar, sexuella övergrepp, rån, stölder och misshandel ökat katastrofalt.

Vi vet att lågt räknat så är minst 85% av nyanlända beredda på att integreras i det svenska samhället, få språkkunskaper, få ett arbete och kunna försörja sig själva. De som kommit hit med en kriminell bakgrund är bara en liten minoritet, men de utnyttjar de som riskerar att nekas asyl och som drastiskt förvandlas till  trängda individer.

Varför inte helt enkelt skapa grupper med dessa laglydiga, men arbetslösa ungdomar i grupper om fyra-fem som får vara vaksamhetens ögon och öron nattetid och därmed preventivt förebygga brott. Inte att ingripa men väl slå larm.

Dagtid kan dessa som betalning för den svenskundervisning och det bidrag de får uppträda i centrala delarna av Uppsala och då förutom vaksamhetens väktare också vara de som bistår och hjälper de som har mycket att bära, hjälpa de som har svårigheter att gå över övergångsstället, välkomna turister, ja, överhuvudtaget skapa en good-will för Uppsala som en stad där man kan känna sig välkommen. Eftersom man från byråkratiskt håll inte har tänkt tanken så låt dessa grupper bli självstyrande och där de sinsemellan delar med sig av sina erfarenheter för att uppnå högre ställda mål.

Ta tillvara våra erfarenheter

I dag finns redan utslussningsgrupper för nysvenskar. Inom dessa ryms en enorm erfarenhet hur man på ett personligt sätt når varandra. Deras erfarenhet måste tas tillvara – inte nonchaleras. Vi kan kan också hämta kunskap och erfarenhet från andra kommuner som Borlänges bussningsförsök och Örebro/Vivallas försök där mammorna betytt mycket.

Myndigheterna skapar grogrund för illegal handel

Vi måste också skärpa analysen. Exempelvis så är en hel del av den gängkriminalitet som florerar i Uppsala grundad på narkotikahandel. En stor del av denna baserar sig på Cannabis. (Detta stycke är flyttat till slutet och ska ses främst som en diskussions upptakt.)

Lokala flyttningskvoter

Det finns också bra exempel i andra länder som Kanada och Australien där man välkomnar nyanlända förutsatt de med ett poängsystem når upp till höga kriterier. Detta system kan också användas regionalt. Uppsala skulle kunna kopiera ett sådant system för att underlätta för en migration inom landet.

En hållbar flyktingpolitik ett måste

På ett nationellt plan vill vi också slå fast att vi vill se Sverige med en humant inriktad flyktingpolitik som samtidigt är hållbar. Detta är helt oförenligt med att öppna dörrarna för ytterligare hundratusen nytillkomna. Då riskerar vi att späda på en situation som redan idag är dramatisk. Sverige måste främst vara till för svenskarna och i andra hand för oss som, förhoppningsvis bara tillfälligt, fått en fristad här undan krig och ekonomisk misär.

Våra hjärtan blir alltid kvar där vi växte upp.

Signerat

Stefan Hanna, Palestina och Västergötland.
Suleiman Naser, Palestinier från Damaskus , bor i Uppsala , arbetar i Mali.
José Cheo Sanchez, Venezuela (varav 10 år som politisk fånge) och Uppsala
Kwame Ingemar,  Västergötland och Ghana
Gabor Tiroler, Ungern, Gottsunda och Indien, vars föräldrar överlevde Auschwitz