DEBATT. Socialdemokraternas Kontrollsverige byggdes upp under nästan hundra år. Moroten till folket har varit generösa bidrag från staten samt en skola och vårdapparat som tidvis fungerat bra, men skänkerna har i huvudsak inte byggt på människokärlek. I gengäld har svenska politiker krävt total anpassning till S-partiets kollektiva samhällsbygge.
Text (uppdaterad kl 11:52): Torsten Sandström (Anti-pk-bloggen.se) är professor emeritus i civilrätt vid Lunds universitet med inriktning mot förmögenhetsrätt, särskilt associationsrätt. | Frihet och individualism. Foto: 8385. Licens: Pixabay.com
Socialdemokraternas Kontrollsverige byggdes med bidrag
Medborgarna har på så vis tvingats åse hur staten utvecklat ett nätverk för samhällskontroll, via en svärm av kollektiva organisationer, privata företag och inte minst en ständigt växande byråkrati under stabilt ledarskap av personer med rätt partibok. Om man tänker efter syns tydligt hur en tyst statlig generalplan för politisk bearbetning av medborgare och samhälle konstruerats omkring nästan varje samhällssektor eller politikområde. Att detta gäller arbetsliv, boende, skola, universitet, kultur, konsumtion, transporter, försvar, pensionärer osv är fullständigt klart.
Genom ett liknande nätverks- och bidragssystem har kontroll vunnits över vården och dess olika fack- och vårdtagarföreningar. Moroten är ständiga statliga stöd. Piskan är lydnad under politikernas planering samt beredvillighet att ställa upp på skattehöjningar. Det är ingen överdrift att påstå att S-partiet har visat sig vara mästare i att domptera det svenska folket. Visionen om ett kollektivt folkhem har varit politikernas ledstjärna. Och röster har köpts med folkets egna pengar.
Ett fortsatt grepp om makten över staten och folket förutsätter att kollektivens ideologi biter sig fast över människors själar. Det har som sagt funkat länge, men sedan 1970-talet har S-partiet alltmer förlorat taget.
Den nya ego-människan
Delvis har det att göra med att utrymmet för skattehöjningar begränsats och att bidragsmoroten därför förlorat attraktionskraft, men en mycket viktigare förklaring sammanhänger med en framväxande individualism.
Individualismen påverkar förstås inte den gamla S-generationen, men de unga och medelålders tänker allt oftare i egocentriska banor. Att detta har sina rötter i mindre intresse för propagerande morgontidningar, statsstyrd radio/teve samt ökat surfande på internet är ett faktum.
I ett försök att rädda morgonpressens krisande ekonomi levererar – paradoxalt nog – nutidens journalister texter som går individualismen till mötes. Tidningar är varje dag till bredden fulla med navelskådande kåsörer som pratar om sitt eget liv. Sida upp och ned syns även berättelser med fokus på existentiella frågor, såsom hälsa, kön, psyke, livsstil, etikett, resor, bostad, matlagning osv. Det är därför uppenbart att etablissemangets politiker och medier under propagerandet av kollektivismens budskap råkat i kraftig motvind.
För livskraft måste nämligen den kollektiva ideologin få regelbundna transfusioner från starka organisationer, politiserande medier och inte minst flödande välfärdsbidrag. Här syns som sagt ännu en anledning till den framväxande individualismen. Välfärdens samhälle håller på att krackelera och detta ser förstås grupper av unga och medelålders, som inte är lika vana som de äldre att vandra likriktningens robotväg.
Att skolan och vården hamnat i kris ger således allt fler medborgare besked om att S-partiets trosvissa budskap vilar på lös grund. Samma följd får bristen på bostäder och den omfattande invandring som äter upp en stor del av det bidragsutrymme som tidigare varit S-folkets främsta lockbete.
Ännu en förklaring är den tilltagande oro som syns inom en mer egofixerad väljarkår. Oron beror på att den officiella S-ideologin om kollektivens gemenskap hamnat i konflikt med den svenska verkligheten på de krisande politikområden som nyss nämnts. Detta skapar förstås olust och bekymrade tankar hos individerna.
En känsla av otillfredsställelse sprider sig som maskar i fallfrukt. För S-partiets kollektivister blir detta givetvis ett stort dilemma. Att medge att man förstår oron över samhällets brister vore ett politiskt självmord. Det skulle ses som ett erkännande av alla misstag. Den ”räddningsplanka” som lanseras blir därför ett samtal om ökad psykisk sjukdom hos svenska folket.
Tämligen normala reaktioner av oro och missnöje hos medborgarna ges alltså av det offentliga en själslig diagnos och hänvisas till redan överfulla sjukhus och medicinering.
Psykologiserande, tillåtna eller förbjudna droger och skilsmässor blir vardagen för många till följd av politikernas och myndigheternas vanstyre. Men detta innebär samtidigt ett tyst medgivande åt individualismens krafter. Kollektivisterna inom S-partiet tvingas alltså till självmål i sin strävan att dämpa den ångest man själv framkallat genom en grunden felaktig politik. Allt för att rädda makten över sin ”starka kollektiva stat”.
Våldsvågen i Sverige blir dödsstöten för Löfvens S
Den våldsvåg som just nu härjar landet kommer antagligen att bli dödsstöten mot S-partiets herravälde över Sverige. Mord, bombdåd, våldtäkter stegrar nämligen den oro och olust jag nyss pekat på. Liksom rörande övriga samhällskriser försöker nämligen partiets politiker sopa kriminalitetens orsaker under mattan,men folk är inte är dumma. De ser med egna ögon varför brottsligheten ökar, dvs främst den ohämmade invandring som S-partiet ställt upp på (med understöd från partier inom Alliansen).
Förvisso är enbart en minoritet av invandrarna brottsliga. Men de är å andra sidan kraftigt överrepresenterade inom den allvarliga kriminalitet som nu sköljer över landet. Då landets statsminister – med eldunderstöd från kriminologer till vänster – försöker prata bort den allvarligaste effekten av en storskalig invandring (utan relevanta motåtgärder) är kollektivismens sak förlorad. Den är nu körd i botten.
Ett undergivet folk reser sig mot Socialdemokraternas Kontrollsverige
Enligt min mening är det huvudsakligen bra att likriktningens samhälle raseras. Den framväxande individualismen medför att ett passivt och undergivet folk ges en möjlighet att resa sig, men jag är samtidigt oroad över flera inslag i utvecklingen av den nya ego-människan.
Risken är stor att nu rådande navelskådning leder till att samhälleliga brister inte lokaliseras och åtgärdas. Människor som myndigheterna förklarat sjuka fattar inte alltid vettiga beslut. Följden kan också blir att en ny självhävdande kändisgeneration av politiker växer fram i vårt land, i stil med vad som skett i USA och på annat håll.
Redan idag har medialt klättrande personer tillskansat sig politisk makt. Tänk bara på Allan Larsson, Gudrun Schyman, Lars Adaktusson, Alice Bah Kuhnke och Hans Dahlgren, men jag anser ändå att det är en demokrativinst om kollektivens makt bryts och större utrymme ges åt enskilda individers röster. Inte minst om riksdagen förvandlas från en samling av mekaniska knapptryckare till självständigt tänkande människor av kött och blod.
Jag menar att det är bra om ett undergivet folk reser sig och tar avstånd från den korporativa statens ideologi om statsbidrag och kontroll. För övrigt har S-partiet sig själv att skylla för misslyckandet.
Text: Torsten Sandström (Anti-pk-bloggen.se)
Relaterat
- Läs mer om Socialdemokraternas Kontrollsverige
I ett utslag av tillfällig sinnesförvirring så råkade jag hitta detta SVT reportage om den sk IB-affären.
Titta igenom den och återkom om du fortfarande anser Palme vara en patriot.
https://www.svtplay.se/video/25385887/ib-hemligare-an-sapo
Martin, ibland kommer du med märkliga påståenden som jag måste be dig utveckla en aning för att förstå hur du tänker. Du säger bla att Palme var en patriot, se nedan.
”De är INTE ”socialdemokrater”. De kallar sig det, men är INTE det. De har INTE varit demokratiska socialister sedan Olof Palme mördades. Palme var dessutom en patriot. Idag är de folkförrädare och stödjer terrorism och är krigsförbrytare ihop med plutokratin i EU och USA.”
På vilket sätt anser du att Palme var en patriot??
Han är ju enligt mitt förmenande den politiker som gjort sig känd för att vara exakt tvärtom, dvs den vilken skänkte svenska skattebetalares pengar till en lång rad kriminella verksamheter utomlands. Ta bara Mugabes diktatorskap som kunde fortsätta mycket pga Palme och Schoris frikostiga bidrag till hans förtryckarregim.
Men jag delar din nyfikenhet på den nya kommunistiska rörelsen som kommer fram i den debatt som du länkat till. Kanske finns det beröringspunkter där AfS och denna nya rörelse kan finna samarbetsmöjligheter.
De är INTE ”socialdemokrater”. De kallar sig det, men är INTE det. De har INTE varit demokratiska socialister sedan Olof Palme mördades. Palme var dessutom en patriot. Idag är de folkförrädare och stödjer terrorism och är krigsförbrytare ihop med plutokratin i EU och USA.
Deras senaste symbol, apan och geten, är otroligt passande.
De har lurat in oss i EU, som har stulit den nationella demokratin och gett makten till lobbyister och korrumperade politiker i Bryssel.
Jag har nu tjatat länge på de riktiga socialisterna att skärpa sig. Nu börjar det hända något med Framåt Sverige, förutom att de kör med monopolkapitalets plattform och inte har en riktig öppen och fri WordPress-blogg än:
https://www.ingridochmaria.se/2020/01/05/kommunisten-joe-nilsson-moter-konservative-jeff-ahl-i-arets-hetaste-debatt/
Tack för detta inlägg!
Lyssna på Lars Enarssons kloka ord så förstår ni att det bara kan gå åt helvete om vi inte samlas och kastar ut sittande regering och även Svenska kyrkan.
https://youtu.be/v3hbEm_6ME4
Det är de icke valda oligarkerna som i väst härskar över resten av världen, som har framskapat kollektivismen som en kontrollerad opposition som samverkar med oligarkin för att kämpa ner oligarkins främsta konkurrenter, den medvetna medelklassen.
Nu är det inne i den fasen där denna kontrollerade opposition ska bytas ut mot en ny kontrollerad opposition.
Det är den ofrånkomliga följden av att den ekonomiska makten inte finns här.
Individualism är en viktig del av ett modernt samhällsbygge där många kreativa krafter behöver utrymme.
Men det är individualismen hos en mindre del av befolkningen som är av godo. Herdarna i flocken. Kollektivet är ett naturligt val för rätt många men tyvärr har deras nuvarande företrädare spårat ur därför att dom i så hög grad är just en kontrollerad, fjärrstyrd opposition.
Det behövs en annan kollektivism som antagligen skulle ha uppkommit spontant och växt fram organiskt om inte oligarkin hade skapat marxismen och finansierat dess utbredning geografiskt och publicistiskt.
Men så länge den icke valda oligarkin härskar har alla kontrollerade oppositioner en svår balansgång.
Och låt er inte luras när de vänsterinriktade använder uttrycket klasskamp även riktat mot den nämnda oligarkin. Det är inte den klasskampen dom för till vardags.
Aye, aye Peter Grafström. I detta nya politiska paradigm kommer även ett nytt vetenskapligt sådant att infogas. Grundat på medvetande i koppling till vår biologiska verklighet. Denna spontana kollektivism kommer att finnas på alla plan och den kommer aldrig att låta sej kontrolleras. Detta kallas också för evolution.
Peter, jag är inte säker på att jag förstår vad du skriver. Är det oligarkerna som skapat kollektivismen? den fanns i det svenska bondesamhället, den fanns under ståndens tid. S-partiet har byggt vidare, förvisso i samverkan med fackföreningar och stora företag (dina oligarker kanske). Nu tycks de närma sig vägs ände. Vad som händer därefter är väl skrivet i stjärnorna. En högerdominerad inriktning med stor plats för företag verkar vara en rimlig gissning inom överskådlig framtid. Jag tror inte på en ny kollektivism, som du verkar (?) hoppas på. Det skulle vara intressant att veta hur den bör se ut? Är det en ny vänster? Och dina oligarker är något mycket oklart i min värld. Rör det sig om stora multinationella finansföretag kanske? Kom igen!
Kanske ser Peters inlägg lite förvirrat ut för en oinvigd. Oligarker och anglosaxerna har skapat dissonans genom alla tider. Höger-väster komplexet var kört redan när sovjeterna föll 1990. Nu försöker man återskapa systemet via korporativ kommunism som google och youtube i en virtuell värld där allt kan förvanskas.
@ Till Peter, Jan och Torsten, samt herr redaktör Sassersson:
Visst är det svårt att följa även kunniga och duktiga skribenter, som fortfarande inte har klarat av helt skaka av sig sina PK-overaller.
En spade är en spade är en spade, men först när det sägs i klarspråk. Att bli socialt ostracerad, även som pensionär efter ett långt yrkesliv och många professionella kontakter och vänner, vill knappast någon.
Jag har ofta efterfrågat klarspråk, men istället bemöts med klander, censur eller livslång portning.
En mer härlig seger än att tvinga motståndaren till att byta ord på saker och företeelser, som man lärt sig i späd ålder, existerar näppeligen inte för de vänsterblivna. Bara tag som exempel: neger/svarting, äktenskap, svartskalle mm. J-ordet skall vi inte bara tala om! Men som jag förstår det, är det här som ordet ”oligark” kommer till flitig användning. Inte för alla, men dock för de rikaste.
Jan, vad är ”korporativ kommunism”? Det är alltid bra om egentillverkade termer undviks och vanliga begrepp i stället nyttjas. Samtalet blir på så vis enklare. Och om du vill komma med något nytt så förstår folk bättre vad du menar.
”Det behövs en annan kollektivism som antagligen skulle ha uppkommit spontant och växt fram organiskt om inte oligarkin hade skapat marxismen och finansierat dess utbredning geografiskt och publicistiskt.”
Carl Gustav Jung förklarar uppkomsten av individualismen (egodriven) genom det undertryckta behovet av individualitet (själsdriven), alltså som en produkt av urartad kollektivism. Teorin kallas Coniunctio – motsatsernas förening, alltså ju mer bejakande av individualiteten, desto större intresse för medmänniskornas utveckling, såsom för sin egen. Individuationen ger vid handen detta självförverkligade tillstånd.
Carina, det är just den här typen av kommentarer som för mig känns ganska meningslösa, vem är sin vardag betjänt av att få veta vad en komplicerad teori innebär.
Dessutom visar den ännu en gång att Du är mer intresserad av viljan att kunna briljera med mer eller mindre spektakulära teorier än att ta dig an olika slags problematik på en mer vardaglig nivå.
Men du har ju sagt tidigare att du ser dig själv som folkbildare, dina ambitioner står mig upp i halsen då du mer framstår som någon med storhetsvansinne och dina försök att hitta pseudovetenskapliga förklaringar för inte diskussionen framåt.
Du har verkligen ingen skam i kroppen, Jan Norberg! Vad du tycker spelar för övrigt ingen roll, och det är en gåta att Sassersson låter dig hållas med din mobbing. Du är avundsjuk och missunsam med enorma bildningskomplex, det torde alla begripa.
Att det finns en teori som backar upp det Peter Grafström skriver och som reder ut förvirringen kring individualism och individualitet, har sannerligen inget med med några behov av att briljera att göra. Det är dock förvånande att ingen här i tråden kommenterat med ”Aha – så där har vi förklaringen till varför individualitet förtärker samhörighet istället för att motverka den”. Men du gillar ju kollektivism har vi ju alla förstått, så varför vilja ta del av teorier av giganter som CG Jung?
Ja visst är det konstigt att som Du skriver:
”Det är dock förvånande att ingen här i tråden kommenterat med ”Aha – så där har vi förklaringen till varför individualitet förtärker samhörighet istället för att motverka den”.
Jag kan, till skillnad från dig och ditt uppblåsta ego som självutnämnd folkbildare, förstå att dina förnumstiga folkbildningsambitioner inte får den respons som Du förväntar dig.
Du blir lämnad med tystnad från många läsare vilka som jag själv gärna ser inlägg från dig där inte ditt ego först skall tillfredsställas.
Sandström förträffliga artikel berör inte det kanske mest ”kollektivistiska” som vi svenskar har haft, den protestantiska statskyrkan, alltså. Visst var kyrkan ett socialt kontrollinstrument som alla var tvungna att tillhöra. Först 1951 tilläts utträde (i normalfallet) och då var väl drygt 90 procent av svenskarna medlemmar. År 2000 togs statskyrkan bort, från vänsterhåll förmodligen tyst motiverat med att det skulle underlätta omvandlingen av Sverige till att bli ett ”multikulturellt paradis”. Antalet medlemmar har förstås rasat ordentligt, särskilt i ljuset av den gamla Lutherska kyrkans, från 60-talets mitt, extremt vänstervridna prästerskaps uppträdande i många frågor.
Muslimernas styrka ligger i ett (manligt) kollektivt uppträdande; tänk på den vanliga tidningsfrasen: ”gäng av unga män”. Att träffas ett flertal gånger per dag, för att falla på knä, i en ritual, formar dom starkt.
Vi har inget att sätta emot. Inte heller finns längre den för de svenska männen betydelsefulla samhörigheten, som värnplikten gav. Svenskarna har blivit ”fritt svävande radikaler” utan en egen historia, i en ytterst fragmenterad och relativiserad värld. Dessutom tillhandahåller alla politiska partier i stort sett samma budskap. Gamla klassamhället tillhandahöll ju automatiskt signal om vad man skulle rösta på. Därför var ju även skiljelinjerna i politiken klarare.
Socialdemokraterna (och fackföreningsrörelsen) var ett kampparti en gång i tiden och med strejken som yttersta argument och vapen, men när LO började köpa aktier och SAP fick hybris och trodde sig vara världsbäst i social ingenjörskonst, började vändningen nedåt. Den sista verkliga strejken var väl ”stålarbetarkonflikten” för femtio år sedan. Likväl har svenska folket gett dom respit i mer än 50 år i sin förstörelseverksamhet av Sverige och det svenska folket.
Torsten, tack för ännu en synnerligen väl underbyggd redogörelse och jag instämmer helt med dina normalt sett realistiska förhoppningar om att det svenska folket nu börjat röra sig från de kollektivt kraftigt nedsuttna sofforna.
Det hela kokar ned till när bidragsviruset är nedkämpat, det kan ta tid beroende på hur hårt den långvariga hjärntvätten sitter i.
Du skriver själv:
”Visionen om ett kollektivt folkhem har varit politikernas ledstjärna. Och röster har köpts med folkets egna pengar.”
Den som inte köper denna utsaga är nog den vilken på ett eller annat sätt i grunden bär på kollektivismens idé om att någon annan ska bidra till den vilken anser sig i rätt att lämpa delar av sin egen börda på någon annans axlar.
Bra formulerat var det i alla fall, se ditt citat ovan.
”Visionen om ett kollektivt folkhem har varit politikernas ledstjärna. Och röster har köpts med folkets egna pengar.”
Inbillade mig att röstsedeln var avgörande för att min granne skulle ge socialisten rätten att plundra dig, mig och många andra på våra LIV och vår EGENDOM?
Hörde idag en ”skräck” intervju med Roger Akelius på SR där intervjuaren, två Stjärne indoktrinerad varelser utan namn stod för den ”högsta” moralen. Han/hon var bekymrad över Akelius morbida inställning till den svenska socialistiska samhällsbyggnaden. Han, intervjuaren utgick ifrån att summorna som Akelius skrapat samman redan var hans.
Lyssna här:https://sverigesradio.se/avsnitt/1435175
Min enkla reflektion till Prof. Sandströms fantastiska redogörelse, hur kunde svenska folket sälja sina själar för utplundrade skattepengar i demokratins namn? Demokratin avskaffade socialisterna för länge sedan. Socialisterna har alltid kamouflerat sitt vulgära beteende i ”demokratins” namn.
”Redan idag har medialt klättrande personer tillskansat sig politisk makt”. Förhindra att dessa kan tillskansa sig utplundrade skattepengar, är mitt enkla råd. En fd statsminister som i ytflyttningsbonus från Rosenbad får ca 20.000.000:Kr, bidragsgivarna delvis okända, är det bra det?
Tack för en mycket klargörande artikel, där författaren synliggör misstankar som många av oss har om orsakerna till socialdemokratins fall, men inte kunnat formulera lika tydligt och elegant.