DEBATT. Sydsvenskan berättar att Anette Agardh, professor i global hälsa, skrivit ett debattinlägg som riktas till Lunds universitet. Hon påstår enligt SDS att: ”En betydande andel anställda och studenter vid Lunds universitet har varit med om sexuella trakasserier”. Något senare meddelar Sydsvenskan att det rör sig om ”en av fyra kvinnliga studenter”.
Text: Torsten Sandström (Anti-pk-bloggen.se) är professor emeritus i civilrätt vid Lunds universitet med inriktning mot förmögenhetsrätt, särskilt associationsrätt. | Bild: Shutterstock
Jag ifrågasätter inte att ett betydande antal övergrepp totalt sett förekommer inom en så stor organisation som universitetet i Lund. Här studerar omkring 40,000 och personalen består av c:a 8,000. Det är naturligt att en liten andel av dessa många individer ibland agerar regelvidrig och kränkande i ett könsperspektiv. Lika klart är att det måste bekämpas, men då en professor – förvisso i tidernas flummigaste ämne, global hälsa – talar om att en betydande andel av studenter och anställda sysslar med sexuella trakasserier ställer jag mig tvekande.
- Min första reaktion är att det rör sig om det vanliga feministköret, som har en befäst bastion vid Lunds universitet.
- Min andra reaktion blir en undran hur den globala hälsoprofeten kommit fram till det hon påstår. Jag vet svaret.
Omfattande enkäter har nämligen skickats ut kors och tvärs inom organisationen. Detta leder till en naturlig kunskapsteoretisk fråga om den vetenskapliga relevansens av intervjuer för att fastställa sociala fakta, tex om kränkningar av skilda slag.
Frågeställningen är givetvis särskilt aktuell vid ett stort svenskt universitet. Där funderar nämligen många lärare och elever ofta över om och hur kunskaper kan valideras. Men detta stoppar förstås sällan personer med frälsarambitioner från att bygga sin forskning på lösan sand.
Det är självklart att det inom en jätteorganisation som den i Lund finns ”en betydande andel” allmänt missnöjda individer. Missnöjet kan beror på vad som helst. Även privata problem som inte det minsta rör universitet. Med ett uns av kunskap om människans natur är det tydligt att sådan irritation kan komma att avspeglas i de svar som lämnas på en enkät.
Svarspersonen avreagerar sig helt enkelt. Det är mänskligt. I stället för att rannsaka sin egen roll i en problematik anklagas subjekt i närheten. Därför blir det tal om 25% av alla studenter känner sig kränkta.
Innebörden är att enkätsvar om så laddade frågor som kön och särbehandling i grunden måste sättas ifråga. Jag har därför – från vetenskaplig utgångspunkt – svårt att förstå hur en professor i Lund kan ge sig in på det projekt som Agardh gjort. Redan från början borde hon ha sagt nej och att forskningsuppgiften är omöjlig att genomföra via enkäter, men hon har ju inte sagt stopp och nej tack.
Därför återvänder jag till min initiala reaktion om feministköret. Ett av många svenska tabun är att #Metoo inte tillåts sättas ifråga. För feminister blir det därför fritt fram att blåsa upp myter. Exempel på kränkningar inom en stor population förstoras på så vis till slutsatser om betydande överträdelser av koden för umgänge mellan könen. På så vis befäst myten om männens systematiska förbrytelser.
Av denna anledning bör feminismen motverkas i samhället. Den saknar hursomhelst plats vid vetenskapliga institutioner. Där ska nämligen enbart kunskapsteoretiskt väl grundade metoder brukas.
Text: Torsten Sandström
Det är vanligt att kvinnor ägnar mycket tid och pengar åt att bli aptitliga. De kan förmodligen inte låta bli. Lusten är stor och styrs av flockgynnande programsnuttar gömda i systemfiler som vi inte ska kunna komma åt. Det är lustfyllt och påbjudet av arvsmassan att klä sig, sminka sig, röra sig, flörta, visa naken hud m.m. Så förförelseviljan är medfödd. Kvinnor är t.o.m. omedvetna att deras intresse för sitt yttre ska tilltala det motsatta könet. Deras civiliserade hjärnor hittar på andra motiv.
Mannen har å sin sida egna, lika tvingande påbud, förankrade i generna. En är att betrakta det motsatta könets representanter och leta efter signaler som inspirerar till handling.
Detta brukar beskrivas som att kvinnan är objekt och mannen subjekt. Men är det inte – tydliggjort i denna beskrivning – kvinnan som är subjekt, då hon aktivt verkar för att väcka mannens begär?
Det liknar en vanlig marknad – ett utbud och en efterfrågan.
(Det finns naturligtvis ett spegelvänt scenario, där mannen sätter rekord och förför med sång, humor och intellekt. Men det hör inte hemma i dagens MeToo-debatt.)
En grupp kvinnor som förtjänar mer medlidande är väl för övrigt de som, trots fettsugningar och bröstinplantat inte lyckas få sitt utsedda byte att tappa besinningen och tafsa på henne. Jag kan inte komma ifrån föreställningen att kvinnor som blir antastade har tagit makten över mannens känsloliv. Ändå påstås det att den ovälkomna handlingen är ett uttryck för mannens maktbegär. Nix. Han är i kvinnans våld. Detta spels regler är primitiva och svårbemästrade eftersom de är primitiva och därför starka. Dagens människor vill ju så gärna att allt man gör ska vara en frukt av en egen, personlig vilja.
Fråga en våldtäktsman varför han riskerade flera års fängelse för ett enda samlag!
Sunt resonerat av Torsten!
För ärligt talat, feminismen tar alla kvinnor som gisslan, vare sig de vill tillhöra denna totalitära vänsterfalang eller ej.
Instämmer helt i författtrens synpunkter.
Associerar till uttalande från Harvey Weinsteins advokat ”Kvinnorna bär själva ett ansvar” SvD 15/2.
Hon påpekar att kvinnorna inte borde försätta sig i den situationen.”I deras universum är de inte ansvariga för hotellrummen de besöker eller festerna som de går på…”
Lena Andersson skrev ngt liknande i en debattartikel att sexuella trakasserier kan stå i proportion till vilka signaler kvinnor innan sänder ut. Kvinnlig charm kan utnyttjas på många sätt, inkl. i karriären, men när inte resultatet blir som de tänkt, då åker offerkoftan på. Baksidan på MeeToo är att den blivit tjockare och döljer det egna ansvaet för sina handlingar. Däremot är plötsliga överfalls våldtäkter inom-eller utomhus mer än förkastligt där våldtäktsmännen inte skall visas någon pardon och inte heller medelålders kvinnor som utnyttjar ”ensamkommande” antingen som objekt för hemmagjord närhetsterapi eller med andra tjänster. Men om detta skall intet berättas.