Satirtidningen Grönköpings Veckoblad gav Stora journalistpriset

Christer Nilsson - Foto: Johan ArvidssonChrister Nilsson (1941-) är historiker och författare (6 böcker), ledarskribent och recensent av facklitteratur. Han har skrivit för Läkartidningen, Axess, Ale - Historisk tidskrift, Finsk tidskrift, Expressen, Sydsvenskan, Helsingborgs Dagblad, Östgötacorren, Borås tidning och NewsVoice.
publicerad 14 maj 2020
- Christer Nilsson
Christer Nilsson - Foto: Johan Arvidsson
Christer Nilsson - Foto: Johan Arvidsson
Christer Nilsson – Foto: Johan Arvidsson

MEDIA & KULTUR. Vem som kom på namnet Grönköping är ovisst. Albert Engström publicerade redan 1895 en serie teckningar från en småstad med ett hotell vid namn Grönköping. Premiäråret för Grönköpings Veckoblad var 1902 då det ingick i skämttidningen Söndags-Nisse.

Text: Christer Nilsson, historiker, författare

1916 blev Grönköpings Veckoblad en egen tidning med Hans Zetterström (Hasse Z) som redaktör. Som satirtidning av sitt slag är GV unikt och saknar troligen motsvarighet i världen. Vi brukar fåkunnigt fråga oss vad som är typiskt svenskt och var Sverige har sina rötter. I det tidlösa Grönköping, är det enkla, sanna, självklara svaret. Närmaste avlägsna släkting skulle i så fall vara den franska ”Den fjättrade ankan” – Le Canard Enchaîné som grundades 1915 – fruktad av makthavarna för sin sylvassa, närgångna, grävande och humoristiska journalistik med halsbrytande karikatyrteckningar.

Grönköpings Veckoblad är en parodisk lokaltidning som speglar hela kungariket

I den lilla fiktiva och idylliska staden Grönköping mellan Gökmassivet och Bergska sjön finns ett helt menageri av mer eller mindre sannolika figurer. I någon slags dimmig synvilla ligger staden behagfullt utsträckt någonstans på Västgötaslätten i trakten kring Skövde och Hjo.

Persongalleriet i staden ter sig hart nog oöverskådligt. Övermåttan rikt på namn, titlar och allehanda konstiga släktförbindelser samt dunkla anspelningar på händelser i ett synnerligen grönköpingst förflutet. Men den trogne läsaren känner personerna väl: Förre förrädaren Hildor Peterzon, stadsrådet Joel Eriksson (s), skalden Alfred Vestlund, socialchefskan Wilhelmina Unill, polis Paul U Bergström, ynglingen (f.d. gossen) Emil Ruda, den vördade stadsäldstan frkn Sophie Liljedotter, stadsläkaren A. T. Salvén, hemkonsulenten Ada A: son Susegård, socio-psykologen Frida Pjätteryd-Glad och den evigt unga konferensvärdinnan Agneta Palmodin (27).

Gunnar Ljusterdal, tidningens femte redaktör, verksam sedan 1977 – i dag tyvärr bortgången – lyckades med konststycket att fördubbla upplagen till 23,000 exemplar. I dag är den cirka 15,000. Och det betyder att åtminstone så många begriper det roliga i Grönköpings Veckoblad. För den är exklusiv så tillvida att den kräver mycket av läsaren. Man måste ta sig igenom det snåriga språket och vara väl orienterad i samhället. Gunnar Ljusterdal hade lyckats väl, 1982 fick han Stora journalistpriset för GV.

Ända från början har Grönköpings Veckoblad varit opartisk liberal, nämligen obrottsligttrogen makthavarna, vemhelst det nu månde vara. Detta är just tekniken – att driva med överheten. Att aldrig slå hårt. Ju mer korkade förslagen är desto mer frustande blir Grönköpings Veckoblad. Man instämmer så livligt i allt som sägs så att löjligheten framstår tydligt.

Man föreslog till exempel att deklarationsblanketter skulle säljas till allmänheten för ett icke oansenligt pris och därmed slippa gratisdeklarationerna direkt på nätet eller i mobilen. Eller att man skulle lägga moms på skatten. I dag har verkligheten hunnit ikapp på våra elräkningar – men med den lilla skillnaden att vi gör tvärtom, betalar skatt på momsen. GV stöder vidare ett frivilligt tvångssparande. Sådant kan få folk att dra på munnen och börja tänka.

Även om satiren är vass är det trivsamt i Grönköping. Makthavarna är kloka, uppfinningarna är geniala, bankerna stabila och diktningen förtjänt av Nobelpriset. På ledarsidan hyllas alltid den sittande regeringen lojalt, oavsett politisk färg. Och så detta märkvärdiga språk med alla verben i pluralform – något som klingar märkligt ovant och obsolet i yngre läsares öron. Här har man också gjort skön konst av en mängd komiska och kryptiska förkortningar.

Till exempel:

  • f. förr. – förre förrädaren,
  • m. e. m. – mer eller mindre,
  • s. g. s. – så gott som,
  • i. o. f. s. – i och för sig,
  • å. g. a. – på grund av.

Den stiligaste förkortningen torde nog vara det stående epitetet till hur kulturdoktorn Stig Berglund nämligen s. t. s. i H., vilket betyder ”som tog studenten i Hjo”.

A:lfr:d V:stl:nd

Bakom skalden A:lfr:d V:stl:nd (Alfred Vestlund) låg ett stort antal begåvade rimsmeder som exempelvis Gunnar Ekelöf, Gunnar Ljusterdal själv, förre chefredaktören Ulf Schöldström, Rolf Christerson, Erik Blix ( tidigare redaktör, nu Public Service i radion), Per-Anders Holkers och många andra inte att förglömma.

A:lfr:d V:stl:nd är urtypen för en diktare som vill mer än han kan. Den poet som har tagit pekoralismen till nya höjder. Han har ett ytterligt ädelt sinnelag, är mycket medveten om sin talang och utbrister i djupa och rena känslor men i de allra gräsligaste metaforerna. Den som satte dagordningen med sina ädelpekoral som blivit klassiker var författaren Nils Hasselskog (1892-1936) som satte sin outplånliga stämpel med geniala bidrag både på prosa och i poesi.

1929 kunde Grönköpings Veckoblad kungöra en sensationell nyhet – att stadens folkskollärare Ludvig Hagwald hade konstruerat ett nytt världsspråk. Han döpte det till transpiranto ”på grund av dess ofantliga klarfattlighet”. Så här kunde då ”Flickan i Havanna” låta, transpirerad av Ludoviko Hagwaldo:

Donna in Habana av Evert Taube

Flickan i Havanna hon har inga pengar kvar, sitter i ett fönster, vinkar åt en karl.
Kom du glade sjömatros, du ska få min röda ros!
Jag är vacker, du är ung, sjung av hjärtat, sjung!

Flickan i Havanna, Eberhardo Taubo 

Donna in Habana, ella hawas tji sekin, sedas in vitrina, morsas maskulin.
Venus lajbans amiral, tu wol’ hawa maj floral!
Aj ist bell, tu juvenal, kanta kordial!

I en särskild avdelning, kallad ”Pressgrannar”, vässar Grönköpings Veckoblad klorna mot mediekolleger som har klantat till svenska språket med töntiga formuleringar, hiskliga syftningsfel och språkliga praktgrodor. Här ett axplock där GV: s redaktör själv väljer en passande rubrik:

”Tunnel blir säker undergång” – Upsala Nya Tidning

”Svans skodon. Kvalité, funktion och tradition i varje detalj. Helt fantastiska.
Stoppa ner foten. Du faller direkt” – Annons

”Kvinnor använder bilbälten oftare än män” – Falukuriren

”Hemmet är farligast – om man är kvinna” – Uppsalatidningen

”Berusad spelare bestulen på parksoffa” – GöteborgsPosten

”Konstgjorda hjärtan har kommit för att stanna” – Illustrerad Vetenskap

”En äldre taxichaufför med uppdrag inom färdtjänsten, åtalas för att ha sexuellt ofredat en svårt sjuk kvinnlig passagerare. ”Han tog på mig, ända från Smycketorget och hela vägen ner till Biopalatset”” – GöteborgsPosten

”Spottloskor ännu vardagsmat i Kina” – Dagens Nyheter

Swisha Christer NilssonGrönköpings Veckoblad är tidningen som hyllar och älskar dumma politiker, korkade beslut och trånghuvade maktmänniskor – då blir Bladet roligt på allvar.

Text: Christer Nilsson, historiker, författare


Du kan stötta Newsvoice via MediaLinq